_FRAMTIDEN_
    Nu r den hr boken snart slut, och jag skall som sig br frska gra
en utblick mot vad vi kan vnta oss p den elektroniska fronten framver. Vill
man ha mardrmsvisioner kan man lsa min kommande framtidsroman som gr under
arbetsnamnet *Digitala Dagar*, men det r science fiction. Men det antyder
lite grand vad det kommer att handla om - det som fljer r mina personliga
frutsgelser, inga rena fakta. Allt jag skriver hrifrn och framt r
spekulationer, och eftersom framtiden stndigt r i rrelse kan jag komma att
ta avstnd frn allt jag sger hr.
    Den elektroniska vrlden r faktiskt en helt ny vrld, som vi populrt
brukar kalla telerymd. Det r en plats dr smskaliga samhllen av information
hittills ftt leva i en sorts organiserad anarki. Telerymden hller p att
civiliseras i takt med att den byggs ut. Inom ngot decennium kommer alla i
det hr landet att ha tillgng till Internet och vara delaktiga i det
elektroniska samhllet, och precis som alla andra samhllen lider det av
brottslighet och inbrdes stridigheter.
    Samtidigt finns hela tiden den mnskliga faktorn med. Telerymden r en
rymd befolkad av mnniskor, och verallt dr det finns mnniskor finns det
politik och kultur. Som verktyg r datorn oslagbar; den kan konstruera och
visualisera med en precision som inget annat instrument har. Den elektroniska
konsten r inte ngot modeartat, utan ngot vi bara kommer att f mer och mer
av. Framtidens musiker och bildkonstnrer kommer att g ifrn traditionella
metoder och jobba med virtuell verklighet och icke-existerande instrument.
Motorik och rytmknsla kommer inte att vara viktigt fr att gra musik.
Frmga att blanda frg och hantera pennor och penslar kommer inte att vara
viktigt fr att gra konst. Det enda som kommer att behvas r fantasi och
frmgan att hantera tekniken - som bara blir enklare och enklare att anvnda.
Konstnrer som bara arbetar med konstgjorda vrldar, sk *spacemakers*
(rymdskapare), kommer i princip att kunna agera som *gudar* i den konstgjorda
verkligheten - p gott och ont. (Nietzsches pstende att gud r dd r
skrckinjagande ptagligt i virtuell verklighet.)
    Kanske kommer de professionella konstnrerna att frsvinna till frmn fr
en uppsj amatrer till fljd av teknikens allmnna utbredning.
    I tidig datorkonst, typ demon, trakterades datorn nrmast som ett
musikinstrument. P samma stt som en gitarrist hittar dolda egenskaper hos
sitt instrument nr han mrker att man kan spela sk flageoletter, toner som
uppstr tack vare fysiska egenskaper hos strngen, hittade tidiga
datorkonstnrer dolda mjligheter i sina datorer. Det gllde i synnerhet C64
och Atari ST. Modern datorkonst handlar snarare om att begrnsa sig - i
virtuell verklighet kan man gra *allt*; det vita papperets fasa. Det r ltt
att ta i fr mycket och bli fullkomligt obegriplig.
    Som jag redan tidigare har sagt r den digitala vrlden bara en spegelbild
av den "verkliga". Det enda som verkligen r *frmmande* i telerymden r den
pltsliga *nrheten* till information och andra mnniskor, och den enorma
kulturella och samhllsliga evolutionshastighet denna nrhet driver fram. Vi
hatar den fr den skarpa nidbild av oss sjlva som den terkastar likt en
tivolispegel. Mnniskans beteendemnster r bara ack s uppenbart inom ramarna
fr en dator. Snart r vrt samhlle s hoplnkat och komplext att det blir
lika beroende av datorer som vra kroppar r beroende av blodomloppet. Och det
finns (tyvrr?) absolut ingen vg tillbaka. Inte ens nu, idag, kan vi vnda
om. Sista chansen vi hade att styra samhllet bort frn datoriseringen var
ngon gng p 1950-talet. Det handlar inte om datorer eller inte - det handlar
om hur man anvnder datorer.

De nya kommunikationskanalerna kommer djupt att frndra siktsbildningen. Mer
ansvar kommer att ligga p individen nr det gller att sortera information.
Om ungdomar i Sverige pltsligt brjade visa ett stort intresse fr tidningen
MONDO 2000 skulle skert mnga reagera mycket starkt. Man skulle debattera
tidningens sikter offentligt. (Om min son/dotter lste Timothy Leary skulle i
varje fall *jag* bli orolig, ven om jag betraktar MONDO som en mestadels
hopplst frvirrad trendsoppa med ett och annat genomtnkt inslag.)
