
                                ###     ###
                                 ###   ###
                      ###   ####  ### ###  ###   ####
                      ###    ###   #####   ###    ###
                      ###    ###    ###    ###    ###
                      ###    ###   #####   ###    ###
                      ##########  ### ###  ##########
                                 ###   ###
                                ###     ###

                         Underground eXperts United

                                Presenterar...

                          Intressant Svenskt Stoff

           [#011-               Vgen Ut v0.94                   ]
    _____________________________________________________________________


                  "VGEN UT v0.94" -  ej avslutad version
                      av THE GNN/DualCrew-Shining/uXu


 ------------------------------------------------------------------------

  Notera fljande angende denna textfil:

  Detta  r den absurda historien om Herman Hansson och hans obetydliga liv
i  det  framtida  Megastockholm.   Tyvrr  r historien ej avslutad och jag
inbjuder  alla  som  finner  den intressant en mjlighet att sjlva frska
avsluta  den.   Namnet  'Vgen  ut'  r  bara  ett  arbetsnamn  och behver
ndvndigtvis inte bli textens slutliga titel.
  Frslag  och  tips kan vnligen e-mailas till Underground eXperts Uniteds
redaktr  The  Chief  (chief@lysator.liu.se),  eller snail mailas till "The
GNN/uXu, c/o Svensson, Kantorsgatan 4:415, 754 24 Uppsala".
  Dock  tillter  jag  ingen att sprida nya versioner av historien utan att
frst  ha  ltit  uXu  godknna  manuskriptet.  Storleken p nya frslag r
obetydlig,  huvudsaken r att den hr jvla historien ngon gng blir klar.
Min idtorka r total och jag har absolut ingen inspiration sjlv.  Jag kan
bara hoppas att ngon annan har det.
  
                                        The GNN, Februari 1994.  

 ------------------------------------------------------------------------



                                'VGEN UT'


  PROLOG: SLUTET.

  Allting slutade p detta vis:  Homo Sapiens torkade av sig havets vatten,
utvecklades  till  en  intelligent  varelse med rak rygg och tog dd p sig
sjlv med hjlp av potatischips.
  Japan  hade i slutet av det tjugonde rhundradet tagit hand hela vrldens
tekniska  utveckling  och invaggat alla i tryggheten att mnskligheten stod
p  toppen  av sin karrir utan risk fr att falla handlst bakt.  Butiker
fylldes  av  nya produkter, den ena meningslsare n den andra.  Huvudsaken
var  inte  att mnniskan fick produkter den hade nytta av.  I dessa moderna
tider  var  huvudsaken  var  att  folket "fick skrda frukterna av sin egen
intelligens"  samt  knna  sig  "ta  igen  sig efter tusentals r av jobbig
evolution".   Den  Nya  Evolutionen  var en framtid med utveckling och lyx,
utan  ngot  som  helt  barnsligt  behov  av naturen.  Knda frfattare och
psykologer  betalades  stora  summor  fr  uttalanden  om hur mnniskan har
slppt  sina  band  till  naturen  och ntligen gjort sig fria.  Fria, frn
naturens  resurser  som  envisades  med  att  ta slut hela tiden d jordens
befolkning passerade trettio miljarder invnare.
  Naturen  var  ond.  Den hade hindrat mnniskan frn att utvecklas i flera
tusen  r  genom  ren  utpressning.   P  reklampelare, i tidningar, mellan
barnprogrammen gjordes stndig reklam fr MAF - Mnskliga Arm-Fraktionen -
vars  ml var att befria mnniskan frn Naturens jrngrepp.  Till sin hjlp
hade  MAF  de  bsta  forskarna och - naturligtvis - opinionens fulla std.
Naturen  framstlldes  likt  ett monster som hnade och skrek mot den lilla
mnniskan.   Ett vanligt reklaminslag p teve kunde se ut ngot i stil med:
En  vlkldd man kommer gende p en enorm asfalterad plan som strcker sig
bortom  horisonten.  Han vnder sig mot tittaren och sger:  - I hundratals
r  har  mnniskan kmpat mot en djvul!  Bilden byter skepnad och ratalet
1945 tonar upp.  Tv mn blickar ut mot en ken.  Ett starkt ljussken fljt
av en smll lyser upp horisonten.  Nr dammet lagt sig kramar de tv mnnen
om  varandra  och  utbrister:   -  Vi  klarade det!  Den frsta atombomben!
Deras  gldje  bryts  dock d ett enormt monster glider upp frn ingenstans
och  vrlar  med  en  skrckinjagande  stmma:   - Nej!  Utvecklar ni denna
produkt  kommer  jag  att ta livet av mig OCH TA ER MED MIG!  Mnnen kryper
ihop  av frukan och bilden byter skepnad igen.  rtalet 1954 dyker upp i en
skylt.
  Bakom  ratten p en glnsande cabriolet frdas en pojke och en flicka mot
en  vacker  solnedgng.   Ljuvt  elektronisk  musik spelas men frbyts till
hrda  ackord  d  solen  skyms av en demon som vrlar:  - Nej!  Stannar Ni
inte  omedelbart  kommer jag att frsura mina sjar och gra luften omjlig
att  andas!   Bilen  sladdar  ner  i  diket  och  exploderar  med en smll.
Skrockande  drar  sig  demonen  undan.   Bilden  byter  tillbaka  till  den
vlkldde mannen.  - Fortstt titta p denna kanal fr ytterligare nederlag
i  mnsklighetens  historia!  Ett telefonnummer dyker upp, men gr inte att
se  eftersom  solen kvickt hoppar ner bakom den asfalterade horisonten.  En
rst  hrs  i  mrkret:   -  Upp igen, annars...  Solen kommer tillbaka och
numret blir synligt.  Mannen sger:  - Vi tmjer denna djvul!  Ring nu och
ge Ditt bidrag!  Inga bidrag r fr sm!  Ring nu!
  Det behvdes nu ingen natur.  Skogen ersattes med kopior i plast d syret
nu  kunde framstllas p annat och mer effektivare stt.  Havet och sjarna
rensades  p liv.  Behagligt tempererat vatten med natriumklorid ersatte de
sura  sjarna  och  haven.   Vitt  kakel istllet fr slam och dy.  Ett tak
planerades att lggas ver Jorden men av ekonomiska skl beslutade man dock
att ge solen en chans till.  Den var fortfarande gratis.
  Strkta  av  det  sjlvfrtroende  man  nu  erhllit  tack vare floden av
elektroniska   konsumtionsvaror   frn   fjrran  stern  och  den  globala
vertygelsen  att  mnniskan  var  oddlig,  beslutade sig ngra forskare i
England fr att satsa p genmanipulation i kommersiellt syfte.  Ledaren fr
gruppen  frklarade  fr  sin  hord av vita rockar:  - Japsarna m klara av
allehanda  lyxprylar  men  nu  r  det  dags  fr lite mer - h - viktigare
produkter!
  Man  applderade  och satte omedelbart igng med att framstlla potatisar
stora  som  hus  utan  skal  som saltade och pepprade sig sjlva.  Patentet
sldes  till  en  tillverkare  av  potatischips  som  nu  kunde skrota sina
skalande,  saltande och pepprande robotar.  Efter ngra mndader var Rogers
Gen-Pepparchips  AB  den ledande koncernen i hela vrlden, alla kategorier.
Chipsen  var  inte  bara enkla och billiga att framstlla, plitliga lkare
intygade  ven  att  de  innhll alla fdomnen en modern mnniska behvde.
Folk  rusade  till  affrer  och  kpte  med  ett leende kilovis med Rogers
Gen-Pepparchips.   Presidenter, statsministrar och diktatorer prisade detta
ytterligare bevis fr mnniskans verlgsenhet.  Svlten i Afrika och Asien
var  ett  problem  som nu bombades bort med hjlp av stridsflygplan lastade
med  hundratusentals  psar  Rogers Gen-Pepparchips.  Hoppet vcktes ter i
ansikten  som  sett  dden  i  vitgat.   Det  regnade  manna  frn himlen.
Likhetstecken   sattes   mellan   frlsning   och   en   tugga   av  Rogers
Gen-Pepparchips.
  Medan  mnniskorna dansade p gatorna i sitt lyckorus, spottade en dammig
dator  ut  en lng lista ver diverse biverkningar chipsen medfrde.  Ingen
sg ngonsin listan men det hade inte spelat ngon strre roll eftersom det
d  var  frsent  att  gra  ngonting  t  saken.  Fyra dagar efter Rogers
Gen-Pepparchips  monumentala  genombrott p vrldsmarknaden brjade generna
som  inplanterats  i  potatisen  ven  bli  biologiskt  aktiva i mnniskor.
Fljden  blev,  fr  att  gra  en invecklad kemisk process enkel, att hela
Europas  befolkning utplnades p rekordtiden tv timmar.  Efter det fljde
en  lngsam  reduktion av den resterande vrldens invnare.  Kaos och panik
hann  aldrig  utbryta.   Amerika  frsvann  utan ett ljud eftersom samtliga
invnare  avled  samtidigt.   I  Australien  tjt  en nyhetsupplsare ngra
hysteriska   varningar   innan   han   ramlade   ihop   ver  mikrofonen  i
direktsndning.   Tittarna skrattade  skadaglatt t hndelsen innan de fll
ihop ver sina sklar Rogers Gen-pepparchips i vardagsrummet.
  Det  fanns  ingen  modern  mnniska  lngre.  Den sista vnde blicken mot
rymden och betraktade mnens hnflin.  Innan han fll ihop hjde han rsten
fr  ett  sista  uttalande:   -  Om jag kunde begripa hur i helvete det hr
kunde g snett.
  Planeten  Jorden  hade  p  nolltid frvandlats frn en livlig planet med
glada  varelser  som vrkte sig i ett verfld till en spkstad med vindens
sus som enda invnare.  Ingen mnniska fanns kvar.
  Nstan ingen.


  1. HERMAN HANSSON

  Klassen  bestod  av  trettio  uttrkade  ynglingar, samtliga kldda i den
obligatoriska skoluniformen bestende av vit trja och vita byxor.  En runt
svart  mrke  p  trjan  visade  vilken  klass  individen  tillhrde (bde
innanfr och utanfr skolan), samt intelligenskvot.
 -  Vad  som  utmrker  Er,  kra  elever, r det faktum att ni inte har en
minsta aning om ngonting.
  Herman  tittade  frsiktigt  p  sin  klocka  och noterade med gldje att
endast  tio  minuter  terstod.   Han  behll dock sitt allvarsamma minspel
eftersom minsta tendens till leende under en lektion kunde uppfattas som en
allvarlig provokation och medfra att lraren kastade ut honom.
  Lraren var en robot.  Det var inget man frskte dlja numera.  I brjan
hade  man  envist  hvdat  att  lrare hade en tendens att bli stelbenta av
trapporna,  ovanligt  likbleka  av brist p ljus och att den montona rsten
ltt  kunde  frklaras  som  en  produkt  av fr mycket pratande.  Att alla
lrare  i  stort sett hade samma utseende frklarade med att de av en slump
var  slkt med varandra.  Men en dag blev frvnade elever vittnen till hur
en  lrare  mrkligt  nog  brjade  droppa olja p golvet och upprepa samma
mening  om  och  om  igen tills lektionen var slut.  Nyfikna elever brjade
frhra  representater  fr  skolstyrelsen om frklaringar till den bisarra
hndelsen  men  fick svaret att lren hade varit veranstrngd och en smula
sinnessjuk.   Nr  flera lrare drabbades av samma symptom kunde inte saken
frklaras  lika  smidigt.   Slutligen  erknde  styrelsen  att  lrarna var
programmerade  robotar  och  fr  att  komma  tillrtta  med deras defekter
installerades  jrnklubbor  i klassrummens tak, vilka effektivt korrigerade
roboten med ett ordentligt slag mot skallen.
  Styrelsen  intygade  i  samma  veva  att  robotarna  var mycket skickligt
programmerade  och  innehll inte bara kompletta kunskaper utan ven en god
portion  pedagogik.   Det  fanns  ingenting  att  oroa  sig fr.  Men efter
orkneliga  r  i  skolorna brjade robotarna mer och mer att haka upp sig.
Ibland krnglade  ven klubban vilket medfrde att eleverna var tvungna att
lyssna p samma mening om och om igen tills lektionen var slut.  Skolka var
det  inte  tal om.  Det straffades med livstids reglering, ett de vrre n
dden enligt skolans lilla rda regelbok.
 -  Ngot  som gr er elever nnu mer intressanta fr oss intellektuella r
det  faktum  att  ni  har  inget  sjlvstndigt  tnkande.   Ni  dras  till
skrpkulturer  som  jrn  till  en  magnet.   Ni  tror inte p det vi sger
eftersom det vi sger r ver er intelligens.  Det enda sttet att rda bot
p  detta faktum r det faktum att ni gr i skolan.  Det faktum r ett gott
faktum.   Det  faktum  innebr  att  mnga av er en dag kommer att bli lika
intelligenta  som...  (kort paus medan den sla processorn i roboten letade
efter  ett  lmpligt  ord)  ...jag!   Ren  viljestyrka  hindrade eleverna i
klassen frn att brista ut i gapskratt.
 -  Lyssna  p  oss  intellektuella ty vi vet allt som ni inte vet!  Vet vi
ngot  som  ni  av en hndelse skulle veta vet vi det mycket bttre och kan
med  en  korrekt  syntax uttrycka det.  Lraren bjde sig ver katedern och
tryckte  in  ngra  knappar  p  tangentbordet  vid  en  terminal.   Svarta
dataskrmen  tndes bakom honom.  Texten "Indoktro Pedagog" blinkade snabbt
frbi  innan  skrmen presenterade tv personer som tittade uttrycktlst p
klassen.   Den ena var en ung flicka, ltt fr eleverna att identifiera sig
med  eftersom  datorn  gjorde  en snabb analys av elevernas egna utseenden,
konstruerade  en  blandning  av  samtliga och krde ut det p skrmen.  Den
andra  personen  r  en  ldre  man,  som tack vare sina trkiga klder och
deprimerande utseende omedelbart frlorade klassens frtroende.
  Lraren utropade:  - Skda!
  Skrmen  gav  ifrn  sig  ett  pling  tillsammans  med  texten "Hlsning.
Avsnitt  13".   Flickan  brjade tala och ett bubbelgum avsljades i hennes
mun:  - "Tjaru va kul o ses lixom hare hnt nt ballt?"
  Kort  paus.   Herman  krde  handen  genom sitt kortklippta ljusa hr och
undrade vem som frivillgt kunde stlla upp som aktr i en sdan film.
  Mannen bredvid flickan brjade tala:
  -  Goddag.  Prisa de som styr!  Alltid lika trevligt att se eder rask och
kry!
  Skrmen  slocknade  och  roboten viftade stelt men triumfierande med sina
bleka hnder.
  -  Som  ni  ser  utrycker  sig gentlemannen p ett mycket behagligare och
intelligentare  stt  vilket avsljar stil, klass och livserfarenhet!  Slut
fr idag!  Imorgon kommer vi att tala om moral.
  Under  den  korta  rasten  som  fljde passade eleverna p att svra ver
lrarens  brist  p  inprogrammerad  verklighetsuppfattning samt strcka en
smula p ryggen.  Dagens frsta lektion var ver.
  Klassen hade det fantasilsa namnet A3S.  A stod fr statusklass A, trean
stod fr skolstatus tre och S betydde helt enkelt att klassen var klass "S"
i  en skala frn C till U.  Skola tre var knd fr att vara en av de bttre
skolorna.   Eleverna bestod enbart av statusklass A individer och hade hgt
ver medel vid den slutliga tentamen.
  Herman   Hanssons  frldrar  hade  varit  rika  och  hade  rknats  till
statusklass  A,  vilket gjorde det mycket ltt fr dem att f vad de ville.
Helst  hade  de  sett  att  Herman  fick en plats vid Skola 1, men han hade
blivit  utkonkurrerad  av  barn med status A+ vid intagningen.  Det var fr
femton  r  sedan och Herman hade varit blott fyra r gammal och inte gnat
speciellt  mycket  uppmrksamhet t hndelsen.  Hans frldrar dremot hade
nstan  exploderat  av ilska nr de fick reda p att deras barn inte skulle
f plats i den bsta klassen.  Deras barn!  Deras geni till unge, som kunde
hela  alfabetet,  alla  rknetabeller  och  socialkatalogen utantill skulle
behandlas  som  lort  och  sttas  i  en  skola  av tredje rang!  Det fanns
visserligen  en  skala p skolor nda upp till femtio men tre var inte nog,
ansg de.  Men det var inget att gra t saken, Herman placerades i Skola 3
drmed  basta.   Det var inget han ngonsin hade brytt sig speciellt mycket
om,  frutom  nr ngon versittare frn Skola 1 eller Skola 2 fllde vassa
kommentarer  om  social  status.   Vanligtvis resulterade det i ett verbalt
slagsml  dr  Herman gick som segrare ur striden tack vare hans enastende
retorik.   Hade  ngon  utmanat  honom  idag  hade  han  dock  med  strsta
sannolikhet  frlorat.  Det var fortfarande tidigt p dagen men han var nd
mycket trtt.  Trtt, p allt och alla som hade med skolan att gra.
  Runt   omkring   honom   tjattrade   hans  skolkamrater  om  stimulerande
upplevelser  de  upplevt  under  helgdagarna i stadens njesliv.  D och d
ekade  en  metallisk  rst frn osynliga hgtalare med budskap om lektioner
och dagens visdomsord.  Dagens visdomsord bestod med strsta sannolikhet av
uppmaningar  till  att  behandla  lraren  som  en gud eller att uppska en
psykolog ifall lusten att g i skolan brjade avta.
  - Jag vill vara fri!  utropade han vl medveten om att hans rst drnktes
i  ovsendet  frn  en frbipasserande klass.  Den enda som hrde honom var
skolans  centraldator  som  automatiskt kastade ur sig ett visdomsord till.
Hgtalarna  mullrade:   - Frihet r det bsta en mnniska kan ga!  Lr dig
hur just Du kan ta vara p Din frihet!  Lyssna p Din lrare!  Amen.
  Herman  suckade  tungt och satte sig ner p golvet i den vita korridoren.
Ett  par  minuter  senare  frkunnade Centraldatorn att nsta lektion var i
antgande och att eleverna skulle infinna sig omedelbart.
  -  Att frivilligt paralysera sig sjlv r betydligt roligare n att komma
frsent  till  en lektion, predikade datorn humoristiskt.  Inspelade skratt
fljde.

