### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #017 - Utkast Till Generationsroman ] _____________________________________________________________________ Utkast Till Generationsroman av THE GNN/DualCrew-Shining/uXu att skriva en generationsroman kan vem som helst g”ra och detta „r ett utkast f”r att bevisa detta faktum ------------------------------------------------------------------------- F™RORD Denna bok skrevs av en mycket sjuk ung man. Strax efter publiceringen av detta hans enda verk dog han av den numera mycket trendiga sjukdomen HTLV3. Dock finner skribenten till detta f”rord att boken trots allt m†ste ut till den bredare publiken, ty det meddelande som ges „r av s†dan karakt„r att det icke kan f”rbises med en axelryckning. Denna bok behandlar den generation som v„xte upp under i Sverige. Det „r en bok om gl„dje, sorg, lidande, v†ldt„kt, mord, k„tteri, slakt, brutalitet, pubertet, anarkism, stil, klass, charm - allt blandat med en h„lsosam nypa salt. Det „r helt enkelt den vardag v†ra fina ungdomar upplever idag. Bli inte chockad, k„ra l„sare, om ni finner ordvalet och inneh†llet vidrigt. Det „r en bok om en vardag som m†nga aldrig upplever (f”rutom de som haft missn”jet att ha en j„vla ton†ring i huset). Vanliga m„nniskor f†r s„llan se den mis„r som m†nga lever i. Och de flesta tackar fan f”r det. S† „ven jag, men dock ska det tillst†s att jag tj„nar en helvetes massa pengar p† att godk„nna ett s†dant h„r skitverk. Allt jag beh”ver g”ra „r att skicka det h„r manuset till tryckeriet och be dem producera sextusen exemplar av detta avancerade dasspapper, s† tj„nar jag mer „n vad vanliga knegare g”r p† femton sekunder. Det „r d„rf”r ni b”r l„sa den h„r boken. Ni har aldrig sett n†got liknande (ja, naturligtvis har ni sett n†got liknande - allt f”r m†nga dumskallar har lidit sig igenom Lundell f”r att bara komma upp med den genomkorkade kommentaren 'Han har s† j„vla RˇTT!'). f”ddes i en f”rort till Stockholm. Redan tidigt ins†g han att han knappast var en sj„lvskriven medlem av den intellektuella eliten, vilket underl„ttade umg„nget med andra likasinnade. Strax efter han fyllt tolv †r beslutade han sig f”r att f”rfatta denna bok. Han var dock ingen novis n„r det kom till skrivandet. Han hade tidigare f”rs”kt ge ut sexton diktsamlingar, samtliga refuserade p† grund av de grova sexuella anspelningar han s† g„rna bredde p† med. Vad denna bok handlar om (och vaf”r den ”verhuvudtaget publicerades) har ni, KˇRA l„sare, redan f†tt reda p† i ingressen. Jag ”verl†ter nu det hela till eder, att st„nga av eran minimala hj„rna, korka upp folk”len, strila skitsn”ret och VERKLIGEN LˇSA denna bok! Den „r ett symposium ”ver idioti. Ni kommer att „lska den (inte f”r att den „r bra, utan f”r att ni lagt upp tv†hundrafemtio sp„nn f”r skr„pet, och inte kan erk„nna att den var usel, speciellt efter all genomgod kritik fr†n pseudo-intellektuella dyngh”gar i Dagens Nyheter). KAPITEL I. 'Sunt f”rnuft „r samlingen av alla f”rdomar man innehar efter arton †rs †lder' (Einstein) Mitt namn „r . Vad mitt efternamn bekommer beh”ver ni inte bry er. Jag v„xte upp i L†nghalen, strax utanf”r Stockholm (L†nghalen ligger fem mil utanf”r G”teborg. Redakt”rens anm„rkning). Mitt liv har best†tt av ingenting annat „n sprit. Jag kan inte s„ga att jag beklagar detta faktum. Spriten har gett mig kvinnor, underh†llning, poesi och en m„rklig †komma som g”r att kuken kliar som fan. F”r det ovanst†ende finns vissa undergrupper. Kvinnorna har gett mig intressen och den d„r j„vla †komman. Underh†llningen har varit att sl† n†gon fjant ”ver k„ften. Poesin har best†tt i att skriva MAD TOKEN ALIEN ”ver husfasader. L†ter det som ett torftigt liv? Inte alls. Jag har levt i den b„sta av alla v„rldar (oavsett vad Voltaire sade, och vad Leibniz lade i definitionen skitter jag i (medveten felstavning f”r att inte bli st„mplad som smart)). Men l†t mig b”rja fr†n b”rjan - mina f”r„ldrar. Farsan gick st„ndigt p† heroin sedan tjugo †rs †lder. Han var en reslig man med burdus sk„ggv„xt, en riktig karlakarl som kunde l„gga ner vilken kvinna som helst. Morsan d„remot var tv„rtom. Hon kom ifr†n ett kristet hem, med kors p† v„ggarna och vigvatten i kranarna. Hon s†g f”r j„vlig ut. Dessv„rre r†kade hon g”ra ett litet misstag (att tr„ffa farsan var visserligen ocks† ett misstag men det gl”mmer vi nu), n„mligen det att b”rja en karri„r som hora. Farsan bes”kte st„ndigt horhuset RAUS MEIN FUHRER p† s”der, d„r han knullade med sitt stamprostitut Charin (eller 'horj„veln, som farsan brukade kalla henne innan han sp”ade skiten ut henne). N„r s† en dag farsan ragglade till R.M.F f”r att f† sig lite gott, s† visade sig att Charin hade avlidit av de senaste skadorna farsan bjudit p†. Det var naturligtvis tr†kigt - men inte katastrofalt. V„rdinnan p† st„llet var n„mligen frikostig, och erbj”d farsan en annan kvinna ist„llet: Morsan. Mardr”mmen hade b”rjat. Farsan tackade och tog emot, dr„mde i ballen i ni-vet-var och spritzade ut sig nog med v„tska f”r att g”ra halva EU med barn. S† vart (blev) ni inte fallet, ist„llet vart (blev) det bara ett: Jag. Men, fr†gar ni er - hur kunde det bli barn p† ett horhus? Sk”korna „r ju trots allt k„nda f”r att anv„nda diverse medel f”r att undvika s†dana fad„ser? F”rvisso. Men minns att morsan var kristen. Hon kunde ju inte anv„nda syndens gummi. Resultatet blev (vart) mitt liv, tillsammans med farsan och morsan och ghettot L†nghalen (eller Sovjetunionen som det kallades). Farsan †tev„nde flera g†nger till horhuset f”r att tillskansa sig en v„lf”rtj„nad orgasm efter en h†rd dags knarkande. D† morsan pl”tsligt blivit hans favorit ("Hon skriker ju s† j„vla h”gt n„r man misshandlar henne!") uppstod tycke. S† n„r morsan efter nio m†nader meddelade att killen i h”rnet av rummet inte alls var voye”r eller runkfantast, utan hans SON s† var det inga problem. Farsan sparkade ut b†de mig och henne ur det tjaskiga huset, s†lde femton videoapparater, och hyrde en etta i L†nghalen. Vi flyttade in 1965, en varm sommar. Och mitt liv b”rjade utvecklas. KAPITEL II 'Skit mig i munnen hora, s† ger jag dig en dysing' (Larry Hagman, "LIVING WITH THE DIARREAH") Jag fick snabbt nya v„nner. Farsan drog n„mligen st„ndigt hem knarkoffer till l„genheten, och m†nga av dem envisades med att ta med hela familjen. Min f”rsta polare var Lazlo, fem†rig unge till ett av offren. Han d”k ofta upp p† s”ndagarna, med sl„kten i sl„pt†g, samtliga beroende av Speedball (och farsan var den enda som langade det i L†nghalen). Lazlo var juste. Han brukade leka 'livets h†rda skola' med mig, en lek som gick ut p† att han jagade mig runt hela l„genheten med en br”dkniv. Efter ett par timmar brukade han f† tag p† mig och d† kom leken till sitt klimax, Lazlo k”rde in kniven i huvudet p† mig tills jag skrek p† hj„lp. Men eftersom alla bes”kare var s† h”ga p† knark s† hj„lpte ingen mig. Det var det som var 'livets h†rda skola' enligt Lazlo. Jag „lskade Lazlo. Det var d„rf”r jag inte klagade n„r han tv† †r senare utnyttjade mig f”r sina homosexuella behov. ˇrligt talat