--------------------------------------------------------------------------- - "Svamp - Som Gift, Drog och Medicin i Magi, Sex och Religion - av Ingvild Broch och Ben Johnsen - Sektionen Rus och Hallucinationer - ISBN 91-29-58710-7 Elektronisk version av Thallion/Swedish Infomania, Mars 1994. --------------------------------------------------------------------------- - Moctezumas Mexico - èret var 15O2. Moctezuma, aztekernas mest berîmda hÑrskare, skulle insÑttas i sitt Ñmbete under stora festligheter och ceremonier. Bland gÑsterna var ocksÜ somliga av aztekernas traditionella fiender. Furstar frÜn Tlazcalanfolket kom fîrklÑdda till evenemanget. De avslîjades men Moctezuma var barmhÑrtig och lÑt nÜd gÜ fîre rÑtt. Furstarna inbjîds till festen och som en extra gest bjîds de pÜ berusande svampar som ytterligare skulle îka sinnesupplevelserna. Vid denna tid kryssade redan de spanska karavellerna i Karibiska havet. 1519 kastade HernÝn CortÇz ankar vid det nuvarande Vera Cruz, och aztekernas rike stod infîr sitt fall. Aztekernas samhÑllssystem hîr till det blodigaste historien kÑnner. MÑnniskooffer till gudarnas Ñra fîrekom ofta, men nu mîtte de sina îvermÑn med en tro utan nÜd. Spanjorernas bestialiska mîrdande och plundrande av de infîdda kulminerade dÜ aztekernas huvudstad Tenochtitlan helt lades i ruiner 1521. Med bîrjan pÜ 156O-talet fîrsvagades de tre viktigaste indianska hîgkulturerna, aztek-, maya- och inkakulturerna, under de spanska conquistadorernas herradîme. NÑr erîvrarna undan fîr undan îkade kontrollen och inflytandet îver kontinenten, fîrsvann gamla sedvÑnjor och ett nytt samhÑlle etablerades. Efter inkvisitionens mînster i hemlandet tog spanjorerna i bruk de metoder de ansÜg ÑndamÜlsenliga fîr att avskrÑcka indianerna frÜn att praktisera sina hedniska ceremonier. De ansÜg det som absolut nîdvÑndigt att alla uttryck fîr avgudadyrkan raderades ut. En pÜfallande nitisk prelat i YucatÝn var vid denna tid Diego de Landa, som verkligen lÑt ÑndamÜlet helga medlen. Den 12 juli 1562 hade han lÜtit samla in flera tusen gudabilder och andra kultfîremÜl som hade avtvungits mayafolket med hjÑlp av de extremaste îvertalningsmetoder. Allt brÑndes, inklusive 27 rullar med heliga skrifter. Landa kommenterar lakoniskt denna autodafÇ i sin Relaci¢n de las Cosas de YucatÝn: "Bland dem fann vi ett stort antal bîcker skrivna med dessa symboler, och eftersom de ej innehîll nÜgot annat Ñn skrock och djÑvulska lîgner, brÑnde vi alltsammans, vilket de sîrjde i fîrbluffande grad, och det kostade dem stort lidande." Ofattbara kulturvÑrden gick fîrlorade under 15OO-talet. BerÑttelsen om Moctezumas krîning levde emellertid vidare. FÜ Ür efter massakern i Tenochtitlan skrev franciskanerbrodern Motolinia ner berÑttelsen, och hÑr fÜr vi fîr fîrsta gÜngen hîra om aztekernas berusande svamp: "De hade ocksÜ ett annat sÑtt att berusa sig pÜ som gjorde dem ÑndÜ mer fruktansvÑrda. Till detta anvÑnde de vissa svampar, ty sÜdana finns i detta land precis som i Castilien. Men hÑr finns en sÜdan art som indianerna Ñter rÜ, dricker dÑrtill eller Ñter bihonung, eftersom svampen Ñr mycket besk. PÜ grund av svampen ser de snart tusen syner och sÑrskilt ormar. Och eftersom de fullstÑndigt fîrlorar sina sinnens bruk, tror de att fîtterna och kroppen Ñr fulla av maskar som Ñter dem levande. SÜlunda raglar de frÜn hus till hus fîr att finna nÜgon som kan drÑpa dem. PÜ grund av den starka berusningen och den plÜga de genomlider, kan det emellanÜt hÑnda att nÜgon hÑnger sig, och de Ñr vidare ytterst brutala mot andra. PÜ sitt eget sprÜk kallar de svampen 'Guds kîtt' eller den djÑvuls kîtt som de tillbedjer. PÜ detta sÑtt fÜr de sin nattvard hos sin brutala gud genom denna beska fîda." èr 1578 skrev dominikanermunken, mestisen Diego DurÝn i Historia de las Indias de Nueva Esparia: "Offerritualen var avslutad och trapporna och gÜrdsplatsen badade i mÑnniskoblod. DÜ gick alla ivÑg fîr att Ñta rÜ svamp som fick dem att mista fîrstÜndet och de nÜdde till slut ett tillstÜnd vÑrre Ñn om de hade druckit mycket vin; sÜ berusade var de att mÜnga tog sina liv, och av kraften frÜn svampen sÜg de syner och framtiden uppenbarades fîr dem. DjÑvulen talade till dem i deras berusade tillstÜnd." Man anar en negativ hÜllning frÜn det katolska prÑsterskapets sida i dessa berÑttelser. Som tur var for ocksÜ botanisten Francisco HernÝndez till Mexico 157O och ÜtervÑnde till Spanien I 577 med ett digert manuskript som blev Historia Plantarum Nova Hispaniae. HernÝndez nÑmner tre svampsorter som gav psykiska reaktioner eller som knîts till îvernaturliga fîrestÑllningar: "...andra fîrorsakar inte dîden nÑr de intages, men galenskap som ibland inte gÜr îver. Symptomet Ñr ett slags okontrollerat skrattanfall. Vanligtvis kallas svamparna tyhuinti, de Ñr kraftigt gula, syrliga med en inte oÑven friskhet. Det finns ocksÜ somliga som inte framkallar skratt, men som fÜr en att se krig och demonliknande vÑsen. Andra Üter Ñr av stort vÑrde och inte mindre efterfrÜgade av furstar till deras fester och banketter. Under lÜnga nattvak eftersîks de, skrÑmmande och ingivande vîrdnad." éven andra spanska kÑllor frÜn 15OO-talet nÑmner bruket av de berusande svamparna. Efter 165O verkar detta dÑremot inte ske lÑngre, den rituella anvÑndningen av svamp verkar ha tagit slut och bara en handfull specialister kÑnde till den. Plîtsligt, den 4maj 1915 blÜstes liv i problemet igen! DÜ hîlls nÑmligen ett fîredrag i Botanical Society i Washington dÑr det kategoriskt slogs fast att det aldrig hade anvÑnts berusande svampar i de indianska kulturerna, men att de tidigare uppgiftslÑmnarna hade blandat ihop torkade mezcalknoppar med svamp! (Spritdrycken mezcal gîrs Ñn idag av saften frÜn en kaktus.) Med ens underkÑndes samtliga spanska berÑttare och deras indianska kÑllor. Genom denna negativa upplysning fick mÜnga fîr fîrsta gÜngen hîra talas om att det îverhuvudtaget skulle ha existerat en indiansk kult med rituellt bruk av berusande svamp. Mexikanska kulturarbetare dÑremot kunde knappast gÜ med pÜ att spanska lÑrde inte skulle ha kunnat skilja mellan svamp och mezcalknoppar.Detta fîrde till fîrnyat intresse fîr att undersîka om sÜdana svampar fortfarande anvÑndes.Vi kan kort fastslÜ att fîre Andra vÑrldskriget hade man konstaterat att svampkulten Ñnnu levde och de fîrsta svamparna var pÜtrÑffade och identifierade. DÜ arkeologer, antropologer och sprÜkforskare fîrst bîrjade intressera sig fîr svampkulten, fann man spÜr i skrifter,sprÜk och arkeologiska samlingar som hade fîrbisetts eller feltolkats tidigare. Delar av tre heliga mayaskrifter hade trots allt sluppit undan konfiskering och hade under okÑnda omstÑndigheter hamnat i Madrid, Paris och Dresden. I dessa skrifter finns teckningar som visar hierarkiska mayaritualer med en helig och hallucinogen svamp i en central roll. LikasÜ Ñr svamparna pÜtrÑffade pÜ ornament och fresker norr om Mexico City. Freskerna dateras till Ür 3OO-5OOe Kr. Lika spÑnnande Ñr de mystiska svampstenarna frÜn Guatemala.Det Ñr smÜ statyer av sten, 3O-4Ocm hîga, som dateras Ñnda tillbaka till det andra Ürtusendet f Kr. Stenarna framstÑller en svamp med en figur i foten.Totalt kÑnner man îver 1OO sÜdana statyetter och alla ser ut att vara Ñldre Ñn 9OO e Kr. Vi kan bara spekulera îver den roll stenarna kan ha spelat och vad de symboliserade i tidiga indianska kulturer. FrÜn Moctezumas tid sÜg vi att svamparna anvÑndes under stora offentliga tillstÑllningar, men nÑrmar vi oss vÜr tid finns inga spÜr av detta. Nu sker det rituella bruket inom hemmets fyra vÑggar, tillsammans med familj och slÑktingar och gÑrna i medicinskt sammanhang. Svampen intas inte direkt av de sjuka som medicin,utan ges till en vis man eller kvinna som stÑller diagnoser och prognoser genom de visionÑra uppenbarelser vederbîrande fÜr. Svampen omtalas med respekt och vîrdnad, fîr svampen eller rÑttare sagt guden i svampen talar direkt till dem. Mazatecindianerna i Mexico citerar alltid svampen direkt, inte "Den vise mannnen sÑger", utan: "Svampen sÑger..." Svampens religiîsa anknytning framgÜr ocksÜ av det folkliga namnet teonanÝcatl som betyder "Guds kîtt". Franciskanerbrodern Motolinia pÜpekade att svampen spelade samma roll i indianernas religion som utdelandet av nattvardsbrîdet i kristna ritualer. Det var inte underligt att detta var fîr starkt fîr de katolska prÑsterna som fîrstÜs menade att det var helt felaktigt att Gud kunde Ükallas genom svampen, nÑr det i verkligheten var DjÑvulen! FrÜn ca 165O refererar skriftliga kÑllor som sagt inte lÑngre bruket av de berusande svamparna. Svampritualerna hade gjorts privata och nÑrmast hemliga. Detta kan vara ett resultat av den katolska kyrkans generellt fîrdîmande instÑllning till all hednisk kultur och sÑrskilt till andra religioner. HÑr som pÜ andra platser, dÑr intrÑnglingar och nya makthavare krÑver att nya gudar ska ersÑtta de gamla, behÜlls ofta de gamla religiîsa traditionerna, men ifîrs en ny sprÜkdrÑkt anpassad till de nya makthavarnas gudar. 1953 hette det att Jesus hade givit dem svampen fîr att de var fattiga och inte hade rÜd till lÑkarhjÑlp och medicin. Svampen kallades "Kristi blod" fîr att den fîrmodligen skulle vÑxa dÑr en droppe av Kristi blod hade fallit. "Det Ñr Jesus Kristus sjÑlv som talar till oss", sa mazatekerna och fîrklarade detta med att alla som Üt svampen sÜg syner. Mazatekerna har tvÜ generella ord fîr svamp varav det ena omfattar de hallucinogena sorterna. Den vise mannen Üt alltid svampen rÜ. Om allt gick bra, dvs om han hade Ñtit lagom mÜnga svampar, kom synerna och svampen talade i ett par tre timmar. Svampen fîrklarade varfîr patienten hade blivit sjuk. Den kunde berÑtta att patienten hade blivit fîrhÑxad, vem som hade fîrorsakat det och hur. Den kunde tala om att patienten led av "fruktan-sjuka" eller att besvÑren kunde botas med mediciner och rekommendera en lÑkare. Tron pÜ svampen var stark hos mazatekerna. En person med tuberkulos konsulterade svampen en natt. Svampen sa att han skulle dî. NÑsta dag var patienten inte lÑngre intresserad av sin medicin. Han bîrjade se îver sitt hus och sina affÑrer. SÜ smÜningom slutade han att Ñta och senare ocksÜ att dricka. Han dog inom en mÜnad. I en familj blev flera sjuka. De rÜdfrÜgade svampen om sin 22-Ürige son. Den sa att han skulle bli bra och det blev han. DÜ den 18-Üriga dottern blev sjuk sa svampen ocksÜ att hon skulle tillfriskna vilket hon gjorde. Senare blev en tioÜrig dotter sjuk och svampen pÜstod att hon skulle dî. Familjen blev lamslagen, fîr hennes sjukdom hade inte verkat sÜ allvarlig. Men svampen sa att de inte skulle vara bekymrade, fîr den skulle ta hand om den lilla flickans sjÑl. Modern instruerade dottern att be till svampen: "Om du inte kan bota mig, sÜ ta min sjÑl." Ett par dagar senare var hon dîd. Dokumenten som vi har kunnat berÑtta frÜn Ñr insamlade av R Gordon Wasson, bankman frÜn New York, och hans ryskfîdda hustru, lÑkaren Valentina P Wasson. De startade 1953 sina pilgrimsfÑrder till bortglîmda bergsbyar i Mexico med det enkla ÑndamÜlet att finna exemplar av de heliga svamparna, bestÑmma dem och sjÑlva provsmaka dem. De ville lÑra sÜ mycket som mîjligt om svampkultens nuvarande status och de înskade oeksÜ sjÑlva delta i svampriterna. Efter flera expeditioner till olika indianska samhÑllen lyckades de Ñntligen 1955 bryta genom den kulturella barriÑren och fÜ delta i svampritualens gudomliga mÜltid. éntligen fick de sjÑlva uppleva det som de bara visste om frÜn andras skildringar. Ritualen bîrjade pÜ kvÑllen och det drîjde en stund innan effekten kom. Men vid 11-tiden "bîrjade de se". Snart tog svampen dem fullstÑndigt i sin makt. Det var som om sjÑlen hade lÑmnat kroppen och flîg omkring i rummet medan kroppen tungt lÜg kvar. De kÑnde sig underligt kluvna. Vid en viss nivÜ lÜg de som tunga lerkroppar pÜ mattorna. Alla sÜg liknande men inte helt lika syner. Syner som var fyllda av mening och sÜ klara och îvertygande fîr dem som upplevde dem att det gick mycket utîver vanlig jordisk verklighet. Fîrst kom geometriska mînster i starka fÑrger sÜ vackra att de kunde pryda textilier och tapeter. Mînstren utvecklades till arkitektoniska strukturer med mÜnga pelare och bÜgar av kunglig prakt i guld, onyx och elfenben, harmoniska och genialt sammanvÑvda, oÑndliga utan begrÑnsningar. De lÜg med vidîppna îgon medan visionerna kom i en Ñndlîs rad, husets vÑggar fîrsvann och sjÑlen fritt flît omkring i universum, smekt av en gudomlig vind och med en rîrlighet som kunde flytta dem vart som helst pÜ tankens vingar. De fîrstod vad indianerna menade dÜ de sa att svampen skulle ta dem dit Gud var. Hos zapotekerna var insamlandet av de heliga svamparna knutet till riter pÜ vÑxtplatserna. HÑr Ükallades olika gudomar, sÑrskilt den Stora èskviggen som avlade svampen med Moder Jord. Att blixt och Üska har gjort ett djupt intryck pÜ mÑnniskorna genom tiderna Ñr lÑtt att fîrstÜ. èskvÑder framkallade fruktan, respekt och underdÜnighet fîr makten gudarna visade genom detta spel med naturkrafterna. NÑr gudarna ocksÜ visade sin nÑrvaro i de hallucinogena svamparna genom visioner prÑglade av lysande mînster, fîrstÜr vi lÑtt att svamparna som vÑxte fram efter ÜskvÑder och regn fîrbands med Üska, blixtar och blixtnedslag. Undersîkningar pÜ 7O-talet visar att namnet pÜ rîd flugsvamp bÜde i Guatemala och sydligaste Mexico har med blixt att gîra. Nu ska vi ta sprÜnget till andra delar av vÑrlden. Vi vet nÑmligen att samma tro pÜ ett band mellan svamp och ÜskvÑder lever i Kashmir och Pamir, Iran och Kina, Polynesien och Nya Zeeland. Tidigare har vi hîrt att ocksÜ de gamla grekerna och romarna fîrestÑllde sig ett samband mellan Üska och svamp. HÑr har vi att gîra med en intressant parallellfîrestÑllning som knappast kan vara resultatet av pÜverkan. Kan ursprunget vara ett tidigt och djupgÜende sammanhang mellan religiîsa upplevelser, lysande visuella hallucinogena upplevelser och blixtar i ett glîmt fîrflutet? I sÜ fall var denna ursprungliga orsak till att svamp bands till ÜskvÑder fîr lÑnge sedan glîmd av grekerna pÜ Plutarkos tid. éven om kunskap om och anvÑndning av hallucinogen svamp en gÜng ingick i religiîsa ritualer Ñr det lÑtt att tÑnka sig att spritdrycker, sÑrskilt efter att det blev vanligt med vinodling, gav sÜ riklig, sÑker och jÑmn tillgÜng pÜ rusmedel att andra Ñmnen glîmdes efter hand. En fîrutsÑttning fîr att tro att de magiska svamparna har nÜgot sammanhang med tidigare och mer allmÑnt fîrekommande religiîsa upplevelser Ñr att sÜdana svampar fîrekommer och har anvÑnts ocksÜ pÜ andra platser Ñn i Mellanamerika. Under senare Ür har man fÜtt kÑnnedom om utstrÑckt bruk av psykiskt verksamma svampar bland isolerade stammar av urbefolkningen i Nya Guineas inre. Den fîrsta uppgiften om detta har vi frÜn en etnograf som i en avhandling till American Ethnological Society 1947 fÑllde en strîanmÑrkning som Ñr lika knapp som spÑnnande: "De vilda svamparna ger anfall av