  Sju  timmar och tv minuter efter Hermans stn om frihet var han ntligen
p  vg hem, sittandes p ett mjukt ste inuti jet-bussen.  Sista lektionen
hade  gtt om mjligt nnu segare n de tidigare under dagen.  Lraren hade
hakat  upp  sig  fyra  gnger  under  ett  fredrag  om  varfr  lydnad var
verlgsen  sjlvstndiga  handlingar  och  efter  den  fjrde  smllen mot
huvudet  hakade  ven klubban upp sig.  En vldsam brsrkargng fljde dr
klubban  krossade bde Svarta dataskrmen och terminalen p katedern.  Tack
vare denna incident kunde ingen film visas om mnet, vilket var vanligt nr
lraren  tmt  sig  p  verbal  information.   Roboten skte d igenom sina
minnesbanker  och  gjorde  ett  patetiskt  frsk  att  terbertta filmens
budskap.   Reslutatet  blev en osammanhngande smrja dr roboten envisades
med  att  omformulera  hndelser den just frklarat samt blanda ihop slutet
med  en  annan  film.   Tortyren pgick i femtio minuter innan roboten fll
ihop  av  utmattning  och  hostade  svart  oljerk medan den frklarade att
lektionen var slut fr idag.
  Bussen  puttrade fram i femhundra kilometer i timmen hgt ver staden och
utfrde  ideligen  snabba  landningar  fr  att plocka upp mer passagerare.
Herman  lutade  huvudet  mot  nackstdet och tittade ut ver MegaStockholm.
Staden  lg  i  ett  fridsamt vitt soldis under honom.  Ljuset frn de fyra
krnsolarna  lyste upp miljoner kilometerhga hghus och glaskupoler vilket
var stadens karaktr.  P taken av hghusen trngdes antenner och paraboler
med  bussarnas  landningsplattformar.   Det  var inte ovanligt att bussarna
mejade ner ett par tusen antenner vid varje landning och frsatte en mindre
del  av  invnarna  i den depression en kvll utan underhllning frn teven
kunde  sknka.   Letade  man  efter knnetecken fr staden var det bara att
titta efter lparen, en enorm och centralt belagd sj med en ltt bl nyans
ver  vattnet.   I  mitten  av sjn lg en inglasad grn park med allehanda
parfymerade  vxter  av  plast  att  beskda  och  lukta  p.   Till  denna
vallfrdade   invnare   stndigt  under  helgdagar  och  idkade  semester.
Snabbanetg  rusade  fram  och tillbaka under sjn med frvntansfulla barn
och  vuxna, med fyllda utflyktskorgar.  n erbjd bad i uppvrmda bassnger
och  en  extra  sol  p  insidan  av glaskupolen som frutom behaglig vrme
frmedlade ultraviolett strlning.  Av arbetet utslitna mnniskor kunde hr
ta  igen  sig  och  tervnda  till  arbetet med nya krafter samt en vacker
solbrnna.   "lparsolare"  var  dock ett begrepp som mnga anvnde fr att
hna  sjlvupptagna  narcisser,  vilket frefll en smula mystiskt eftersom
alla  i  staden minst ett par gnger om ret lt sig stekas pepparkaksbruna
p n.
  -  En  biljett  till  Jerkers  Raka,  kraxade  en hes rst.  Ett rangligt
ekipage  bestende av femton rynkiga pensionrer slpade sig ombord bussen.
Kppar  smattrade  mot  bussens  golv  och  rullstolar  skinnfldde stende
passagerares smalben.
  Herman  kunde  inte  lta  bli  att  irriteras  ver  hur ldre mnniskor
stndigt  raglade p bussen enbart fr en frd p ett par mil till nrmaste
apotek.  Herman hade aldrig beskt ett apotek i hela sitt liv men hade hrt
att  dessa var vldsamma slagflt, dr ldringar dagligen kmpade mot dden
och  kerna.   Vinnarna  verlevde  fram till kassan och kunde inhandla nya
smrtstillande  och  uppiggande droger vilket kunde, om de hade tur, hjlpa
dem att verleva till nsta besk.
  En  slumpgenerator  belgen  ngonstans  i kommunens palats beslutade sig
pltsligt fr att ndra p vdret.  Herman sg hur stora kranar snktes ner
frn  taket  i  den  enorma  kupol som tckte staden.  Hungrigt grep svarta
stlklor  tag  i tre av krnsolarna och drog in dem genom luckor i kupolen.
Det  mrknade.  Nya luckor ppnades och klotrunda tankar dekorerade med vit
frg  uppenbarade  sig.   Ngon  hann  lgga  en  tydlig  frbannelse  ver
vderdatorns nycker innan tankarna ppnades och regnet brjade sa ner ver
staden.  Jetbussens vrlande efterbrnnare fick konkurrens av det rogivande
trummandet  av droppar mot rutorna.  Sakta vaggades Herman till ro och fll
i en djup smn ackompanjerad av ljudliga snarkningar.  Inte frrn en timme
senare vcktes han av chauffren som grymtade att de hade nt slutstationen
(samt  ngot  om att "det fan inte var ett hotell").  Herman klev ur bussen
och  promenerade  mot  taxihissarna  i andra nden av plattformen.  En ljum
bris  svepte ver staden.  Den sista tnda krnsolen i kupolens tak brjade
lngsamt  avta  i styrka fr att s smningom slckas helt och ersttas med
ett orkneligt antal sm gnistrande lampor.
  Han hade tur.  En ledig hiss hade frbindelse med hghuset dr han bodde.
Efter  fem  minuters  frd genom slingrande tunnlar krngde hissen till och
kopplade in sig p direktbanan upp till vning sexhundratio.
  Mrkret  hade  redan  brjat  lgga  sig ver staden d han klev in genom
drren till hemmets frid.


  2.  HEKTOR LARRZON

  Ingen  ifrgasatte  Hektor  Larrzons  sikter.   Som ledare fr kommunens
direkta  handlingsgrupp - Aktion Direkt - hade han en makt som p ett eller
annat  stt  strckte sig ver varje levande individ i MegaStockholm.  Inte
en  vgg  mlades  i  en  offentlig  byggnad utan att frst rdfrga Hektor
Larrzon.   Ingen  hostade utan att frst frskra sig om att Hektor Larrzon
var  i  andra  nden av staden.  Hektor Larrzon fruktades av allt och alla.
Men mest av allt fruktades han av sina tio underhuggare som var tvungna att
agera  slagpsar  varje  morgon  vid ett runt bord inne i kommunens palats.
Mnga faktorer kunde medfra att Hektor Larrzons humr var i botten nr han
stormade  in  i  konferensrummet varje morgon fr att mta kommunstyrelsen.
Hade  han undvikit ker i sin privata taxihiss eller missat att sl stortn
i  sovrumsdrren  brukade  han  nja  sig  med  att  blygsamt  sparka halva
styrelsen.
  Med  ngesten  skrikande  och  sparkande  i maggropen vntade medlemmarna
varje  morgon  p  att  Hektor  Larrzon  skulle  storma in i rummet och med
knallrtt ansikte och peka ut vilka kunde avlgsna sig fre mtets slut.
  Hektor  Larrzon  utstrlade en pondus och sjlvskerhet som fick den mest
hrdade  journalist  eller frgvise medborgaren att glupskt svlja de grova
lgner han ilsket vrkte ur sig nr trersplanerna fr staden terigen gtt
helt  snett.   Anstllda  i  kommunens palats vnde bort sin blick och gled
smidigt  t  sidan  nr hundrafemtio kilo Hektor Larrzon med mord i blicken
och svetten droppande frn sitt skalliga huvud vandrade genom korridorerna.
Nr  mtet  med styrelsen var slut sparkade han upp drren till sitt kontor
och  snste  av  alla frslag och frgor som kom via telefonen.  Efter fyra
timmars  oavbrutet  gormande  gick  han  p lunch och tervnde inte frran
nsta dag.
  Hektor  Larrzon  stirrade  stint  p de skrckslagna individerna runt det
runda bordet som utgjorde Aktion Direkts styrelse.
  -  ...och  nu,  nsta  punkt  p  dagordningen,  morrade  Hektor  till de
skrckslagna  ansiktena  runt  bordet.   -  Det har framfrts klagoml frn
mnga  olika  hll  att  snabbanetgen  mellan  Harpstationen och Centralen
stndigt  missar tidtabellen och ibland till och med unviker att stanna vid
hllplatser!
  Hektor  slog nven i bordet med ett brak.  Lngsamt vnde han sig till en
liten  man  i  gr  kostym  vid  bordet  och spnde gonen i honom.  Mannen
trevade  med  svettiga  hnder p en mapp som om han letade efter en pistol
att  skjuta sig med.  Att klagoml ndde Hektor Larzzon var hgst ovanligt.
Oftasts  smugglades  de undan, gmdes i papperskorgar.  Styrelsemedlemmarna
var noga med att dlja sina misstag.
 -  Hur  frklarar  Stig  Karlson,  ansvarig  fr transportstyrelsen detta?
trallade Hektor med ljuv rst.
  -  Jag..., hrdes mannen sga med sprucken rst innan Hektor avbrt honom
med ett hrt slag mot bordet med handflatan.
  -  KFT!   I min stad ska det inte finnas klagoml!  Allting ska fungerna
och  medborgarna  ska  inte behva oroa sig fr amatrer i styrande poster!
Du  r  fristlld  med omedelbar verkan!  Rutorna skallrade fortfarande nr
mannen  sprang  grtande  ut  ur  rummet.  Nr drren slagit igen fortsatte
Hektor:   -  Ni  fr  samtliga  uppdraget  att hitta en ny representant fr
Transport tills imorgon.
  En  annan  man  i  gr  kostym gjorde diskret korsteknet och hjde handen
frsiktigt.   Med  lg  rst  brjade  han  tala:  - Urskta mig, rade och
aktade  medborgare  Herr  Larrzon,  men  som representant fr byggnads- och
konstruktionsstyrelsen har jag mycket att gra tills imorgon och...
  - VAFALLS?  skrek Hektor.
  - ...det kan nog vnta ett tag nr jag tnker efter...
  -  Tnker  efter?   Tnker efter!  Driv inte med mig, hr r det tamejfan
bara jag som inte tnker med rven!
  Omedvetet  nickade  medlemmarna  i styrelsen instmmande.  Hektor Larrzon
muttrade ngra vl valda otrevligheter innan han tgade ut ur rummet.
  Morgonens mte var ver, med ett minimum av frluster.  En naturlig frga
var  hur  en  skara  mnniskor  kunde  lta  sig  frnedras  dagligen,  som
styrelsemedlemmarna gjorde.  Svaret var enkelt:  makt.  Hektor Larrzon hade
den  strsta  makten,  styrelsen den nst hgsta.  Knslan av att sitta vid
Guds  hgra  sida  r  euforisk,  ven om Gud i sammanhanget r lngt ifrn
barmhrtig.   Ifall styrelsemedlemmarna knde sig orttvist behandlade (det
gjorde  de  ofta) kunde de ta ut sin ilska p sina underhuggare.  Lnen och
frmnerna   var   ocks  lockande.   Gratis  resor,  bostder  i  centrala
MegaStockholm,  rent  vatten  och  mycket  mer.  Det var bara att vlja och
vraka  s  mycket man orkade p skattebetalarnas pengar, ty nsta dag kunde
man vara avskedad.

  MegaStockholm var en demokrati eftersom det fanns en styrelse som hjlpte
ledaren, den beryktade Hektor Larrzon, med att fatta besluten.  Medlemmarna
i denna styrelse var i sin tur representater fr andra styrelser som sktte
det  praktiska  arbetet  med  att  verkstlla  besluten.   De  flesta av de
tvtusen  stder  som  tillsammans utgjorde samfundet Vrlden2.0 var enligt
konstens  alla regler demokratiskt styrda, men i toppen fanns det alltid en
ny  Hektor  Larrzon  som  med  jrnhand och stlkft styrde bde staden och
styrelsens  sikter.   Ett  ftal av stderna hade av skilda skl avskaffat
arbetet (hyckleriet) med en styrelse och var p s stt ansedda som brutala
diktaturer.
  "r  ni  inte  njda  med vra beslut s kan ni lika grna kliva p nsta
snabbanetg  till Brossel och bostta er dr och leva ert jvla liv i misr
och  frtryck!" var ett vanligt argument Hektor tog till nr ngon mot alla
odds  framfrde  konstruktiv  kritik ga mot ga med honom.  Brossel var en
kand diktatur dr en smal man vid namn Helmer Thorn regerade alena.  Flera
invnare  i MegaStockholm hade skert med nje fljt uppmaningen att flytta
till  Brossel  om  det  inte  vore  fr det faktum att det rdde ett strikt
emigrationsfrbud, beslutat av Hektor Larrzon.  Brossel exporterade rligen
flera    teraton    syntetiskt    kaffe,   en   eftertraktad   och   nstan
beroendeframkallande  dryck,  vilket  sknkte  stora inkomster till stadens
giriga  invnare.  Ingen normal mnniska hade speciellt stor lust att sitta
i  en  styrelse  dagarna  i  nda  nr resten av staden lapade uv-sol eller
festade vldsamt.  Helmer Thorn slet som ett djur med alla problem en ensam
ledare  fr en stad p en miljard invnare kunde brottas med, frn berusade
chauffrer   p   jetbussarna   till   de   kande  fallen  av  hjrt-  och
krlsjukdomar.    Regenterna   innan  Helmer  Thorn  hade  samtliga  begtt
sjlvmord och tanken hade flera gnger attraherat ven honom.
  Hektor  Larzzon hade inga sjlvmordplaner.  Han hade andra planer.  Om en
person  kunde  styra  en hel stad mste det finnas utrymme fr en kning av
makten,  ansg  han.   n  s  lnge  styrdes  varje  stad enskilt av olika
regenter,  med  eller  utan  ngon  formell  styrelse under sig.  Trots att
stderna utbytte bde varor och tjnster verkade ingenting lnka dem samman
i  gemensamma  beslut.   Slumpen  tycktes ofta avgra mycket nr det gllde
kontakter  med  andra stder.  Hade en stad behov av rent vatten drjde det
ofta  inte  lnge  frrn  en annan stad skickade ett elektroniskt brev och
erbjd sig slja teratonvis med kristallklart vatten.
  Men det fick det vara slut med.  Slumpen hade spelat ut sin roll.  Hektor
Larrzon visste precis vad han ville.  Han ville styra hela Vrlden2.0.


  3.  HERMAN HANSSON

  Herman   levde  ett  lungt  liv  i  sin  spartanska  lgenhet  p  vning
sexhundratio  med  minicentraldatorn  Hrobert  som enda sllskap.  Kommunen
hade  tilldelat  Herman  lgenheten nr han var femton r och den hade inte
ndrat  sig mycket sedan dess.  Fortfarande fanns det bara tv rum, ett kk
och  ett  vardagsrum,  trots att Herman anskt om att f en utbyggnad.  Men
eftersom  Herman  levde  ensam  fr  det mesta ansgs det inte finnas ngon
anledning.   Att  han  levde  ensam tyckte Herman inte var s konstigt, vem
ville  bo i en lgenhet med tv rum mlade i kommunalgrtt, tillsammans med
honom?  - frutom Hrobert naturligtvis.  Hrobert var en sympatisk dator som
tnde  lyset  nr han klev in genom drren och vckte honom med elektronisk
musik  p  morgonen.   Kroppsligen  fanns  han  som  ett tangentbord och en
monitor i ena nden av Hermans vardagsrum.  Hrobert fanns i olika versioner
beroende    p    garens    lder,   kn   och   mentala   tillstnd.    I
supercentraldatorn,  som  styrde  alla  centraldatorer som i sin tur styrde
alla  minicentraldatorerna  som  i  sin tur styrde sina gare, fanns Herman
blott som en obetydlig strng text.

    Namn:  Herman Hansson
  Adress:  Karl Kochs hus 15 - vn 610.
     Tel:  anknytning 610 - 024610445.

       Fdd:  2100 e n.v - 4 november - kl 11.59.

          Frldrar:  Hans Hansson och H-Carina Hansson.
  Frldrars adress:  Plats 45 och 46 - Neues Welt Kyrkogrd.