    Elektroniska publikationer har vi ingen som helst kontroll p. Ingen vet
upplagesiffran, hur mnga kopior som har gjorts, och nr man har lst
tidningen raderar man den frn datorns minne s att ingenting finns kvar -
frutom att man har ftt nya ider, tankar och sikter. Det enda sttet att se
vad en mnniska lser i elektronisk vg r egentligen genom att stndigt
bevaka henne. Ansvaret fr den kollektiva siktsbildningen kommer helt eller
delvis att flyttas *frn* samhllet och de etablerade medierna till individen.
Medierna kommer att f svrt att bevaka vilka intressegrupper som uppstr.
Alla mnniskor kommer att bli tvungna att tnka sjlva, vare sig de vill det
eller inte.
    Mjligheterna att ha en sikt utan att behva st fr den r pfallande.
Om politiska diskussioner till allt strre del brjar fras elektroniskt via
Internet och BBS:er blir det i princip *omjligt* att gra personangrepp p
personer med avvikande sikter eftersom varenda modernt konferenssystem
innehller mjligheten att vara anonym (agera under en pseudonym), vilket
mnga ocks anvnder sig av. Retoriken i samhllsdebatten kommer alldeles
skert att frndras i enlighet med regel nr 3: *Misstro auktoriteter*. I
frlngningen: misstro hela samhllshierarkin. Makt korrumperar *alltid*; den
tredje statsmakten - media - r inget undantag.
    Historieskrivningen kommer inte att vara lika geografisk som tidigare. Man
kommer inte att kunna sga att *"den idn uppstod i Chicago, Amerika runt
1997"*. Kanske inte ens vilka personer som var inblandade. Ider och
samhllsperspektiv fr global spridning p nolltid.
    sikter, ideologier och innovationer av allehanda slag kommer att skapas i
datantverkens diskussionsgrupper, och de kommer att skapas globalt och av
mnniskor som har helt olika frutsttningar. Ngra kommer att vara
direktrer, ngra tjuvar, ngra 70-ringar och ngra 14-ringar. Huvudsaken r
att man kan tala fr sig. Ingen bryr sig om hur du ser ut, varifrn du kommer
eller hur du klr dig. Man kommer kanske att skilja p ider som uppsttt i
telerymd och de som inte gjort det. Debatter kommer att fras mellan de som r
intresserade och sjlva sker sig till diskussionen, och inte mellan
proffstyckare. Distansen mellan debattrer blir *enbart* intellektuell.
    Den samhllsliga sjlvcensuren, som innebr att tidningar som exempelvis
fresprkar anvndningen av droger inte fr presstd och konsekvent
motarbetas, finns inte i ntverken. Istllet ligger det p individen att
avgra vad som r rtt och fel. Istllet fr att gmma sig bakom en ansvarig
utgivare mste man sjlv st fr det man skriver. Den hr tendensen har vi
lagt mrke till i dagspressen dr det snarare har blivit regel n undantag att
signera artiklar.
    Att stta en interaktiv terminal i hnderna p en vanlig mnniska innebr
avsevrda frndingar. Frst r det inte s spnnande. Man upptcker Internet
i form av World Wide Web, vilket inte r s mycket mer engagerande n ett
bibliotek eller ett TV-program. Det r enkelriktad information till individen
som man inte s ltt kan pverka. Idag r det de stora fretagen och
institutionerna som kontrollerar stora delar av World Wide Web, ven om det
finns lysande undantag. Det r inte helt frvnande att det lilla material som
inte r kommersiellt har framstllts av antingen myndigheter eller hackare.
    Men sedan upptcker man frhoppningsvis Usenet, dr man kan *diskutera*
alla mnen mellan himmel och jord utan att bli matad med en frdig lsning av
experter. Man upptcker kanske IRC dr man kan diskutera med andra mnniskor i
realtid, dvs man fr svar omgende frn ngon som kanske befinner sig p en
helt annan plats i vrlden. Och d mrker man att man har mnga jmlikar, ja
att man rent av r expert p mnga omrden och att ens kunskaper r
vrdefulla. D hnder det saker i stugorna. Svenskarna frvandlas frn passiva
konsumenter till interaktiva vrldsmedborgare, och det r det som r den
verkliga digitala revolutionen. Om inga *marknadskrafter* (ls: Telia,
Microsoft etc) lyckas stoppa, kommersiallisera eller skyla ver den
dessfrinnan...
    Det r nmligen s, att den hr planeten vi bor p, Rymdskeppet Jorden,
brjar bli s internationaliserad att alla mnniskor ombord brjar utveckla
vissa gemensamma vrderingar. Det gr knackigt och tar emot, men det pgr fr
fullt. Informationsteknik, framfr allt tvvga sdan, kommer att bli den
absolut viktigaste lnken till ett samhlle som kan st enat i Sverige och
Australien svl som i Japan och p Madagaskar. Detta fordrar kommunikationer
bortom monopolen och frihet t informationen. Jag r vertygad om att vi
kommer att hitta ngon kompromiss.