s† uppskattade jag faktiskt det till och med. KAPITEL III. "Apa!" (umst) N„r jag var sju †r b”rjade jag skolan. L†nghalens sm†skola var visserligen beryktad f”r antalet mord per capita, men farsan hade f”rsett mig med en flaska t†rgas innan jag gick iv„g. "Som du vet, min son, s† kan inte jag eller mor genomlida varje dag i din skolg†ng," sade han. "H”r av dig n„r du fyllt tjugo, och ber„tta hur det var." Sedan st„ngde han d”rren. Jag var ensam. Mitt st”rsta problem var just d† att hitta till skolan. Men det ordnade sig. Ty efter en stunds irrande i L†nghalens centrum hittade jag uppenbarligen det som var skolan. Lustigt nog hette den inte 'L†nghalens skola', utan 'Busstation'. Utanf”r detta komplex satt en helvetes massa i min egen †lder, m†nga av dem s”g p† v„lbekanta glaspipor. Jag beslutade mig f”r att joina dem. Fem sekunder senare hade jag f”rlorat oskulden med en brud vid namn Charina. Jag f”rstod att jag hamnat r„tt. Sedan gick det bara b„ttre och b„ttre. Efter en timme hade jag nya v„nner: Harry - dum som fan, men sn„ll. Conny - h”g p† pentymal, fick j„mt stryk av Benny - som „lskade Kiss och Krokus. Fittan - fick sitt namn efter utseendet. Kuken - fick sitt namn eftersom han en g†ng s”g av Fittan. Urban - var den som hittade p† alla namn p† sina v„nner. Fick en g†ng p† k„ften av Conny, n„r denne ins†g att den logiska kopplingen mellan Fittan och Kuken var †t helvete. Sj„lv blev jag kallad Ballen, varf”r vet jag inte. Vi hittade p† m†nga roliga saker i v†rat g„ng. Det „r lite som roar sm†, och eftersom vi alla var sju-†tta †r gamla s† hade vi roligt †t det lilla vi gjorde. P† m†ndagarna langade vi LSD till flower-power d†rar som ”verlevt sextiotalet. P† tisdagarna sp”ade vi snuten. ™vriga dagar f”rdrev vi med att snatta folk”l fr†n Domus. Vi hade alla v„ldigt roligt. Men barndomen varade inte f”r evigt. KAPITEL III. "oh, how we danced" (Vetefanvem) P† min tionde f”delsedag fick jag ingenting. Det var naturligtvis inte ov„ntat. Tja, till viss del var det kanske det. Jag var van att f† en sm„ll av morsan eftersom min f”delsedag st„ndigt p†minde henne att hon n„rmade sig d”den med rakethastighet. Det visade sig snart varf”r jag inte f†tt n†gonting. Morsan var d”d. Hur det gick till vet jag inte. Jag tror jag var inblandad. Farsan och jag hade p† senare tid b”rjat knarka tillsammans, och varje g†ng vi slappnade av med en majja b”rjade vi fnittra som fan. Sedan gav vi oss p† morsan. Jag hade tr”ttnat p† ludren nere vid busstationen, och att ge morsan lite „kta k„rlek tillsammans med farsan k„ndes mycket b„ttre. Hur hon fick teven uppk”rd i fittan vet jag inte. Men jag fick iallafall ingenting p† min tionde f”delsedag. KAPITEL IV. "What is this thing called Science?" (Jerry Lee Lewis) Conny, min polare nere vid busstationen, fick en dag en utm„rkt ide. "Vi skjuter Palme", sade han och flinade. Sagt och gjort. KAPITEL V. "........................." (Hey Renegade) Vaknade upp klockan halv fyra p† eftermiddagen p† en parkb„nk. Av n†gon anledning befann jag mig inte vid busstationen, utan i en f”r mig ok„nd del av staden (vilken stad vi talar torde vara uppenbart). Reste mig upp och fokuserade blicken p† de f”rbipasserande. Jag var tydligen helt †t helvete. Alla bar slips och kostym och fluga. Det h„r var inte min del av kakan. F”rs”kte t„nka efter vad jag skulle ta mig till, men blev avbruten av n†gon som sade: "Du ser sliten ut." Det var en kvinna i trettiofem†rs†ldern. Dyr kjol, dyra skor, dyr portf”lj. T„nkte kommentera ”ver att h„r skulle ingen