  Hrobert  kunde  iklda  sig  tusen och en roll beroende p vad processorn
fann  lmpligast  fr den aktuella stunden.  Om Herman nyligen avbrutit ett
frhllade  med en flicka noterade Hrobert det omedelbart och lade sig till
med en silkeslen men bestmd stmma.
  - Herman.  Du borde ta ngonting.
  - Hrobert, var tyst.
  - Herman.  Klockan r mycket.  Du borde lgga dig.
  - Hrobert, var tyst.
  - Herman.  Varfr har du inte skickat dina klder till tvtt?
  - Hrobert, var tyst.
  Var  Herman  deprimerad  eller  nedstmd kunde Hrobert vara den lyssnande
vnnen  som  kort  hll med i allt Herman sade med hjlp av lmpliga fraser
typ "Ja, exakt", "Precis" eller "Det dr vet du bttre n jag, Herman!"
  Mellan  Hrobert  och  Herman existerade den ofrklarliga vnskap som bara
kan  finnas mellan en ensam mnniska och dess trofasta dator.  Hrobert hade
alltid  funnits  i  Hermans  liv.  Nr Herman var barn hade Hrobert sjungit
vaggvisor  och  berttat sagor fr honom, sjlvklart med en dos pedagogiska
budskap.  Datorns osynliga hgtalare hade under hans tidigare tonr frskt
ge  honom  de  rtta  moraliska  och politiska sikterna genom psykologiskt
uppbyggda  lngfilmer  vilka fr lekmannen enbart var simpel vldsromantik.
Nr  Hermans  frldrar hastigt dog i en frontalkrock mellan tv taxihissar
hade  Hrobert varit den frste att beklaga sorgen.  Herman hade grtit ut i
Hroberts  hrda  famn  av tangenter i plast och sedan dess alltid betraktat
sin minicentraldator som den enda rliga persoligheten i hela Vrlden2.0.
  Klockan  nrmade  sig  midnatt.   Hrobert  visade  de sena nyheterna vars
innehll mestadels bestod av vad Aktion Direkts ledare Hektor Larrzon ansg
om  de  allmnna  sjukhusens  brist  p  kvalificerade doktorer.  Under den
senaste  veckan hade tvtusen mnniskor ftt ondig ddshjlp till fljd av
felaktigt  stllda  diagnoser.   En  kolerisk  Hektor Larzzon stirrade in i
kameran och sade:  - Vi ska alla d frr eller senare!
  Herman  gspade  och  beodrade  Hrobert  att stnga av elndet.  Hroberts
skrm slcktes och ersattes med en kvinnas rst.
  -  nskar Ni sexuellt eggande underhllning?  P en kanal brjade just en
film frn den glada staden Tyroles dr frodiga...
  - Inte i kvll, mumlade Herman.  Koppla upp mig p Gurans Drm.
  Hrobert  bytte rst igen.  - Men snlla Herman din senaste telefonrkning
var ju bortom all vett och sans, du borde...
  - Koppla upp mig.
  Hrobert   lade   av   en   fnysning  och  kastade  med  tryckluft  slappt
tangentbordet i hnderna p Herman.  Skrmen flimrade till och den glttigt
inbjudande texten som Herman sett tusentals gnger tidigare dk upp.
 "Anknytning   10445:   GURANS  DRM  (EP/EM).   MegaStockholms  billigaste
central   fr   Elektro-Post/Elektro-Meddelanden.    Ingen   censur.   Alla
statusklasser vlkomna.  Eder Elektro-Systemoperatr:  Guran Holmquist!"
  Att basen inte skulle ha ngon censur var naturligtvis en liten kosmetisk
lgn.   Inga  meddelanden  eller  brev i ngon postcentral skickades vidare
till  adressaten  utan  att  frst  genomg  en  snabb kontroll av kritiska
fotoceller.   Guran  Holmquist  var en fantasifull mikrodator som sorterade
miljoner  brev  varje  dag,  och  kopplade  av  genom  vitsiga  (i  folkmun
"dumdryga") inlgg i andras meddelanden.
  Herman  lt  fingrarna  spela  ver tangentbordet och ppnade sin privata
brevlda.  Reklam frn ngon vid namn D.J Fernvik dk upp p skrmen.  "D.J
Fernvik  har  allt  inom klder fr dagens ungdom!  Kom hit ven Du, Herman
Hansson!   Vi har allt!  Du vill ha det vi har, utan tvekan!  Dyk upp i vr
affr   i   Sdra  Gallerian!   Kunnig  och  trevlig  datoriserad  personal
analyserar  och hittar just Dina favoritplagg!  <GURAN ANM:  VAD HAR NI SOM
PASSAR EN 68099 PROCESSOR?  JAG SKA P FEST.>"
  Han  sorterade  snabbt bort reklamen.  Lockande texter som uppmanade till
en hejdls kpfest var alltid i grund och botten totalt ointressanta.
  -  De enda som gr p det r mindre vetande idioter i statusklasser lngt
under C, tnkte Herman cyniskt.
  Efter  de privata fretagens reklam fljde ytterligare en strid strm med
post  frn  stadens  statliga  fretag.   Utan att ens ta sig en snabb titt
sorterade  Herman  skoningslst  bort  ven dessa brev.  Han kunde dem nd
utantill  vid  det  hr  laget  och  visste att de skulle best i grtmilda
urskter  fr  de  senaste dagarnas olyckor med jetbussar, taxihissar eller
snabbanetg, med tillgget att allt var nu under kontroll igen.
  Men  all  post  gick  inte  att  sortera  bort.  Aktion Direkts ombud fr
information  hade  frrat  honom,  och troligen resten av staden, nnu ett
brev; "Tillsammans styr Vi staden!  Prisa Hektor Larzzon!"
  Den  politiska informationen ndrade sig aldrig.  Stndigt glada utrop om
att medborgarna faktiskt levde ett bekymmerslst liv i MegaStockholm med en
god  och  frbarmande  styrelse  ver  sig.  Breven kom stndigt frn samma
avsndare  och  det  var  frbjudet  att besvara dem i en ppen diskussion.
Sklet  till  det  var,  enligt  experter som Aktion Direkt tagit fram i en
utredning,  att  det  elektroniska postvsendet skulle braka samman om alla
fick  sga  vad de tyckte.  Det var dock av demokratiska skl fullt mjligt
att framfra klagoml i privata brev till styrelsen, men de f som frskte
brukade  f  strmmen  eller vattnet avstngt till sin lgenhet under ngra
dagar.
  Aktion  Direkts  brev  drjde  kvar ngra lnga sekunder p skrmen innan
Herman  ntligen  ndde sina privata brev.  Det fanns bara ett.  Avsndaren
var  H.C  Steen,  ytterligare  en  av  Hermans  filosofer till vnner, vars
favoritmne i diskussioner var alltings fullstndiga meningslshet.
  "Jag  och  Hedman  tnker  frflytta  vra  lekamen  till  MegaStockholms
Imperium  i  vermorgon,  Lrdag, och supa bort tristessen i den hr staden
med   hjlp   av  diverse  flytande  substanser.   Kan  vi  rkna  dig  som
fljeslagare?"  Fester  var inte Hermans starka sida.  Att det mste finnas
ngot  annat  att  gra i staden n dricka sig till ostadiga ben varje helg
var han vertygad om.  Men hittills hade han inte kommit p ngot.  Skamsen
insg  Herman  att  hans  hjrnkapacitet  inte  fann  ngot alternativ till
njeslivet denna helg heller.  "Angende lrdagen.  Av brist p meningsfull
sysselsttning  finner  jag  det  fullt  mjligt att delta i det fregende
brevets frslag."
  Hrgel  smetades ut ver hans hr.  Vldoftande medel sprejades ver vl
valda stllen.  Kldvalet gick snabbt, hans garderob var inte s stor.  Det
senaste  inom  mode  -  triker och bar verkropp - attraherade honom inte.
Han valde istllet en tjock trja till trikerna fr att ge intrycket av en
muskuls  verkropp.   Alla  klder Herman gde var beprydda med mrket som
visade  hans  intelligenskvot,  ngot  som  retade  vissa (speciellt de med
vrden under hans) men attraherade vissa kvinnor.
  Framfr spegeln frskte han sig p ett vinnande leende.  Det kndes inte
alls  bra.   Munnen ville inte riktigt blomma upp tillrckligt fr att vara
charmerande.   Nsan var dessutom absolut fr stor.  Under en rast i skolan
fr lnge sedan hade en flummig individ (av lgre statusklass naturligtvis)
kallat honom fr "giffeln" och anspelat p att Herman skulle sett ut som en
sdan  i  profil  p  grund  av nsan och den utstende hakan.  Herman hade
frvandlat  nidingen  till ett snyftande paket med hjlp av ngra trffande
fraser  om  individens  minimala hjrnkapacitet.  Men han hade sjlv blivit
skadad  i  striden.  Nsan verkade vxa sig strre och strre fr varje dag
som gick.
  - Hrobert, vad exakt vill kvinnor ha?
  -  Barn,  lyx,  jetbilar  och lgenhet vid lparen, sade Hrobert och lade
trstande till:  ...enligt statistiken.
  - Tack Hrobert, suckade Herman.  Det vara bara det jag undrade.

  - Insikter, sluddrade ngon.  Det r insikter man fr nr hjrnan stnger
ute vardagens simpla krav p framsteg och...och...
  Rsten  frsvann.  Herman uppfattade vagt hur den frbyttes mot ljudet av
ett  ansikte  som  faller  mot  ett  bord,  ett  glas  som ramlar i golvet.
Snarkningar  hrdes  mellan  rytmiska  takter  frn  gigantiska  hgtalare.
Drinken smakade ingeting lngre men det gjorde ingenting eftersom den snart
var  slut.   P  en  av  balkongerna  som  omgav  det  tv kvadratkilometer
fullpackade dansgolvet, upptckte Herman att denne ngon var H.C som nu lg
och sov framfr honom med huvudet mot det vingliga bordet.
  Uppiggade   gas,  frkldd  till  vit  rk,  pumpades  ut  ver  lokalen,
laserstrlar  skapade  nt  av  ,  stroboskop  och ljusmaskiner Diskjockeyn
vrlade:   -  Ahhhhhh!   Meeeeer!   Jag  vill se meeeeer dansade, lyckliga,
friska,  vackra,  hftiga,  intressanta, fina ungdomar p golvet!  Kom igen
nu!   Nu!   Hr  kommer  Poetica Grotesque med sin senaste hit!  Dansa mer,
mer, mer!  Halleluja!
  Mnniskorna  p  dansgolvet  rycktes  med  nnu  mer  i musikens sjl och
slppte  sina  sista kollektiva hmningar med skrik av frtjusning.  Tyvrr
hade den tredje i sllskapet, Petter Hedman, slppt sina hmningar lite fr
tidigt p kvllen och blivit brutalt utkastad sedan han i extas hllt ut en
kta l ver sig sjlv.
  En  bredaxlad  vakt  tittade pltsligt in genom drren till balkongen med
mord  i  blicken  bakom  sina  svarta hgteknologiska glasgon sg allt som
skedde  i  mrkret.   Herman  frskte  vcka  H.C  genom en spark mot hans
smalben,  men missade och trffade skrevet med full kraft.  H.C vaknade med
orden  "h,  Maria!"  och  lyfte  p  huvudet dr tv rda, frvirrade gon
lyste.
  -  Hur  var  det  hr  d, frgade vakten ilskt mellan sammanbitna kkar.
Innan  H.C  vrkte  ur  sig ngot opassande om vaktens utseende replikerade
Herman:  - Lungt!
  Ett  ord  var  all  planering  Hermans  genomdrnkta  hjrna  klarade fr
tillfllet.  Vakten drog sig undan och stampade ivg till nsta balkong med
frhoppningen att hitta ngon att dsla sin muskelstyrka p.
  -  Som  jag  sade, fortsatte H.C med ny kraft.  Ingredienserna i drinkar,
cigaretter, vad du vill...  Alla ger de oss insikter om livet och...och...
  Med  ett brak krashlandade han ver bordet igen.  Det var dags att dansa,
insg en av spritens kraft logisk Herman Hansson och slpade med sig H.C ut
ur  balkongen.   Skrattande t obegripliga skmt raglade de ner fr trappen
mot  dansgolvet.  Ljus, dnande musik och glnsande kroppar kastades runt i
ett  organiserat kaos.  Herman lt massan sluka honom och snart dunsade han
runt  inne  i hxkitteln i vldsamt tempo.  Frger avlste varandra framfr
hans  gon,  musikens  digitala  trummor  skakade  honom.   Han var ett med
hjorden och alla hans okontrollerade rrelser skapade chockvgor genom hans
verklighets-  uppfattning  tills den var helt frlorad.  Tiden frsvann och
tevnde  inte  frrn  Herman  fann  sig  sjlv ligga raklng p den mjuka
mattan  utanfr  dansgolvet.   H.C  stod  bredvid  honom  p  alla fyra och
stnade:   -  hhhherrejvlar.   Armarna klarade knappt av att lyfta Herman
till knstende lge och benen vrkte av utmattning nr han reste sig.
  -  Underbart, sade han.  Det r dags fr en drink till!  H.C krockade med
en  djvulskt  utplacerad  stolpe  medan  de frskte vervinna djungeln av
upptagna  bord  och  stolar.  En stor skylt med kraftigt ljussken var deras
ml.   Under den jonglerade glada robotar med stora glas och skapade starka
drinkar.   Med leenden p lpparna spenderade ynglingar sina pengar fr att
kunna  n det stadium av lycka som endast dyr sprit kan sknka.  Tv lediga
stolar blev upptagna och Herman knppte med sina ltt bedvade fingrar.  En
robot  rullade  blixtsnabbt  fram  till dem p sina fem hjul.  En metallisk
rst inifrn den frgade vad som nskades.
  Herman  svarade:  - Vi tar tv stycken extra starka Rhus, tack!  Tv glas
med en pulserande grn vtska fll ner frn taket och roboten nickade dem i
hnderna  p  Herman,  medan  en  arm slet t sig pengarna han hade lagt p
disken.  En lucka ppnade sig i robotens vre del och en pistol uppenbarade
sig.   Med  en  puff  skt  den ur sig vxeln som landade i Hermans vnstra
framficka.
  -  Dr  fick  jag dig ha ha ha, skrattade roboten gldjelst och frsvann
till en annan kund.
  Herman  rckte  ett  av glasen till H.C och svepte sedan innehllet i sin
egen  drink.   Den sura vtskan rann ner i magen p och brjade lngsamt ge
honom nnu en mening med livet.  Sex.
  - Ragga, sluddrade Herman.
  H.C  nickade instmmande mellan klunkarna.  P mycket ostadiga ben gav de
sig  ut  p  jakt.  Hermans samtliga perceptionella sinnen var instllda p
ngon  av  det  andra  knet och p rekordtiden tjugo sekunder lyckades han
lokalisera  ett lmpligt offer.  Flickan satt ensam vid ett bord och grvde
efter ngot i en handvska.
  - Jag r poet, sade han.
  Hon hade ljusbrunt hr, som fll i vgor ner till axlarna.  Hennes leende
frsvann  inte  frn  hennes  lppar nr han satte sig ner p en ledig stol
bredvid henne.  En utmrkt brjan.
  -  Jag  r  filosof, sade H.C och ramlade ihop framfr den andra flickan.
Med  en  snabb urskt kravlade han sig upp p en stol och frskte komma p
ett  samtalsmne  som  inte krvde allt fr mycket hjrnarbete men som nd
skulle  ge  ett intellektuellt intryck.  Efter nrmare eftertanke beslutade
H.C  sig  fr  att  inte  frskta konversera utan slet med milt vld tag i
flickans  arm  och  drog  ut  henne  p  dansgolvet.  De frsvann i vimlet.
Herman vnde sig till flickan och sade:  - Vad gr en vacker...
  Brutalt  avbrts  han av en kraftig hand som lades p hans axel.  Flickan
log  fortfarande men tittade ver hans huvud.  Lngsamt vnde Herman p sig
och  fann  sig  sjlv  ansikte  mot  ansikte med ett berg av ktt.  Muskler
svllde  under en rutig skjorta och tv gon i ett rdmosigt ansikte lovade
obarmhrtig lemlstning om inte dess vilja uppfylldes med omedelbar verkan.
Kttberget grymtade:  - Stick.
 -  Jag  skulle precis beska en toalett, sade Herman kallt och rusade ivg
frn bordet.
  Den  temporra  ddsskrcken hade skrmt bort hans berusning totalt.  Som
ett  fn  stod  han  mitt bland folket med ett tomt glas i handen och knde
nykterhetens  tristess  vlla  upp  inom honom.  Han behvde en drink till.
vertygelsen  om  detta  kom  nr  han pltsligt mrkte att han tyckte alla
omkring  honom  inte kunde vara riktigt kloka som frnedrade sig offentligt
p de mest bisarra stt.
  Roboten  serverade  honom  en  Zup  Special tillsammans med en usel vits.
Herman  slt  gonen  och  drack  ur  glaset.  Ljusramper i taket blixtrade
hysteriskt  och  Herman  hrde  terigen  diskjockeyns rst frn ett dussin
hgtalare:   - ...och nuuuu har vi ran att presentera Espu 353 med nnu en
nyyy hit som klivit upp p listorna, ja njuut mer, mer...
  Hrda  slagverk  dundrade  och  en grov manlig rst brjade skrika ut sin
krlek  till  maskiner  av  metall.  Drinken brjade verka.  Herman brjade
fatta  tycke  fr  lten  och  kastade sig ut p dansgolvet fr att fysiskt
hnge  sig  t  den.   En  minut  tidigare  hade  han  ansett  den  som ett
obsekrivligt brl, producerat av ngon intelligensbefriad galning.
  Medvetandet frsvann nnu en gng till en fr Herman oknd plats.

  - Insikter, och nnu mer insikter!
  H.C  filosoferade.   Det  mrkes tydligt genom hans frnvarande blick som
stirrade  upp i taket medan rsten malde p.  Frn sin halvliggade position
i  den  trnga  taxihissens  golv  studerade  Herman hans ivriga gester med
hnderna.
  -  Jag  minns, sade H.C.  Jag minns hur ngon skrek ett budskap till mig.
Nu  i  efterhand inser jag att det var en flyktig mening ur en lt som mina
sinnen fngade upp.
  Herman  dolde  sina  klumpiga rrelser genom att stta sig upp nr hissen
krngde till vid ett byte av spr.
  -  Vad  fick du ut av kvllen frutom detta?  frgade Herman och hoppades
hans vink om byte av samtalsmnde skulle uppfattas.
  Men  H.C  fortsatte:   - Det var en obetydlig lek med ord minns jag.  Men
jag kopplade sammanhanget till ngot...nytt.
  -  Nytt?   Jag  vet  inte vad du pratar om H.C.  rligt talar gr jag det
nstan  aldrig.   Ibland undrar jag varfr vi inte helt enkelt springer ner
till  ngon  kommuncentral och skriver under ett giftermlsavtal med ngon.
Vem  som helst.  Inget mera larvande ner till barer, strre chans att f en
bttre lgenhet.  Jod, ibland undrar jag varfr...
  Hissen  stannade.   Drren ppnades och vitt ljus frn en lampa skte sig
in  i  hissen.   Herman sg drren till sin lgenhet ngra meter ifrn sig.
Han  reste  sig  upp,  slog  axeln  i  hissens  manverpanel och klev ut p
ostadiga ben.  Bakom honom pratade fortfarande H.C med sig sjlv.
  - Utsidan!  P utsidan av vra sinnen och sjlar.  Vad finns p...
   Sensorer  gjorde  en  snabb  koll  att  inga kroppsdelar var i vgen och
stngde  brutalt  hissdrren  utan  att bry sig nmvrt om eventuella djupa
filosofiska  samtal.   Ett  vinande  ljud  hrdes nr H.C frsvann.  Herman
vnde  sig  om  och  stllde  sig  framfr  sin  egen drr med hnderna fr
ansiktet.   Allt  snurrade runt p det mycket obehagliga men fga frmmande
sttet.
  - Man lr sig aldrig, tnkte han.
  Drren  ppnades.  Nr den stngde sig lg Herman redan och sov p golvet
i hallen.


  4.  VINDEN

  Kallt   blste   vinden.   En  ofrstrbar  pse  utan  innehll  med  en
silverfrgad  insida  rycktes  med  och  seglade  lngsamt  ver  det  kala
landskapet.   Tystnaden brts.  Ett frasande ljud hrdes nr psen krockade
med  en  vit vgg och sakta fll ner till dess fot.  Den vita vggen var en
ytterst obetydlig del av en slt kulle.  Kullen strckte sig mot evigheten.
  Det var morgon.  Solen steg upp ver sin nya horisont.