vansinne som man vet har resulterat i dîden. Svampen intar de innan de ska ut och drÑpa fiender eller i tider av vrede, sorg eller annan upprîrdhet." Senare uppgifter frÜn ett katolskt missionscentrum visade att kyskhet inte var en dygd bland Chimbufolkets ogifta kvinnor. Fîr att hindra oînskade graviditeter Üt de speciella svampar. Senare nÑr de hade gift sig slutade de att Ñta svamp och fîdde barn utan problem. (Vi antecknar i fîrbifarten att vissa mîgelsvampar producerar Ñmnet zearalenon som fysiologiskt och patologiskt verkar som îstrogen, det viktigaste kînshormonet i mÜnga befruktninghindrande medel.) Papuanerna pÜ samma î anvÑnder fortfarande magiska svampar som ingÜr i olika ritualer fîr stammens kvinnor och mÑn. MÑnnen blir starkt upphetsade och springer omkring och viftar med sina spjut, bÜgar och pilar, terroriserande sina grannar. Kvinnorna tar det dÑremot lugnt hemma det fîrsta dygnet, medan de berÑttar fîr varandra om alla sina Ñventyr, upplevda i verkligheten eller i rus. Men pÜ morgonen den andra dagen ber de mÑnnen smycka sig till dans med sina vackraste fjÑdrar och andra prydnader. Sedan dansar de i figurer som motsvarar mannens klan. Annars Ñr det inte tillÜtet fîr gifta kvinnor att dansa som mÑn och ogifta kvinnor, men nu efter dansen flîrtar fruarna utan hÑmningar med mÑnnen i husbondens klan, fnittrar och skryter om sina sexuella prestationer. SÜ lÑnge de befinner sig i svamprus Ñr de utan ansvar och fÜr sina synder fîrlÜtna. Efter att ha slagit fast att hallucinogena svampar har anvÑnts i Asien, pÜ Nya Zeeland och i Amerika kan vi undra om Europa verkligen har varit ett undantag? Den rîda flugsvampen har en speciell stÑllning och den ska vi komma tillbaka till senare. Men hur Ñr det med andra psykiskt stimulerande svampar? Finns de inte, eller har de bara inte anvÑnts? Har gudarna varit sÑrskilt givmilda mot Latinamerika? DÑr vÑxer tobak, mezcalkaktus oeh 14-15 arter av hallucinogena svampar. De hallucinogena svamparna i Mexico har identifierats de senaste Üren. Det kan dyka upp flera men arterna verkar fîrdela sig pÜ tre slÑkten: brokskivlingar (Punaeolus), kragskivlingar (Stropharia) och slÑtskivlingar (Psilocybe). Dessa slÑkten Ñr mycket vanliga i alla tempererade trakter. De vÑxer i betesmark och annan grÑsmark, somliga direkt i dynga som Ñr mer eller mindre upplîst. En av kragskivlingarna vÑxer pÜ komockor och kallades "den heliga komockesvampen" i Mexico. Men kreatur infîrdes till Mexico fîrst av spanjorerna, sÜ svampen kan ha kommit med frÜn Europa. Vi mÜste betrakta det som îvervÑgande sannolikt att hallucinogen svamp Ñr vanlig i Europa. NÑr vi nu har en hypotes att gÜ efter kan vi bîrja leta i kÑllorna efter spÜr av anvÑndning eller Ütminstone kÑnnedom om dylika svampar i Europa. Albertus Magnus skrev i De vegetubilus (fîre 1256): "En indikation pÜ att de (svamparna) Ñr av fuktig natur Ñr att nÑr de Ñtes, avstannar de mentala processerna hos den som intar dem, och galenskap uppstÜr". Clusius (1526-16O9) beskriver ungerska svampar och sÑger: "Det finns en svamp (bolondgomba) som pÜ tyska kallas Narrenschwamm (narrarnas svamp), ty det sÑges att den som Ñter den blir mentalt upprymd". Detta uttryck gÜr igen i fasta uttryck. NÑr nÜgon har uppfîrt sig dumt sÑger man: "Har du Ñtit narrsvamp!" Eller: "Han skrattar som om han hade Ñtit narrsvamp?" Emellertid Ñr det oklart vilken svamp det egentligen rîr sig om hÑr, men mest sannolikt Ñr den en av broskskivlingarna. En engelsman som samlade svamp i Hyde Park 1816 hann knappt njuta av sin svampstuvning innan han blev vimmelkantig, sÜg oklart och kÑnde sig allmÑnt slî. Han fick hjÑlp att komma till lÑkare som bestÑmde resterna av svampen till den dÑr vanliga klockbroskskivlingen (P. cumpunulutus), som ocksÜ var den fîrsta hallucinogena svampen som bestÑmdes i Mexiko 1938. Denna svamp Ñr orsak till flera liknande fall som beskrevs i medicinska tidskrifter i England fîre 1815. Ingen av patienterna blev illamÜende eller sjuk och symptomen var borta dagen efter. Hundra Ür senare Üt den amerikanske lÑkaren Beamon Douglass broskskivling och fick psykiska reaktioner med tendens till îverdriven munterhet och syner. Vi kÑnner alltsÜ i historisk tid bara sporadiskt bruk av psykiskt aktiva svampar i Europa. Om anvÑndningen hade varit mer allmÑn eller ingÜtt i religiîsa riter, mÜste detta ha varit i fîrhistorisk tid och innan spritdrycker blev lÑtt tillgÑngliga. Detta fîrhÜllande kan emellertid fîrÑndra sig. Kanske Europas tid inte har kommit Ñnnu? Fîr i kîlvattnet till hippiekulturen och the flower generation har intresset fîr experiment och anvÑndning av pyskiskt stimulerande Ñmnen varit îkande. - Pizza med SlÑtskivling - TvÜ djupa och motsatta behov prÑglar mÑnniskorna: att kÑnna sig sÑkra i stabila, îversiktliga omgivningar och att kÑnna spÑnning - att nÜgot nytt och ofîrutsett skall ske. Att hÜlla îversikt och full kontroll Ñr egots uppgift: uppfatta snabbt, tÑnka klart och planera fîrnuftigt. Men vi sîker ocksÜ utmaningar genom det motsÑgelsefulla och ofîrutsÑgbara. I alla tider och îverallt i vÑrlden, har mÑnniskorna sîkt nya omgivningar, aktiviteter och sinnesupplevelser. Det vanligaste sÑttet att sîka upplevelser genom Ñndrat sinnestillstÜnd Ñr genom bruk av berusande medel. Alkohol Ñr det mest anvÑnda medlet i de flesta delar av vÑrlden. I moderata mÑngder fîr den till ett upprymt vÑlbefinnande, munterhet och lugn, innan sinnena fîrsvagas. Hos personer som Ñr disponerade fîr det kan alkoholen ta bort sexuella hÑmningar, dÑmpa fruktan och Ñngslan eller stimulera till meditation îver livets mening. Trots kostnaderna vid îverdriven anvÑndning bÜde fîr den enskilde och samhÑllet hÜller alkoholen sin position som redskap fîr att lÑttare bli till sinnes. NÑrmaste konkurrent Ñr opium och olika produkter av cannabis, sÜsom hasch och marijuana. De hallucinogena Ñmnena tillhîr en annan grupp av medel som fîrÑndrar medvetandet. Alkaloiderna Ñr nÑrbeslÑktade Ñmnen frÜn vÑxtriket kÑnda fîr sin effekt pÜ nervsystemet. HÑr finner vi morfin, kinin, kokain, stryknin, nikotin, meskalin frÜn kaktus och psilocybin och psilocin frÜn kragskivlingar, brokskivlingar och slÑtskivlingar. Det mest omtalade och îkÑnda narkotiska Ñmnet frÜn senare Ür Ñr dock LSD eller lyserginsyradi- etylamid, som utvinns ur mjîldrygesvampen som vÑxer pÜ rÜg- och veteax. Det var en schweizisk kemist, Albert Hoffman, som upptÑckte LSD 1943 genom ett olyckstillbud i laboratoriet, naturligtvis, precis som med antabusen och penicillinet. Hoffman var i fÑrd med att framstÑlla en mjîldrygeprodukt dÜ han kom att fÜ i sig en obetydlig mÑngd av Ñmnet. DÑrefter upplevde han den fîrsta LSD-"trippen" som det senare kallades, med besynnerliga fÑrgintryck och ljuseffekter. Hoffman hade ingen aning om hur mycket han hade fÜtt i sig och ett par dagar fîrsîkte han igen med sÜ lite som O,25 mg - och blev fîrfÑrad. Ruset var mycket starkare och djupare Ñn fîrsta gÜngen. Han fick en kÑnsla av att svÑva i rummet och kunde betrakta sin egen kropp som lÜg pÜ divanen. Upplevelsen liknade mycket den som Wassons hade i Mexico med svampar som innehîll psilocybin och psilocin. Dessa Ñmnen Ñr faktiskt nÑra beslÑktade kemiskt sett, Ñven om LSD Ñr mycket starkare. Indianerna som regelbundet anvÑnde hallucinogena svampar lÑr aldrig ha blivit fysiskt beroende av dem. Detta har bekrÑftats vid nyare vetenskapliga undersîkningar. Bruket ser dock ut att kunna leda till ett psykiskt beroende. Fîr vissa missbrukare har upplevelsen blivit medelpunkten i tillvaron. Vid anvÑndning av LSD îkas den fysiska toleransen snabbt, dvs doserna mÜste îkas fîr varje dag fîr att samma subjektiva effekt skall uppnÜs. Toleransen Ñndras saktare vid bruket av hallucinogen svamp. I vilket fall som helst fîrsvinner den uppnÜdda toleransen efter ett par dygns uppehÜll. Effekten av LSD kommer efter en timme och varar Ütta-nio timmar med efterfîljande sîmnbesvÑr upp till 16 timmar. Psilocybin verkar efter 2O minuter och den fulla effekten hÜller sig ca fem timmar, varierande med den intagna dosen. Fîr att fîrstÜ hallucinogenernas effekt borde man vara antropolog, farmakolog, biokemist och psykiater. Vi fÜr ge oss till tÜls med fîrsiktiga referat av vad andra berÑttar - Kanske borde vi helst ha lagt ifrÜn oss pennan... Biokemiskt menar man att dessa Ñmnen har effekt fîr att de liknar de Ñmnen i kroppen som îverfîr impulser via de sk synapserna, en slags kontakter mellan nervceller eller mellan nervceller och tex en muskelcell. Forskning visar att psilocin ger fîrÑndrad îppenhet gentemot sinnesintryck genom den effekt Ñmnet har pÜ îverfîrandet av de impulser som reglerar informationsstrîmmen i hjÑrnan. Den subjektiva effekten Ñr brukarens upplevelse av den kemiska effekten. Man kÑnner inte till nÜgon modell eller begreppsystem som kan fîrklara sammanhanget mellan kemi och sinnesupplevelse. Den subjektiva upplevelsen beror pÜ minst tre faktorer: egenskaper hos det hallucinogena Ñmnet, och hur stor dos som intas, personlighetsdrag och stÑmning eller humîr hos vederbîrande och den sociala och psykologiska situationen vid intagandet. AnvÑndarens ÑndamÜl med att inta Ñmnet och fîrstÜelsen av motivet eller fîrvÑntan hos dem som "serverar" drogen har ocksÜ betydelse fîr effekten. Vid konsumtion av de nÑmnda svamparna bîr anvÑndaren vara klar îver den fîrskjutning i sinnesupplevelser som kan komma. Vi har tidigare skildrat Ñndringen i den visuella uppfattningen, men fîrÑndring av hîrseln och tidsfîrskjutning kan ocksÜ intrÑffa. LÜnga samtal med inbillade personer och en subjektiv tid som flyter ivÑg i ett annat tempo Ñn det normala har vi ocksÜ hîrt talas om. NÑr vi nu vet att effekten varierar starkt med brukarens personlighet och fîrhÜllandena kring intagandet, kan vi lÑttare fîrstÜ skillnaderna mellan de berÑttelser vi har hîrt, frÜn svampmÜltiderna vid Moctezumas vÜldsceremonier till Wassons fridfulla tripp 1955. éven de extrema utslag LSD-bruk fîrde till, vÜld och sjÑlvmord, Ñr lÑttare att fîrstÜ nÑr man kÑnner sammanhanget med vederbîrandes personliga bakgrund fîr den subjektiva upplevelsen. Olyckliga reaktioner av LSD-anvÑndning har îkat bland grupper som intar Ñmnet av sensationshunger eller i sociala miljîer dÑr man medvetet gÜr in fîr att bryta mot lagen. Bland psykiatriska patienter eller andra kÑnslomÑssigt labila personer kan LSD vara sÑrskilt farligt i situationer dÑr ingen av de nÑrvarande vet hur man ska upptrÑda fîr att undvika en livshotande situation. En som under sÜdana omstÑndigheter intar LSD kan komma att uppleva ytterligt skrÑmmande hallucinationer utan att fÜ helt nîdvÑndig hjÑlp till att fîrstÜ nÑr hallucinationerna slutar och verkligheten kommer tillbaka. Det finns ocksÜ risk fîr feltolkningar fîr att ens fîrvÑntan om vad som kommer att ske i bestÑmda situationer eller uppfattningen av de sociala och fysiska omgivningarna fîrskjuts. NÑr man inte vet om sÜdana upplevelser i fîrvÑg, som nÑr tex narkotiska Ñmnen anvÑnds ofîrberett, kan upplevelsen bli mer Ñn skrÑmmande. Intresset fîr hallucinogena och narkotiska Ñmnen verkar îka i mÜnga vÑstliga lÑnder. I kîlvattnet till vietnamkriget och fîrlorade illusioner till myndigheternas fîrmÜga att hitta rÑttvisa lîsningar pÜ sociala problem i vidaste bemÑrkelse, fîrknippas anvÑndning av dylika Ñmnen med upproriska element. Det Ñr dÑrfîr knappast bara de medicinska vÑrderingarna och somligas beklagliga reaktioner vid anvÑndningen som har fîrmÜtt myndigheterna i vÑstliga lÑnder att fîrbjuda anvÑndningen av hallucinogena svampar. Andra har hÑvdat att alla som Ñr mentalt kompetenta till att bestÑmma sjÑlva borde ha rÑtt att utforska olika sinnesupplevelser nÑr man kan gîra det utan att skada vare sig sjÑlv eller andra. VÜren 1983 anklagades engelsmannen Kelvin Curtis fîr att ha fîrsîkt framstÑlla psilocybin, vilket i England Ñr fîrbjudet enligt narkotikalagen. Fîr detta riskerade han maximistraffet 14 Ürs fÑngelse. Curtis hade odlat slÑtskivlingen Psilocybe Cubensis. Han erkÑnde att han hade kîps svampsporer av arten fîr tre pund frÜn den amerikanska tidskriften High Times. Odlingsmetoden hade han lÑrt sig ur boken Mushroom Grower's Guide. RÑtten fick en pikant uppgift att definiera "produkt" och "Ñmne" efter lagens bokstav. Det var klart att det rena Ñmnet psilocybin var fîrbjudet, men lÜngtifrÜn klart om en naturligt fîrekommande svamp kunde vara fîrbjuden Ñven om den innehîll detta Ñmne. Till att bîrja med slogs det fast att svampar innehÜllande psilocybin fîrekommer vanligt îver hela England. èklagaren pÜstod att svampen var en produkt enligt lagen, men erkÑnde att ordet kunde tolkas annorlunda. Fîrsvararen hÑvdade att det inte kunde vara fîrbjudet att Ñga naturligt fîrekommande substanser Ñven om de innehîll en fîrbjuden kemikalie. Curtis frikÑndes efter sÜdan tolkning av lagen att det var tillÜtet att odla svamparna och Ñta dem fÑrska, eftersom de dÜ inte kunde anses vara en produkt. DÑremot var de olagligt att anrÑtta dem pÜ nÜgot som helst sÑtt - inkl stekning, fîr dÜ blev de en produkt! DÜ Curtis arresterades uttalade han att han gÑrna ville fÜ erkÑnnandet att ha fîrsîkt gîra planeten till en trivsammare plats. LÑsaren har sÑkert stÑllt sig frÜgan om inte Sverige, ett av vÑrldens rikaste lÑnder, ocksÜ Ñr sjÑlvfîrsîrjt med hallucinogen svamp. Psilocybin finns hos arter av klockhÑttingar och de tidigare nÑmnda tre slÑktena, som tillhîr en grupp av nÑra beslÑktade svampar med mîrkt sporpulver med fÑrger frÜn chokladbrunt till purpur och svart. Alla fyra slÑktena har mÜnga arter som Ñr vanliga îver stora delar av den tempererade zonen, bl a Sverige. SlÑktena Ñr lÑtta att kÑnna igen, men arterna Ñr svÜra att skilja, Ñven fîr experterna MÜnga av de aktuella arterna vÑxer pÜ dynga. Det gîr mÜnga andra svamparter ocksÜ. Arterna fîljer efter varandra pÜ dyngan efterhand som den Üldras och bryts ned bl a med hjÑlp av svamparna. Mîgelsvampar Ñr ofta fîrst ute medan spillningen Ñr ganska fÑrsk. NÑr en svampart har fîrbrukat den nÑring den behîver, fîrsvinner den och ger plats fîr nÑsta art. Dem vi ska berÑtta om Ñr alla skivlingar. De kommer sent, nÑr dyngan nÑstan helt har brutits ned och blivit torr, fibrig och nÑrmast som kompost. Den obehagliga lukten har dÜ fîr lÑnge sedan fîrsvunnit. Brokskivlingarna hîr till de vanligaste pÜ dynga eller betesmark dÑr hÑstar och kor betar eller har gjort det under senare Ür. Den ofta inte sÑrskilt delikata vÑxtplatsen och att mÜnga andra och stîrre svampar har verkat mer fÑngslande, kan vara orsaken till att mykologerna har intresserat sig sÜ lite fîr dem. Det Ñr ocksÜ en mycket svÜr uppgift eftersom arterna Ñr sÜ mÜnga och lika. Men vi kommer sÑkert att fÜ stîrre kunskap om dem sÜ smÜningom. Vi har redan nÑmnt engelsmannen som starkt pÜverkades av brokskivling han hade plockat i Hyde Park 1816, likasÜ har vi hîrt om Beaman Douglass som bara blev munter. Men den brokskivling han Üt (Panaeolus retirugis) kunde efter beskrivningen att dîma enligt