###     ###
                                 ###   ###
                      ###   ####  ### ###  ###   ####
                      ###    ###   #####   ###    ###
                      ###    ###    ###    ###    ###
                      ###    ###   #####   ###    ###
                      ##########  ### ###  ##########
                                 ###   ###
                                ###     ###

                         Underground eXperts United

                                Presenterar...

                          Intressant Svenskt Stoff

                      [ #018 - Den F”rlorade Gl„djen ]
    _____________________________________________________________________


Den f”rlorade gl„djen

De satt tillsammans runt ett bord, m„nniskor, kvinnor. De pratade eller
"tjattrade" som en del m„n nog skulle ha sagt. De pratade om ditt och datt,
mest om jobb eftersom det var det som hade f”rt dem till det gemensamma
bordet. Alla hade samma yrke. Att hj„lpa m„nniskor under deras sista dagar.
Omv†rdnadspersonal, som det s† fint heter.

- Var „r gl„djen? var det n†gon som fr†gade och genast tystnade alla.
Det h„r var fr†gan, som vi nog alla hade i huvudet men ingen ikl„dde ord.
Gl„djen, den som f”rr hade funnits men som nu var borta, ersatt med stress,
tjafs och gn„ll.
Gl„djen, den som var sj„lens n„ring, den som gjorde att dagarna trots allt
verkade ljusa trots vinterm†naderna.
Gl„djen, utan den var man bara halv.

Om man sk„r ner och sk„r ner inom v†rden, men ”kar p† antalet som ska
"v†rdas", d† leder det till halva m„nniskor.
Och det „r precis det som har h„nt.
Kvinnan som hade st„llt fr†gan k„nde sig nog inte s„rskilt modig, „ven om
det var modigt att i ord beskriva det de alla k„nde.
Det de alla k„nde men inte hade tid att prata om.

Alla tittade p† henne, stirrade, tysta.
Man kunde se i deras ”gon att de visste precis vad hon menade.
Žven de visste hur det k„ndes, utan gl„dje, f”r det man g”r varje dag.

I ett annat yrke spelar det nog ingen st”rre roll, om man k„nner sig glad
inf”r det jobb man ska utf”ra.
Visst, det blir l„ttare att stiga upp p† morgonen, men datorn som man sitter
och knappar p† en hel dag bryr sig nog inte om ifall man k„nner gl„dje, n„r
man sitter framf”r den.
Tangentbordet bryr sig nog inte om ifall man hamrar lite extra h†rt p† det,
n„r man „r stressad.
Men m„nniskorna som „r i behov av hj„lpen, de bryr sig.
M„nniskor som „r gamla och sjuka, f”rtj„nar b„ttre.

Alla hade k„nt k„nslan av att inte r„cka till.
Att inte ha n†got mer att ge.
Att inte kunna stimulera och aktivera, som det s† fint st†r i arbets-
beskrivningen att man ska g”ra.

Spelar det egentligen n†gon roll om det d„r PM:et inte blir skrivet f”re
lunch?
Spelar det egentligen n†gon roll hur m†nga korvar som tillverkas p† en dag?
Det som spelar roll, det „r ifall Oscar och Greta och alla de andra hinner
upp och f† i sig frukost innan lunch.
Det som spelar roll det „r ifall det finns tid att l†ta de „ldre som „nnu
har vissa funktioner i beh†ll klara lite sj„lva. F”r det „r v„l en del av
det som kallas m„nniskov„rde.

Ibland k„nns det som om vi „r p† v„g att sugas upp av ett stort svart h†l.
Man h†ller i sig f”r allt man orkar och f”rs”ker att kravla sig upp, vi
f”rs”ker att hj„lpa varandra men vi kommer inte ens upp ”ver kanten.
Det svarta h†let, det „r det h†let som blir i budgeten. Det blir st”rre f”r
varje †r.

M„nniskor utan gl„dje, halva m„nniskor, g”r bara ett halvt jobb - „ven om
det kanske g†r undan.
Varf”r ska vi beh”va g† p† kn„na?
Varf”r ska vi varje dag vi kommer hem beh”va k„nna oss skyldiga f”r att vi
inte har hunnit med allt som vi borde, och detta p† v†r arbetsplats?
Varf”r ska vi beh”va gn„lla och sk„lla p† varandra och v†ra familjer bara
f”r att vi m†r d†ligt?
Varf”r ska de gamla som har arbetat hela sitt liv f”r oss beh”va k„nna sig i
v„gen?

Vet de som best„mmer hur det k„nns att g† ifr†n en gr†tande liten gumma, f”r
att man inte har tid att tr”sta?

____________________________________________________________________________
uXu                            Av Knyttet                                uXu
____________________________________________________________________________