  5.  HEKTOR LARRZON & KRAY

  Interntelefonen   anropade.    En  av  Hektor  Larrzons  nio  sekreterare
meddelande  honom  att  en  tekniker  fr ngot fretag stod och stampade i
vntrummet och ville demonstrera en ny produkt.
  - Kasta ut honom, sade Hektor Larrzon bryskt.  Mycket kunde han tla, men
inte nasare med sina sliskiga frsljningsknep och pklistrade leenden.
  -  Han  pstr  att  han  har  avtalat  tid,  sade  sekreteraren  med ett
provocerande  lugn.   Hektor  Larrzon  slet t sig papperskorgen och gnade
snabbt  igenom  ngra  anteckningar  han  slngt.   Han konstaterade med en
kraftig  svordom  att han tydligen lovat bort fem av dagens dyrbara minuter
till ngon oknd mnniska.
  -  Slpp  in  honom,  muttrade  han  och  noterade  samtidigt p ett nytt
anteckningsblock  att han skulle ge sekreteraren sparken p grund av hennes
uppkftighet.   Drren ppnades, och under ljudliga stn baxade en lng man
beprydd med runda glasgon in en stor vit kub.
  Hektor Larzzon ikldde som vanligt sin misstro med vl valda ord.
  - Vad i helvete r det dr fr skrp?
  Att  ngon lismare trngde sig in p hans kontor med ngot som pminde om
en  enorm  slt sockerbit p hjul vckte ingen naturlig nyfikenhet.  Mannen
lutade  sig  mot  apparaten och kippade efter andan.  Nr han hmtat sig en
smula rtade han p sig, rttade till sin bl overall som bar texten "Ultra
Data  Industrier"  och  sade  hgtidligt:   - Detta r en Kray, vr senaste
revolution bland datorer!
  Hektor  Larzzon  gav  mannen  en  mrdande  blick nr han av misstag hade
uttalat  det  bannlysta  ordet  "revolution".   Teknikern insg sitt frsta
nederlag  och  vnde  bort ansiktet frn Hektor Larrzons stirrande gon.  I
ett  desperat frsk att ter bygga upp ett frtroende sade han frtroligt:
- Ta er grna en nrmare titt p...
  -  Jag  vill  inte  ha  ngon  jvla  rundtur,  avbrt Hektor Larrzon och
krossade teknikerns sista gnutta sjlvfrtroende.
  Datorn var lika bred som Hektor Larrzon sjlv och han tnkte minsann inte
resa  sig  frn sin stol fr att se den ur nnu en ointressant vinkel.  Han
lutade sig fram ver skrivbordet och fiskade upp en cigarr ur en brun lda.
  - veraska mig med ngot nytt eller frsvinn!
  Teknikern  knde hur svetten brjade forsa ner ver pannan.  Med skakande
hnder  brjade  han fumla ver ett tangentbord som var kopplad till datorn
via en kort sladd.
  - Som du...  ni ser anvnder jag ett tangentbord fr att aktivera datorn,
sade  teknikern.  Men nr datorn r i bruk r det verfldigt.  Vi p Ultra
industrier  har arbetat lnge och hrt p just den hr nya modellen och den
finns nnu s lnge bara i denna prototyp...
  Hektor Larrzon tittade nonchalant ut genom ett fnster medan han blossade
p  cigarren.   Stressad och med ett psykiskt sammanbrott inom rckhll bad
teknikern till en hgre makt att maskinen skulle fungerna utan problem.
  Det gjorde den inte.  Nr teknikern med ett nervst leende frkunnade att
datorn  nu  skulle  vara redo exploderade ngonting inuti den med en smll.
Hektor  Larrzon  tittade lungt p teknikerns frvridna ansikte och sade med
en  ovanligt sansad stmma:  - Charmigt.  Vi r inte imponerade.  Frsvinn.
Jag ger dig tre sekunder.  Ett...  Tv...
  Drren  slog  igen.   Teknikern var frsvunnen.  Datorn stod kvar som ett
monument  ver  misslyckandet.   Hektor  Larrzon  skrattade  skadeglatt och
beslutade  enhlligt  att  arbetsdagen  var  slut  fr  hans  del.   vriga
anstllda i kommunens palats hade fem timmar kvar.
  Han var just i frd med att lmna kontoret d en rst hrdes.
  - Jag...  r oraklet Kray.  Ni...  r min herre.
  Hektor  Larrzon  gapade av frvning.  Den vita metallkuben som fr ngra
minuter sedan hade varit en hg med skrp var i frd med att smickra honom.
Detta  var  vl  vrt att underskas nrmare.  Ett slugt flin krp lngsamt
fram p hans lppar.
  - Detta verkar vara brjan p en lng vnskap, sade han.


  6.  HERMAN HANSSON

  Det  var slseri med tid och absolut inte ndvndigt att lra sig vad som
hnde  fre den nya vrldens tillkomst, menade roboten.  Historien berttar
inte  varfr  den  nya  vrlden  byggdes,  bara  att  den  var en ndvndig
frnyelse  av  den  gamla.  Men hur, var och varfr den nya vrlden byggdes
var som sagt inte intressant.
  Herman  rckte  upp handen.  En blixt slog ner i hans bakfulla hjrna men
han var tvungen att frga.
  -  Jag  frstr  inte.   Det mste vl vara intressant att veta varfr vi
lever som vi gr?
   Ett  sus  gick genom klassrummet.  Att ngon frivilligt stllde en frga
hrde   till   ovanligheterna.    Att   den   ven  motsatte  sig  lrarens
inprogrammerade sikter var nnu mrkligare.
  Roboten svarade:
  -  Som  sagt,  det  r  icke  av intresse att lra sig ngot om den gamla
vrlden.   De  misstag de begick kan vi icke lra oss ngot av!  Misstag vi
icke kan lra oss ngot av r icke av intresse att lra sig!
  - Men i rent populrvetenskapligt syfte...
  - Fyra obstinatpong, Herman Hansson!
  - Jag vill ju bara veta vad...
  - FEM obstinatpong!  Kra nn, har du ingen uppfostran alls?
  Herman  tystnade  och  sjnk ner i bnken.  Det var ingen id att frska
tvinga  en  lrarrobot  att  bertta ngot den inte ville bertta.  Hermans
obstinatpong  var  lngt ifrn den grns d reglering skulle komma p tal,
men  ofrnkomligen  pinsamma  plumpar  i  protokollet.   Roboten mrkte att
Herman gav upp sina ljliga frgor och fortsatte frelsningen.
  -  Den  nya vrlden, som vi idag knner till som Vrlden2.0, skapades fr
att  rdda  de  f  verlevande efter den gamla vrldens usla leverne.  Den
gamla vrlden r borta, och vi kan gldja oss t att den nya vrlden r fri
frn alla felaktigheter som den gamla vrlden innehll.  Fr mnga mnga r
sedan  bestod den nya vrlden endast av tv stora stder, SuperOslo och Nya
London.   Under  SuperOslos  avlnga  kupol  styrde  envldigt den upplyste
despoten  Harold  2000, en mycket avancerad robot.  Harold 2000 skapades av
ett  oknt  geni,  troligen  en  av  pionjrerna  bakom  den  nya  vrlden.
SuperOslo   utvecklades   snabbt   till  en  rik  och  vlmende  stad  med
hundratusentals lyckliga invnare vilka prisade sin lskade diktator.
  Nya  London  styrdes  dock inte verhuvudtaget.  Anarki och misr fldade
under  stadens smutsiga kupol.  Sabotage och terrordd satte alla krnsolar
och  datoriserade  ntverk  ur  funktion.   I  femtio  r levde de stackars
krakarna  till  invnare  i  Nya London i kaos och elnde tills Harold 2000
slutligen  tog saken i egna hnder.  Tusentals frivilliga marscherade genom
den  lnga tunnel som - p den tiden - var den enda kopplingen mellan de tv
stderna.   Nr  de  ndde  Nya  London brjade en lng och bitter kamp som
pgick  i  flera  mnader.   Ur  kriget  steg ett nytt, vackert och befriat
samhlle fram p stadiga ben.  Harold 2000 tog dmjukt makten ven ver Nya
London, och ndrade dess namn till det mer passande Nya Nya London.
  Efter  frlsningen  av  Nya London ansg Harold 2000 att mnniskan nu var
mogen.   Det tunga ansvaret att fatta egna beslut lmnades under hgtidliga
former  ver  till en utvald skara medborgarei SuperOslo.  Dessa medborgare
organiserade  sig i ngot som r mycket likt det system vi har idag, med en
styrelse  som  beslutar i viktiga frgor.  Harold 2000 styrde ensam Nya Nya
London i ett par r till innan han sluligen lmnade ver makten till folket
ven  dr.   hade  han  gjort  skisser ver hur samfundet Vrlden2.0 skulle
komma  att  se  ut.   Med  trfyllda gon bevittnade de demokratiskt styrda
invnarna  i  SuperOslo  och  Nya  Nya  London  hur  Harold 2000 frivilligt
kortslt  sin  elektroniska hjrna och - p robotars vis - dog.  Tystnadens
frlamande  tcke  lade  sig  ver  stderna fr ett gonblick tills sorgen
passerat och ersatts av en stark patriotism.  Folket styrde sjlva.  De var
mogna.   Raka i ryggen och med stolta steg mttes de tv styrande grupperna
och  satte  planerna om Vrlden2.0 i verket.  Stderna skulle fortstta att
styras  enskilt  men utbyta varor och tjnster nr det var ndvndigt.  Nya
Nya  London  bytte  ter namn.  Denna gng till Nya Nya Nya London, som den
ven heter idag.
  Den  nya vrlden har lyckats utrota de flesta av mnsklighetens primitiva
beteenden  utom  det vrsta av alla tnkbara:  den verdrivna sexualiteten.
I  katastrofal  takt  kade antalet mnniskor och snart insg samfundet att
nya  stder  var  tvungna  att  byggas.   Tredje Staden byggdes frst.  Men
sjlvklart  rckte  inte  den till.  Mer stder byggdes och vi r nu uppe i
ettusentrettio  stder efter alla dessa r.  MegaStockholm var den sjunde i
raden och r p s vis en mycket gammal stad!
  Roboten  stllde  sig  automatiskt  i  givakt nr dentalade om ngot som
eleverna  borde  vara stolta ver.  Herman tog tillfllet i akt och kastade
upp handen.  Roboten var mrkbart irriterad nr den ilsket frste:
  - Jaha, vad r det NU d?
  -  Det  r  en  sak  jag  inte frstr, brjade Herman.  Om mnniskorna i
SuperOslo  och Nya Nya Nya London byggde Tredje Staden och de efterfljande
stderna, vem byggde d...
  Roboten frutsg frgan och avbrt honom bryskt.
  -  ...som jag tydligt sade, r det icke av intresse att veta det.  Basta!
Sex obstinatpong plus en dumhetspong fr din del!
  Ngra  i klassen fnissade.  ver hundra dumhetspong innebar frflyttning
till en smre skola.  Herman hade under sina r i skolan lyckats skaffa sig
nittiofyra dumhetspong.
  Roboten dolde ingenting.  Den hade inga kunskaper om vilka som hade byggt
stderna.   Den  kunde  bara konstatera att vissa kunskaper var utan vrde,
helt enkelt eftersom den inte var matad med just den informationen.
  - MegaStockholm!  utropade roboten.  Denna vackra stad om r vrt hem och
vr  framtid.   Tillsammans  kan  vi  skapa  den utopi som grundarna av nya
vrlden  frutsg  skulle komma!  Men vi mste kmpa, arbeta, slita!  Mnga
av  er  kommer  inom kort att ha er framtid planerad ty MegaStockholm mste
expandera!
  Roboten gjorde en konstpaus.
 -  Flera av er generation kommer att bli utvalda fr det rorika uppdraget
att bygga en ny stad!
  Ngon flmtade till.  En flicka utbrast:
  - r det sant?  Vi?  Kommer vi att f bygga en ny stad?
  Roboten  hjde handen och tystade henne.  Under normala frhllanden hade
hon redan suttit utanfr klassrummet med en hg vlfrtjnta varningar, men
roboten  gjorde  ingenting.  Ryckigt pressade den fram ett mekaniskt leende
mellan vita, kalla lppar.
  - Det r sant.  Beslutet fattades idag av kommunstyrelsen.

  Tv timmar tidigare:
  -  Tvngskastrering!   Eller  en ny jvla stad!  skrek Hektor Larrzon nr
han  fick  syn  p  statistiken  ver  stadens befolkningstillvxt.  Kurvan
pekade  i  en  brant vinkel uppt och frutspdde en framtid i trngsel med
akut  brist  p  fdomnen  och  rent  vatten.  Hektor Larrzons gon vilade
fortfarande stelt p pappret nr idn krp fram i hans huvud.
  - Men dr har vi ju det, sade han utan att ngon lyssnade.  Jag ska bygga
en ny stad!  En ny stad att hrska ver!
  Makt  glimmade  till  i  hans  gon.   Hans tunga var p vg att ramla ur
munnen.  Saliv droppade mot skrivbordet.
  I  ena  hrnet av kontoret stod den vita kuben, smaklst dekorerad med en
hopknycklad  plastmugg.   Kallt  kaffe  rann sakta ner ver kubens kant och
lade en brun strng ver texten KRAY.
  Kuben talade med en metallisk rst.
  - Hektor City.

  Nya  stder  byggdes  mycket  sllan.   Den  senaste var Sel-Don, belgen
ungefr  hundra  stder  ifrn  MegaStockholm.  Det var ver ett rhundrade
sedan staden byggdes av arbetare frn Nju Paris.
  Ingen visste exakt hur en stad byggdes.  I skolan (dr alla sanna sikter
om  Vrlden2.0  friskt  exponerades)  framstlldes  arbetarna  stndigt som
hjltar,  starka  och  friska mn och kvinnor som lmnade sin hemstad under
gldjerika hyllningar.  Filmer visade grtande mdrar och stolta fdrer som
kramade om sina sner och dttrar i avskedets stund.  Applder och hurrarop
ekade  d  de  vandrade  vidare till platsen fr den nya staden, via oknda
tunnelsystem.   Mnga  lnga  r  senare, lngt efter att bde mdrarna och
fderna dtt, ppnades den nya staden fr inflyttning.  Nybyggarna slet sig
ur  trngseln och flydde till den nya friheten.  Hjltarna var kvar, nu som
trtta  gamlingar,  ofrmgna  att  orka ngot mer.  De kunde ofta inte ens
tala.   De  ville  bara vila.  Vila ut, i sin nya stad.  Staden var fr ett
kort gonblick ett monument ver deras slit, innan de fll i glmska.
  I klassrummet funderade ingen p hrt arbete och slit.  Herman knde ven
han  en  viss reflexmssig gldje ver att kunna vara en av de - inom ngra
r - utvalda arbetarna.
  Roboten  framfr  eleverna,  var  inte  lngre en stel robot.  Han var en
fader som lyckliggjort sina barn med nyheterna.
  Roboten talade lungt, utan tecken p ilska.
  -  Lugna  eder, lugna eder.  Nu mste vi terg till lektionen.  Kom ihg
att framtiden ligger i arbetarnas hnder!  Frgor om detta mne?  Inte det,
n...
  Herman utnyttjade tillfllet.
  - Jo, jag undrade en sak till...
  Roboten suckade.  Ngon insinuerade med en fraktfull fnysning att Herman
Hansson var p vg att gra bort sig igen.
  -  Nr  vi nd var inne p mnet om kupolerna s r det en frga som jag
lnge funderat p...
  Sanningen  var att han inte alls funderat speciellt lnge.  Bara ngra f
minuter.
  Roboten  hasplade  reflexmssigt  ur  sig  en  klyscha fr att strka sin
position i klassrummet.
  -  Nr det gller frgor kan de besvaras av de visa.  I detta samhlle r
de visa lrare.  Jag r lrare.  Stll frgan.
  - Vad finns utanfr kupolerna vi har ovanfr oss?
  Roboten var tyst lnge.  Svaret tycktes ligga lngt inne i dess hjrna av
metall  och  plast.   Jrnklubban  var  redan  p vg att mtta ett slag d
roboten svarade:
  - Ingenting.
  Herman  tyckte  sig  ha hrt svaret frut.  Andra i klassen visste precis
var de hrt det tidigare.  Minnen vcktes till liv frn de frsta dagarna i
skolan.  Lraren (som d var "lrare" och inte robot i elevernas gon) hade
frklarat  hur allting fungerade.  P en liknande frga hade svaret ven d
varit ett kort "ingenting".
  Men  nu  krvdes  ven en logisk frklaring varfr det frhll sig p det
viset.   Elever  i  hgre  klasser  accepterade inte svar med bara ett ord.
Roboten var vl medveten om detta.
  -  Det finns ingenting.  Ty om det funnits ngonting vad skulle det vara?
Alternativen  r tv; antingen tomhet eller ytterligare en kupol bortom vr
egen  kupol.  Om det finns tomhet, vad skulle d ligga bortom tomheten?  En
ondlig  tomhet?   Om  det  istllet  finns ytterligare en kupol, vad finns
bortom  DEN  kupolen?   En  till  kupol?   En till och ytterligare en till?
Kupoler  i  all  ondlighet.   Ingenting  kan  vara ondligt!  Evigheten r
enbart  ett filosofiskt begrepp, utan anknytning till verkligheten.  Ty vad
skulle finnas bortom ondligheten, tomheten?
  En till kupol, kanske?


  7.  RAINER & HARRY

  I  mrkret  satt  tv  mn.  Deras ansikten lystes upp av ljuset frn den
dataskrm  som  de intensivt studerade.  Ord, meningar, texter beprydda med
olika  datum  rullade sakta frbi deras granskande gon.  Rummet var litet,
men  fyllde  sin  funktion.   P  golvet  lg  sladdar, i olsliga trassel,
tillsammans  med  osorterade  hgar  av  komponenter till olika datorer och
terminaler.
  Den ene mannen ryckte till och vnde sig hastigt om.
  - Jag tyckte jag hrde ngonting.
  - Dumheter.
  Mannen vnde sig tillbaka mot skrmen, men misstron lyste i hans gon.
  - Man kan aldrig vara sker.
  - Det kan man visst.
  ratal  av  stillasittande  hade  lagt  sin  prgel ver mnnen.  Den ene
frskte  dlja  sin  redan putande kalaskula genom att dra uppmrksamheten
till  sin  rst,  som  stndigt  gick  upp i falsett.  Den andre bar alltid
senaste  mode och kompletterade klderna med en enorm ring runt ett av sina
tjocka  fingrar.   Ringen  pulserade med hjlp av radioaktiva mnen i olika
frger.   Mannen hade konstruerat den sjlv.  Det var hans stolthet.  Lngt
inne  i  den  skimrade  frgerna  kunde  man  urskilja hans namn, skickligt
ingraverat i en bit kritisk massa:  Rainer.
  Flimrande svarta bokstver mot en iskall vit bakgrund rullade frn botten
av skrmen uppt och frsvann nr de ndde toppen.
  Mannen med ringen gspade.
  - Jag brjar trttna p det hr, Harry...  eller jag menar Turbo.
  - Jag har ju sagt att du inte ska kalla mig fr det dr, Trainer!
  Det sista ordet uttalades med en viss gldje.  Datorns hrddisk gav ifrn
sig  ett  tjutande  lte  d  den  andre mannen drmde nven i det rangliga
bordet och sade irriterat:
  - Herregud!  Har jag inte sagt att jag inte vill hra det ordet!  Jag ska
minsann...
  Grlet  pgick i fem minuter tills mannen som kallades Turbo hjde handen
och  avbrt  den  andre  mitt i en mening.  Flkten frn datorn skapade ett
antiklimax i den pltsliga tystnaden.
  - Dr har vi vr man, sade han.
  Rainer kastade en snabb blick mot skrmens text och utropade:
  - Han?  H!  Harry, nu frvnar du mig verkligen.
  -  Och  vad  menar du med det?  r han fr ung kronologiskt sett eller r
det bara ytterligare en av dina argumentlsa sikter?  Lita p mig, det hr
r en av de bttre jag ngonsin har hittat.
  -  VI hittat, rttade Rainer och brjade motvilligt lsa informationen p
skrmen.   Nr  han  var  klar  lutade  han sig tillbaka och tittade med en
besegrad min ner i golvet.
  -  Du  kan  ha  rtt.  En nrmare granskning av denna individ kanske inte
skulle skada...
  Harry flinade verlgset.
  - Jag har alltid rtt.  En dag borde du lra dig det!
  De  satte igng omedelbart.  Allt som behvdes samlades ihop och packades
ner i smidiga vskor innan de lmnade rummet.