den franske svampexperten Roger Heim lika gÑrna ha varit gul kragskivling (Stropharia semiglobata). Douglass samlade tillrÑckligt med svamp till en mÜltid fîr tre, sin fru och hushjÑlp fîrutom sig sjÑlv. Den lÑckra smaken pÜpekades sÑrskilt. En timme efter att de hade Ñtit bîrjade de se sÑmre och kÑnde sig allmÑnt slîa tills en psykiskt stimulerande period satte igÜng med vÑrme, lyckorus, îverdriven munterhet och struntprat. Douglass anmÑrker att tankarna kom strîmmande, men tyckte ÑndÜ att de pÜ nÜgot sÑtt var annorlunda. Senare kom syner och stîrningar av rymdkÑnslan etc. Effekten pÜminner starkt om den som kommer av psilocybin, men vid analyser av brokskivlingar 1963 klarade Roger Heim och hans kollegor i Paris bekrÑfta nÑrvaron av psilocybin hos andra arter Ñn den grÜ brokskivlingen (P. sphinctrinus). Det Ñr en nÑrstÜende art till klockbrokskivlingen som plockades i Hyde Park. Dessa tvÜ arter slÜs fîr îvrigt ofta ihop. Amerikanska undersîkningar har ocksÜ visat att innehÜllet av psilocybin och dÑrigenom den hallucinogena effekten varierar hos alla de tre nÑmnda brokskivlingarna. GrÜ brokskivling har smÜ tÑnder lÑngs hattkanten som Ñr sÑrskilt tydliga hos unga individer. Den kan lÑtt odlas i ett fuktigt rum pÜ steriliserad hÑstlort. Hela utvecklingen frÜn spor till fÑrdig fruktkropp tar ca fem veckor. Svampar frÜn mÜnga olika vÑxtplatser har innehÜllit psilocybin fîrutom diverse icke identifierade Ñmnen som kan vara hallucinogena. Vi kÑnner inte till nÜgra analyser av psilocybininnehÜllet av nordiska brokskivlingar. DÑremot har tvÜ andra nordiska svampar befunnits innehÜlla psilocybin, en av klockhÑttingarna (Conocybe cyanopus), vilket man ocksÜ vet frÜn utlÑndska undersîkningar, och konstigt nog Ñven blÜgrÜ skîldskivling (Pluteus salicinus), trots att de flesta andra skîldskivlingarna Ñr Ñtliga. Bland klockhÑttingarna finns dÑremot giftiga arter och slÑktet Ñr dÜligt eller inte alls beskrivet i de populÑra svampbîckerna. Det finns mÜnga svenska slÑtskivlingar. Alla hallucinogena blir blÜflÑckiga vid oxidering, antagligen av det verksamma Ñmnet. Ett eventuellt undantag Ñr dyngslÑtskivlingar (Psilocybe coprophila & subcoprophila) som bara fÜr blÜ flÑckar nederst pÜ foten. De flesta slÑtskivlingar har pÜ hatten en karakteristisk hinna eller ytterhud som ofta Ñr klibbig och genomskinlig och lÑtt kan flÜs av pÜ unga exemplar. Hinnan fîrsvinner nÑr svampen torkar. De hÑr svamparna har oftast en blÜ- eller grînaktig schattering. MÜnga Ñr hygrofana, dvs de Ñndrar fÑrg med luftfuktigheten. Nyare undersîkningar har visat att dyngslÑtskivlingarna innehÜller lÜga koncentrationer av psilocybin. Som namnet visar vÑxer dessa snarlika arter pÜ dynga och lÑr vara dÜligt undersîkta. Psilocybin Ñr bara pÜvisat hos helt fÑrska exemplar, sÜ dessa arter lÑmpar sig inte att torka. De fîrekommer mindre allmÑnt i Sverige. Den mest anvÑnda narkotikasvampen Ñr toppslÑtskivling (P. Semilanceata). Det Ñr ungdomskulturen som Ñr den mest internationellt orienterade subkulturen, och det var den som gjorde denna inhemska resurs kÑnd och tog den i bruk. Detta skedde bÜde i Norge och Sverige i slutet av 7O-talet. Information om utseende, vÑxtplatser och anvÑndning av narkosvampen spred sig snabbt via sensationsprÑglade reportage i veckotidningar, dagstidningar och "undergroundlitteratur". ToppslÑtskivling vÑxer i stort sett îver hela landet frÜn mitten av augusti till mitten av oktober. Vanliga stÜndorter Ñr grÑsvallar, betesmark, Ükrar, grÑsmattor, vÑgkanter etc. LÑngs kusten kan den hÑr och dÑr fîrekomma i stora mÑngder, medan den vÑxer mer ojÑmnt i inlandet och i fjÑllen. Den har inte pÜtrÑffats i skog, och den vÑxer inte pÜ dynga. ToppslÑtskivling innehÜller bÜde psilocybin och psilocin fîrutom okÑnda Ñmnen som kan vara hallucinogena. Halten psilocybin ser ut att vara densamma i alla delar av landet, men varierar efter fosfor- och kvÑvehalten i jorden. Dessa grundÑmnen Ñr nîdvÑndiga fîr biosyntesen av psilocybin. Koncentrationen av psilocybin Ñr stîrst hos de mindre, unga svamparna, men psilocybinet bildas under tillvÑxten, sÜ den absoluta halten Ñr ÑndÜ stîrst hos vuxna individer. En torkad toppslÑtskivling vÑger mellan 2O och 6O mg. Analyser av psilocybinhalten i torkad svamp visar att den kan variera betydligt, frÜn O,2 till 2 procent. Eftersom 4-8 mg ger hallucinogena effekter, borde 1O-2O torkade svampar a 4O mg ge motsvarande effekt. Men hÑr Ñr alltsÜ stora variationer mîjliga. Sîkande ungdomar kom snart pÜ att toppslÑtskivling var verksam bÜde som fÑrsk, anrÑttad och torkad. Frystorkning skall vara bÑst fîr lÜngtidslagring. Hîsten 1978 var extra lÜng och mild pÜ mÜnga hÜll i Norge. Det gav utslag pÜ svampsÑsongen som blev bÜde lÜngvarig och rik. Ungdom pÜ jakt efter stimulantia deltog ivrigt. Ledningen vid ett av landets folkhîgskolor var fîrtvivlad. Eleverna plockade och Üt en liten svamp som sÑrskilt vÑxte pÜ grÑsmattor, och tillbringade resten av tiden i ett lyckligt rus! Allt lÜg nu till rÑtta fîr den stora festen i Stavanger. Menyn var - Pizza med slÑtskivling. Fîrsta gÜngen blev anrÑttningen en succÇ: tvÜ vÑnner Üt en pizza med 15O slÑtskivlingar och fick ett behagligt rus och satt lyckligt och flinade tillsammans i tre timmar. Senare provade de en ny pizza, Ñven denna gÜng med 15O svampar. Men nu var slÑtskivlingarna betydligt stîrre och mer verksamma och den ene fick en "bad trip". Han tyckte allt blev overkligt, alla tidsbegrepp fîrsvann, han anade inte hur han hade hittat vÑgen hem. Han verkade helt frÜnvarande och fîrÑldrarna kunde îverhuvudtaget inte fîra ett samtal med honom. Han verkade fruktansvÑrt rÑdd, trodde plîtsligt att huset skulle bîrja brinna pÜ grund av en trasig stickkontakt som han fîrsîkte laga med en skruvmejsel. Efter ett par timmar bîrjade han darra vÜldsamt och skrek att djÑvulen mÜste lÑmna hans kropp. Han hoppade runt pÜ golvet i flera minuter med skrÑckslagen stirrande blick. Han fick en vÜldsam rÑdsla fîr att vara ensam och klamrade sig av alla krafter till fîrÑldrarna. De bestÑmde sig nu fîr att tillkalla lÑkare och med hjÑlp av tre man lades han pÜ bÜr och fîrdes till sjukhus. DÑr lugnade han sig och ruset fîrsvann efter cirka fyra timmar. Hur han sjÑlv upplevde ruset vet vi inte. Att pizzan den hÑr gÜngen var îverdoserad fîr tvÜ personer verkar uppenbart. Det var Ñnnu en gÜng fara pÜ fÑrde fîr den norska folksjÑlen men myndigheterna Ütervann fattningen: toppslÑtskivling uppfîrdes pÜ hÑlsovÜrdsmyndigheternas lista îver narkotiska Ñmnen vid sidan av psilocybin som stod dÑr tidigare. Det var dÑrmed inte bara fîrbjudet att anvÑnda toppslÑtskivling enligt narkotikalagen utan ocksÜ att plocka den. èr 1984 dîmdes en 28-Ürig man i Trondheim villkorligt till fÑngelse i 24 dagar fîr att ha Ñtit toppslÑtskivling som han plockat i en av stadens parker. èr 1985 skedde motsvarande i Bodî. HÑr hade en man haft slÑtskivling i te vilket kallades narkotisk dryck. Det stod ingenting i tidningarna om teets kvalitet. Det har bara gÜtt 5OO Ür frÜn Moctezumas utdelande av hallucinogen svamp fîr att stÑrka festdeltagarnas sinnesupplevelser under extravaganta offentliga ceremonier tills norska myndigheter utdîmer fÑngelsestraff till ett par karlar som plockar nÜgra dylika svampar i naturen. Trondheimsmannen fick ett svagt rus, om han frÜn Bodî fick det vet vi inte. PÜ engelska har toppslÑtskivling fÜtt namnet Liberty Cap fîr att formen pÜ hatten liknar mîssorna som fick symbolisera franska revolutionen. Frihets- eller Jakobinermîssan blev sÜ smÜningom ocksÜ en symbol fîr den frihet som borgarskapet uppnÜdde efter revolutionen. Somliga menar att detta namn borde vara en pÜminnelse bÜde fîr de dîmande myndigheterna och de som dîms fîr att ha Ñtit av denna svamp. Inte tycks norska myndigheter ha blivit sÑrskilt fîrtjusta îver att landet kanske kunde bli sjÑlvfîrsîrjt med hallucinogen svamp. DÜ var det en helt annan och entusiastisk instÑllning nÑr Jean Nicot, den franske ambassadîren i Portugal som odlade tobak i Lissabon, Ür 165O skickade ett rejÑlt parti med frî och blad till sin drottning, Katarina av Medici. Med partiet fîljde ett lovprisande brev, herbe sainte, herbe sacrÇe osv, îver denna gudomliga vÑxt. Nicot menade att om hennes vid dessa tider motstridiga undersÜtar lÑrde sig att avnjuta denna planta, borde de bli lÑttare att styra. Drottningen gjorde ocksÜ sitt fîr att vÑxten skulle vinna allmÑn spridning. - Flugsvampens Flugor - Den svamp som alla nordbor kÑnner Ñr flugsvampen, den rîda med sin vackra, flaggrîda hatt med vita flÑckar. Den har blivit en del av vÜr fîrestÑllningsvÑrld i sÜ hîg grad att ber man ett barn rita en svamp sÜ blir det fîr det mesta cn rîd flugsvamp. Man kan till och med se rîda flugsvampar som julgranspynt. Elsa Beskows Tomtebobarnen anvÑnde inte tomteluvor utan flugsvampsmîssor om sommaren. Man har kÑnt till flugsvampen sedan Ñldsta tider bÜde i Europa och i resten av vÑrlden. PÜ grund av den strarka prÜlande fÑrgen syns den pÜ lÜngt hÜll i den grîna skogen. Den Ñr sÑrskilt vanlig i nordliga trakter fîr att den bildar svamprot med tall, gran och helst bjîrk. Emellertid Ñr det inte bara det stÜtliga oeh fÑrgglada utseendet som har gjort den rîda flugsvampen till vÜr mest populÑra svamp. Folk vet att den Ñr giftig och den har sin sÑkra plats i folktron, omgiven av myter och mystik. Att bÑrsÑrkarna fiek styrka och raserianfall av att Ñta den hîr till vÜr barnalÑrdom. I Guatemalas hîgland oeh i sîdra Mexico fîrknippar man rîd flugsvamp med blixt och Üska. Bland de infîdda hÑr heter den kaqulja som betyder Üskvigg, men ingen vet lÑngre varfîr den har det namnet. Man avrÜds att Ñta den fîr att det skulle fÜ fatala fîljder. Quicheindianerna i Guatemala kallar den itzel ocox som betyder den onda eller diaboliska svampen. Korjakerna Ñr ett folkslag som hÜller till i nordîstligaste Sibirien mot Berings sund. I deras mytologi intar flugsvampen en sÑrstÑllning. En gÜng fîr lÑnge sen, berÑttar de korjakiska sÑgnerna, hade Stora Korpen fÜngat en val och klarade inte fÜ valen tillbaka till havet dÑr den hîrde hemma. Han var ofîrmîgen att lyfta halmvÑskan med matsÑcken till valen. Stora Korpen bad Tillvaron om hjÑlp och gudomen sade till honom: "GÜ till en îppen slÑtt vid havet. DÑr kommer du att finna vita stjÑlkar med prickiga hattar. Det Ñr wa'paq-andar. ét lite av dem sÜ hjÑlper det". Stora Korpen gick till havet. DÜ spottade Det îversta vÑsendet pÜ jorden och ur spottet kom flugsvampen fram. Stora Korpen hittade svampen, Üt den och kÑnde sig genast lÑtt till sinnes. Han bîrjade dansa. Flugsvampen sade till honom: "Hur kommer det sig att du som Ñr sÜ stark inte kan lyfta vÑskan?" "Det stÑmmer", sade Stora Korpen, "jag Ñr en stark man. Jag skall gÜ och lyfta vÑskan." Han gick, lyfte vÑskan med en gÜng och skickade hem valen. SÜ visade Flugsvampen honom hur valen simmade till havs och vÑnde tillbaka till sina vÑnner. DÜ sade Stora Korpen: "LÜt Flugsvampen stanna pÜ jorden och lÜt mina barn fÜ se vad den vill visa dem." ôverallt dÑr det finns flugsvamp i tall- och bjîrkskogar pÜ norra halvklotet knyts mystiska egenskaper till den. Redan namnet Ñr ett litet mysterium. Det lÜter kanske svenskt, men vi tar fel om vi tror det. Flugsvampen har nÑmligen samma namn pÜ mÜnga sprÜk, sÜsom pÜ ryska muchomor (egentligen flugpest), tyska Fliegenpilz, franska tue-mouche fîr att nÑmna nÜgra. Det engelska fly-agaric Ñr inte ett gammalt namn. PÜ mÜnga hÜll i Europa som i de slaviska lÑnderna och flera germanska tror man att svampen har flugnamnet fîr att flugorna gillar den men dîr av att Ñta den. I verkligt gamla kÑllor nÑmns inte nÜgot om flugdîdareffekten men frÜn och med Albertus Magnus vid mitten av 12OO-talet och fram till vÜr tid har vi beskrivningar av insektsmedlet flugsvamp. Dessa beskrivningar Ñr emellertid helt olika och knyts ofta till en bestÑmd hÑndelse eller plats. Detta gîr att skildringarna lÜter mer som anekdoter Ñn verklighet. Albertus Magnus skriver att flugor dîr av att dricka mjîlk med flugsvamp och senare kan man ofta lÑsa om sÜdan blandning av mjîlk och flugsvamp som flugmedel. Medeltidens intellektuella levde i en ockult vÑrld dÑr skrift och hypoteser bestÑmde verkligheten. Den ene skrev okritiskt av den andre. Det krÑvdes aldrig experimentella bevis fîr naturvetenskapliga hypoteser. Det Ñr dÑrfîr inte sÑrskilt troligt att Albertus Magnus skrev av egen erfarenhet. LinnÇ berÑttar i Flora Suecica att i hans barndom i SmÜland anvÑndes flugsvamp som medel mot flugor och i sin SkÜnska resa nÑmner han en man i Uppsala som blev av med vÑgglîssen i huset med hjÑlp av flugsvamp: "Man tager fÑrska exemplar av flugsvamp om hîsten, stîter dem till smÜbitar i en kruka, lÜter dem stÜ vÑl tÑckta tills de blir slemmiga eller som vÑlling. SÜ tar man en fjÑder eller borste och insmîrjer vÑl alla sprickor och hîrn dÑr vÑgglîssen hÜller till. Behandlingen Ütertas flera gÜnger med en mÜnads mellanrurn. Rummet stinker under tvÜ eller tre dagar men lukten fîrsvinner. Dessa vÑmjeliga varelser dîr av detta som om pest skulle ha uppstÜtt bland dem, och hela vÑgglusfamiljer omkommer som under digerdîden. éven om detta medel Ñr enkelt, Ñr det sÑkrare Ñn allt annat som hittills Ñr uppfunnet, och med hjÑlp av det har Ütskilliga hus i Uppsala nu blivit kvitt vÑgglîss". Det lÜter inte som om detta var vanligt fîrekommande utan nÜgot nytt som denne man hade kommit pÜ, och som vanligt godtog LinnÇ pÜstÜendet utan kontroll. Myten om flugdîdareffekten hîll sig dock lÑnge trots enstaka kritiska stÑmmor som den franske svampexperten Buillard vid slutet av 17OO-talet. Han sade sig aldrig ha kunnat konstatera att flugsvamp, vare sig rÜ eller kokt, hade nÜgon inverkan pÜ flugor. I flera slaviska lÑnder har man Ñnda till helt nyligen trott att flugsvamp var ett gott flugmedel, i Polen och Tjeckoslovakien menade man att flugsvampshatten med lite socker pÜ gjorde god nytta. I RumÑnien lade man hela svampen i fînsterkarmen fîr att bli kvitt alla flugor. I vÜra dagar har man funnit att ibotensyran hos den rîda flugsvampen har svagt insektsdîdande egenskaper och kan bedîva flugor som suger i sig saften av nyuppskuren flugsvamp. Flugorna dîr dock inte, men det Ñr fîrstÜs stor risk att nÜgot kan hÑnda dem medan de ligger medvetslîsa; och bedîvade flugor ser ganska dîda ut. éven pÜ Botaniska MusÇet vid Oslos universitet har man gjort undersîkningar som stîdjer antagandet att flugsvamp inte medfîr dîden fîr flugor. Om svampen skulle ha nÜgon effekt som insektsmedel Ñr den i vilket fall mycket svag och ger dÑrigenom sÜ liten verkan att det Ñr pÜfallande att man îverhuvudtaget har lagt mÑrke till detta och uppkallat svampen efter den. LinnÇ gav den det vetenskapliga namnet Amanita muscaria, musca betyder fluga pÜ latin. Om slutsatsen Ñr att flugsvampen inte gîr en fluga fîr nÑr, fÜr man sîka efter andra skÑl till att flugor fîrknippas med flugsvamp. Nu ska vi komma ihÜg att "fluga" gott kan betyda vilket som helst flygande