### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #041 - Minnen Från Falun ] _____________________________________________________________________ MINNEN FRÅN FALUN av THE GNN/DCS/uXu Beroende på hur man kände för Kent kallade man honom antingen för Kungen av Falun (utan ironi i rösten) eller Hästen. Jag föredrog att kalla honom för Hästen, eftersom jag ansåg att han var en självupptagen idiot som egentligen borde ges ett nådaskott. Hästen brukade finansiera sina resor till utlandet genom att anordna fester som vid första anblick föreföll vara ideella sådana ("kom och umgås med dina vänner"), men vid närmare granskning hade inträde, dörrvakter, hutlösa priser i baren och hundratals personer inbjudna. Festerna höll alltid till på Kullen, en överlevande lokal sedan 50-talet. Vanligtvis huserade Kullen bara mogendanser och studentskivor, men just den här kalla novemberkvällen 1993 var det ytterligare en välgörenhetsfest till förmån för Hästens presumtivt internationella äventyr. Jag var naturligtvis berusad bortom all kontroll. På dansgolvet lyckades jag stöta till någon fjant i vit skjorta som omedelbart kontrade genom att knuffa ner mig på golvet, där jag skar upp halva handen på en krossad flaska. Jag klappade killen på ryggen och sade "det var inte meningen", vilket fick honom att inbilla sig att jag böjde mig för hans övervåld, omedveten om att han sedan den händelsen hade en stor röd fläck av blod på ryggen. Hästen gick fram och tillbaka i den packade lokalen och mottog diverse tacktal från sina underhuggare och beundrare. Själv bad jag honom dra åt helvete under en kort period när musiken var så hög att man inte ens hörde sina tankar. Eller rättare sagt: när inte jag hörde mina tankar, för det skulle förvåna mig om någon från Falun någonsin tänkte. Kvällen fortsatte i den här stilen, som alla andra kvällar. Musiken tillsammans med röken skapade en apokalyptisk stämning som eskalerade i takt med att Faluborna blev mer och mer aggressiva av spriten. Inget av detta var direkt oväntat. Det var alltid på det viset. Det händer aldrig något som överaskar i Falun. Mot slutet av kvällen hängde jag, bokstavligen, i baren. En polare stod bredvid mig och vi diskuterade traditionellt hur jävligt det var att bo i Dalarna, vilken eländigt imbecill dialekt man var tvungen att stå ut med, och vilket helvete det hade varit att gå på Haraldsbogymnasiet, etc. Mitt under samtalet tömde polaren sin öl och frågade mig om baren fortfarande var öppen. Jag ställde mig aldrig frågan varför han frågade mig istället för att helt enkelt vrida huvudet fyrtiofem grader och konstatera om någon ur personalen stod där. (Personalen i fråga var förresten samma gäng som ägde en krog nere på stan som hette Oscars, mest känt för att sälja droger under disken, fiffla med notorna och blåsa skattmasen på flera miljoner varje år.) Jag vände mig mot baren och konstaterade att ingen stod där. Det satt lås på kranarna. Baren var uppenbarligen stängd. "Det är slut på det roliga", konstaterade jag, "de har satt hänglås på kranarna." Jag sträckte fram handen till kranen och tryckte. Meningen var att det inte skulle hända något, utan enbart visualisera meningslösheten. Ett gurglande ljud hördes. Munstycket spottade ur sig två droppar öl. "Du ser." "Jag ser", sade han och suckade. Någon knackade mig på axeln. Det var en ur personalen. Eller rättare sagt: det var kungen av personalen i egen hög person, typen som var den offentliga chefen för Oscars, en liten mesig kille som hade skaffat sig pondus genom att äga en krog. Med dialekten som inte tillåter överflödiga begrepp sade han: "Ja tar du går till garderoben tar jackan går ut då." "Kan du inte använda ordet 