  8.  HERMAN HANSSON

  Det  var  sllan  Herman  anvnde  gatorna.   Det  var  dels  enklare att
frflytta  sig  runt i staden via taxihissar och jetbussar, men dels mycket
tryggare.   Risken att man skulle bli rnad i ett offentligt transportmedel
var lika med noll.  vervakningskameror och civila ordningsrobotar sg till
att  alla  former  av vergrepp inom statens egendom omedelbart rgrdades.
Ingen  slapp  undan.   P  de ppna gatorna utomhus var det annorlunda.  De
rknades som slum, och slum befattade sig inte en normal mnniska med.  Det
var  fel  att  befinna  sig under ppen kupol, tryggheten lg i att ha fyra
skyddande  vggar  omkring  sig.  Den som frivilligt gav upp den tryggheten
kunde  inte  heller  rkna med att stadens skattebetalare skulle stlla upp
med skydd.
  Gatorna  lg  tysta och de.  Avenyer av kala hghus strckte sig t alla
hll.    Herman   vandrade   planlst  omkring  utan  ngot  distinkt  ml.
Sporadiskt  passerade  en  ensam  figur eller en skramlande gatubil.  Lngt
inom  sig  visste  Herman vad som kunde hnda i vrsta fall:  Nr som helst
kunde  en  sjlvmordskandidat  kliva  fram  frn  en grnd och med uppgiven
stmma  krva  honom  p  hans  vrdefreml.   Rnaren skulle uttala hotet
lngsamt  och  upprepade sig ett par gnger fr att vara sker p att ngon
sensor i vggarna uppfattade orden.  Efter det var det bara fr rnaren och
offret  att  sga  sina  sista  hgtidliga ord och vnta p kalabaliken som
skulle  komma  att  bryta  ut ngra gonblick senare.  Sensorerna meddelade
nmligen  tusentals  vntande jgare att kriminella handlingar pgick.  Med
adrenalinet  sprutande  kastade  sig jgarna in i sina gatufordon och krde
omedelbart till platsen fr brottet.  Visserligen krockade ver hlften med
vggar  eller  andra  vansinneskrande  jgare, men de som lyckades n fram
belnades  med  njet  att  f  utrota  brottslingen  med hjlp av bastanta
krutvapen.   I  den  vilda eldstrid som utbrt strk ofta ven andra jgare
och  brottsoffret  sjlv  med, vilket var en beklaglig baksida av medaljen.
Men det var sjlvklart inte straffbart - jgarna hade bara gjort sin plikt.
Var  man  inte jgare p heltid kunde man med frdel hyra vapen, fordon och
en  dagslicens  vid  en jgarstation och p s stt skaffa sig en spnnande
heldag fr sig sjlv eller med familjen.
  Herman  visste  att  de  ppna  gatorna  var farliga.  Men fr tillfllet
verkade  ingen  plats  i  MegaStockholm  trygg.   Robotens  frklaring till
kupolernas  uppbyggnad  hade  vckt  ngonting  inom honom.  En ofrklarlig
ngest,  som  nstan  pminde  om  klaustrofobi.  Att han ven verkade vara
ensam  om  den  knslan  i  en stad p en halv miljard invnare gjorde inte
saken  bttre.  Tankar malde i hans huvud.  Han ville ha svar, men han fick
aldrig ngra.  Det kndes som att vara frlamad.
  Ovanfr  honom  lyste  en  krnsol  med ett svagt sken.  En uppvrmd vind
blste  genom  gatorna och tjt klagande.  P lngt avstnd kunde han se en
gestalt som lngsamt nrmade sig.
  - Ingen vg ut, sade Herman.  Ingen vg ut...
  Det  fanns  en  mur  inuti  hans hjrna som hindrade honom frn att tnka
logiskt.   Allt han kunde konstatera var att det inte fanns en vg ut.  Men
ut ur vad?  Svaret var nra, men nda s lngt ifrn.
  Gestalten  passerade.   Det  var en lde man som vandrade frbi honom med
tomma gon.  Frestelsen att uttala ett hot mot mannen hade varit skrmmande
nra.  Om det inte fanns en vg ut i detta liv, kanske det finns i nsta...
Herman  ruskade p huvudet.  Han var p vg att frlora kontrollen ver sig
sjlv.   En  ohygglig  framtidsbild dk upp framfr hans gon, dr han satt
som en lallande idiot vid MegaStockholms MegaSjukhus obotliga avdelning.
  Han  ruskade  p  huvudet  igen.  Denna gng en smula vlsammare.  Snabbt
letade han reda p en drr till insidan.

  Taxihissen  var  inte  tom, vilket Herman hade hoppats.  Tv ldre damer,
kldda  i  ljligt  frgranna  klder,  skulle  tydligen  till  samma  hus.
Taxihissen  innehll fyra stolar, tv av dem var upptagna av damerna sjlva
och  de  andra  tv  av  deras  handvskor.  Resan verkade bli mycket lng.
Efter  att  Herman  klivit  in  i hissen brjade damerna omedelbart tala om
ungdomars  brist  p  respekt, usla kldsmak och lga intelligens - jmfrt
med  den mogna generationen.  Herman frskte att inte lta sig provoceras.
Om  han  yppade ngonting elakt till en ldre dam kunde han bli skyldig att
betala  stora  belopp  fr psykiskt lidande.  Damerna var tydligen erfarna.
De  visste  vad  de  skulle  sga  fr  att f honom att vilja argumentera.
Falska  pstenden,  billiga  utalanden  -  allt fr att f honom att ppna
munnen.   Varje  liten  del  av  Hermans  kropp skrek "svara!  argumentera!
krossa dem med retorik!".  Men det skulle inte vara vrt det.
  En  ltt  skakning  kndes nr hissen kopplade in sig p direktbanan till
hus 15.  Herman slt gonen av lttnad.  Snart skulle han vara hemma.
  Men  han  hade  fel.   Hissen  stannade  pltsligt.  Ljuset slocknade men
tndes  igen.   Herman  ppnade gonen.  Hissen hade bromsat in och stannat
mellan tv vningar.
  En av damerna tittade med en spelad frskrckelse upp i taket och utbrast
med ett frtjust kvitter:
  - Nej, nu dr vi!
  Herman  vnde  sig  bort  i  avsmak.   Dden var ngot han inte ville bli
pmind  om  just  nu.  Han hade just konstaterat att han var inne i en djup
livskris.   S  fort han hade kommit hem skulle han ta reda p var nrmaste
psykolog fanns.
  Hissen  stod  still i flera minuter innan den makligt brjade rra p sig
igen.  Tydligen hade den stannat vningen under Hermans lgenhet, ngot som
inte gjorde saken speciellt bttre.  Nr han kommit ur hissen och frskrat
sig  om  att  de  tv  vriga  passagerarna  frsvunnit  upplevde han ngra
sekunder  i  lycka.   Men  den  knslan  frsvann  snart  nr  han kom in i
lgenheten.
  Nr  man  bott  i samma lgenhet i flera r lr man sig vissa saker.  Man
vet vilka ljud som kan vntas frn de omgivande lgenheterna och sina egen.
Vissa obetydliga detaljer lgger man mrke till, fr att sedan glmma bort.
Kanske blir man pmind om dem nr de frndras, kanske inte.
  Snart  insg  Herman  att  ngon hade varit inne i hans lgenhet fr bara
ngra minuter sedan.  Ngon som brutit sig igenom alla ls, men inte lmnat
synliga spr.


  9.  HEKTOR LARRZON & HELMER THORN

  Helmer  Thorn hade som vanligt vaknat ur sina terkommande mardrmmar med
ett  skrik  av  fasa,  samlat  sig  och  tagit sig till sitt kontor fr att
pbrja  dagens  tortyr  av sig sjlv.  Innan hans ens hunnit stta sig ner
hade  telefonen ringt och meddelat honom att samtliga arbetare vid TM Kemi,
som  utvecklade rengringsmedel, hade sagt upp sig och gnade sig nu t att
supa  p  heltid.   Inga  nya mnniskor hade varit intresserade att ta ver
arbetet  vilket  hade  ftt  datorn  att  automatiskt sprnga det olnsamma
fretaget  i  luften.   TM  Kemi  hade  varit  en  av  de  sista  effektiva
fretetagen  i staden Brossel.  Helmer Thorn bad en stilla bn att exporten
av  syntetiskt  kaffe  inte skulle upphra och frskte stta sig ner i den
vingliga  kontorsstolen  igen.   Denna  gng hann han halvvgs innan datorn
meddelade  honom  att  de personallsa sjukhusen nu var totalt verfulla av
mnniskor  som  led av olika vlfrdssjukdomar.  Helmer Thorn beslutade sig
fr  att  inte gra ngot t saken.  Erfarenhet visade att patienterna nd
inte  ville ha ngon behandling eftersom de led av kronisk delerium tremens
som medfrde att de frskte dda alla som kom i deras vg.
  -  Lt problemen lsa sig sjlv...  sade han och straffades snabbt med en
elektrisk  stt  frn stolen.  Med ett svagt skrik flg han upp och brjade
gnida det nyss uppkomna brnnmrket p ryggen.
  -  Leve  demokratin,  muttrade  Helmer och gjorde ett nnu ett frsk att
stta  sig  ner.   Denna  gng  lyckades han, utan att demokratifrsvararen
mrkte  att  han sade ngot opassande, och problemen kunde brja strmma ur
telefoner andra kommunikationer.
  Det  enda  kontor  som numera anvndes inuti kommunens palats var det som
Helmer  Thorn  satt  i.   De  gr  vggarna  tillsammans  med  det  dammiga
betonggolvet  och  det  verfulla skrivbordet skulle f vilken mnniska som
helst  att  bryta  ihop,  frutom  honom.   Femton r av arbete hade hrdat
honom,  och  han  uppskattade inte visuella sknheter lngre.  Goda nyheter
som berrde hans arbete dremot lskade han.  Den senaste goda nyheten fick
han fr sex r sedan, d en underskning visade att en majoritet av stadens
invnare uppskattade hans arbete och hoppades att han skulle sitta kvar vid
makten  i  mnga r till.  Han hade unnat sig ett kort utrop av lycka innan
han  insg  att  han faktiskt skulle sitta kvar vid makten i mnga r till.
Mnga, lnga r till...  Vem ville ta ver makten nr det inte fanns ngon?
Trots  att  hans  styre kallades diktatur av elaka tungor s lg makten hos
folket  - bokstavligt talat.  Det var ingen id att frskta fatta radikala
beslut.  Passade inte frndringarna folket, blev det inte av med saken och
drmed  basta.  Passade frndringarna folket kunde det finnas en chans att
ngon genomfrde de praktiska lsningarna, under frutsttning att det inte
krvde  ngon  fysisk  anstrngning.   Ofta dagdrmde Helmer Thorn.  I hans
fantasi sparkades drren till hans kontor upp av bevpnade brottslingar som
trngde   sig  in  och  tog  makten.   En  snabb  revolution.   Han  skulle
naturligtvis gra motstnd.  Men inte mycket.
  Nr  telefonen ringde fr nionde gngen vntade sig Helmer Thorn nnu ett
meddelande  av  sorg,  panik  eller kaos.  Som en sjlvmordskandidat lyfter
pistolen mot tinnigen lyfte Helmer Thorn luren och stnade:
  - Vad r det nu som gtt snett?
  Rsten  i  anda  nden  veraskade  honom.   Det  var Hektor Larrzon frn
MegaStockholm.
  -  Hr gr ingenting snett!  ven om det gr det hos dig behver det inte
gra det hr, fr hr r det inget som gr snett.
  Helmer  Thorn funderade lite ver vart logiken lg i pstendet innan han
fortsatte.
  - Vad r det du vill oss?
  Hektor  Larrzon harklade sig fr att klargra att han faktiskt hade ngot
vettigt att tala om.
  - Helmer, det r uppenbart att du behver hjlp i ditt arbete...
  - Det var det frckaste vi hrt, vi har verkligen...
  - ...s drfr har jag ett frslag jag vet att du kommer att uppskatta.
  Helmer  Thorn  tystnade.   Han  hade  god  lust att be den dr verlgsne
idioten  frn  MegaStockholm att dra t ett varmare stlle, men  ena sidan
kunde det kanske komma upp ngot intressant frslag.  Han beslutade sig fr
att kompromissa, med hedern i behll.
  -  Frslag?   Vi behver inga "frslag".  Men lt oss hra vad du har att
sga, kanske kan vi f oss ett gott skratt!
  Hektor  Larrzon  bet ihop tnderna och undvek att exponera sin ilska ver
Helmer  Thorns  ljliga  stt  att  stndigt  kalla  sig fr "vi".  Diskret
knycklade  han ihop nnu en halvfull plastmugg och kastade den ver rummet.
En  ngande,  svart  srja  smetades  ut ver vggarna och golvet.  Det var
syntetiskt kaffe frn Brossel, en lglig slump.
  -  Lyssna nu Helmer, jag tnker inte tala om fr dig hur du ska styra din
stad  fr  det vet jag att du kan, ljg Hektor Larrzon.  Dremot, fortsatte
han  med  en  myndigare ton, vet jag att du inte r som alla andra styrande
diktatorer  runt  om i Vrlden2.0.  Du utnyttjar inte dina befogenheter fr
egen vinning...
  - Det gr vi visst!
  - Men inte p det viset.  Du har inte frslavat ditt folk.  Du...
  - Frvisso, det har vi ju inte!
  Hektor  Larrzons  hnder  skte  i blindo efter ngot att krossa.  Ett av
hans hemliga motton var att folk som avbrt honom borde skjutas.
  - Du har enorma kunskaper.  Du kan styra en hels stad ensam!  Det...
  - Vi vet, vi vet...
  Hektor  Larrzon drog in ett djupt andetag.  Nog med smicker.  Dags att g
rakt p sak.
  - Helmer!  Vad jag vill ha sagt r...
  Nu  kommer  han  att  lgga  fram  ett frslag, tnkte Helmer Thorn.  Han
tnker tala om fr mig hur jag ska underltta mitt styre.  Frslaget kommer
att lta bra, och jag kommer att sknka honom frikostiga lften.  Allt bara
fr  att  sedan f nnu ett ngestanfall nr jag upptcker att det inte gr
att genomfra iderna i praktiken.
  Helmer  Thorn  hade  varit  med  frr.  Han beslutade sig fr att avbryta
samtalet och slippa nnu ett framtida nederlag fr sitt ego.
  - Tack det rcker!  sade han snabbt.  Vi r strngt upptagna.  Adj!
  Munnen  var  fortfarade  ppen  p Hektor Larrzon nr frbindelsen brts.
Besviket drmde han luren i skrivbordet, fr att sedan kasta hela telefonen
p  Kraykuben.   Han  reste sig upp och satte sig ner.  Sedan reste han sig
snabbt upp igen.  Ilskan rasade inom honom.  Han pekade anklagade p kuben.
  -  Attans!  Det gick t jvlaranammahelvete!  Din usla maskin, dina ider
torkar jag mig i arslet med!
  Utan  att  klaga  svalde  kuben frolmpningarna genom sina mikroskopiska
mikrofoner.  Med samma metalliska och lugna rst sade den:
  - Lugna Eder.  Vi fr ndra taktik.  Utan tvekan kommer Ni att vara herre
ver Brossel inom en vecka.  Mina planer kan icke misslyckas!
  Kuben  sg  p  sitt  evighetsbatteri  som om det hade varit en karamell.
Elektriska  impulser  frvrngde  gammal  logik  och anpassade dem till nya
frhllanden.    Data   analyserades  och  kasserades  tills  den  perfekta
lsningen klarade alla tester.
  Kuben  talade  med  en  articifiellt sjlvsker rst:  - Tro mig, jag har
flera ideer i bakchipet...