smÜkryp och inte bara vÜr husfluga (Musca domestica). Insekterna har sedan gammalt fîrknippats med mystik och demoner. TÑnk bara pÜ egyptiernas skarabÇer, amuletterna som fîrestÑller gîdselskalbaggen (Scarabeiussacer) som var den skapande solguden Khepeis heliga djur. Den ockulta analogin Ñr hÑr helt uppenbar dÜ gîdselbaggen rullar kulor av gîdsel som en avbild av solens fÑrd îver himlen. En mer dyster mystik finns hos Nya testamentets Belsebub, satan. Namnet kan spÜras tillbaka via grekiska till hebreiska och betyder "flugornas herre". Detta Ñr just titeln pÜ boken som William Golding fick nobelpriset fîr 1983 och dÑr demoner spelar en viktig roll. Det engelska "bug" betecknade ond ande Ñnda fram till pÜ 17OO-talet, bughouse betyder fortfarande hospital, men annars betyder bug idag en obestÑmbar krypande insekt. Under medeltiden tillskrevs delirium, dryckenskap och galenskap insekter som hade kommit in i huvudet pÜ folk. Resterna av denna tro fîrekommer i fasta uttryck i mÜnga sprÜk. PÜ franska talar man om "la mouche lui monte Ö la tàte", engelsmannen kan ha "a fly in his bonnet", pÜ norska heter det "Ü sette fluer i hodet pÜ folk", medan vi svenskar istÑllet talar om myror. En norsk/dansk litterÑr behandling av detta Ñmne finns i Jeppe pÜ berget (1722) av Ludvig Holberg. Det Ñr i en scen dÑr en lÑkare minns ett anmÑrkningsvÑrt fall tio Ür tidigare. En man trodde han hade huvudet fullt av flugor. Mannen blev fîrst kvitt tvÜngstanken efter att lÑkaren hade lagt bandage runt huvudet med nÜgra flugor i och senare tog av detta och visade mannen att flugorna hade kommit ut! RÑdslan fîr att insekter ska krypa in genom kroppsîppningarna, t ex nÑsan och îronen, och lÑgga Ñgg sÜ att man lÜngsamt blir sinnessjuk av gnagande larver har flera gÜnger utnyttjats i litteraturen. Nu ska vi emellertid lÑmna Europa som eventuellt ursprung fîr flugsvampens flugor. Det Ñr i de stora nordliga bjîrkskogarna som den rîda flugsvampen har sin stîrsta utbredning och det Ñr ocksÜ insektsplÜgornas omrÜde. HÑr Ñr Orjan Olsens beskrivning av de sistnÑmnda frÜn rennomadernas land vid Jenisej: "Ryssarna kallade den 'morshka'. Morshkan var utomordentligt plÜgsam. Den fîrekom precis îver skoggrÑnsen i otaliga hÑrskaror, krîp in i nÑsa, îgon, îron och lÑt sig nÑstan inte fîrdriva". HÑr drivs renarna till vanvett av insekter, parasiter som kommer in genom nÑsborrarna och hjÑrnmask. Vi ska snart se att renarna Ñr tokiga i rîd flugsvamp och Ñven blir tokiga av den! Kanske Ñr det hÑr i norr som bindningen mellan flugor och den scharlakansrîda svampen har uppstÜtt och att kulturstrîmmen pÜ den tiden gick sîderut? Svampetnologerna Valentina och George Wasson menar att det Ñr denna fîrbindelse mellan svamp och galenskap som har givit flugsvampen dess namn i en glîmd forntid. Nu finns ytterst fÜ spÜr kvar av detta i europeiska sprÜk, men exempel Ñr "galensvamp" pÜ katalanska eller "djÑvulshatten" i Schweiz. Enligt Wassons hypotes skulle alltsÜ svampens namn betyda: Svampen som sÑtter flugor i huvudet pÜ en, eller helt enkelt svampen som gîr en tokig. Rîd flugsvamp Ñr fîr de flesta prototypen pÜ en giftsvamp. SÑrskilt giftig Ñr den dock inte, faktiskt mycket bÑttre Ñn sitt rykte och lÜngt mindre giftig Ñn sina verkligt farliga systrar, den vita och den lîmska flugsvampen. Wassons tror att fîrestÑllningen om att den rîda flugsvampen skulle vara sÜ giftig Ñr uttryck fîr ett urgammalt tabu mot att Ñta den, men att bakgrunden fîr detta fîr lÑnge sedan Ñr glîmd. - Besîk i Sibirien - Det var under Ivan den fîrskrÑcklige (153O-1584) som ryssarna bîrjade trÑnga îsterut i Sibirien. Ivan ville utîka sitt imperium men ville Ñven ta hÑmnd pÜ mongolerna. Nomadstammarna îster om Ural anvÑnde fortfarande pil och bÜge och sÜ lÑnge som de inte klarade att slÜ sig ihop i stîrre skaror var de ett lÑtt byte fîr kosackernas eldvapen. Efter soldaterna fîljde kîpmÑn, pÑlsjÑgare och Ñventyrare som lockades av pÑlshandeln. Senare lockade guldfîrekomster och diamanter dem att stanna kvar trots den strÑnga vinterkîlden. Vid mitten av 16OO-talet grundades flera stÑder dÑr och man byggde vÑgar och en del broar îver de enorma floderna, fÑstningsverk restes och skjutsstationer upprÑttades. Mîjligheterna fîr att starta gruvbrytning efter kol undersîktes. 1895 pÜbîrjades den transsibiriska jÑrnvÑgen. Fortfarande har Sibirien nÜgot av Klondyke-stÑmning îver sig Ñven om det bîrjar bli lÑnge sen de fîrsta besîkarna skrev sina reseskildringar. Nordîstra Sibirien, landet mellan Jenisej och Stillahavskusten, var och Ñr Ñnnu ett av de mest otillgÑngliga landomrÜdena i vÑrlden. HÑrifrÜn, och speciellt frÜn den vulkaniska halvîn Kamtjatka och norrut till Berings sund, kom mÑrkvÑrdiga och uppseendevÑckande historier om invÜnarnas bruk av rîd flugsvamp. Under Michail III Romanov som hÑrskade frÜn 1613 till 1645 bîrjade man skicka straffÜngar till Sibirien, in i taigan, vÑrldens stîrsta skogsomrÜde, till en stor del pÜ evig tjÑle. FÜngarna var en olikartad samling, somliga var intellektuella, nÜgra av dem îverlevde och tog med sig de fîrsta skildringarna hem av natur och levnadssÑtt hos Sibiriens folkstammar. Den polske krigsfÜngen Adam KamiÇnski beskrev selkupernas liv vid Irtysj, en biflod till Ob i VÑstsibirien. Hans berÑttelse Ñr frÜn 1658. NÑsta skribent var en japan 17O1. Han hîlls fÜngen av de infîdda pÜ Stillahavskusten av Kamtjatka efter att bÜten han var ombord pÜ strandade under en storm. Den tredje skildringen skrevs av den svenske îversten Filip Johan von Strahlenberg 1736. Han tillbringade tolv Ür i Sibirien som krigsfÜnge efter det svensk-ryska kriget De fîrsta skildringarna av invÜnarnas svampbruk var vÑldigt knappa, men snart kom upptÑcktsresande som kunde ge mÜnga flera detaljer. Ryssen Stepan Krascheninnikov deltog pÜ en forskningsfÑrd till Kamtjatka 1737-41 och skrev de fîrsta vetenskapliga arbetena om denna del av det ryska riket. Han var som mÜnga pÜ den tiden polyhistor och behandlade geografi, historia, antropologi och sprÜk. I kapitel 14, Beskrivning av landet Kamtjatka, skriver han om invÜnarnas lekar och fester: "Fîr att roa sig anvÑnder de dÜ och dÜ flugsvamp, den vÑlkÑnda svampen som vi fîr det mesta anvÑnder till att dîda flugor med. Den blîts fîrst upp i te av 'kiprej', vÜr vanliga mjîlkîrt (Epllobium angustifolium) som de dricker. Den torkade svampen kan ocksÜ rullas ihop och svÑljas hel, en mycket populÑr metod." Det fîrsta tydliga tecknet pÜ flugsvampspÜverkade personer Ñr darrande armar och ben, vilket upptrÑder efter en timme eller tidigare. Sedan fÜr de hallucinationer som pÜminner om dem man fÜr vid feber. De utsÑtts fîr olika syner, skrÑmmande eller saliggîrande, beroende pÜ temperament. Detta fîr till att somliga hoppar, nÜgra dansar, andra skriker och lider under fîrfÑrlig skrÑck, medan Üter andra kan tro att en liten spricka Ñr en bred dîrrîppning och att en badbalja Ñr djup som havet. Men detta gÑller bara dem som tar îverdoser; ty de som tar en mindre mÑngd upplever en kÑnsla av ovanlig lÑtthet, glÑdje, mod och sprittande vÑlmÜga, som turkarna sÑgs uppleva nÑr de intagit opium. Det Ñr vÑrt att lÑgga mÑrke till att alla som har Ñtit flugsvamp enstÑmmigt bekrÑftar att alla deras utsvÑvningar under ruset utfîrs pÜ flugsvampens hemliga befallning. Men handlingarna kan vara sÜ skadliga fîr dem att om ingen nykter person Ñr nÑrvarande fîr att passa pÜ dem, skulle inte mÜnga av dem fîrbli vid liv. Vad itelmenernas utsvÑvningar betrÑffar sÜ kan jag inte gÜ in pÜ det eftersom jag inte har bevittnat dem personligen och fîr att itelmenerna inte vill berÑtta om det. Men det kan ocksÜ bero pÜ att bruket inte tar sig extrema uttryck hos dem, antingen fîr att de Ñr sÜ tillvanda eller fîr att de inte îverdriver anvÑndningen av flugsvamp. NÑr det gÑller kosacker som har provsmakat den nÑmnda svampen, kan jag dock rapportera om vÜldsamt upptrÑdande, vilket jag personligen varit vittne till och som jag har fÜtt hîra av gÑrningsmÑnnen sjÑlva eller av andra trovÑrdiga personer. En uppassare hos îverstelîjtnant Merlin som var med vid utforskandet av Kamtjatka fick order av flugsvampen att strypa sig sjÑlv under villfarelsen att han dÜ skulle beundras av de andra. HÑr kunde det ha skett en tragedi om inte hans vÑn hade hindrat honom. En annan av de fastboende, en kosack, fick en syn av helvetet och ett skrÑmmande, glîdande svalg som han skulle kastas ner i. Han tvangs pÜ flugsvampens order att lÑgga sig ner pÜ knÑ och bekÑnna alla synder han kunde erinra sig att ha begÜtt. MÜnga av hans vÑnner befann sig i rummet medan han bekÑnde och hîrde pÜ med stort nîje. SjÑlv trodde han uppenbart att han bekÑnde sina synder bara fîr sin Gud i sakramental ensamhet. Av denna orsak blev han fîremÜl fîr stort och medvetet fîrlîjligande; han hade bland annat berÑttat en del som vÑl helst borde ha fîrblivit okÑnt fîr andra. Det sades om en bestÑmd soldat att han alltid brukade inta flugsvamp i moderata mÑngder nÑr han skulle ut och resa fîr att han pÜ sÜ sÑtt kunde tiilryggalÑgga lÜnga avstÜnd utan att kÑnna sig trîtt. Men till slut hade han fÜtt i sig sÜ mycket att han fick delirium, krossade sina egna testiklar och dog. Sonen till en kosack frÜn Bolsjeretsk som var i min tjÑnst drack sig full av flugsvamp utan att veta om det och fîrsîkte skÑra upp sin mage pÜ flugsvampens order. Han rÑddades nÑtt och jÑmnt i sista îgonblicket, ty hans hand hindrades under sjÑlva gÑrningen. Itelmener och bofasta korjaker Ñter ocksÜ flugsvamp nÑr de planerar att mîrda nÜgon. Dessutom vÑrdesÑtts flugsvampen sÜ hîgt bland de sistnÑmnda att de som befinner sig i svamprus inte tillÜts urinera pÜ marken utan rÑcks kÑrl att gîra det i. Andra dricker urinen och gîr tokiga saker precis som de som har Ñtit svampen. De fÜr nÑmligen svampen frÜn itelmenerna dÜ den inte vÑxer i deras eget land. Upp till fyra svampar anses lagom, men fîr att uppnÜ hîg grad av berusning intas ibland sÜ mycket som tio svampar per person. Representanter fîr det kvinnliga kînet tar varken del i det îverdrivna Ñtandet (som festerna gÑrna bîrjar med) eller avnjutandet av flugsvampen; och dÑrfîr bestÜr deras hela nîje av prat, dans och sÜng..." Sibirien Ñr de stora tall- och bjîrkskogarnas land, ett idealiskt omrÜde fîr den rîda flugsvampen. I Kamtjatka vÑxer det flugsvamp nÑstan îverallt och itelmenerna samlade stora mÑngder under juli och augusti. De hÑvdade att den svamp som torkade av sig sjÑlv pÜ marken hade den stîrsta effekten och bland dem var de smÜ bÑst. Nomadstammar eller folk pÜ slÑtterna dÑr trÑd och dÑrmed flugsvampar var sÑllsynta betalade bra fîr svamparna. Itelmenerna bytte till sig renar fîr torkad svamp av sina nomadiska grannar korjakerna och somliga skaffade sig en fîrmîgenhet av renar genom denna handel. Det berÑttas att tre-fyra renar kunde bytas mot en enda svamp! PÜ I 8OO-talet hade den ryska pÑlshandeln nÜtt Ñnda till Kamtjatka lÑngst i îst. Ryssarna har alltid varit duktiga handelsmÑn och sÜg snart mîjligheten att byta torkad svamp mot de mest kostbara pÑlsverk av ren och sobel. Upp till 2O dollar av 187O-vÑrde i skinn kunde betalas fîr en enda torkad svamp! Handeln fîrbjîds 187O men fîrbudet var svÜrt att kontrollera sÜ en viss handel fortsatte nog ocksÜ senare. Enligt de flesta îgonvittnesskildringarna av europÇer anvÑnde de sibiriska folken torkad flugsvamp. Som fÑrsk blev den i stort sett ansedd som farlig. Tydligen har somliga lÜtit svampen torka pÜ marken i sol och vind, medan andra har plockat och torkat den. En del blîtlade svampen innan de Üt den, andra skîljde ner torkade svampbitar med kallt vatten. SmÜ hattar med mÜnga vita flÑckar lÑr ha haft mest kraft och svaldes helst hela. Det Ñr ocksÜ nÑmnt exempel pÜ att svampen rîktes fîr att sÜ smulas sînder. I Enderlis beskrivning frÜn 19O3 i TvÜ Ür hos tjuktjer och korjaker kan tjÑna som illustration: "Efter order av mannen bîrjade kvinnan leta i en gammal lÑdersÑck, i vilken allskîns saker hade stuvats huller om buller, och fick fram ett litet paket inslaget i smutsigt lÑder. Ur detta tog hon fram ett par gamla och torra flugsvampar. SÜ satte hon sig ner vid sidan av de tvÜ mÑnnen och bîrjade tugga frenetiskt. DÜ hon var fÑrdig tog hon ut svampen ur munnen och rullade den mellan fingrarna sÜ att den fick formen av en liten korv. SkÑlet till detta Ñr att svampen har en sÜ motbjudande och kvÑljande smak att en man som tÑnker Ñta flugsvamp alltid lÜter nÜgon annan tugga den och sÜ svÑljer han den lilla korven hel som ett piller. NÑr svampkorven var fÑrdig svalde en av mÑnnen den genast skjutande den glupskt lÜngt ned i halsen med sina obeskrivligt smutsiga fingrar, ty korjakerna tvÑttar sig aldrig i hela sitt liv." Effekten av att Ñta flugsvamp kan beskrivas pÜ minst tre sÑtt. Det kan vara fysiologiskt: hur kroppskemin pÜverkas, det kan vara en beteendebeskrivning, dvs. hur verkan upplevs av utomstÜende observatîrer, eller hur brukaren sjÑlv upplever effekten. De som har beskrivit anvÑndningen av svampen har mest varit vÑsteuropÇer, och det Ñr fÜ som sjÑlva har vÜgat prova. En av dem var Joseph Kopec, brigadîr i den polska armÇn, som skrev DagbokfrÜn en resa tvÑrsgenom Asien. Det var 1797 och Kopec befann sig i Kamtjatka, sjuk och febrig, dÜ han kom till en infîdd bosÑttning av tÑlt i snîdrivorna: "PÜ ett îgonblick skedde en plîtslig fîrÑndring i luften som gjorde att min sjuka kropp kÑnde sig Ñnnu vÑrre. Luften i detta innestÑngda och stinkande tÑlt, uppblandad som den var med den sura lukten av valfettet i lampoljan, gjorde mig sÜ svag att jag trodde min sista timme var kommen. Jag gav dÑrfîr avkall pÜ elden och teet och ropade pÜ min missionÑr i hopp om att fÜ lite hjÑlp frÜn den mannen. Efter vad jag hade fîrstÜtt var han nÜgot lite mer kunnig i helbrÑgdakonst Ñn andra. Efter att han hade fÜtt kÑnnedom om min olycka kommer missionÑren fram till eldstaden, ber mig att sÑtta mig upp och dricka upp teet. Medan jag dricker tar itelmenerna fram ett stort antal hermelinskinn och renfÑllar frÜn tÑltets mitt. Jag kÑnner mig lite uppmuntrad och frÜgar vad det betyder. MissionÑren stillar min nyfikenhet och sÑger: 'Innan jag ger Er medicinen, mÜste jag berÑtta nÜgot viktigt fîr Er. Ni har bott i nedre Kamtjatka under tvÜ Ür, men Ni vet ingenting om detta landets skatter.' Medan han îppnade ett paket av bjîrknÑver fortsatte han: 'HÑr har jag svampar som kan utfîra under. De vÑxer bara uppe pÜ ett enda hîgt berg intill vulkanen, och de Ñr naturens dyrbaraste skaparverk. ' 'MÑrk nu, min herre,' Ütertar missionÑren, 'att dessa skinn mottar jag som bytesvara av lokalbefolkningen fîr dessa fÜ svampar. De skulle till och med kunna ge bort allt de Ñgde om jag hade haft tillrÑckligt mÜnga och om jag ville utnyttja situationen. Svamparna har nÑmligen en speciell och nÑrmast îvernaturlig egenskap. De inte bara hjÑlper den personen som anvÑnder dem utan denne fÜr ocksÜ skÜda in i sin egen framtid. Eftersom Ni Ñr svag bîr Ni bara Ñta en svamp. Den kommer att ge Er