'och'?" frågade jag. "Hörde vad jag sa." Jag tittade på klockan. Den var fem minuter i stängningsdags. "Menar du att du kastar ut mig för att jag lyckades få kranen att hosta ur sig en droppe öl?" "Ingen rör kranen", fortsatte han medan han envetet stirrade mig i ögonen på samma sätt som en polis gör när de inte riktigt vet vad de ska säga. Jag vände mig om för att gå. Det lönade sig aldrig att försöka argumentera rationellt med en bartender från Falun. Plötsligt blev allt svart och jag insåg att jag vänt mig om för hastigt och kört näsan rakt in i bröstet på någon som var betydligt längre än jag själv. Jag knuffades bakåt. Sedan tog någon tag i skjortan. En reflex från kavajen framför mig meddelade att jag hade med en vakt att göra. Bakom ryggen på mig började naturligtvis bartendern att kraxa. "Ha stal öl." Vakten svarade, med samma jävla dialekt: "Stal ha öl?" "Ha stal öl." Det här var verkligen för mycket. Medan bartendern och vakten stod och bollade samma fråga och samma svar i några extra sekunder började jag oroa mig för min skjorta. Jag bad vakten släppa mig. Han tog ingen notis. Situationen började kännas ganska löjlig. "Lyssna nu", började jag, "två droppar öl föll ur kranen, jag är precis på väg att gå, du håller på att slita sönder mina kläder, kan inte alla bara försvinna ur min väg, så jag kan försvinna från det här jävla stället?" Naturligtvis inte. Vakten släpade mig ända till garderoben. Jag tog ut min jacka och funderade på varför jag överhuvudtaget gick hit. På vägen ut passerade jag polaren som hade varit med i baren. Han stod och försökte resonera med vakten. Jag tyckte det var ganska överflödigt eftersom 1) det inte går att resonera med vakter om man inte händelsevis är en snygg tjej och 2) de stängde ändå stället om, vid det här laget, två minuter. Jag gick in mittemellan dem och vände mig till polaren. "Om någon rör mig på vägen ut: döda honom", sade jag och gick vidare och hoppades att vakten skulle fatta poängen. Jag promenerade genom de två glasdörrarna som ledde ut och stannade till ett kort tag ovanför trappan och kände på temperaturen. Det var säkert minus tjugo grader. Frosten började direkt bita mig i kinden. Jag trippade ner för trappan och hörde sedan ett avgrundsvrål bakom mig. Jag tittade upp mot dörrarna, där vakten som just kört ut mig var på väg ut i stil med ett expresståg. Bakom honom kom två andra vakter. En av dem höll i hans kavaj med vaktbrickan som han tydligen slitit av sig. "Nu är jag inte i tjänst!" skrek han som besatt. "Nu är jag inte i tjänst din jävel!" "Lugna dig Rolf, lugna dig, lugna dig!" beordrade en av hans efterföljande vänner med skräck i rösten. Rolf (som han tydligen hette) forcerade första dörren och fortsatte skrika att han inte var i tjänst, något jag inte fattade vad det skulle tjäna till att konstatera, tills han fortsatte hysa: "Nu jävlar ska vi göra upp ditt jävla as!" Han hade tydligen fattat poängen med mitt uttalande och tolkat det som om det var fritt fram att slå ihjäl mig. Jag stod kvar vid foten av trappan och undrade vad som skulle ske. Svaret kom snabbare än jag kunde föreställa mig. Rolf rusade ut genom den andra dörren, tog två kliv mot trappan, halkade på det tredje med ett kort "fan!" som kommentar, störtade huvudstupa hela vägen ner och hamnade tillslut medvetslös framför mina fötter. Hans två vänner inom vaktstyrkan stod och stirrade chockat på oss i flera sekunder innan en av dem sade: "Det är nog bäst att du försvinner." Jag kunde inte annat än hålla med. ____________________________________________________________________________ uXu 1998 Av The GNN 1998 uXu ____________________________________________________________________________