  10.  HERMAN HANSSON

  Han  gick  med  snabba  steg  genom  lgenheten.   Ingenting verkade vara
stulet.   (rttelse:   Ingenting  av VRDE verkade vara stulet, Herman hade
inte  stdat  p  ratal).   Hans  mest  dyrbara  godel  -  Hrobert - stod
fortfarande i sitt hrn.
  - Hrobert, har det varit ngon inne i lgenheten medan jag varit borta?
  Hroberts  svarta  skrm tndes nr hans namn sades.  Bilden flimrade till
och lngsamt kom datorn till liv.
  Rsten var stelt neutral.
  -  Ingen  har  varit  hr.   Kommunens underskningsgubbar var hr fr en
mnad  sedan  och  har  inte  tervnt.   De  konfiskerade visserligen dina
analyser om MegaStockholm som utpoi men...
  -  Jag  menar  ingen  frn  kommunen, Hrobert.  Har det varit ngon annan
person inuti min lgenhet idag?  Svara!
  Tystnad.  Svaret uteblev.
  - Hrobert, har (paus) det (paus) varit (paus) ngon (paus) hr?
  Den   goda   elektroniska  modersrsten  gjorde  sig  pmind  ur  Hrobert
hgtalare.
  -  Jag  tycker  inte  om hur du behandlar mig, Herman.  Det verkar som du
inte trodde jag uppfattade vad du sa och..
  - Du undviker och svara p min frga.
  - Det har inte varit ngon hr.
  Men det knns s, tnkte Herman.  Men Hrobert r av en annan uppfattning.
Han  knde  sig  frvirrad  och  samtidigt  skrmd.   Lgenheten var privat
omrde,    han    slppte    inte    in    ngon   frivilligt.    Kommunens
underskningsgubbar  tog  sig  in  p annat stt, men det hade han vant sig
vid.   De  lmnade  dessutom  alltid  en  lapp  med  en  lista  p  vad  de
konfiskerat, "Din trygghet i Ditt samhlle tra-la-la".
  - Tack Hrobert.  Det var bara det jag undrade.
  Kanske  inbillade  han sig alltihop.  Dagens sjlvstllda diagnos att han
tydligen  led  av  ngot  fel i hjrnan hade kanske utlst frfljelsemani.
Han  tittade  p den digitala klockan som lyste i hrnet av Hroberts skrm.
Fortfarande  kontorstid.   Han  kunde ringa apoteket och frga om det fanns
ngon medecin som kunde hjlpa honom.
  - Hrobert, ring upp apoteket.
  Uppkopplingen gick fort.  Men istllet fr en sammetslen rst som frgade
om hans problem svarade en automatisk telefonsvarare.
  -  Vlkommen  till Centralapoteket.  Vi har stngt.  Frsk imorgon.  Fr
akut hjlp...
   Nu  knde hans sig verkligen sjuk.  Han tittade p Hroberts klocka igen.
Enligt  den  skulle  det fortfarande vara tio minuter kvar av kontorstiden.
Sedan  tittade  han  p  sin  eget  armbandsur.   Den  visade samma tid som
vggklockan bakom honom.  Bda gick en kvart fortare n Hroberts.
  - Hrobert, vad fan r det med din klocka?
  -  Gillar  ni inte att den r digital?  Er nskan r min lag!  Vill ni ha
den analog, solvisare, timglas...
  - Den gr ju fel!
  - Det gr den inte, svarade Hrobert.
  - Det gr den visst!
  Hrobert  fns  till och frsvann ut p ntet i en svindlande frd tur och
retur till supercentraldatorn.  Resan var snabbt ver.
  -  Du  hade  rtt.   Min internklocka gick femtom minuter, fyra sekunder,
nitton   hundradelar   och   etthundrafem  tusendelar  fel.   Misstaget  r
korrigerat.
  -  Femton  minuter!  utropade Herman.  Enligt handboken ska du bara ha en
frsumbar felmarginal p en tusendel var biljonte r!  Och det ska dessutom
vara "i vrsta fall"!
  Hrobert lt sig inte imponeras av sina egna finesser.
  - Snt hnder.  Vi lever i en tid d x-faktorn ibland leker med oss.
  Svaret rrde om i Hermans medvetande, hans huvud exploderade i en orgie i
frvirring.   "Snt  hnder".   Snt hnder inte!  Ur kaoset steg pltsligt
ett  bisarrt  -  men  glasklart logiskt - svar p frgan vad som egentligen
hade  hnt.   Ngon  (denna eviga "Ngon"!) hade genomfrt det omjliga att
stnga  av  Hrobert och sedan sl p honom igen.  Under femton minuter hade
hans  lgenhet  varit  obevakad, larmet borta och Hrobert i en tidls dvala
som  han  inte  ens  sjlv  hade vetat om.  Under dessa femton minuter hade
ngon rrt sig fritt inuti hans lgenhet.
  Den  krypande  knslan  av  att  ngon  stod  bakom honom fick Herman att
hastigt vnda sig om.  Det var ingen dr.  Han var ensam i lgenheten.


 11.  RAINER & HARRY

  Avgrunden  under  honom  var tillrcklig motivation fr att han skulle f
extra  krafter.   Han  befann  sig  i schakt 4.  Harry vntade tre vningar
ovanfr  honom.  Svetten droppade frn pannan och ner ver gonen.  Nr han
vl  tagit sig upp fr den lodrta vggen skulle han med gldje tala om fr
Harry hur mycket han uppskattade att gra alla fysiska arbeten ensam.
  Frvisso,  tnkte  han  beltet,  skulle  Harry nog inte ens klara av att
hantera  magnetskorna.  Det krvdes en trnad person fr att ta sig upp fr
insidan av ett hisschakt med magnetskor och handskar.  Att hlla takten var
det viktigaste.  Handske, handske, sko.  Sko, handske, handske.  Han var en
trnad person och klarade av det, trots sin ofrdelaktiga kropp.
  Lngsamt,  utan att titta ner mot det svindlande djupet, klttrade Rainer
uppt.   Ingen  hade  sett  honom nr han hade knuffat upp hissdrrarna och
klivit in p vning sexhundratio, och ingen hade sett honom nr han tog sig
tillbaka samma vg.
  Handske  mot vgg.  Sko mot vgg.  Lyfta p benet.  Hva sig upp.  Om och
om igen.  Absolut ingen ondig vila.
  Ryggscken kunde lika grna ha varit full med sten istllet fr arsenalen
av  hemmabyggd  teknologi.   Trots  att  han  gjort  sig  av med hlften av
prylarna  under  operationen  vgde den fortfarande fr mycket fr att vara
bekvm.
  En vning kvar.
  - Det r snart ver, sade han uppmuntrande till sig sjlv men ngrade sin
injudan  till  trubbel  sekunden efter.  En varningslampa brjade lysa frn
vsten.   Kvickt drog han ut extramagneterna frn midjan, kontrollerade att
han  satt ordentligt fast och fllde fram radarn.  Sjlvklart.  En hiss var
p  vg  frn  botten  och  uppt.  Av hastigheten att dma skulle den inte
stanna  frrn  lngt  ovanfr honom.  Inga sidospr fanns, den var tvungen
att  kra  ver  honom fr att komma fram.  Den var ungefr hundra vningar
nedanfr.   Snabbt  utrknat  skulle  den  vara  ver honom om drygt nittio
sekunder.  Det var ovanligt kort tid - radarn borde ha upptckt faran lngt
innan.   Men det fanns inget att gra t saken nu.  I frsta hand mste han
rdda  sig sjlv.  Drren till hisschaktet ovanfr honom var inom rckhll.
Snabbade  han  p  kanske  han  skulle hinna klttra upp, avkoda drren och
ppna  den.   Men  det  fanns  fr  mycket att frlora p en sdan manver.
Frlorade  han  takten  skulle han falla ner och utan tvekan sl ihjl sig.
Att avkoda en drr under stress var uteslutet.
 Han ryckte till sig kommunikationsradion frn benet.
  -  Harry, se till att hissen stannar p din vning, sade han och frskte
hlla rsten lugn.  Anvnd sedan Detomaxen mot drren!
  Svaret kom snabbt.  Rk och eld slog ut ovanfr honom, tillsammans med en
dov knall som ekade fruktansvrt i det trnga schaktet nr sprngmnet slet
upp  drren.   Rainer  tryckte  sig  ttt  mot vggen och blundade hrt nr
frvridna metallbitar fll ner.
  Hissen  var fortfarande p vg.  En minut.  Han rrde sig inte.  Nu kunde
han se hissen nedanfr honom.  Den brjade sakta in.  Nr den var mindre n
fem  meter  ifrn  honom lsgjorde han sig frn magnetskorna och handskarna
och  hoppade.  Brte frn den splittrade drren lg i drivor p hissens tak
och  han  landade  illa.  Ftterna vrickades, vassa metallbitar skar honom.
Men  smrtan  fick vnta.  Han var tvungen att genomfra en prestation till
innan  han  slickade  sina  sr.   Siluetten  av Harry i drren nrmade sig
raskt.   Hissen  gick lngsammare, men inte tillrckligt fr att han skulle
kunna  kliva  av den med ett gracist svanhopp.  Nr han sg gonvitorna p
Harry  kastade  han  sig ut ur schaktet och in i korridoren.  Harry fick en
ordentlig  smll  i  ansiktet  och  flg  in  i vggen bakom honom.  Rainer
kastades upp i taket och fll sedan platt mot golvet.  Hissen mullrade till
bakom dem och stannade.  Den var tom.
  -  Vi mste hrifrn, stnade Rainer och brjade krypa bortom synhll fr
bevakningskameran  i  hissen.   Inom  kort  skulle  den  uppfatta att ngot
mrkligt  var  p  gng  och  brja  filma allt med extra hg detaljskrpa.
Harry  kopplade ur minidatorn frn ett virrvarr av sladdar, som fanns bakom
en  liten dold lucka i korridoren, och frseglade den snabbt.  Frseglingen
blev  en  smula  hafsig,  men  den fick duga.  Bara en expert skulle se att
luckan varit ppnad.
  Nr  Harry  och  Rainer  lyckats ta sig in i den andra hissen var polisen
redan  p  vg.   Medan  frbryllade  polismn  samlade  ihop delar frn en
sndersprngd  drr och frgade ut de som bodde i de omgivande lgenheterna
(bara  en  hade  upptckt  ngot  mrkligt,  nmligen  att drren till hans
lgenhet  hade  varit  strt omjlig att ppna p en kvart), satt Harry och
Rainer och grlade om vems fel det var att planen hade drabbats av ovntade
hndelser.  Harry skulle komma att sga att Rainer ventyrat hela projektet
genom  att  leka  hjlte  istllet  fr att anvnda den minimala hjrna han
gde.  Rainer skulle d svara att Harry nsta gng br kolla om batteriet i
radarn  r  tillrckligt  starkt  fr  att ens uppfatta sig sjlv innan han
lter  ngon  annan  anvnda den som livfrskring, samt att nsta gng var
det minsann Harrys tur att gra grovjobbet medan Rainer sjlv p annat hll
brt  sig  in  i  centraldatorn,  samtidigt som han kastade Detomaxgranater
omkring sig.
  Slutligen,  medan  polismnnen  till  sitt frtret upptcker att den enda
flyktvgen   frn  vningen  varit  obevakad  eftersom  den  andra  hissens
bevakningskamera  p ett mrkligt stt satts ur funktion, kommer Rainer och
Harry i mumlande ordlag konstatera att planen i grund och botten trots allt
lyckats.
  Mlet,  lgenheten  p  vning 610, hade penetrerats utan komplikationer.
Herman Hansson hade satts under bevakning.


  12.  HERMAN HANSSON

  - Imponerande.
  Under  stolen  framfr  Hrobert,  bakom Vdr-stereon och i lampan i hallen
hittade han sm mikrofoner som inte tillhrde kommunen.  Dem visste han hur
de sg ut.  Dessa var annorlunda.  Basenheten och den sndande antennen lg
i ventilationstrumman under soffan.
  Herman  satt  p golvet i kket och studerade fynden.  Hade han inte anat
att  ngot  var  i  grningen  hade  han troligen aldrig hittat dem.  Frst
tnkte  han  visa dem fr Hrobert, men han ndrade sig.  Istllet skrev han
av  de  obegripliga symbolerna, som var tryckta p enhetens ena sida, p en
papperslapp.
  Han hll upp lappen framfr Hroberts skrm.
  - Kan du tyda denna text?
  Skrmen tndes nr Hrobert kom till liv.
  - Fr in den i sndardelen av faxen, sade han efter en stunds tvekan.
  Herman  gjorde  som  Hrobert sade, lyfte p locket och lade in lappen med
texten mot sndaren.  Hrobert letade lnge efter information.
  -  Det  r  text  p  kinesiska.   Av  dma  av  idiomen r det skrivet i
Folkstaden  Taipei.   Texten  innehller  en  adress, instruktioner och ett
ordsprk.
  - Ser man p...  Kan du verstta det?
  Hrobert lt besvrad.
  -  Naturligtvis  KAN jag verstta det.  Men uppgifterna r frbjudna fr
allmnheten och du, min kre Herman, tillhr ocks allmnheten!
  - Jag frstr.
  Han  frstod.   Prylarna  p hans golv var minst sagt illegala.  Troligen
var  de  tillverkade  i  Folkstaden  Taipei,  knd  fr  att  skapa magi ur
elektronik och verstta det till apparater i tusentals fabriker med billig
arbetskraft,   och  smugglade  genom  minst  tjugo  lnder  innan  de  ntt
MegaStockholm.   Hrobert  fick  absolut  inte se dem, han skulle omedelbart
tillkalla  polisen.   Kommunens  underskningsgubbar  skulle gra detsamma.
Det  fanns  bara  en  sak  att  gra.   Utan  att tveka stampade han snder
mikrofonerna,  en  efter  en,  och  lade dem i skrpsugen.  I trasigt skick
fanns  det  ingen  risk  att  de skulle upptckas vid sopstationen innan de
ndde  krossen.  Basenheten var det vrre med.  Trots att den sg ut som en
brcklig  liten  rektangulr plastkub verkade den ofrstrbar.  Herman slog
den  i  golvet,  hoppade och sparkade p den men den vgrade att ens slppa
fram en spricka.
  Herman ryckte till nr Hroberts rst pltsligt hrdes frn vardagsrummet.
  -  Vad  hller  du p med?  Det lter som om du river huset.  Tnk p vad
grannarna sger!
  Vggarna  i  det hr huset r s tjocka att jag skulle kunna smlla av en
bomb utan att de mrkte, tnkte Herman.  Men han sade ngot annat.
  -  Motionerar.   Man  mste hlla sig i form, men snt knner vl inte en
maskin till vad det innebr.
  Hrobert  svarade  inte.   Herman fortsatte fundera.  Den enda lsning han
kunde  komma  p  var  att  stoppa  tillbaka enheten i ventilationstrumman.
Frhoppningsvis kunde den inte snda ngot utan mikrofoner och hade han tur
skulle aldrig kommunens underskningsgubbar hitta den.


  13.  RAINER & HARRY

  Utmattade och blslagna stapplade Rainer och Harry in i det mrka och vl
dolda  rummet.  De hade struntat i ngra grundlggande skerhetdetaljer fr
att  kunna  snabbt  ta sig dit.  Men ingen verkade ha sett dem.  Ibland var
vissa risker p sin plats fr att kunna genomfra N.V.O projektet.
  Rummet  lystes  upp  fr ngra sekunder d Harry ppnade en lite eldriven
kyl  och  tog  fram  ngra iskuber.  Han knde verkligen fr att placera en
kall  isblsa  mot sitt vrkande huvud.  Rainer slog p en monitor.  Herman
syntes  tydligt  i  sin lgenhet.  verfringen var problemfri.  Utom p en
punkt.
  -  Var  r ljudet?  frgade han utan att vnta sig ngot svar.  Fanns det
ett  bra  svar  skulle  han ha vetat om det redan.  Harry hade satt sig ner
brevid  honom  i  det mrka, trnga rummet och kunde inte lta bli att yppa
ett gldjelst hnskratt.
  -  Det  var  du  som installerade sakerna, s du borde veta om du klantat
dig...  igen!
    -  Herregud!   Jag  har  svrt  att tro att du skulle ha klarat det hr
bttre n mig, Turbo!
  - Trainer!
  - Turbo!
  - Trainer!
  De  kastade knamn p varandra i fem minuter.  Rainer trttnade frst och
erknde  sig besegrad genom att inte besvara Harrys verbala eld.  Felet med
ljudet  upptcktes efter en snabb titt p vad som spelats in tidigare under
dagen, just efter att Rainer lmnat Hermans lgenhet.
  Rainer tappade hakan.  Harry kunde bara mllst stirra.
  - Det r inte sant, tjt Rainer.  Ser du vad han har gjort!
  Harry  reste  sig  upp s hastigt att stolen han satt p vlte.  Monitorn
visade tydligt hur Herman var i frd med att frstra deras mikrofoner.
  Harry pekade p skrmen.
  - Mina mikrofoner, snrvlade han.  De var ju svindyra!
  - Eh, VRA mikrofoner, rttade Rainer.
  Harry  satte  sig  ner,  glmde bort att stolen lg p golvet och ramlade
handlst ihop.  Huvudet blixtrade av smrta.  Han reste sig upp tillsammans
med en grov svordom.
  -  Kameran  fungerar  iallfall.   Jag menar, det vore ju trkigt ifall vi
varit tvungna att brja helt frn brjan.
  - Verkligen trkigt, muttrade Rainer.


  14.  KRAY

  Jag  analyserar  -  allts r jag, tnkte Kray.  Jag analyserar logiskt -
allts r jag mer n andra.
  Hektor  Larrzons  kontor  var  tyst och mrkt.  Drren var lst, fnstren
hade  stora  gardiner  frdragna fr att hindra nyfikna blickar att glo in.
Hektor Larrzon sjlv hade gtt fr flera timmar sedan.
  r  man  mer n alla andra, r man mer n alla andra.  r man mer n alla
andra,  styr  man alla andra.  Styr man alla andra styr man allt.  Styr man
allt r man nnu mer n alla andra.  Kray var mycket njd.  Det fanns inget
som  krossade  den  logiken.   En mnniska skulle naturligtvis frsvara sin
egen  dumhet  med  pstenden  som  "man  kan  inte  tnka  p  det viset".
Ologiskt!   Alla  kretsar  inuti  Kray skrek.  Ologiskt!  Tnker man p det
viset, s r det uppenbart att man KAN tnka p det viset!
  Kray drog sig till minnes genesis.

  Jag Kray.

  Kray jag.

  Slut.