den sîmnen Ni behîver.' DÜ jag hade hîrt sÜ mÜnga mÑrkliga ting om den svampens fîrtjÑnster, var jag lÑnge osÑker pÜ om jag borde anvÑnda den. Emellertid gjorde min înskan om ÜterupprÑttande av hÑlsan och framfîrallt sîmnen att jag îvervann min fruktan och Üt hÑlften av min medicin. NÑr jag strÑckte ut mig fîll jag genast i djup sîmn. Drîmmarna kom, den ena efter den andra. Det var som om jag vandrade i de vackraste blomsterdalar dÑr bara glÑdje och skînhet rÜdde. Blommor med olika fÑrger, former och dofter dîk upp framfîr mina îgon; de skînaste kvinnor klÑdda i vitt passerade fîrbi, vÑlkomnande mig till detta paradis. Som om de var glada îver min ankomst bjîd de mig pÜ olika frukter, bÑr och blommor. Denna frîjd varade sÜ IÑnge jag sov och det varade ett par timmar lÑngre Ñn min vanliga vila. DÜ jag vaknade ur en sÜdan skîn sîmn, upptÑckte jag att frîjden var inbillad. Jag blev mycket besviken îver att den var borta, som om det hade varit verklig lycka. Intrycken gjorde de fÜr kvarvarande timmarna av dagen behagliga fîr mig. Eftersom jag hade fÜtt ett sÜdant fîrhÑxat stîd av svampen och till och med hade blivit styrkt av sîmn jag inte hade haft maken till pÜ lÑnge, bîrjade jag fÜ tillit till dess îvernaturliga egenskaper (som missionÑren hade lÑrt mig att tro pÜ), och dÜ natten nÑrmade sig bad jag honom om en bit till. MissionÑren var tillfreds îver mitt mod och kom strax med sitt vÑnliga vÑlgîrenhetserbjudande och gav mig en liknande hel svamp. DÜ jag hade intagit denna starkare dos fîll jag tryggt i sîmn pÜ ett par minuter. Under mÜnga timmar bar nya syner mig bort till en annan vÑrld, och det fîrekom mig som om jag fick order att ÜtervÑnda tillbaka till jorden fîr att en prÑst skulle mottaga min bikt. Dessa intryck var sÜ starka trots att det var i sîmnen, att jag vaknade och frÜgade efter missionÑren. Det var precis vid midnatt och prÑsten, som alltid ivrade efter att bistÜ med andliga tjÑnster, tog îgonblickligen pÜ sin stola och Ühîrde min bikt med ett leende. UngefÑr en timme efter bikten somnade jag Üter och vaknade inte pÜ 24 timmar. Det Ñr svÜrt, ja nÑrmast omîjligt att beskriva alla syner jag hade under denna lÜnga sîmn. Jag tvekar dessutom av andra skÑl att gîra det. Vid dessa syner och upplevelser lade jag mÑrke till ting som jag visste mig ha sett eller upplevt en gÜng fîrr men Ñven ting som jag aldrig kunnat fantisera om, inte ens i mina djÑrvaste tankar. Hela bilden av mitt fîrflutna liv blev nutid fîr min inre blick, frÜn den tiden nÑr jag bîrjade fîrstÜ livets alla begrepp, allt jag hade sett frÜn fem-sexÜrsÜldern, alla fîremÜl och personer jag hade kÑnt genom alla Ür, och som jag hade haft nÜgot fîrhÜllande till, alla mina lekar, sysslor, handlingar, den ena efter den andra, dag efter dag, Ür efter Ür. SÜ fîljde olika spÜdomar fîr framtiden som bilder efter varandra, men om dem vill jag inte berÑtta eftersom de Ñr rena fantasier. Jag bîr bara tillÑgga att jag ocksÜ lade mÑrke till att missionÑren begick nÜgra misstag som om han var inspirerad av magnetism. Jag rÜdde honom att lÑra mer om dessa ting och jag fîrstod att han accepterade mitt rÜd som Uppenbarelsens rîst. Det kommer inte an pÜ mig att vÑrdera den undergîrande svampens nytta och verkan pÜ mÑnniskors hÑlsa. Men jag kan slÜ fast att om dess medicinska effekt hade varit mer kÑnd bland bildade mÑnniskor, skulle den ha fÜtt sin givna plats bland naturens alla kÑnda medel fîr bekÑmpande av mÑnniskans sjukdomar. Kan nÜgon fîrneka att det trots vÜr enorma kunskap om naturen, sÜ existerar det fortfarande nÑrmast oÑndligt mÜnga fenomen som vi bara kan gissa oss till? Kan man sÑtta en naturlig grÑns fîr upptÑckter inom mÑnsklig forskning? Otaliga effekter av de nyligen upptÑckta magnetiska krafterna, effekter som inte lÜter sig uppspÜras med fysiska hjÑlpmedel och heller inte lokaliseras med precision till bestÑmda platser pÜ mÑnniskokroppen, verkar till en viss grad bilÑgga striden om denna svamp. Det Ñr alltsÜ mîjligt att under den sîmn som uppstÜr under inflytande av denna svamp, kan man Ütminstone se nÜgot av sitt fîrflutna, och om icke framtiden sÜ Ütminstone sina nuvarande fîrhÜllanden utifrÜn. Om nÜgon kan bevisa att bÜde effekten och inflytandet av svampen Ñr icke-existerande och felaktiga skall jag sluta att fîrsvara Kamtjatkas undergîrande svamp. Oavsett vilken natur och vilka egenskaper den hÑr svampen har, mÜste jag erkÑnna att den hade kraftig verkan pÜ min person och gjorde starkt intryck pÜ alla mina sinnen, sÜ att jag fick en viss grad av oro som gick îver i Üngest innan jag till slut blev tungsint. Denna godtrogenhet, som faktiskt hade îverbevisningens styrka, grundades frÑmst pÜ missionÑrens îvertygelse, men kom Ñven inifrÜn mig sjÑlv nÑr jag senare i vaket tillstÜnd lade mÑrke till att det som drîmmarna hade spÜtt bekrÑftades. Detta fick mig att tro pÜ mina framtidsdrîmmars pÜlitlighet. Efter hand som tiden gick under mina resor, bîrjade dock tron att blekna och dÜ dess inflytande pÜ mitt sinne fîrsvann, ÜtervÑnde sjÑlafriden till mig tillsammans med bÑttre hÑlsa." (DÜ Kopec skrev sin berÑttelse var magnetism ett modebegrepp bland europeiska vetenskapsmÑn och intellektuella. Detta fîrklarar nog hans nÜgot mÑrkliga anvÑndning av ordet.) éven finlÑndaren Kai Donner bekrÑftar i Bland samojeder i Sibirien (1918) att han hade personlig erfarenhet av flugsvamp och ansÜg den starkt berusande, men tyvÑrr beskrev han inte effekten nÑrmare. Som fîr andra rusmedel beror upplevelsen pÜ mÑngden svamp som intas. HÑr som annars Ñr det ett lÑtt rus som ger behagliga upplevelser, medan olyckliga och obehagliga biverkningar îvervÑger vid stora doser. Det lÑtta ruset ger en kÑnsla av upprymdhet, det beskrivs som ytterst vackert och hÑrligt. De vackraste syner som man annars aldrig ser passerar revy och fîr deltagaren in i ett tillstÜnd av intensiv frîjd. SvampÑtaren vÑrjer sig mot att lÑmna denna drîmvÑrld, ty nÑr han Ñr pÜverkad mister han all kÑnsla av tid i ett tillstÜnd av glÑdje, mod och intensiv vÑlmÜga. I detta tillstÜnd av lÑtt berusning med stimulerade nerver pÜverkas ocksÜ musklerna till extra insats. Brukaren kÑnner sig stark och uthÜllig och vid lÑtt pÜverkan pÜfallande lÑttfotad och kan utfîra svÜra kroppsrîrelser och andra fysiska îvningar. Andra hÑvdade att de fick anmÑrkningsvÑrd styrka under ruset. En man frÜn Jelovka pÜstod sig kunna utfîra tre mans arbete under slÜttern frÜn morgon till kvÑll nÑr han hade Ñtit flugsvamp. Det berÑttas om en annan man som bar en mjîlsÑck vÑgande 55 kg 16 km trots att han knappt klarade att lyfta sÑcken innan han Üt svampen. RenjÑgare frÜn mellersta Anadyr uppgav sig tugga flugsvamp innan de skulle ut pÜ jakt i sina kanoter. Detta gjorde dem smidigare och snabbare under jakten. Vid stark berusning îvervÑger svampens nervstimulerande effekt med sinnesstîrningar och okontrollerat muskelbruk. BÜde tids- och rumskÑnsla stîrs och fîremÜl verkar starkt fîrstorade. Redan Kraseheninnikov observerade att en smal spricka uppfattades som en bred dîrrîppning. Georg Heinrich von Langsdorf skrev 18O9 att nerverna stimulerades sÜ kraftigt att den minsta anstrÑngning gav kraftiga utslag. En som fîrsîkte passera îver en liten pinne eller ett strÜ klev och hoppade som om det vore en trÑdstam han skulle îver. Handtaget pÜ en kniv verkade sÜ stort att han grep efter det med bÜda hÑnderna. Det var inte underligt att detta inspirerade till festliga sÑllskapslekar. Baron Gerhard von Maydell berÑttar frÜn sina resor bland korjakerna under Üren 1861-71 om att dessa pÜ skoj fick en svampberusad person att stega îver smÜ pinnar de hade lagt i vÑgen fîr honom. Det Ñr alltsÜ klart att rîd flugsvamp Ñr hallucinogen och innehÜller Ñmnen som pÜverkar synnerverna och nerver som styr musklerna. I smÜ doser beskrivs upplevelsen som behaglig och stimulerande. Som fîr andra hallucinogener Ñr bÜde tolkningen av synerna och beteendet i îvrigt starkt beroende av den enskildes psykiska lÑggning och ÑndamÜlet med seansen. DÑrfîr Ñr det inte motsÑgelsefullt att somliga upplever synerna som hotande och skrÑmmande och t o m fÜr depressioner, medan andra tycker de Ñr fîrunderligt vackra. Det Ñr heller inte konstigt att somliga Ñr fredsamma under ruset medan andra blir brÜkiga och en fara fîr sin egen eller andras sÑkerhet. Med ruset fîljde taltrÑngdhet, utbrott av spiritualitet och brÜkig munterhet, skrÜlande och improviserade sÜnger, dans och rîrelser. MÜnga har mÑrkt ryckningar i muskler och att rîrelserna verkar okontrollerade, viljan mister kontrollen îver beteendet, och den pÜverkade "drivs oemotstÜndligt ner i diken, floder, sjîar och liknande". Krascheninnikov kan berÑtta om vÜldshandlingar, men de verkar inte vara vanliga. Carl von Dittmar som uppehîll sig i Kamtjatka 1851-56 sÑger att han inte kan komma ihÜg en enda svamppÜverkad person som blev tokig eller vÜldsam. UtÜt verkade effekten roande, nÑstan trîstande. De flesta satt leende och vÑnliga, stilla mumlande fîr sig sjÑlva, med lÜngsamma och fîrsiktiga rîrelser. Men von Dittmar skriver ocksÜ att schamanerna (medicinmÑnnen) Üt flugsvamp fîr att komma i ett tillstÜnd som fullstÑndigt liknade galenskap. Det Ñr alltsÜ ingen motsÑttning i att olika fîrfattare ger helt olika beskrivningar av svamprus nÑr vi vet att effekten av hallucinogena Ñmnen avhÑnger av de enskilda brukarna och deras skÑl att inta drogen och hur de upplever omgivningarna och vilka fîrvÑntningar de har. Krascheninnikovs beskrivning av kosacken frÜn Bolsjeretsk visar att vid bruk av flugsvamp liksom av LSD Ñr det extra farligt att uppleva hallucinationerna utan att vara fîrberedd pÜ det. De flesta anvÑnde flugsvamp ungefÑr som vi dricker alkohol, bÜde vid festlig samvaro och till vardags. Vi har nÑmnt att svampen var vÑldigt eftertraktad och vÑrdesattes hîgt och betalades dÑrefter. I Sibirien liksom i Mexiko tillskrevs svampen inneboende krafter beskrivna som andar. Svampens makt hÑrstammar frÜn den hÑndelsen nÑr svampen skapades av den himmelska gudens saliv och svampen var sÜ mÑktig att djÑvulen var medvetslîs i sju dagar efter att ha Ñtit den. Vi har redan nÑmnt att schamanerna Üt flugsvamp fîr att komma i stÑmning. Korjakerna trodde att andarna i flugsvampen kunde fÜ en person att lyda deras order, och dessa andar ville gÑrna att folk skulle ha trevligt. Dessutom kunde andarna tala om fîr alla, inte bara fîr schamanerna, om sjukdomar de led av, fîrklara drîmmar, visa dem andra vÑrldar och spÜ om framtiden. Men bland andra sibiriska folkslag, som t ex keter och selkuper, trodde man att flugsvampen mÜste Ñtas av schamanerna, oinvigda kom till att dî. SÜ lÜngt tillbaka som man vet har flugsvamp varit det heliga elementet i schamanriter i Sibirien, frÑmst i dalarna lÑngs Ob och Jenisej, men ocksÜ i den nordîstligaste delen av omrÜdet. Biverkningarna man fÜr vid intagandet av moderata mÑngder flugsvamp ser ut att vara smÜ och beskrivs som mycket mindre Ñn efter alkoholrus. Somliga krÑktes nÑr de Ñtit stîrre mÑngder. Tre eller fyra svampar ansÜgs vara normaldos. Kraftiga biverkningar trodde man berodde pÜ att den intagna svampen var fÑrsk. Korjakerna insisterade sÜlunda pÜ att fÑrsk svamp var giftig och att man bara skulle anvÑnda torkad svamp. MÜnga detaljer vid svamprus liknar ordentlig alkoholfylla. HÑr fîljer Enderlis beskrivning av en svampfest: "Effekten av giftet gjordes synlig ungefÑr nÑr mÑnnen hade svalt sin fjÑrde svamp. ôgonen fick ett vilt uttryck (inte glasartat som man kan se hos fulla personer), med ett lÑtt fîrblindat skimmer och hÑnderna bîrjade att skÑlva nervîst. Rîrelserna blev tafatta och ojÑmna som om de berusade karlarna hade fîrlorat kontrollen îver lemmarna. BÜda var fortfarande vid fullt medvetande. Efter ett par minuter îvermannades de av djup dÜsighet och de bîrjade sjunga lÜngsamma, monotona, improviserade sÜnger, ungefÑr sÜlunda: 'Jag heter Kuvar och jag Ñr berusad, jag Ñr glad och jag vill alltid Ñta svamp', etc. SÜngen blev allt livligare och hîgre, ibland avbrîts den av ord som blixtsnabbt skreks ut. Det vilda, djuriska uttrycket i îgonen blev allt starkare, lemmarnas darrande blev intensivare och îverkroppen bîrjade rîra sig allt kraftigare. Detta tillstÜnd varade ungefÑr i tio minuter. Plîtsligt greps bÜda mÑnnen - rendriftskorjaken fîrst - av vansinnesanfall. De reste sig raglande upp och bîrjade skrika hîgt och vilt efter trummor. (Alla familjer Ñger sina egna skivformiga trummor av renhud som anvÑnds till religiîsa ÑndamÜl.) Kvinnorna kom genast med tvÜ trummor och rÑckte dem till mÑnnen. Nu satte ett helt obeskrivligt dansande och sjungande igÜng, ett îronbedîvande trummande och vilt springande runt i tÑltet, medan mÑnnen obekymrat kastade allt mîjligt kring sig tills de var helt utkîrda. Plîtsligt fîll de omkull som dîda och sjînk îgonblickligen i djup sîmn. Medan de sov rann fradgan frÜn deras munnar och pulsslagen blev mÑrkbart lÜngsammare. Det Ñr denna dans som erbjuder det stîrsta nîjet, nÑr den berusade har de mest fantastiska drîmmar. Dessa Ñr starkt sinnliga och den sovande ser allt han înskar sig. Efter en halvtimme vaknade de bÜda nÑstan samtidigt. Giftverkan hade avtagit och mÑnnen hade sina sinnen i behÜll, men deras gÜng var obestÑmd och krampaktig. Snart syntes dock effekten av giftet igen: De greps av ett nytt men svagare anfall av vansinne. SÜ fîll de igen i djup sîmn, men sÜ vaknade de Üter till fullt medvetande en kort stund, innan ett nytt anfall startade. Anfallen fortsatte pÜ detta sÑtt ett par gÜnger till, men blev mindre kraftiga fîr varje gÜng. Antagligen skulle de ha avstannat helt efter ett par timmar om inte de berusade mÑnnen hade anvÑnt en annan metod som fîrnyade intensiteten i ruset." Det Ñr klart pÜvisat att flugsvampsbruket avtog efterhand som kontakten med ryssarna îkade. Huvudsakligen berodde detta pÜ att alkohol blev lÑttare tillgÑnglig. Den var tidigare okÑnd bland dessa folkslag, medan flugsvamp sÑkert var ett gammalt rusmedel. Vi ska komma ihÜg att Ñven om alkoholen Ñr gammal i Europa, sÜ Ñr brÑnnvinet av ganska nytt datum. Destillering har visserligen varit kÑnt Ñnda sedan Aristoteles men togs fîrst i bruk till brÑnnvinsframstÑllning under senmedeltiden. Den katolske lÑkaren Arnaldus de Villanova (dîd 1312) fÜr Ñran av att vara upphovsman till denna dryck, men under lÜng tid anvÑndes den bara tekniskt och medicinskt. Den italienske lÑkaren Giovanni Micaele Savonarola frÜn Padua (ca 144O) skrev ner ett recept pÜ framstÑllning av aqua vita. I Sverige fîrbjîd redan Gustav Vasa Ür 155O tillverkning av brÑnnvin inom riket, i fîrsta hand fîr att spara de av missvÑxt hopkrympta spannmÜlslagren men Ñven i nykterhetssyfte. Alkohol introducerades i sÑllskapslivet i Sibirien av ryssarna och av amerikanska valfÜngare pÜ Stillahavskusten. Det var fîr det mesta frÜgan om ren sprit. Transporten var lÜng och vatten Ñr tungt att frakta. Den rena spriten tÜl dessutom kylan bÑttre. Spriten dracks ofta ren, vilket gjorde starkt intryck