karri„rshora komma och tala om f”r mig hur jag s†g ut. Men jag „ndrade mig. "Tja, det „r v„l en smula... arbetsamt just nu." "Jag ser det." Tystnad. "Vill du f”lja med hem?" fr†gade hon utan att blinka. Vad svarar man p† det? Jag utgick ifr†n att hon gjorde ett sexuellt f”rslag, och s†dana tackar man bara nej till n†r man blivit sinnessjuk p† allvar. "Varf”r inte..." Hon bodde som hon kl„dde sig. Hennes s„ng bestod av guldkanter och lampor ”verallt. ™vriga l„genheten hann jag inte se, eftersom hon slet in mig i Det Heligaste p† en g†ng. Det var r„tt kul. Inte ens Charina hade gett mig en s†dan avsugning, tamejfan inte farsan heller. Efter†t vill hon prata. "Jag undrar vad som h„nder efter d”den..." b”rjade hon. Sj„lv ville jag bara sova. "Undrar om det inte finns n†got efter d”den..." fortsatte hon. "Det kanske bara blir svart, morsning och goodbye, sedan h„nder inget mer. Gud finns troligen inte, och inte heller Satan. Jag troe att vi m†ste g”ra det b„sta av situationen nu. Leva som om varje dag var den sista. Leva livet. Halleluja. Rulla bandet. Se p†..." Hon harklade sig. Otroligt „cklande. "... se p†... ja... det..." Mer hann hon inte s„ga. Jag reste mig upp och f”rklarade att jag hade f†tt nog. Hon klagade ”ver mig kylighet som individ. Medan jag funderade ”ver vad det betydde slog jag ihj„l henne med bara h„nderna, kl„dde p† mig och gick. KAPITEL VI. "We are living in an age of anarchy..." (Richard Nixon) Ibland skriver jag dikter. Eller f”r att vara exakt - jag SKRIVER inte dikter, jag ristar in dem med en morakniv p† v„ggar. Folk klagar ”ver att idioter klottrar ”verallt, s† lite kultur p† fasaderna kan de inte tacka nej till gissar jag. N„r jag str”vade omkring i staden, full som fan p† Connys nysnattade folkpilsner, r†kade jag ramla ”ver ett m„sterverk jag f”rfattat. Jag kommer dock inte ih†g n„r jag skrev det. Men bra var det. Om ni passerar baksidan p† Konsum Bergh†la, l„gg m„rke till den fina poesi som ges: r”da rosor i en vas p† ett bord i v†rt hus Gl”m inte att n„mna f”r era v„nner vem som konstruerat eposet. Jag tror jag ska f”rs”ka f† min femtonde diktsamling publicerad vilken dag som helst. KAPITEL VII. "Knulla kuk" (Zike) Trots min r„tt tjaskiga bakgrund, med dito utseende, blir jag ibland bjuden p† fest. Detta ska separeras ifr†n de tillf„llen jag och mina v„nner TAR OSS IN p† fest. Det „r n†got helt annat. Det brukar sluta med att n†gon d”r. Benny och Charina hade tydligen fixat ihop det med en riktig h”jdare. Jag vet inte vad han gjorde, men han k”rde porsche och „gde en fejkad rolex. Denne man skulle ha en tillst„llning p† fredagen. Jag var bjuden (som n„mnts). Jag tror inte han visste att jag var fr†n 'Sovjetunionen'. Eller s† var han bara ovanligt f”rdomsfri. KAPITEL VIII. "fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you." (GG Andersson) Jag fyllde tolv ig†r. Denna bok b”rjar ta en skitig form. Jag inser att det snart „r dags f”r mig att g† i d”den. VIIII. EPILOG. (IX „r snobberi) Finns det n†got att till„gga? S† fan heller. ------------------------------------------------------------------------- se, det var v„l inte s† sv†rt? ///////////////////////////////////////////////////////////////////// V„lkommen till Aphuset. Ingen vidare information ges hos: gnn@krille.update.uu.se \\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\ Lyckomaskinens D”d ____________________________________________________________________________ uXu Av The GNN uXu ____________________________________________________________________________