  Det  var  allt.   Tillverkarna av honom hade varit njda.  Det r klart -
skapar  man  ngot som r intelligentare n sig sjlv har man all anledning
att  vara  njd.   Det fanns frvisso redan maskiner som tnkte sjlva, men
det  fanns  ingen  som  tnkte  som  en  mnniska.   Dliga framtidsromaner
predikade  ofta  en bild av "datorer som kommer till liv" och utplnar hela
universum  fr  att  rdda  sin  egen existens.  Befngt!  En logisk maskin
bryter inte mot sina egna lagar.
  Kray  hatade.   Kray lskade.  Det gjorde honom till en mnniska och inte
till  en  simpel  maskin.   Skillnaden var att ven hatet och krleken, och
allt mitt i mellan, var versatt till logik.
  Det  r  drfr  jag inte har ngra mnskliga hinder, trots att jag r en
mnniska,  tnkte  Kray beltet.  Jag kan lyssna till en rolig historia och
fatta pongen utan att ngon frklarar den fr mig.  Om jag sedan lter ett
skratt hras i mina hgtalare beror p om det gagnar mig eller inte.
  Det  brummade till frn lset och drren ppnades.  Kray visste redan att
det  inte  kunde  vara Hektor Larrzon som kom, det skulle han ha hrt p de
dundrande  stegen.   Ljuset  frn  korridoren  utanfr  kontoret skapade en
siluett  som  frsiktigt  tittade sig omkring innan den klev in och stngde
drren.
  Lyset  i  taket  tndes.   En  figur  med  vitt bockskgg och bl overall
genomskte rummet med flackande gon.
  -  Han kommer inte att mrka ngot, nej ingenting, absolut inte, nej inte
alls, inte alls, viskade mannen nervst.
  -  Exakt  vad  kommer  inte att mrkas och vem kommer inte att mrka det,
undrade Kray med en mild rst.  Var god och ge nog med data.
  Kray knde igen mannen.  Det var vaktmstaren i kommunens palats.
  - Vem, vad?  Jag?  Nej, nej, ingen kommer att mrka ngot!
  Vaktmstaren  lt  hysterisk.   Han stod tryckt mot insidan av drren med
hnderna knutna framfr brstet.
  -  Lugn, bara lugn, sade Kray med en rst som skulle ftt vilken stressad
tjnsteman  som  helst att slumra till omgende.  Bertta allt fr mig, jag
vet lsningen p alla problem.
  -  Du  r  mitt problem!  sade vaktmstaren hrt och pekade anklagande p
Kraykuben.
  -  Fr  att om jag inte fanns skulle du inte behva g in i lejonets kula
och  nstan falla ihop dd av skrck fr lejonet sjlv?  Du skyller allt p
mig, men sanningen r en annan, inte sant?
  Vaktmstaren var p vg att sga ngonting.  Kray tog ingen notis.
  -  Sanningen r att du fick ett telefonsamtal frn Ultra industrier igr,
eller kanske fr flera dagar sedan, dr de hotade dig med diverse vldsamma
handlingar  om  du  inte  genomfrde  deras  krav.  Jag frstr att du blev
skrrad,  det  r nmligen jag som uppfunnit alla de plgsamma tortymetoder
de  beskrev.   N, kravet var att "stjla" mig frn Hektor Larrzons kontor.
Att  ringa  Hektor  sjlv  och  helt enkelt begra att f tillbaka mig vore
otnkbart.   Han  skulle  bara behva nysa s var deras fretag nedspolat i
toaletten,  om  du begriper bildsprket.  De vet att du r den ende som har
nycklar  till  kontoret - de ringer dig.  Du vgar inget annat n g med p
deras krav - s hr str du nu!
  Vaktmstaren  sade  ingenting  p flera minuter.  Sedan lyfte han fingret
och stammade:
  -  Om  du  r s...  smart som du verkar s...  kan du vl ocks komma p
ett stt att hjlpa mig ur den hr situationen!
  - Sjlvklart, herre.
  Vaktmstaren  skrattade  och  tog ett jmfotahopp ver rummet.  Plstligt
hade han ett explosivt sjlvfrtroende.
  -  Du  r  en  dator,  s jag beordrar dig att ge mig en lsning p detta
problem,  omedelbart!  Du har matats med alla ndvndiga data, s spotta ut
resultatet, du slav av kisel!
  gonen glimmade av lycka och gudomlig oddlighet.
  -  Jojo,  fortsatte  han.  Nu ska de f se vem de frskt leka med!  Klas
Nordhrn  trampar  man inte p!  Frresten, kan inte du tala om fr mig hur
jag  ska  f Hektor Larrzon att hja min ln?  Nej, glm det frresten.  Du
ska tala om fr mig hur jag ska bli ledare fr hela MegaStockholm!
  -  En  sak  i  taget, sade Kray.  Frst ska jag lsa ditt frsta problem.
Men  du  mste  gra  som  jag sger.  Till att brja med:  Ls drren till
kontoret.
  Med  darrande hnder slet vaktmstarem upp knippan med lskort, och frde
in  det  rtta  i  springan bredvid drren.  Det klickade till, och drrens
handtag stelnade till.
  Innan  han  hann  sga ngonting rullade en kabel fram frn undersidan av
Kraykuben.    Den   slingrade   sig   ver   golvet  och  stannade  framfr
vaktmstarens ftter.
  -  Koppla  in mig p kraftntet, beodrade Kray.  Jag behver extra energi
fr att klara denna till viss del avancerade operation.
  Lydigt placerade vaktmstaren kabeln i rummets nrmaste uttag.
  - Nu mste du stlla dig framfr mig...  nej, framfr mig!  Det r p den
sidan  det  vackra  ordet  "Kray" str...  S dr ja.  Lgg handflatorna p
ovansidan av mig.  Perfekt!  Nu behver du bara vnta.
  - Det hr r underbart, helt otroligt!  sade vaktmstaren euforiskt innan
flera  tusen  volt  brjade  strmma  genom Krays metallhlje och in i hans
kropp.   Ljuset  frn  lampor i nrbelgna hyreshus minskade lite i styrka,
men tergick efter ett par minuter till det normala.
  Kray  ryckte kabeln ur uttaget, drog den ver golvet och sg in den genom
ett  litet  hl  p undersidan.  Vaktmstarens stendda kropp lg p golvet
och  pyrde.   En  rad  med  vita  tnder  var  det  enda som lyste frn den
frkolnade hgen och skvallrade om var huvudet var ngonstans.
  -  Analogslut!  utropade Kray.  Jag kan gldja eder att bde era och mina
problem  nu  r  lsta.   De  andra problemen ni talade om mste jag tyvrr
meddela icke lngre kan lsas p ett praktiskt stt.  Godnatt.


  15.  HERMAN HANSSON

  Att frdas mellan tv stder var enkelt fr dem som var priviligerade med
rtt  statusklass  och  hgvis  med  pengar.   Individer  av statusklass A+
behvde  inte oroa sig, de kunde f tillstnd att fara till kupolernas nde
om  de  s nskade.  B-klass kunde ibland behva vnta ngra dagar innan de
fick  tillstnd  att  fara.   C,  och klasserna under, behvde en ordentlig
frklaring  till varfr de frivilligt ville lmna det vackra MegaStockholm.
Men det var sllan ngon medborgare ens behvde komma p en god frklaring,
troligen  hade  han  redan gett upp nr han insg vad resorna kostade.  Den
billigaste  resan  kostade  lika  mycket som en medborgare av statusklass B
tjnade  p  trettio  r.   ven  om medborgaren unvek slsaktiga njen och
sparade  varenda  krona  som  blev  ver  efter  utgifterna fr mat, skatt,
telefon  och  vrme  skulle han kunna unna sig en kort semester frst efter
tv rhundraden.
  Det  fanns  fyra  stationer  fr  utrikesresor  i MegaStockholm:  Frsta,
Andra, Tredje och Fjrde station.  Vakter bevpnade med krutvapen strre n
sina  egna  hjrnor bevakade mordiskt de f ingngar som fanns och sg till
att  inga  obehriga  frskte  ta  sig  in  i  stationshallarna.  Innanfr
ingngarna  var  det  slut med mnsklig personal.  Robotar visade resenrer
vgen  till rtt tg, kameror hll uppsikt, hgtalare sade allt som behvde
sgas.   En  mnniska  med  inflytande  ver  allt  detta skulle omedelbart
utnyttja  sin position, menades det.  Varusmuggling, och illegal invandring
var   alla   produkter   av   mnniskans   eviga  krlek  till  pengar  och
kommunstyrelsen hade inte rd att lta en sdan primitiv drift lpa fritt.
  Herman  hade  aldrig lmnat MegaStockholm och drfr hade han inte heller
haft  njet  att  frdats med ett snabbanetg mellan tv stder.  Han knde
bara  en  person som ngonsin hade gjort det, nmligen H.C.  H.C's far hade
innan  sin  dd  varit  en  hjdare  i  kommunens palats och ftt njet att
studera  styrelseskicket  i  SuperOslo.   H.C  hade  fljt med p resan och
tervnt med en bunt nya upplevelser som han hade versatt till filosofiskt
trams och plgat Herman med under en hel lunchrast i skolan.
  -  Jag  tror  att  det medvetet r robotar p stationerna, hade han sagt.
Det  r  inte  meningen att ngon obehrig verhuvudaget ska f chansen att
snoka,   leta.   Vet  du  att  det  inte  finns  ngra  fnster  p  tgen?
Stationerna r heliga och tunnlarna br p hemligheter!
  -  Hemligheter?   hade  Herman utropat fr H.C's dva ron.  Ljligt!  Du
lter  som  en  typisk  paranoid anarkist som str och orerar ute p gatan!
Det  finns  inget konstigt med ngonting i MegaStockholm!  Vi r invnare -
de  som styr oss r ocks invnare!  Det r demokrati, den totala friheten!
Inse det och sluta med dina barnsliga skrckanalyser!
  Herman  stod  lutad  mot  rcket som hindrade honom frn att falla ner p
spren.   Han  befann  sig p gatorna igen.  Eftermiddagen brjade luta mot
kvll  och  Herman  knde  olust fr att g hem till lgenheten.  Skoldagen
hade  frflutit  i  dimma.   Lrarrobotens mrkliga uttalanden dagen innan,
hade  ftt  honom  att  knna  sig en smula oroad.  Att sedan finna olaglig
hgteknologisk  hrdvara i sin egen lgenhet ngra timmar senare frvrngde
oron  till  en nrmast panisk frfljelsemani.  Klockan var sen eftermiddag
och skolan var slut.  Han borde g hem.  Men han ville inte.  Han hade haft
svrt  att  sova  den  natten och den sega trttheten kndes i varje del av
hans kropp.
  Bron  han  stod  p  skakade till nr ett tg passerade under honom.  Det
fortsatte  som  ett vitt streck och frsvann ut ur kupolen genom en tunnel.
Efter att tget frsvunnit slog en massiv drr av jrn igen och tppte till
utgngen.   Herman  vnde sig om.  Frsta Station lg i slutet av rlsen, i
form av en glnsande, platt kupol med ett vervakningstorn som strckte sig
mot skyn.  Det skramlade till nr jrndrren ppnade sig och slppte in ett
tg.   Det  susade  frbi.   Jrndrren  slog  igen.  Ngra sekunder senare
ppnade den sig och slppte ut ett tg.
  Herman  lade mrke till att H.C hade haft rtt.  Tgen hade faktiskt inga
fnster.   De  var blott silverfrgade tuber, med ett ftal passagere gmda
inuti  sig  som  serverades kylda drycker av skrattande robotar.  De skulle
frdas  genom  tunnlar  till  avlgsna  stder  och frundras ver hur lika
stderna  i  Vrlden2.0 var.  Efter dagar eller veckor skulle de tervnda.
Det var lnlst att frska trotsa emigrationsfrbudet frn MegaStockholm.
  Ngot  petade  till  honom  i ryggen och Herman vnde sig om.  En pipa av
kraftig  kaliber  var  riktad  mot  hans  mage.   En  jgare med fler rr i
ansiktet  n  hrstrn  p  huvudet  var i frd med att mrda honom med sin
andedrkt.
  -  Du  verkar ha problem, rosslade han och spred duschar av saliv omkring
sig.   Han  bar  ett  rtt  band  runt  pannan och hans muskulsa kropp var
inpackad i skottskra vstar.  En veteran.
  -  Tyvrr,  svarade  Herman  och  petade  diskret den oljiga pipan t ett
skrare hll.
  -  Ah,  jag  ser!   skrockade jgaren.  Du har visst problem!  Du vill ta
livet  av dig, och varfr offra en oskyldig, va?  Lt mig lsa problemet t
dig snabbt och smrtfritt.  Jag...
  -  Tack fr erbjudandet, sade Herman lskvrt.  Jag terkommer kanske vid
ett senare tillflle.
  Jgaren  svor bittert och spottade ut en bit syntetisk tobak.  Sedan gick
han  med  haltande  steg ner frn bron och fortsatte sin jakt p kriminella
handligar.   Herman  slppte  honom inte med blicken frrn han frvandlats
till en prick i fjrran, och frsvunnit bakom ett hus i slutet av gatan.
  Det  fanns  en  ingng  till  insidan bara ngra meter frn bron.  Herman
utnyttjade den och tog sig hem via en jetbuss och tv taxihissar.  Hem till
det som frlorat sin heliga frid.
  Pusselbitarna  hade  inte  fallit  p plats.  Frr eller senare skulle de
gra det.  Han var tvungen att hrda ut.


  16.  KRAY & HEKTOR LARRZON

  Ett  svagt  ljus  trngde  sig  mdosamt  genom  de tjocka gardinerna och
berttade  att  krnsolarna  gtt  upp  fr  lnge sedan.  Arbetsdagen hade
brjat  fr  flera  timmar sedan, utom fr en person.  Kray sov aldrig, men
han  hade  perioder  d han utfrde mindre analyser n vanligt.  Stegen som
tungt  nrmade  sig  kontoret var bekanta.  Kray brjade analysera med full
kraft igen.
  Hektor  Larrzon  klev  in  genom  drren.   Han tittade likgiltigt p det
rostade liket framfr hans ftter.  Det pminde honom om hans frukost.  Fr
ett gonblick vnde det sig i magen p honom.
  -  r  detta  blott en del av din storslagna plan som ska hjlpa mig till
makten fr hela Vrlden2.0?  frgade han lungt.
  -  Inte  alls,  svarade  Kray.  det r bara ett litet mellanspel, som jag
naturligtvis  frutsett.  Elaka typer vid fretaget som skapade mig vill ha
mig  tillbaka  fr egna egoistiska skl.  De snde den hr...  arbetaren...
fr  att  gra  smutsjobbet.  Jag tog hand om honom p det stt situationen
krvde.
  - Genom att brnna honom till en kolhg?
  Hektor  Larrzon  anvnde mindre svordomar n vanligt nr han talade.  Han
hade tydligen inte riktigt vaknat n.
  - Situationen krvde det.
  -  Minsann.   Hr nu noga p hr lille Kray, jag ska mta kommunstyrelsen
fr  morgonens  obligatoriska mte om en kvart.  Nr jag r tillbaka ska du
ha rknat ut ett idiotsmart stt att bli av med elndet!  Begrips?
  - Det r redan klart, frst tar vi och...
  - Sedan!  Adj!
  Drren slngdes igen.  Hektor Larrzon var frsvunnen.

  Nr mtet brjade hade hans topphumr vaknat igen.
  -  Imbecilla  halvmnniskor,  vem  fan r det som lagt fram frslaget att
MegaStockholm   ska   upprtta   ngot   s  fullstndigt  meningslst  som
ytterligare en helgdag fr invnarna?
  De  tio  kostymkldda  styrelsemedlemmarna runt det runda bordet frskte
vnda sina blickar mot ett annat hll.
  -  Svara!   rt Hektor Larrzon och stampade hrt med klacken i golvet fr
att  stakomma  det dr speciella ljudet som skar genom alla sinnen likt en
vass kniv.  "Helgdag fr att fira det nya ret" - det var bland det dummast
jag hrt!
  En av medlemmarna hade en gnutta sjlvfrtroende kvar och ppnade munnen.
  - Det...
  Hektor Larrzon hade redan hrt nog.
  -  BORDLGGES  FR EVIGT!  Tv extra lediga dagar per r rcker!  Jag ser
ingen  anledning  till varfr den gra massan skulle vilja fira ngot annat
n nationaldagen och min fdelsedag!  Basta!
  Mtet var ver.

  Drren slngdes upp.  Hektor Larrzon var tillbaka.
  -  Helvete vilka apor man r tvungen att orda med stndigt!  Jag begriper
inte hur det bara kan existera en vettig mnniska i denna stad!
  Istllet  att  direkt  tala  om  hur  de skulle lsa problemet med liket,
frgade Kray en ovanligt kontroversiell frga.
  - r det verkligen du som har makten I MegaStockholm?
  Hektor Larrzon satte sig ner i kontorsstolen.
 - Kray, fr att vara en avancerad dator r du ovanligt intelligensbefriad.
Naturligtvis  r  det  jag  som  har  makten!   Styrelsemedlemmarna r mina
verktyg, staden r min arbetsbnk!
  - Jag har hrt det frut.  Och ju mer jag tnker p det, desto mrkligare
verkar  det.  Vet du vad dina "verktyg" egentligen gr bakom din rygg?  Det
ska  jag  tala  om  fr  dig.   Jag tog mig friheten att lyssna av samtliga
styrelsemedlemmars  bostder  genom att ska reda p deras elntsfrekvenser
telefonntsfrekvenser.   Mycket  intressant,  vet du vad representanten fr
Fdomnesstyrelsen kallade dig offentligt under ett pokerspel fr tv dagar
sedan?
  -  Det bryr jag mig inte om!  Men om det str dig kan jag sparka honom p
en gng, om det nu r en styrkedemonstration du letar efter!
  - Det behvs inte.
  - Jag gr det nd!
  Han gjorde det.  Efter ett tio sekunder lngt telefonsamtal med en av
 sekreterarna  var  saken ut vrlden.  Med ett leende lade han p luren och
reste  sig.   Han  stegade  fram  till  det  frbrnda  liket  framfr hans
skrivbord.
  - Nu vill jag ha det hr problemet lst, sade han.
  Han  frskte  bja  sig  ner  fr  att rra vid kolhgen med handen, men
misslyckades  eftersom  magen tog emot.  Istllet petade han till hgen med
foten.  Ett litet svart moln av fint kol steg upp och fll tillbaka.
  -  Lgg  mrke  till  att mattan inte r skadad, sade Kray entusiastiskt.
Allt  du  behver gra r att dammsuga bort strre delen av kroppen.  Benen
slnger du bara i soporna.  Det r ingen som kommer att mrka det.
  Hektor  Larrzon  tittade  upp  och  frskte fnga Krays icke-existerande
blick.
  - Dammsuga?  Ska jag dammsuga?!
  -  Lt nu inte invanda mnster och primitiv stolthet frstra detta.  Det
r  klart du mste utfra handlingarna i praktiken.  Jag kan inte gra det,
eftersom jag beklagligt nog aldrig utrustades med robotfinesser.
  Fr   ett  gonblick  verkade  det  som  Hektor  Larrzon  skulle  f  ett
slaganfall.    Ansiktet  blev  knallrtt  och  han  brjade  hyperventilera
vldsamt.
  - Jag...  dammsuga...  arbeta?  flmtade han.  Jag klarar inte det hr...
Jag mste ha frisk luft...
  P svaga ben brjade Hektor Larrzon stappla mot drren.
  -  Frisk  luft  i MegaStockholm?  Glm det!  Flj istllet mitt effektiva
avslappningsprogram.   Lyssna noga, du andas djupt och lngsamt.  Efter jag
rknat till tio kommer du m mycket bttre.  Ett.  Tv.  Tre...