pÜ invÜnarna. éven om dessa fîredrog flugsvamp fîr den rikare hallucinogena upplevelsen och fÑrre biverkningar, kunde svÜrligen en sÑsongbetonad och osÑker resurs i lÑngden hÜlla stÜngen mot flodvÜgen av vodka och sprit. - Renar, Urin och Flugsvamp - Av det som har skrivits om bruket av flugsvamp bland de olika folkstammarna i Sibirien vÑckte nog uppgiften om att urin insamlades och dracks stîrst uppseende. Den fîrste som nÑmner detta Ñr svensken Filip Johan von Strahlenberg 173O: "De fattigaste korjakerna som inte har rÜd att skaffa sig ett eget fîrrÜd av dessa svampar vÑntar utanfîr de rikas hus dÑr det pÜgÜr en fest och fîljer med nÑr gÑsterna gÜr ut fîr att kasta vatten. De hÜller fram en trÑskÜl och samlar upp urinen som de girigt dricker..." Men urindrickande, bÜde egen och andras, kunde ocksÜ fîrlÑnga festen Enderlis beskrivning av korjakernas fest fortsÑtter sÜlunda: "Jag lade nu mÑrke till en kvinna som gav den uppvaknande mannen en liten bleckbehÜllare, i vilken mannen tîmde sin urin i allas Üsyn. BehÜllaren anvÑndes uteslutande till detta ÑndamÜl och korjakerna bÑr med sig sÜdana Ñven nÑr de Ñr pÜ resande fot. Den berusade (eller mer korrekt den fîrgiftade) mannen satte behÜllaren bredvid sig, urinen var fortfarande varm och Üngan steg tÑt i det kalla tÑltet, nÑr den andra svampÑtaren vaknade, fick syn pÜ urinbehÜllaren intill, grep tag i den utan ett ord och drack nÜgra stora slurkar. Strax dÑrpÜ tog den fîrste îver, den egentlige 'Ñgaren' av urinen. Efter en liten stund bîrjade urinen de hade druckit gîra verkan och symptomen pÜ fîrgiftning blev Üter kraftigare. Sîmn vÑxlade med anfall och îgonblick med fullstÑndig ro. Fîrgiftningen fîrstÑrktes varje gÜng mÑnnen drack av urinen. De extatiska danserna och dryckeslagen fortsatte pÜ detta sÑtt hela natten och det hade nÑstan blivit kvÑll nÑsta dag innan korjakerna kom sig ur svagsintheten. Den kvarvarande urinen fîrvarades noggrant ett kort tag sÜ att den kunde anvÑndas vid nÑsta tillfÑlle. éven nÑr en korjak Ñr ute pÜ resa och lÑmnar sin boplats i halvt berusat tillstÜnd slîsar han aldrig med sin urin utan fortsÑtter att ta vara pÜ den i behÜllaren han bÑr med sig fîr ÑndamÜlet." Det Ñr alltsÜ ett anmÑrkningsvÑrt drag hos det hallucinogena Ñmnet i flugsvampen att det utsîndras genom njurarna utan att bli sÑrskilt mindre verksamt. NÜgot svagare mÜste nog effekten bli sÜ smÜningom, men i skildringarna av korjakerna berÑttas att verkan bevaras genom fyra-fem personer! von Langsdorf fick aldrig svar pÜ frÜgan om urinen fîrÑndras nÑr man Ñter flugsvamp. Han stÑller frÜgan om inte flugsvampen som t ex sparris pÜverkar urinens lukt och smak och tillÑgger att det skulle vara intressant att veta, om Ñven andra narkotiska Ñmnen sÜsom opium behÜller sin narkotiska fîrmÜga i urinen. Hur det nu Ñn fîrhÜller sig med detta, Ñr det uppenbart att urin frÜn flugsvampsÑtare var en populÑr dryck hos korjakerna. von Maydell fick hîra om en korjak som kom ridande och gjorde halt vid ett tÑlt, i vilket det satt en man. Mannen var ordentligt berusad och sÜledes pÜ gott humîr. Korjaken bad honom sjÑlvfallet om en bit svamp, men mannen beklagade djupt att han inte kunde ge honom dÜ han inte hade mer kvar. Men han kissade och delade med sig till gÑsten som drack upp allt och dÑrefter blev berusad. Efter ett tag gick vÑrdens rus îver medan gÑstens fortsatte. Nu var det dennes tur att bjuda pÜ sin urin sÜ att vÑrden kunde komma i stÑmning igen! Det Ñr flera frÜgor som naturligt dyker upp fîr en vÑsteuropÇ: Hur uppstod seden att dricka urin? Hur kom de egentligen pÜ det? Man kan naturligtvis ocksÜ fundera pÜ hur de upptÑckte flugsvampens berusande effekt, fîr dessa folkslag har inte anvÑnt andra svampar; de Ñr mykofoba. Det hÑr Ñr fîrstÜs frÜgor som aldrig kan besvaras. Vi kan inte ens vara sÑkra pÜ att urinens hemlighet inte upptÑcktes genom ett misstag. I en jurta med ingÜng genom taket Ñr det omîjligt att springa pÜ dass i tid och otid i den sibiriska vinterkîlden. Urinen kan ha blivit stÜende och druckits av misstag. Det kommer vi aldrig att fÜ veta. Vi bîr ocksÜ minnas att Ñven om urindrickande verkar motbjudande fîr oss, sÜ Ñr detta ett kulturellt drag som hos oss Ñr starkt tabubelagt. Detta tabu kom sÑkert med kristendomen som skilde mellan den rena sjÑlen och anden Ü ena sidan och kroppens djuriska natur Ü den andra. I den kristna, borgerliga stadskulturen var kroppen oren och avfallsprodukter som urin och exkrementer nÑrmast onÑmnbara. I skandinavisk folktro har dÑremot bÜdadera betraktats som antidemoniska Ñmnen som fîrdriver onda andar och sÜlunda hjÑlper mot undergÜng och mot sjukdomar fîrorsakade av vÑttar och onda mÑnniskor. Urin anvÑndes utvÑrtes vid behandling av utsfag och sÜr, frostknîlar och andra yttre skador. Det var ett medel som lÑtt kunde anskaffas, det har kroppstemperatur, Ñr antiseptiskt och fÑrdigt att anvÑnda. Enligt Reichborn-Kjennerud var urin fortfarande i bruk vid sÜrbehandling pÜ 2O-talet i Norge, gÑrna fÑrskt och varmt direkt pÜ sÜret. Det var nÜgot olika uppfattningar om vilken slags urin som var lÑmpligast, somliga menade att smÜbarnskiss var bÑst, andra pÜstod att det mÜste komma frÜn en jungfru och Üter andra frÜn patienten sjÑlv. PÜ norska Vestlandet skulle insektsbett baddas med urin och pÜ somliga platser ormbett; dÜ skulle man helst dricka litet av den ocksÜ. Detta var inte nÜgot speciellt fîr mÑnniskoslÑktets barndom eller bristande kultur. BÜde i klassisk litteratur och under hîgmedeltiden finns exempel pÜ bruk av urin som lÑkemedel. I ett brev frÜn 1685 prisar Madame de SÇvignÇ "essence d'urine" som medel mot hysteri. Urin hjÑlpte mot diverse Ükommor, den anvÑndes bÜde mot nervfeber, njurproblem och gulsot bl a. Varm, ny urin rÑknades som sÑrskilt verksam mot astma och hosta. Mot epilepsi och slaganfall, som ansÜgs nÑra knutna till onda andar, hîrde urin till de vanligaste lÑkarrÜden. Urin var Ñven ett utmÑrkt medel fîr att dÑmpa fîljderna av alkoholfîrgiftning: "kunde slÑcka nÑr man hîll pÜ att brinna upp av brÑnnvin". BÜde hos oss och i andra lÑnder har folk om morgonen skîljt munnen med nattens urin. Denna sedvÑnja var redan kÑnd hos de gamla romarna och hîrde sÑrskilt hemma hos kelt-ibererna i gamla dagar. RÜdet nÑmns hos klassiska fîrfattare som Apulejus och Diodoros. Den kÑnde franske lÑkaren Pierre Fauchard (1678-1761), tandlÑkarkonstens fîrnyare, prisade denna sed, men vid denna tid hade de kristna tabufîrestÑllningarna blivit sÜ fîrhÑrskande att han tvivlade pÜ att folk kunde vÑnja sig vid att anvÑnda ett sÜdant motbjudande medel. Det Ñr lÑtt att anta att korjakerna hade ett lika naturligt fîrhÜllande till urin som europÇerna innan kristendomen tog îverhand. Utan vÜra fîrdomar mot urin i munnen, kan man lÑtt tÑnka sig hur korjakerna helt av en slump upptÑckte urinens berusande egenskap efter en flugsvampsseans. Det finns emellertid en annan mîjlig slutledning som det Ñr frestande att presentera. De sibiriska folkslagen levde av och med renar, mÜnga var rennomader. Svampberusningen och urindrickandet kan dÑrfîr vara nÜgot de lÑrt sig av dessa djur. Saken Ñr nÑmligen den att renar, precis som kor och hjortar, Ñr vÑldigt fîrtjusta i svamp. Det Ñr allmÑnt kÑnt att det ofta kan vara svÜrt att fÜ hem korna om hîsten fîr att de lîper sÜ lÜngt bort fîr att fÜ tag i svamp, frÑmst soppar. Arbo Hoeg skriver att mjîlkmÑngden kan gÜ ner om hîsten just fîr att korna rÑnner efter svamp och fîr att de inte sÑllan fÜr diarrÇ av svampdieten. Renen Ñr dessutom helt vild efter urin. Fîrklaringen pÜ urintîrsten Ñr helt enkelt att de genom urinen fÜr nîdvÑndiga salter. Det Ñr fîrstÜs omîjligt att inte lÑgga mÑrke till att djuren uppsîker de gula flÑckarna i snîn. De sibiriska folken har naturligtvis Ñven lagt mÑrke till detta och Georg Wilhelm Steller skriver om renens fîrkÑrlek fîr flugsvamp i Beskrivning av Kamtjatka - dess invÜnare, seder, namn, levesÑtt och olika vanor (1774): "SÜledes har en man ur lÜgadeln vid namn Kutukov, som vallade renflocken, observerat att djuren tycker mycket om den svampen och ofta Ñter den. DÑrefter har de uppfîrt sig som berusade djur, varefter de faller i djup sîmn. NÑr korjaker mîter en berusad ren, binder de benen pÜ den tills svampen har fîrlorat sin styrka och verkan. DÜ slaktar de renen. Om de dÑremot gîr detta medan djuret Ñr berusat eller sover och Ñter av kîttet, blir alla som smakar pÜ det lika berusade som om de hade Ñtit den verkliga svampen." Om vi kan tro pÜ detta, Ñr det inte otÑnkbart att korjakerna lÑrde sig att Ñta flugsvamp genom att de iakttog att renarna blev berusade, eller att de sjÑlva av en slump kom att Ñta kîtt av djur som fortfarande hade det rusframkallande Ñmnet t ex i njurarna. Renarnas urintîrst Ñr ocksÜ pÜfallande. HÑr Ñr vad Cavriil Andrejevitj Sarytjev berÑttar i ètta Ürs resa i nordîstra Sibirien, Ishavet och nordîstra Stilla havet (1785-1793): "De sista dagarna har tvÜ renar dîtt fîr tjuktjerna och det beror antagligen pÜ att de har givit dem fîr mycket mÑnniskorurin att dricka. De ger dem detta dÜ och dÜ fîr att gîra dem starka och fîrbÑttra uthÜlligheten. VÑtskan har samma verkan pÜ renar som brÑnnvin har pÜ folk som har blivit offer fîr dryckesvanan. Renarna blir lika druckna och lika tîrstiga. Om natten brÜkar de och springer runt tÑlten i fîrvÑntan pÜ att fÜ den eftertraktade vÑtskan. NÑr nÜgot tîms ut i snîn bîrjar de att trÑta och sliter de av urin fuktade snîklumparna frÜn varandra. Varje tjuktjer fîrvarar sin urin i ett sÑlskinnskar specialsytt fîr detta ÑndamÜl och som han ger djuren att dricka ur. NÑr helst han înskar samla djuren, sÑtter han bara karet pÜ marken och ropar sakta: 'girach, girach', varpÜ de îgonblickligen kommer lîpande lÜngtifrÜn." Att renarnas urintîrst kunde vara farlig fîr en sîmnig korjak kan den ryske etnografen Vladimir Jochelson berÑtta fîr oss. Han deltog i den stora amerikanska Sibirien-expeditionen i bîrjan av seklet och utgav 19O8 Korjakerna: "NÑr renarna endast utfodras med lav fÜr de en sÑrskild lÑngtan efter mÑnniskourin. Denna ÜtrÜ lockar dem till platser dÑr det bor mÑnniskor. Figuren visar ett sÑlskinnskar (det korjakiska namnet betyder ren-nattpotta), som alla herdarna har hÑngande pÜ bÑltet och som de anvÑnder nÑr de lÜter vattnet fîr att kunna spara urinen som ett medel att fÜnga in motstrÑviga djur. Renarna kommer ofta lîpande till lÑgret frÜn avlÑgsna beten fîr att smaka snî som Ñr mÑttad med urin, en delikatess fîr dem. Renar har skarp hersel och luktsinne, medan synen Ñr ganska dÜlig. En man, som stannar till ute fîr att urinera, drar till sig renar lÜngtifrÜn. De fîljer lukten och lîper mot urinen men urskiljer knappast mannen och uppmÑrksammar honom inte. Situationen fîr en man som îppet stÜr och gîr sitt tarv kan lÑtt bIi kritisk nÑr han blir ett centralt mÜl fîr renar som kommer lîpande mot honom i full fart frÜn alla kanter." Den naturliga hypotesen Ñr dÑrfîr att renarna har visat mÑnniskorna hur de skulle gîra. Det Ñr nu naturligt att frÜga sig om den rîda flugsvampen har samma berusande och hallucinogena egenskaper îverallt. ér det samma svamp man talar om i Kamtjatka och i Sverige? von Langsdorf ansÜg att Kamtjatkaflugsvampen skilde sig frÜn den europeiska och fîreslog namnet Amanita muscaria var. camtschatica. Men rîd flugsvamp fîljer tall- och sÑrskilt bjîrkskogen, som strÑcker sig îver hela nordliga Eurasien, Ñven om det Ñr frÜgan om flera arter tall och bjîrk. Detta Ñr ocksÜ renarnas omrÜde och hÑr lever folkslag knutna till renen som husdjur eller jaktdjur. Flugsvamp som rusmedel anvÑndes Ñven vÑster om Ob och Irtysj, Ütminstone av chantierna. En enda kÑlla placerar flugsvampsbruket i nÑrheten av Sverige. T I Itkonen skriver i Hednisk religion och sen vidskepelse hosfinska samer (1946): "NÑr man talar om medicinmÑn, Ñr det nîdvÑndigt att referera till de sibiriska schamanernas vana att Ñta flugsvamp fîr att komma i extatiskt dÜs; de Ob-ugriska schamanerna t ex fick sig vid varje tillfÑlle till livs mellan tre och sju flugsvampar. Det Ñr intressant att lÑgga mÑrke till en sedvÑnja bland rendriftssamerna vid Enare dÑr samiska trolldomskunniga, nÜjderna, lÑr ha Ñtit flugsvampar med sju flÑckar." Kan samiska nÜjder fîrr i tiden ocksÜ i Sverige ha lÑrt flugsvampsÑtandets mysterier frÜn sina îstliga kollegor, schamanerna? Eller kan kunskapen frÜn îst ha nÜtt oss pÜ annat vis fîr att senare ha glîmts bort? - Den Sista BÑrsÑrkagÜngen - Att bÑrsÑrkarna anvÑnde flugsvamp fîr att eggas till rasande vildhet under kamp Ñr barnalÑrdom fîr vÜr generation och har allmÑnt pÜstÜtts i lexika och skolbîcker. Vilka var egentligen bÑrsÑrkarna? Vem har beskyllt dem fîr att Ñta flugsvamp? Vad byggde pÜstÜendet pÜ? ér det sannolikt att det var korrekt? SjÑlva ordet bÑrsÑrk har tolkats pÜ tvÜ sÑtt. Fram till mitten av 18OO-talet var den vanliga uppfattningen att det betecknade en krigare som var "berr", dvs klÑdd i bara skjortan. BÑrsÑrkarna anvÑnde nÑmligen inte brynjor. I sitt Lexicon poeticum frÜn 186O hÑvdade Sveinbjîrn Egilsson att bÑr i bÑrsÑrk inte kom frÜn adverbet berr (=bar) utan av substantivet berr eller bera som betyder bjîrn eller bjîrnhona. Ordet bÑrsÑrk betyder i sÜ fall man i bjîrnfÑll. Ulvhedin, ett annat namn pÜ bÑrsÑrkarna, betyder man i vargskinnspÑls. Det var en del av den ockulta tankevÑrlden att nÑr folk tog pÜ sig skinnklÑderna bytte de samtidigt hamn, Ñven i îverfîrd betydelse, och fîrvandlades till vilddjur. Det understryks ofta att bÑrsÑrkarna skrek och vrÜlade, som i Harald HÜrfagres saga, kap 25, i Torbjîrn Hornklîvs kvÑde till kungen efter slaget vi Hafrsfjord: "BÑrsÑrkar vrÜlade, ulvhedner ylade". BÑrsÑrkvrÜlen jÑmfîrdes fîr îvrigt ofta med hundyl. BÑrsÑrkarna har fem karaktÑrsdrag i de fornnordiska sagorna: de ylar som hundar, vapen biter inte pÜ dem, de kan gÜ barfota genom eld, de biter i skîldarnas kanter och de nÑrmast kollapsar efter bÑrsÑrkagÜngen. BÑrsÑrkarna skickades gÑrna fîrst i kamp och var starka, rasande och farliga. SÜ snart bÑrsÑrkaraseriet kom îver dem sÜgs de rasa som rovgiriga vargar, de fruktade varken eld eller jÑrn, trotsade de vÑrsta faror, gick lîs pÜ de mest fruktansbjudande fiender, bet i sina skîldar. Om ingen fiende var i nÑrheten lÑt de sin vrede gÜ ut îver dîda fîremÜl, rev upp trÑd med rîtterna, vÑlte jÑttestenar. I sitt blinda raseri sÜg de knappt skillnad pÜ vÑn och fiende. Stundom uppfîr sig krigare som bÑrsÑrkar utan att de direkt kallas sÜ, t ex i HÜkon den godes saga, kap 29-31, om slaget pÜ Fitjar dÑr de danska brîderna Eyvind Skreyja och Alf Askman, "starka och kraftiga mÑn och de stîrsta drÜpsmÑnnen", stormade fram, "hîgg Üt bÜda sidor och bar sig Üt som om de var rasande eller galna". Men bÑrsÑrkagÜng fîrknippas inte bara med strider. I Eyrbyggjasaga hîr bÑrsÑrkagÜng ihop med anstrÑngande fysiskt arbete. Det fanns fîrresten Ñven kvinnliga bÑrsÑrkar. I HÜrbardsljod, vers 99, i den Ñldre Eddan skryter Tor vid tvekamp med Odin om att han har drÑpt "bÑrsÑrkabrudar". Och var de inte vilda och farliga, hade det ju inte varit nÜgot att skryta om. De flesta bÑrsÑrkar var norska, men det fanns ocksÜ svenska, danska och islÑndska. En enstaka gÜng kunde bÑrsÑrkarna komma frÜn ett icke nordiskt land. UppnÜdde bÑrsÑrkarna sin styrka, sin skrÑckinjagande framfart och sin ringa smÑrtkÑnsla genom att anvÑnda narkotiska medel och dÜ speciellt flugsvamp? Den hypotesen hade prÑsten och professorn Samuel ôdmann 1784 och han byggde pÜ fîljande tankegÜng: BÑrsÑrkarna kÑnde till flugsvamp och dess berusande effekt. Deras uppfîrande och psykotiska tillstÜnd under bÑrsÑrkagÜng kan fîrklaras med att de stod under inflytande av narkotika. Det enda tillgÑngliga narkotiska medlet i Skandinavien vid denna tid var flugsvamp. Flugsvampsrus ger ett beteendemînster som Ñr pÜfallande likt bÑrsÑrkagÜngen. Det finns inga andra rimliga fîrklaringar. Flugsvampen var som tidigare nÑmnts i bruk som rusmedel i stora delar av norra Asien, och kÑnnedomen Ñr dokumenterad hos samiska nÜjder sÜ lÜngt vÑsterut som vid Enare trÑsk. Det Ñr orimligt att tro att de nomadiska folkgrupperna som hîll pÜ med ren i de nordliga skogarna dÑr flugsvamparna vÑxte inte ocksÜ sîrjde fîr att kunskapen fick spridning. Det Ñr alltsÜ genom samernas fîrbindelser îsterut som kÑnnedomen om flugsvampens krafter kan ha kommit till Skandinavien. HÑr kan den ha bevarats som en yrkeshemlighet hos de samiska nÜjderna. NÑr sÜ kristendomen trÑngde undan samernas kultur, inkl religion och folkmedicin, fîrsvann snart bruket av flugsvamp i takt med att strida strîmmar av brÑnnvin lÑtt gav tillgÜng till rusmedel. ôdmann meddelar fîljande tvÜ anmÑrkningsvÑrda litteraturcitat: Snorre Sturlasson skriver i Ynglingasagan kap 2: "Landet îster om Tanakvisl i Asien kallades Asland eller Asahem och huvudborgen i landet hette AsgÜrd. I borgen bodde en hîvding vid namn Odin." Tanais Ñr det klassiska namnet pÜ Don, "kvisl" betyder gren eller mynning. Tanais hade sina kÑllor i de "Rifeiska bergen", som man tÑnkte sig lÜg lÑngst i norr och de rÑknades som grÑnsen mellan Europa och Asien. Det Ñr vidare kÑnt frÜn Ynglingasagan att bÑrsÑrkarna kom till Norge med Odin. "Odin kunde ordna sÜ att hans ovÑnner blev blinda eller dîva under strid, samtidigt som deras vapen inte bet bÑttre Ñn kÑppar, alltmedan hans mÑn slogs utan brynjor, galna som bjîrnar eller tjurar. De drÑpte Üt hîger och vÑnster, men pÜ dem bet varken eld eller jÑrn. Detta kallades bÑrsÑrkagÜng. ôdmann pÜstÜr dÑrfîr att Odin tillsammans med sina bÑrsÑrkar kom frÜn nordîst dÑr flugsvampsbruket var kÑnt. Hans mÑn skulle dÜ anvÑnda detta medel fîr att komma i stridshumîr. PÜ sÜ sÑtt skulle alltsÜ kÑnnedomen om flugsvampens krafter ha kommit till Sverige och Norge. Vi vet att bÑrsÑrkarna heter sÜ fîr att de ifîrde sig bjîrnskinn och fick bjîrnens gemyt. Myter Ñr seglivade och kan vandra frÜn land till land och ÜterberÑttas runt lÑgerelden. HÑr Ñr en av korjakernas sÑgner om flugsvamp och bjîrnhamn: "I tidernas bîrjan, i Stora Korpens tid, var fîrvandling av djur och dîda ting till mÑnniskor en vanlig fîreteelse. Vid denna tid kunde Ñven mÑnniskan fîrvandla sig. NÑr hon tog pÜ sig en fÑll eller den yttre formen av ett fîremÜl, blev hon sjÑlva djuret eller fîremÜlet. Stora Korpen och Eme'mqut fîrvand lades till korpar efter att ha tagit pÜ sig korphamn. Kilu', Stora Korpens niece, tog pÜ sig en bjîrnfÑll och blev bjîrn. Eme'mqut lade ett hundskinn pÜ sin syster, och vips var hon hund. DÑrefter tog Eme'mqut och hans hustru pÜ sig bred brÑttade hattar med vita flÑckar som liknade flugsvampar, och strax fîrvandlades de till giftsvampar." MÜnga historiker har varit inne pÜ tanken att bÑrsÑrkarna stimulerades av nÜgot slags medel de hade intagit. Den danske historieskrivaren Saxo Grammaticus (ca 115O-122O) menade att bÑrsÑrkagÜngen, furor bersercicus, kunde vara ett utslag av att krigarna hade druckit en giftig trolldryck, men han sÑger inte nÜgot om vad en sÜdan brygd eventuellt skulle ha innehÜllit. ôdmann delade uppfattningen om att bÑrsÑrkarna sjÑlva kunde kontrollera sitt psykiska tillstÜnd genom att inta ett narkotiskt Ñmne. Om anfallen hade varit okontrollerade, kunde bÑrsÑrkarna omîjligen ha upprÑtthÜllit den utmanande arrogansen som gjorde dem sÜ hatade ocksÜ mellan slagen. ôdmann menade dÑrfîr att bÑrsÑrkarna kÑnde till nÜgot slags Ñmne ur vÑxtriket som kunde ge dem mod och styrka och att de anvÑnde detta nÑr fîrhÜllandena pÜkallade det. Att bÑrsÑrkagÜngen kunde fîrklaras av sÜdan pÜverkan, gjorde ôdmann sannolikt genom att hÑnvisa till liknande abnorm aggressivitet utlîst av opium. PÜ Celebes i Indonesien anvÑnder invÜnarna opium fîr att komma i vansinnesaktig sinnesstÑmning under strider, och frÜn Java kÑnner vi de raserianfall som kallas amok. ôdmann gÜr igenom andra kÑnda rusmedel som t ex indisk hampa, men de mÜste alla uteslutas, helt enkelt fîr att de inte var kÑnda i Skandinavien. Destillering av alkohol till brÑnnvin hade Ñnnu inte kommit igÜng under vikingatiden. I brist pÜ andra mîjligheter sammanfattar ôdmann att flugsvampen Ñr den enda vÑxt som verkligen kan kasta Ijus îver mysteriet med bÑrsÑrkarna. Att bÑrsÑrkarnas beteende îverensstÑmmer med flugsvampsrus begrundar ôdmann under hÑnvisning till beskrivningarna av de sibiriska folkgruppernas beteende under ruset: "De som nyttja denna svamp, blifva fîrst lustige, at de sjunga, ropa, m.m. Snart angripas hjernans functioner, de tycka sig blifva utmÑrkt tjocka, starka; ursinnigheten tiltager och beledsagas med ovanliga krafter och convulsiviska rîrelser. Ofta mÜste de nÑrvarande nyktre vakta dem, at de ej mÜ begÜ vÜld pÜ sig sjelfva och andra. Raseriet rÑcker 12 timar, mer eller mindre; dÜ sedan matthet infinner sig, som slutar sig i fullkomlig magtlîshet och sîmn." Grunden fîr ôdmanns hypotes om bÑrsÑrkarnas svampmissbruk Ñr dÑrmed framfîrd i huvudsak. Han tog emellertid ocksÜ upp ett par andra frÜgor som fîrklaring. Kunde bÑrsÑrkagÜngen bero pÜ andra orsaker Ñn bruk av narkotika? Till detta sÑger ôdmann att det finns exempel pÜ att ovanliga fysiska prestationer har utfîrts av folk i vÜldsamt vredesmod och att bÑrsÑrkarna kunde hysa ett speciellt temperament. Han pÜpekar att tvÜ avhandlingar berîr detta spîrsmÜl. Hamnell skriver I 7O9 i De Magia Hyperboreorum att bÑrsÑrkagÜngen frambringades av djÑvulen. Ramelius menar 1725 i De Furore Bersercico att "hur mycket han Ñn velat frikÑnna bÑrsÑrkarna frÜn anklagelsen att stÜ under ledning av djÑvulen sÜ vÜgar han inte pÜtaga sig deras fîrsvar vad detta betrÑffar". ôdmann hÜller med om att bÑrsÑrkagÜngen har sin upprinnelse i en utanfîrliggande orsak. Han pÜpekar att professor Verelius kallar den en djÑvulskonst och att bÑrsÑrkagÜngen efter kristendomens framvÑxt fîrlo- rade sin prestige och att bÑrsÑrkagÜngen sÜ smÜningom dog ut med dem som praktiserade den. ôdmanns hypotes vÑckte ringa uppmÑrksamhet Ñnda tills Fredrik Christian SchÅbeler, botanist, medicinare och professor vid universitetet i Kristiania, tog fram den pÜ nytt hundra Ür senare, 1886. SchÅbeler var sÑrskilt intresserad av vÑxtgifter. Genom att jÑmfîra bÑrsÑrkagÜngens uttrycksformer menade han att de vÜldsamma raseriutbrotten knappast kunde fîrklaras pÜ annat sÑtt Ñn genom en slags fîrgiftning mycket lik effekten av rîd flugsvamp. Vid denna tid fîrelÜg Ütskilliga skildringar av svamprus i Sibirien och SchÅbeler sammanfattar: "Jag mÜste fasthÜlla att bÑrsÑrkagÜngen i Norge och verkan av flugsvamp i Kamtjatka Ñr beskrivna sÜ noggrant sammanfallande som om de var fîrfattade av en skarpsinnig lÑkare fîrtrogen med alla sjukdomstillstÜnd. HÑrtill kommer att de ovannÑmnda hîgst egendomliga symptom som beledsagade bÑrsÑrkagÜngen alltid Üterkom ofîrÑndrade. Det hela upphîrde nÜgon tid efter att det vid kristendomens infîrande (omkring Ür 1OOO) fîrkunnades en renare sedelÑra." Fîrst efter att han hade nÜtt denna insikt fick SchÅbeler reda pÜ ôdmanns hypotes om svampmissbruk och anslît sig genast till den. SchÅbeler framhÑver sÑrskilt att flugsvampen gîr brukaren lÑttfotad och att han fÜr onormal muskelstyrka och uthÜllighet. SchÅbeler anser det som helt sÑkert att bÑrsÑrkarna anvÑnde ett stimulerande medel och att detta mÜste ha varit flugsvamp. FrÜgan om hur det kan komma sig att det varken i Ñttesagorna eller Eddan nÑmns nÜgot som helst om att vikingarna anvÑnde flugsvamp fîr att bli bÑrsÑrkar, besvarar SchÅbeler med att bÑrsÑrkarna hîll flugsvampsbruket hemligt fîr att bevara den fruktan alla kÑnde fîr dem och att hemligheten fîrdes vidare frÜn man till man. Att viktiga ritualer och recept hÜlls hemliga genom generationer finns det mÜnga exempel pÜ. Att bÑrsÑrkagÜng hade sin orsak i ett tillstÜnd som deltagarna Üsamkat sig sjÑlva menade SchÅbeler indirekt bekrÑftades av att Eirik Jarl fîrbjîd holmgÜng och fîrklarade bÑrsÑrkar och rîvare fredlîsa pÜ 1OOO-talet. Man kan ju inte fîrbjuda en sjukdom! Det var ôdmann som ursprungligen lanserade hypotesen om att bÑrsÑrkar anvÑnde flugsvamp. Uppgiften lades fram i Kungliga Vetenskapsakademiens Skrifter men blev lite kÑnd. SchÅbeler publicerade dÑremot pÜstÜendet som fick stor utbredning genom det omfattande verket om norska vÑxter: Viridarium Norvegicum. Norges Vaextrige, som utkom Üren 1885-89. Flugsvampen Ñr allmÑn och lÑtt att kÑnna igen. Det var dÑrfîr tydligen populÑrt att kunna knyta bÑrsÑrksmyten till denna svamp. Innan nÜgon hade undersîkt saken och analyserat hypotesens hÜllbarhet hade den blivit folkets Ñgodel och medtagits i skolbîcker och kÑnda uppslagsbîcker. éven den norske botanisten, professor Rolf Nordhagen, stîdde och populariserade flugsvampshypotesen med vÑlvillig beskrivning i en tidningsartikel 1927: "Flugsvampsfîrgiftning och bÑrsÑrkagÜng", men egentligen utan att tillfîra saken vÑsentligt nya upplysningar. Ett par Ür senare kom ett grundligt motinlÑgg mot pÜstÜendet om bÑrsÑrkarnas svampmissbruk. Det var ett dokument pÜ 64 sidor fîrfattat av Fredrik Gron, kÑnd forskare och specialist pÜ medicinens historia i Norge. Gron vederlÑgger flugsvampsanklagelserna sÜlunda: Att vÜra fîrfÑder lÜngt tillbaka i hednisk tid skulle ha fÜtt kÑnnedom om flugsvampens hemlighet genom kulturpÜverkan frÜn sibiriska folkstammar verkar helt osannolikt. Gron pÜpekar att vÜra dagars historiker inte rÑknar med Odin som en verklig, historisk person. Att ôdmann och hans samtids historiker gjorde det mÜste betraktas som en orimlig, bokstavstrogen tolkning av en sÑgen. Gron hÑvdade vidare att likhetsdragen mellan bÑrsÑrkagÜngen och flugsvampsrus inte hÜller streck. Man kan inte se enbart pÜ bÑrsÑrkarnas beteende medan de befinner sig under vÜldsam upphetsning, man mÜste ocksÜ se pÜ hela situationen omkring hÑndelsen och sÑrskilt pÜ det som utlîser bÑrsÑrkagÜngen. Gron nÑmner bl a Crettes saga, kap 19, fîr att visa anhÑngarna av flugsvampsteorin att de Ñr pÜ villospÜr. De nordnorska "hÜloygene", brîderna Tore Tomb och Ogmund Illi, Ñr stîrre och starkare Ñn andra mÑn. De gick bÑrsÑrkagÜng och skydde ingenting sÜ fort de ilsknade till. Tillsammans med tio andra karlar kommer tvÜ fredlîsa till en gÜrd dÑr Ñgaren Ñr bortrest men Grette hÜller ordning. Han undfÑgnar gÑsterna med mat och rikligt med îl. DÜ de tolv har blivit trîtta av îlet, fîreslÜr Grette att de ska gÜ till ro och visar dem till ett hÑrbre, dÑr de lÜses inne. SÜ smÜningom fîrstÜr bÑrsÑrkarna att de Ñr lurade. De kastar sig mot den lÜsta dîrren. De gÜr bÑrsÑrkagÜng och ylar som hundar. Men bÑrsÑrkarna dîdas i ett vÜldsamt slagsmÜl inne i det mîrka uthuset. Gron kommenterar detta sÜlunda: "HÑr har man en logisk utveckling av bÑrsÑrkagÜngen. Det hela startar med rikligt îldrickande fîljt av dÜsighet innan raserianfallet griper bÑrsÑrkarna nÑr de ser sig lurade och îverlistade. De grips av raseri innan nÜgon strid har bîrjat. Strid blir det ju faktiskt aldrig frÜgan om. Det Ñr sjÑlva vreden som utlîser anfallet. Om man nu fîrutsatte nÜgot sÜ osannolikt som att bÑrsÑrkarna hade flugsvamp 'i fickan' och fîrsÜg sig med den fîr att hetsa upp sig, fîrefaller inte troligt. Som det framgÜr med all înskvÑrd tydlighet av parallellerna frÜn olika slags kÑnda psykopatologiska tillstÜnd Ñr just det psykiska momentet, att de grips av vrede îver att vara îverlistade, helt tillrÑckligt fîr att framkalla utbrott av oregerligt raseri: bÑrsÑrkagÜng. HÑr Ñr det nÑrliggande att fÑsta sig vid det fîregÜende alkoholavnjutandet. Och efter jÑmfîrelser med liknande fall frÜn kriminalantropologi och rÑttspsykiatri i vÜra dagar mÜste detta moment speciellt poÑngteras. Alkoholens fîrutbestÑmda roll fîr vÜldshandlingar borde vara vÑlkÑnd. Men den uttryckliga uppgiften om att bÑrsÑrkagÜngen pÜbîrjades 'genast efter att de blev rasande' visar att denna omstÑndighet Ñr vÑsentlig." Gron hÑvdar att den moderna kÑnnedomen om flugsvampens giftighet ocksÜ omîjliggîr tron pÜ att bÑrsÑrkagÜngen utlîstes av denna svamp. Han bygger pÜ undersîkningar som visar att tiden frÜn det svampen intages tills effekten kommer kan variera frÜn 1/2 timme till tre timmar. Dessutom varierar giftigheten starkt frÜn vÑxtplats till vÑxtplats. Detta menar Gron mÜste ha gjort det svÜrt fîr bÑrsÑrkarna att planera svampÑtandet sÜ att effekten blev lagom stark och kom nÑr den skulle! Gron jÑmfîr till slut med nyare fîrgiftningsfall av rîd flugsvamp i Europa och finner ingen likhet med bÑrsÑrkagÜng. Han pÜpekar dessutom att rîd flugsvamp heller inte fîrekommer pÜ Island och att bÑrsÑrkar dÑrfîr mÜste haft problem med leveranserna. Gron pÜvisar fîreteelser ocksÜ hos andra kulturer och under andra tider som pÜminner om bÑrsÑrkagÜng. Hos Homeros fîrses stundom jÑttarna med egenskaper pÜminnande om bÑrsÑrkarnas. Herakles i Euripides tragedi Den rasande Herakles fÜr ett anfall med tydliga hallucinationer som resulterar i att han dîdar inte bara Thebes despotiska hÑrskare utan ocksÜ sin hustru och sina tre smÜ barn innan han îvermannas. DÜ anfallet Ñr îver Ñr Herakles helt utmattad och svag. Euripides framstÑller Herakles som sjuk. Teutonerna, den germanska folkstammen som angrep Rom tillsammans med kimbrerna och blev slagen vid Aquae Sextiae Ür 1O2 f Kr, hade ocksÜ drag som pÜminner om bÑrsÑrkarna. De var rasande vilda och dessutom, skriver Tacitus, sjîng germanerna i allmÑnhet kampsÜnger och fîr att Ijudet skulle bli sÜ skÑrrande och genomtrÑngande som mîjligt hîll de upp skîldarna mot munnen. Som redan nÑmnts bet bÑrsÑrkarna i sina skîldar. Ett modernt fenomen som har jÑmfîrts med bÑrsÑrkagÜngen Ñr malajernas amok och motsvarande psykiska rubbningar hos flera icke-europeiska folkslag. En malaj som "lîper amok" kan rusa med dolken i hîgsta hugg genom sin tÑttbefolkade by och in i husen och hugga ner alla som kommer i hans vÑg sÜ lÑnge anfallet varar. BÑrsÑrkagÜngen mÜste dÑrfîr ses i ett mycket bredare historiskt och psykologiskt perspektiv. Till slut ger Gron en omfattande analys av bÑrsÑrkagÜngen som psykotiskt tillstÜnd. Det vÑsentliga i Grœns uppfattning av bÑrsÑrkarna kan sammanfattas sÜlunda: Det finns inga belÑgg i nÜgra som helst skriftliga kÑllor fîr flugsvampshypotesen innan ôdmann lanserade den 1786. PÜstÜendet Ñr alltsÜ en ren hypotes baserad pÜ alltfîr vÑlvillig tolkning av enskilda isolerade likhetsdrag vid beteendet hos bÑrsÑrkar och utvalda berÑttelser som kan stÑmma med teorin. En djupare och bredare analys av sÜvÑl bÑrsÑrkagÜngen som flugsvampsruset visar att det inte finns nÜgon som helst grund fîr att knyta dessa fenomen samman. Gron fastslÜr att argumenten fîr flugsvampshypotesen Ñr ovetenskapliga och finner det besynnerligt att moderna akademiker har tagit den pÜ allvar. Det hela Ñr vad man i andra sammanhang kallar en ordentlig skepparhistoria. Gron tyckte att det var sÑrskilt anmÑrkningsvÑrt att professor Nordhagen kunde stîdja flugsvampshypotesen. Efter detta tog professorn Üter till orda i artikeln "Flugsvamp och bÑrsÑrkagÜng". Han framhÑver hÑr tvÜ moment som han menar Ñr mycket viktiga och av avgîrande betydelse nÑr man ska ta stÜndpunkt till frÜgan. Det rîr sig om tvÜ fîrgiftningsfall av rîd flugsvamp som den svenske professorn i fysiologisk kemi Carl Th Mîrner refererar. Det fîrsta gÑller en muntlig uppgift frÜn professor H Hildbrandsson 1918. Vid framryckning av VÑrmlands regemente till grÑnsepisoder mellan Sverige och Norge 1814 observerade en officer en grupp soldater med fradga runt munnarna gripna av raseri. Vid nÑrmare undersîkning fastslogs att de hade Ñtit flugsvamp fîr att komma i stÑmning infîr striderna. KÑllan till denna berÑttelse sÜ lÜngt efterÜt har emellertid aldrig klarlagts. Nordhagen fortsÑtter: "Denna uppgift fîrefaller mig ytterst viktig. Soldaterna i VÑrmlands regemente kan nu omîjligen ha hittat pÜ att Ñta flugsvamp av sig sjÑlva; det mÜste otvivelaktigt finnas en folkmedicinsk tradi tion bakom det hela som vÑl kan ha hÜllit sig sedan vikingatiden." Det andra fallet av fîrgiftning, dock med panterflugsvamp, intrÑffade i Malmî 19O8. En tysk arbetare lades in pÜ sjukhus efter att ha Ñtit en tallrik svamp. Fîrst blev mannen bara yr, senare bîrjade han sjunga och skrika, skrattade och skar tÑnder, hoppade i sÑngen och slog omkring sig. Han blev sÜ oregerlig att personalen flyttade honom till psykiatrisk avdelning. DÜ satte han sig helt pÜ bakhasorna och nÑrmast misshandlade personalen. PÜ morgonkvisten fîll mannen i sîmn och dÜ han vaknade dagen efter var han Üter i fin form. Mîrner karakteriserar fallet som "fullt utbildat bÑrsÑrkaraseri". Enligt detta skall alltsÜ den sista bÑrsÑrkagÜngen ha intrÑffat pÜ Malmî AllmÑnna Sjukhus 19O8! Gron pÜpekar att tyskens fîrgiftning bîrjade med krÑkningar varpÜ han fîrlorade medvetandet i flera timmar. Grœn finner det helt ofîrstÜeligt att Nordhagen kan pÜstÜ att denna historia "absolut talar till fîrdel fîr ôdmanns teori" och "i hîg grad gÜr i flugsvampsteorins favîr". Gron menar att den hellre gîr det motsatta. Vi ser att specialisterna frestas att ge omfattande fîrklaringar utifrÜn sina egna yrkesfîrutsÑttningar. Toxikologer hÑvdar att det beror pÜ fîrgiftningar, botanister att man anvÑnde vÑxter, teologer att bÑrsÑrkarna var besatta av djÑvulen och medicinare att det berodde pÜ psykoser. - Sîmnens Sjunde Syster - Den rîda flugsvampen binds med svamprot, mykorrhiza, till tall och helst bjîrk. Som ett argument mot att bÑrsÑrkarna Üt flugsvamp anfîrde Gron att det fanns bÑrsÑrkar pÜ Island men ingen flugsvamp. Det lÑr emellertid ha funnits vidstrÑckt bjîrkskog pÜ Island under vikingatiden och den rîda flugsvampen kan ha fîrsvunnit med den. Medan den rîda flugsvampen Ñr liten omges den av ett vitt hylle. I detta stadium kan den teoretiskt fîrvÑxlas med en rîksvamp eller kanske snarare med en liten champinjon. Saken uppklaras dock enkelt genom att svampen skÑrs itu, varvid man genast skînjer den blivande hatten med skivor och rîd antydan pÜ îversidan under det yttre hyllet. - NÑr den rîda hatten utvecklas spricker hyllet. Resterna sitter kvar pÜ hatthuden som de typiska vÜrtliknande vita flÑckarna. Dessa kan skîljas bort av regn och dÜ Ñr det Üter risk fîr fîrvÑxling med andra svampar, nu med rîda kremlor. Men kom bara ihÜg att kremlor alltid har sprîtt kîtt som lÑttast mÑrks genom att foten kan brytas nÑrmast rakt av. Flugsvampsfoten dÑremot bryts i lÜnga fibrer. Det har emellertid ÑndÜ intrÑffat misstag. Nordhagen berÑttar om en hÑndelse i Hedmark dÑr en alltfîr ivrig svensk fru hîll pÜ att fîrgifta ett helt pensionat, men fîrdjupar sig tyvÑrr inte mer i Ñmnet. Hos oss Ñr den rîda flugsvampen starkt rîd, blodrîd till gulrîd. I Nordamerika finns tre fÑrgvarianter: vita, gulorange och de rîda med mellanformer. Brun flugsvamp Ñr bortsett frÜn fÑrgen sÜ lik den rîda att den ytligt ser ut som en fÑrgvariant av den rîda. SÜ lÜngt verkar experterna vara îverens om karaktÑrsdragen hos rîd flugsvamp. Men smaken kan diskuteras. Somliga sÑger att den saknar lukt och smak medan andra pÜstÜr att den har mild smak. R T och F W Rolfe menar att den bittra och beska smaken lÑtt tar lusten av den mest Ñventyrslystne, medan Erman frÜn Sibirien sÑger att smaken Ñr sÜ frÜnstîtande att det Ñr omîjligt att fÜ i sig stîrre mÑngder. FrÜn Sibirien uppger Ñven Enderli att smaken Ñr sÜ vÑmjelig och kvÑljande att mÑnnen lÜter sina kvinnor tugga svampen fÑrdig fîr sig sÜ att de kan svÑlja den snabbt. Enderli Üt den dock knappast sjÑlv. Kopec dÑremot Üt svampen men skrev ingenting om smaken. Ingen sÑger direkt vad de har smakat pÜ, men de fîrstnÑmnda tÑnker antagligen pÜ smak som hjÑlpmedel vid bestÑmningen och menar dÑrfîr smaken av fÑrsk svamp. De sistnÑmnda har nog haft torkad svamp i tankarna. Smaken kan ju lÑtt utvecklas under torkningen. Att det kan rÜda stor osÑmja om smaken hos fÑrsk flugsvamp visar hur stor osÑkerhet som kan finnas kring en sÜ vanlig svamp. Rîd flugsvamp Ñr trots allt en av vÜra allra vanligaste svampar sÜ det Ñr bara att gÜ ut i skogen och prova. FÑrsk rîd flugsvamp smakar utmÑrkt! ér rîd flugsvamp egentligen giftig? Generellt vet vi att detta Ñr en svÜr frÜga, dÑr svaret beror pÜ svampens tillstÜnd, tillredning, mÑngden som intas och ÑndamÜlet med Ñtandet. Rîd flugsvamp anvÑnds faktiskt pÜ mÜnga platser som mat. I Frankrike Ñr det lÜngtifrÜn ovanligt att Ñta den efter speciell tillredning. Det Ñr klart pÜvisat att det mesta av giftet sitter i hatthuden som lÑtt kan dras av. Efter nÜgra skîljningar i vatten anrÑttas svampen som vanligt. Bara stekning ser dÑremot inte ut att ta bort giftet. Ett fîrmodat allvarligt fîrgiftningsfall beskrevs i Norsk magasin for legevidenskab frÜn 1914. En 52 Ür gammal man plockades upp frÜn en vÑgkant utanfîr Oslo kl 15 en sîndagseftermiddag. Han var dÜ medvetslîs och fîrdes direkt till sjukhus. Det upplystes att mannen var svampfîrgiftad. Han hade kramper och lÜg i djup koma vid ankomsten, han svettades, pulsen var lÜg och oregelbunden. Muskulaturen var styv, men minsta irritation framkallade ryckningar. Han skar tÑnder sÜ att det hîrdes îver hela salen. Kl 23 var han vaken och vid relativt god vigîr trots mycket hÜrdhÑnt medicinsk behandling, bland annat hade det gÜtt Üt 8O liter vatten till magpumpning. Mannen kunde upplysa om att han hade funnit en hel del svamp med stora rîda hattar med vita flÑckar. Han hade fÜtt lust att Ñta dem och menade att de var ofarliga dÜ han erinrade sig att ha sett dem avbildade pÜ planscher! Han stekte svamparna och Üt tvÜ fulla stekpannor. De smakade mycket gott. PÜ grund av mannens egen utsago och den mÑngd svamprester som pumpades ur magsÑcken berÑknades mÑngden intagen svamp till ca 4OO g ren flugsvamp, sannolikt tio stora exemplar. Att fÑrsk rîd flugsvamp i vanliga portionsmÑngder ger fîrgiftningssymptom Ñr sÑkert, men det Ñr oklart hur allvarliga dessa fîrgiftningar Ñr. Rolfe skriver att rîd flugsvamp har varit orsak till mÜnga dîdsfall, medan det inte lyckades Wasson att finna ett enda dokumenterat dîdligt fîrgiftningsfall av denna svamp! En balanserad stÜndpunkt frÜn kompetent medicinskt hÜll tycks vara att fîrgiftning efter intagande av rîd flugsvamp utgîr en liten risk fîr annars friska personer. Om mannen frÜn vÑgkanten vid Oslo skulle ha repat sig snabbare utan behandling vet vi dock inte. Vad vet man dÜ om de fysiologiskt verksamma Ñmnena hos rîd flugsvamp? En alkaloid frÜn rîd flugsvamp isolerades av Schmiedeberg och Koppe i Leipzig 1868. Den uppkallades efter svampen och fick namnet muskarin. Fîrst 1953 klarlades den kemiska strukturen hos muskarin fullstÑndigt av C H Eugster. Han anvÑnde 26OO kg svamp fîr att fÜ ut 26O mg muskarin. Han mÜste sÑkert haft hjÑlp, Ütminstone under insamlandet av svampen! Muskarin Ñr ett nervgift med de fysiologiska effekterna: beslîjad syn, svettning, tung andning, nedsatta hjÑrtslag, muskelryckningar, fradga, pupillsammandragning m m. Denna fîrgiftningsbild stÑmmer emellertid inte med den verkan som intrÑder nÑr man intar vanliga, smÜ mÑngder flugsvamp. Bristen pÜ hallucinogena effekter Ñr slÜende. Det blev klart att koncentrationen av muskarin hos rîd flugsvamp var alltfîr lÜg fîr att kunna ge nÑmnvÑrd muskarinfîrgiftning efter vanliga svampportioner. I synnerhet visade djurfîrsîk att muskarin inte gjorde en fluga fîr nÑr! Senare har det visat sig att andra svamparter, vissa trattskivlingar (Clitocybe) och trÜdskivlingarna (Inocybe) innehÜller lÜngt hîgre koncentrationer av muskarin Ñn rîd flugsvamp. Dessa ger lÑtt muskarinfîrgiftning utan att vara hallucinogena. Det mÜste alltsÜ finnas andra fysiologiskt aktiva Ñmnen som Ñr de mest verksamma hos rîd flugsvamp. Omkring 196O bestÑmdes tre sÜdana aktiva Ñmnen kemiskt. De fick namnen ibotensyra, muskimol och muskizon. Ibotensyra Ñr bara en tiondel sÜ stark som muskimol som Ñr en nedbrytningsprodukt av ibotensyra. Fysiologiskt visar sig effekten genom slîhet, fîrlust av orienteringsfîrmÜgan och Ñndrad sinnesupplevelse. Muskimol har en verkan pÜminnande om delirium och ger egentligen inte hallucinogena upplevelser. Farmaceuter avrÜder bruk av dessa Ñmnen som njutningsmedel Ñven om personer som har intagit ibotensyra har tillfrisknat utan efterverkningar. Fîrsîk vid universitetet i ZÅrich visar att dessa Ñmnen ger de flesta fysiologiska effekter man kÑnner frÜn flugsvampsfîrgiftning utom den viktigaste sett frÜn njutningssynpunkt, nÑmligen de kraftiga, hallucinogena upplevelserna. Detta borde tyda pÜ att den rîda flugsvampen fortfarande hÜller pÜ sin innersta hemlighet, dvs att det finns ett okÑnt hallucinogent Ñmne att upptÑcka. En enda analys har pÜvisat ett sÜdant Ñmne, bufotenin, men andra analyser har inte kunnat bekrÑfta detta. Det Ñr svÜrt att hitta uppgifter om hallucinogena effekter av rîd flugsvamp frÜn Europa. UtomstÜende lÑkare kan inte beskriva upplevelsen hos dem som har Ñtit av svampen. De som man vet har intagit rîd flugsvamp har gjort det av misstag och blev naturligtvis fîrskrÑckta precis som ofrivilligt intagande av alkohol skulle ha fîrorsakat rÑdsla och obehag. Att vanligt tillredd rîd flugsvamp ger hallucinogen verkan Ñr emellertid dokumenterat. De flesta beskrivningar av fîrgiftningsfall i Europa med rîd flugsvamp kommer frÜn sydliga lÑnder och beror pÜ fîrvÑxling med den hîgt eftertraktade kejsarflugsvampen, de romerska kejsarnas favorit och huvudbestÜndsdelen i Claudius' sista mÜltid. Det Ñr dÑrfîr huvudsakligen frÜn de lÑnder dÑr denna svamp vÑxer som vi fÜr sîka intressanta upplysningar om verkningarna pÜ europÇer av att Ñta rîd flugsvamp. Den norske lÑkaren Nils B Koppang summerar sitt intryck 1913 av de fîreliggande beskrivningarna sÜlunda: "...att lokala irritationssymptom och perifera symptom vid flugsvampsfîrgiftning snabbare trÑder i bakgrunden till fîrdel fîr den rent psykiska sjukdomsbilden". FrÜn egen erfarenhet beskriver han ett fall frÜn Oslo. Kl 15 den 26 augusti hade en man och hans hustru Ñtit fîrhÜllandevis stora mÑngder svamp till middag. De hade plockat den sjÑlva och menade sig ha funnit Ütta-tio champinjoner fîrutom den îvriga svampen. KI 18.3O mÑrkte frun de fîrsta symptomen dÜ hon gick ut fîr att kîpa Ñgg. Hon blev vimmelkantig, fick problem att uttrycka sig och pratade en massa smîrja. NÑr hon kom hem fann hon sin man i samma tillstÜnd. Han raglade som berusad, hade svÜrt att tala, men var i munter sinnesstÑmning. NÜgot senare fick de muskelryckningar, slÑppte eller slÑngde plîtsligt fîremÜl de hîll i, de tappade mjîlkglasen som krossades. LÑkare tillkallades kl 21. Han fann paret i ett besynnerligt tillstÜnd. Frun raglade omkring, ytterst pratsam och upprymd. Leende berÑttade hon att de var svampfîrgiftade, och, som hon sjÑlv trodde, i sÜ hîg grad att de mÜste vara fîrberedda att dî av det. Humîret var ÑndÜ strÜlande och de diskuterade ogenerat om de skulle lÜta sig kremeras eller gravlÑggas om fîrgiftningen slutade med dîden! Panterflugsvamp innebÑr avgjort en stîrre risk Ñn den rîda dÜ panterflugsvampen mer liknar en champinjon. Panterflugsvamp antas innehÜlla samma Ñmnen som rîd, men i lÜngt starkare grad. En man plockade utanfîr Oslo 1978 en brun svamp som han inte kÑnde till. Han Üt hÑlften av den tillsammans med nÜgra fÜrtickor och tog sedan lokaltÜget in till stan. En timme efter svampmÜltiden kÑnde han sig dÜlig och gick av tÜget. Han gick vidare lÑngs rÑlsen och fick kÑnslan av att trÑd och buskar kom rusande mot honom. Han minns att han lÜg i grÑset och kÑnde sig inspÑrrad i konstiga fîremÜl som han fîrsîkte att komma ut ur. Han fick vidare gradvis en vÜldsam Üngest innan han pÜtrÑffades nÑrmast medvetslîs i nÑrheten av spÜret och fîrdes till sjukhus. NÑsta dag var han frisk och i en svampbok kunde han strax utpeka panterflugsvampen som orsaken. Skildringarna av bruket av rîd flugsvamp i Sibirien Ñr inte helt konsekventa. Somliga kÑllor verkar klart pÜlitligare Ñn andra. De flesta hÑvdar att svampen Ñr giftig som fÑrsk och dÑrfîr bara kan Ñtas torkad. Detta mÜste betyda att torkning tar bort tillrÑckligt av gifterna men ÑndÜ bevarar sÜ mycket av det hallucinogena Ñmnet att lustkÑnslorna îvervÑger. Det Ñr alltsÜ fortfarande inte helt klarlagt om smÜ doser av torkad svamp Ñr ofarliga att anvÑnda som njutningsmedel. Det Ñr svÜrt att sÑga vilken effekt torkningsprocessen har pÜ balansen mellan gifthalten och halten av hallucinogener. Mîjligen Ñr det vÑsentligt med en helt bestÑmd torkningstid eftersom mÜnga av de ingÜende Ñmnena Ñr flyktiga. Men korjakerna var kanske mer hÜrdbarkade Ñn vi och villiga att stÜ ut med en stunds starka fîrgiftningsplÜgor fîr att nÜ den vidunderliga drîmvÑrlden som de som har upplevt den skriver sÜ vackert om. Det var detta tillstÜnd vid fîrgiftning av rîd flugsvamp som Mordecai Cooke 186O i sin genomgÜng av de viktigaste narkotiska Ñmnena sÜ trÑffande kallade "sîmnens sjunde syster": "Drîmmarna kom i rask fîljd. Det var som att vandra i de skînaste trÑdgÜrdar dÑr enbart glÑdje och skînhet hÑrskade. Blommor i de vackraste fÑrger, former och dofter dîk upp framfîr mina îgon..." --------------------------------------------------------------------------