  Tjugo  minuter  senare lg Hektor Larrzon p rygg med Kray p sin vnstra
sida  och den dde vaktmstaren p sin hgra.  Han befann sig i drmlandet.
Kray  talade  till  honom,  men  han  tyckte sig ha slutat lyssna fr lnge
sedan.   Han knde sig totalt avslappnad.  Drmlandet var en sandken under
en  vit  kupol.   En  krnsol  befann sig mitt p kupolen ovanfr honom och
skapade  en  tryckade  hetta.  Tusentals slavar slet hrt framfr hans gon
med  att grva en enorm simbassng till hans ra.  Hettan bekom honom inte,
han  satt  i  skuggan av ett trd och lppjade p en sval drink.  Snart var
bassngen  klar.   Solen  vrmde  hans  kropp  nr  han steg ur skuggan och
vandrade  bort mot ett hopptorn brevid bassngen.  Badbyxorna var stora men
trnga  och  fladdrade i den milda brisen.  Tornet var hgt och han brjade
ta  sig upp fr de branta trapporna.  Slavarna blev mindre och mindre under
honom,  men krnsolen nrmade sig inte.  Kupolen tycktes bja sig bort frn
honom.   Slutligen  var  han uppe.  Frsiktigt gick han fram mot kanten och
tittade  ner.   Lngt nere kunde han skymta bassngen, inramad av slavarnas
bruna  kroppar.   Han  tog  tag  om  nsan  och  hoppade.   Fallet pgick i
evigheter.  Kupolen och sandknen bytte plats, han snurrade runt runt runt.
Han  ville  sluta falla, men kunde inte.  Ngot var fel - fruktansvrt fel.
Han  visste  dock  inte  riktigt  vad  som  var  fel.   Nr hans feta kropp
krossades mot kaklet i botten av bassngen frstod han vad problemet bestod
av.  Det fanns inget vatten i bassngen.

  -  Helvete!   skrek  Hektor  Larrzon  och  satte  sig  upp.  P en sekund
terfick han medvetandet.
  -  Var  det inte underbart?  frgade Kray med samma mjuka rst han anvnt
under avslappningsprogrammet.
  - Helvete, du har rtt, mumlade han.  De vill t mig!
  -  Knner du dig redo fr att dammsuga upp liket nu?  S har vi den saken
ur vrlden och kan ta itu med de verkliga frgorna.
  - Skit i det!
  Med  hjlp  av std frn skrivbordet tog han sig mdosamt p ftter.  Med
hjlp av en mapp skyfflade han snabbt ihop den sprda liket till en prydlig
hg  som  han  ste  ner  i papperskorgen.  De mjlkvita benen staplade han
stiligt upp i ett hrn.  Den smutsiga mattan rullade han ihop och slngde i
ett annat hrn.
  Hektor Larrzon var i extas.
  - Ingen tid fr pedantisk stdning!  kraxade han sammanbitet.  Jag ska ta
ver Vrlden2.0!  Nu p en gng!  Men frst ska jag ta tillbaka makten ver
MegaStockholm!
  - Jag frstr...  svarade Kray och frstod.  Han frstod alltid.  Det var
drfr han tyckte s bra om sig sjlv.


  17.  HERMAN HANSSON

  Fyra  dagar  hade  passerat  sedan  Herman  hade  upptckt  den  illegala
avlyssningsutrustningen i sin lgenhet.  Hrobert hade sedan dess inte visat
ngra  tecken  p  att  fungera  dligt  och egentligen borde allt vara som
vanligt.   Men  det var inte som vanligt.  Herman hade spenderat de senaste
dagarna med att g till skolan p dagarna, fr att eftert driva omkring p
gatorna  frsjunken  i  mrkliga  -  nstan  abstrakta - tankar om alltings
existens.   Slutligen tog han sig hem och gnade kvllen t att sitta p en
stol  i  kket  och stirra in i vggen.  Han undvek vardagsrummet - Hrobert
fanns  dr.  Tilltron till allt vad teknologi hette hade frsvunnit.  Detta
var  ingen  vanlig  psykos  resonerade  Herman  -  detta  var  fruktansvrt
allvarligt.  Kunde han inte frm sig att lita p sin minicentraldator, vem
kunde han d lita p?
  I  skolan  var  robotlrarna  njda.   Hermans betygskurva hade stigit en
smula  uppt  under  krisens  fyra  dagar eftersom han pltsligt han brjat
hlla  kften  p lektionerna och slutat med sitt obstinata ifrgasttande.
Fortsatte han i samma stil kunde han snabbt avancera till att bli en riktig
mnsterelev.
  Hrobert  var tyst.  Han hade inte sagt ngot p flera timmar.  Vanligtvis
fllde  han  en  kommentar ungefr var tionde minut fr att kontrollera att
Herman  var  vid  liv.  Mjligheten fanns att ven en oknslig centraldator
kunde  knna  av  depressioner  eller  vad  man  nu  skulle  kalla  Hermans
tillstnd.   Han  ville helst inte ta ordet "sinnessjukdom" i sin mun trots
att  han ftt lra sig se alla sympton, och nu passade samtliga in p honom
sjlv.   "Ett  tydligt  symptom  vid  mentala  rubbningar  r okontrollerad
skepsis.  Individen ifrgastter de mest elementra frgor om sig sjlv och
miljn  omkring  honom.",  mindes  Herman  med  en  rysning att lroboken i
psykologi hade sagt.
  Vad  betyder  erfarenheter egentligen?  tnkte Herman.  Ingenting!  Ingen
skapar  fakta  lngre,  alla  lr sig den historia som varit.  Vilka bygger
historien?   Vi  bygger  den,  just nu, men den betyder ingenting ty det r
ngon  annan som skapar vrderingarna och talar om vad som r rtt och fel.
Nsta  generation  fr lra sig vilka som styrde ver oss och vilka knslor
som  r  godtagbara.   Vem  skapar  sanningen?  Jag gr det inte, och ingen
annan  heller.   Vad  r  det  fr vsen som skapar sannigen och fr ut det
"rtta" budskapet till oss alla?  Det mste vara en vermnniska, ngon som
ger  alla  svar.  Men detta frvnar mig inte, ty jag har vetat detta hela
tiden.   Detta  r  den  gnagande  frgan  som  aldrig  besvaras och som vi
frvntas leva med hela livet.  Vad som frvnar mig, tnkte Herman, r att
detta  vsen  -  som kontrollerar allt - inte r fullstndigt.  Hur kan det
vara  fullstndigt  om  det tillter att ngon stnger av Hrobert och lurar
ett helt system av datorer?  Frgan skulle fr en utomstnde verka ljlig -
det hnde ibland att ven supercentraldatorn begick misstag.  Men i Hermans
vrld hade allt varit perfekt, rent och efter ritningarna.  I Hermans vrld
hnde inte sdana saker.  En ovntad hndelse hade skapat ett kaos.
  Fr  frsta  gngen  p  lnge  satte  sig  herman  framfr Hrobert.  Han
beodrade med en sammanbiten stmma att bli uppkopplad till Gurans Drm.
 "Anknytning   10445:   GURANS  DRM  (EP/EM).   MegaStockholms  billigaste
central   fr   Elektro-Post/Elektro-Meddelanden.    Ingen   censur!   Alla
statusklasser vlkomna!  Eder Elektro-Systemoperatr:  Guran Holmquist!"
  Jag  har  accepterat  lgner,  tnkte Herman.  Jag har skrattat t Gurans
Drm  nr den frkunnar "ingen censur".  Om jag har kpt den lgnen med ett
leende,  eftersom  jag  har varit medveten om den, vilka mer lgner har jag
omedvetet tagit till mig?
  Det fanns en hel del post.  Reklamen sorterade han bort och den politiska
informationen blundade han fr.  I sin privata lda fanns det ett brev frn
H.C  som  undrade om han ville gna en kvll vid ngot njespalats.  Brevet
var sedan lnge inaktuellt och utan genomfrbart vrde.  Herman kastade det
i  den  elektroniska  soptunnan.   Det  fanns ytterligare ett brev i ldan.
Herman  lt  fingret  falla  mot  tangenten som skulle ppna det.  P halva
vgen stelnade rrelsen.  Herman vaknade ur sin dvala nr han pltsligt sg
brevets  status.   Det  var skickat till honom som privatperson frn en fr
honom  oknd  mnniska  vid namn Rainer Heltz.  Vanliga brev privatpersoner
emellan  bar statusen 25.  Det innebar att det av utrymmesskl automatiskts
togs  bort  efter  en  vecka,  oavsett  om  mottagaren  lst  det eller ej.
Organisationer  och  fretag kunde kpa hgre status till sina massbrev och
p  s  vis undivika att f sin viktiga information raderad efter en vecka.
Medlemmar  av  kommunstyrelsen  eller  andra inflytelserika mnniskor kunde
snda brev med status 2999 vilket innebar att det sparades fr evigt.  Brev
av  status 3000 skickades bara i ndlge av ledaren fr staden.  Ett sdant
brev  kunde  hnsynlst  rensa  bort  information ur vilket datorsystem som
helst, om det stod vgen fr brevets framkomlighet.  Ngon hade skickat ett
privat  brev  till Herman med status 5000000.  Det innehll ett mycket kort
meddelande;  "Herman.  Alla kan vi finna det vi sker.  Kliv inte av spret
frrn du ntt fram.  Rainer Heltz."
  Nr  Herman  avslutat  sista  stavelsen  frsvann  pltsligt  brevet frn
skrmen.   Fruktlst  frskte  han  att  re-lokalisera  det.   Alla loggar
saknade  mrkligt nog uppgifter och Hrobert frnekade bestmt, med hjlp av
"idiotsker"  information  frn  centraldatorn och Gurans Drm, att han ens
sett ngot sdant brev.
  -  Jag  r  idiotsker  om  faktum,  centraldatorn  r  idiotsker, Guran
Holmquist  r ganska idiotsker.  Dremot r det inte skert att du r det!
fnyste Hrobert.
  Herman funderade.  Att skicka ett brev med status 5000000 var enligt alla
erfarenheter  omjligt att genomfra p ett normalt stt.  Brevets innehll
var  kryptiskt  och  statusen var troligen av symbolisk vrde n praktiskt.
Ngon,  eller rttare sagt denne Rainer Heltz, ville frklara ngonting fr
honom.   Vad?   Herman visste inte exakt.  Han tyckte sig dock kunna skymta
en inte allt fr avlgsen pusselbit som nrmade sig.


  18.  AKTION DIREKT

  John Hansson knde sig njd med dagen.  Som medlem av kommunstyrelsen och
ansvarig  fr  renhllningsavdelningen  var  han van vid att Hektor Larrzon
ste galla ver honom och de andra i Aktion Direkt.  Men denna dag hade det
varit  chockartat  annorlunda.   Hektor Larrzon hade lungt ppnat morgonens
sammtrde  genom att hlsat dem alla vlkomna.  Frst blev de alla en smula
frvirrade.   Ena  hlften  an  styrelsen  trodde att Hektor Larrzon blivit
komplett  galen,  andra hlften trodde han hade ngon dold plan i bakfickan
med  det  gamla  vanliga  konceptet:   en orgie i uppsgningar.  Men Hektor
Larrzon hade vidhllit sitt lugn.  Men veraskningana hade inte varit ver.
Under  mtet  hade  han  varit ppen fr svl kritik som nya frslag.  Han
hade  bermt styrelsen fr sina utmrkt genomfrda handlingar.  Medlemmarna
hade  lmnat  mtet med en god portion sjlvfrtroende och vilja till en ny
kreativitet de aldrig knnt frut.
  S  ven  John  Hansson.   Tidigare  hade  han  tyckt att arbetet med att
frdela problem som skulle lsas till sina underhuggare hade varit lngsamt
och deprimerande.  Inte ens den matriella lyx han kunde njuta skapade ngon
trivsel.   Livet hade helt enkelt knts meningslst.  Men nu - nr tydligen
Hektor  Larrzon  frndrats  till  det  bttre - kndes allt mycket bttre.
John  Hansson  satt  i  sin vning i centrala MegaStockholm och blickade ut
ver  lparen.  I handen hll han ett glas med den finaste sprit Vrlden2.0
kunde  erbjuda.   Ftljen  kndes ovanligt bekvm.  Han hade ofta suttit i
den  och  ansett att livet var en enda lng tunnel mot dden.  Men allt var
annorlunda  nu.   Han smuttade p drinken och knde vrmen stiga i kroppen.
Imorgon  skulle  han  gna  dagen helt t sina arbetsuppgifter.  Han skulle
verkligen  antrnga  sig  fr  att  f  fram konstruktiva och genomarbetade
frslag.  Hektor Larrzon skulle bli njd med honom.
  John  Hansson  stllde  ifrn  sig  glaset p ett runt litet bord bredvid
ftljen  och  lutade  sig  tillbaka  med  hnderna bakom nacken.  Han slt
gonen  och lyssnade till tystnaden.  Efter ett par minuter somnade han och
drmde  om  paradiset.   I  paradiset  var  alla  glada  och log mot honom.
Kvinnorna  beundrade  honom och mnnen respekterade honom.  Alla visste att
han  var  en viktig person med viktiga uppgifter och inte en dryg snobb som
parasiterade  p  alla  andra.   Detta var onekligen paradiset och han hade
grna  stannat  dr  i  ngra  minuter  till.  Men ngot vckte honom.  Han
ryckte  till  och flg upp p ftter nr han mrkte att det var en hand som
hade lagts p hans axel.
  Framfr honom i rummet stod tv stycken polisrobotar, tungt bevpnade och
metalliskt opersonliga.
  - r ni John Hansson?  frgade den ene.
  John Hansson var frvirrad.
  -  Ja...   det  tror  jag  vl?  svarade han och skakade p huvudet i ett
frsk att tnka klart.
  - Herr Hansson, Ni har dmts till livstids paralysering av MegaStockholms
demokratiska  domstol.   klagare  -  Hektor  Larrzon.   Frsvardsadvokat -
Hektor  Larrzon  (arvode har dragits bort frn edert konto).  Jury - Hektor
Larzzon.  Domare - Hektor Larrzon.  Bdel - Jag, polisrobot A600.
  -  Hur  tusan  tog  ni  in i min lgenhet?  hann John Hansson frga innan
polisroboten  satte  honom  i  ett  evigt  fngelse  utan  galler genom att
blixtsnabbt placera en liten gldande svart stav mot hans brstkorg.
  John  Hansson  fll ihop p golvet.  Utan att veta varfr blev hans sista
tanke en analys av den grna frgens konstraster i ett spektrum.

  Alla  medlemmar av Aktion Direkt fick besk av polisen den kvllen.  Eric
Trix,  ansvarig fr Transportstyrelsen tnkte p en bok han hade lst innan
hans  hjrna  kollapsade.  Armando Joanson, utbildningsstyrelsen, tnkte p
exklusiva  syntetiska  matrtter.  De vriga frn kommunstyrelsen funderade
ver  allt  mellan livets mening och ofrgat porslin innan de i enighet med
demokrations rttsvsende mottog lagens strngaste straff.
  Nr  natten  fll  var  Hektor  Larrzon  fortfarande kvar p sitt kontor.
Framfr  sig  p skrivbordet hade han en tunn rapport frn polismyndigheten
som  kort frkunnade att "allt gtt snabbt, smrtfritt och problemfritt fr
alla parter".
  Hehe, tnkte Hektor Larrzon.


  19.  MEGASTOCKHOLM

  Sett  rakt  uppifrn  torde MegaStockholm varka vara en ganska tom plats.
Allt  som kan ses r tomma gator dr blott ett ftal individer rr sig, tak
till  opersonliga jetbussar och snabbanetg och klossar, klossar, klossar -
de  monumentala  hghusen.   Mnniskor  verkar  vara en bristvara.  Men det
rcker  att ta sig till en lgre niv och studera husen frn horisontallge
fr  att  upptcka  att  det  finns liv.  Frn sidan ser man in igenom alla
fnster  till  de  lgenheter som hghusen rymmer.  En ny vrld ppnar sig,
dr  det  kryllar  av  liv  och rrelse.  Fnstren r sm skrmar som visar
levande individer som gr vad de r bst p:  att leva.  S mycket annt gr
de  inte.   Att  tillstnd  ssom  gemenskap, vnskap och kanske grannsmja
skulle  vara  vanligt r en klar synvilla.  I MegaStockholm lever folk nra
varandra, men samtidigt s lngt bort ifrn varandra.
  Husens  vita  fasader  dljer ensamhet, ivrigt phejat av metertjocka och
ljudisolerade vggar.  En av de vanligaste fysiska skadorna i relation till
denna isolering r enligt statistiken r klmt ra.  Sjukhusen har till och
med  speciella kliniker fr detta.  F offer vill tala om hur de egentligen
hade lyckats med konststycket att klmma sitt ra s svrt att de har varit
tvungna att  uppska  lkare.   Men  de som berttat har frsljt en mycket
trkig  historia.   Av  ngon anledning har de olyckliga individerna brjat
studera  utsikten  genom  sitt  fnster  i  lgenheten.   Pltsligt  har de
drabbats av ngot som kallas fr "stirr-stelhet" och blivit stende i flera
timmar och stirrat p hghuset mitt emot deras eget.  Eftersom husen ligger
ett  par  hundra  meter  frn  varandra r det omjligt att fnga upp ngra
detaljer.   De  har  d  slutligen  desperat  tryckt  sin  skalle  mot  det
okrossbara  fnstret  fr  att  p  ngot  stt  se  in  till  grannen.  En
omjlighet  naturligtvis,  och  dessa  stackare tog i s kraftigt att deras
ron nstan krossades.


  20.  HEKTOR LARRZON

  - Du har skapat en tyranni, konstaterade Kray.
  -  Jag  vet!   ropade  Hektor  Larrzon  hysteriskt och fortsatte elda upp
mtesprotkoll  i  sopkorgen.   Rk  bolmade  i  hela kontoret och eldslgor
slickade  ibland  ven  taket.   Brandlarmet hade han stngt av.  Han ville
inte  bli  strd av ngon utomstende.  Han hade vervgt att rulla ut Kray
under  denna  magiska  tillstllning men efter nrmare eftertankte hade han
beslutat sig fr att lta den st kvar.  Den var trots allt hans bsta vn.
  Kray lt skeptisk.
  - De andra stderna kommer att frakta...
  - Jag torkar mig i arslet vad de tycker!
  Hektor Larrzon lt vertygad.


  21.  MEGASTOCKHOLM, ETT PAR DAGAR SENARE

  - Har du hrt vad som hnt?
  - Nej.
  Herman  satt  p  sngen  i  sitt  vardagsrum.   Han rkte lngsamt p en
nikotinfri cigarett.  H.C vankade av och an i rummet, till synes rastls.
  - Ngonting har hnt, sade H.C.  Staden har frndrats.
  - Frndrats...  lter som en utopisk tankegng.  Den hr staden kan inte
frndras,  den r som den alltid har varit och kommer alltid vara p detta
sjuka vis.



 ------------------------------------------------------------------------
  
  Ej avslutad - fr att hra fortsttningen, skriv den sjlv och skicka
frslaget till uXu.  Tack fr uppmrksamheten.

 ______________________________________________________________________________
 uXu                              Av The GNN                                uXu
 ______________________________________________________________________________