Fr ngra r sedan var det mnga politiker och science fiction frfattare som
varnade fr risken att informationsteknik skulle anvndas fr att kontrollera
mnniskor *verallt*. (Exempel som togs upp var _Ira Levins_* En Vacker Dag*,
_Karin Boyes_ *Kallocain* eller _George Orwells_ *1984*.) Det r detta som
organisationer som EFF vill frhindra till varje pris. Krypteringsprogrammet
PGP har kommit till fr att frhindra *just sdant*, och det br ses som en
samhllslig vlgrning att s skett. Krypteringsexperten Zimmerman kanske rent
av har frtjnat Nobels fredspris fr sitt skydd fr den "sunda olydnaden".
    Nr jag var ung hade jag en dagbok med ett litet hngls p. Det r det
fr vrigt mnga vuxna som har ocks. Nu behver jag inget hngls p datorn,
det rcker med kryptering. Det r nd mycket skrare n ngot hngls nr det
gller att skydda information.
    Problemet r att t ex brottsutredare mycket vl kan anse att dagbcker br
tillhra utredningsmaterialet. Det tycker inte jag. Mina tankar tillhr bara
mig, och jag tnker inte lmna ut dem till ngon. Viljan att lsa andras
dagbcker r som jag ser det bara ett steg p vgen mot att vilja lsa andras
tankar. Dagbcker r en frbttring av det egna minnet, en frlngning av
intellektet. Vart finns egentligen mnniskan? I kroppen eller i dagboken eller
i bda? En del dagboksskrivande mnniskor upptcker detaljer i sitt frflutna
som deras hjrnor glmt... *"Mina handlingar sker i min kropp, men delar av
mitt minne str i bokhyllan."* Jod, visst r vi informationsbehandlande
individer alla gnger. Och informationsteknik r s mnga gnger bttre p att
lagra och bearbeta information n ngonsin ett bibliotek.
    Vill du kunna skriva helt utan insikt frn maffia, myndigheter och familj
s br du anvnda kryptering. Mjligheten att kunna upprtthlla en
"brandvgg" mot auktoriteters insyn r grundlggande fr all demokrati. PGP
lgger i ett svep mnsklighetens samlade matematiska vetenskap mellan dig och
de verliggande makterna. Zimmermans krypto fungerar dessutom s att du
frutom att skydda dina privata dokument ven kan upprtta "avlyssningsskra"
kommunikationskanaler. (Jag skulle kanske kalla dem *avlsningsskra* eftersom
det n s lnge rr sig om elektronisk post.)
    Krypteringen r en realitet, och jag freslr var och en som vill ha lite
personlig frihet att anvnda sig av den. Jag skall inte sticka under stolen
med att en vl tillmpad kryptering innebr att det blir fullkomligt omjligt
att stoppa nazistisk propaganda, barnpornografi, vldsfilmer och att den till
viss del kan skydda brottssyndikat. Jag r sjlv mycket kluven till detta, men
anser ytterst att det r vrt priset att skydda mnniskans privatliv frn
kontrolltgrder frn svl myndigheter som fretag och andra organisationer.
Fr vrigt finns det redan krypton ute i stugorna. Sjlv fick jag min kopia av
PGP frn en CD-skiva som fljde med tidningen Mikrodatorn och som finns p
varenda vlsorterat bibliotek. Ingen myndighet i vrlden har idag mjlighet
att med tillgnglig teknik dechiffrera information som krypterats med detta
program. Prometheus har redan stulit elden frn gudarna, och ingen kan kalla
den tillbaka.
    Det r med spnning jag iakttar samhllets frndring: krypteringen kan
kanske slutgiltigt ta dd p den *Novalucol-politik* som det innebr att, t ex
i fallet barnpornografi, bekmpa symptomen istllet fr sjukdomen. Fr alla
mste vl erknna att det inte r porren *i sig* som r problemet, utan
snarare att det finns en *efterfrgan.* Detta r dessvre ett mera svrlst
problem...
    Det skulle verkligen frvna mig om det inte nr som helst dk upp en ny
frbudsdebatt i vra prktiga svenska medier. En debatt av samma typs som
frdes 1980 och som orsakades av att Kulturarbetarnas socialdemokratiska
frening ville frbjuda parabolantenner fr att frhindra att svenska
medborgare tittade p olmpliga TV-program. (Vilket i efterhand ter sig ganska
absurt.) Givetvis - angrip tekniken, det kan ju inte vara fel p mnniskorna.
    Debatten kommer sjlvklart att orsakas av ngot som upprr det svenska
folkhemmet: droger, pornografi, politiska- eller religisa extremister. Allt
detta finns idag tillgngligt p Internet, mestadels i skriftlig form eller
bilder. I morgon finns det dr som ljud och rrlig film. I framtiden kanske
ocks i form av virtuell verklighet. Den Amerikanska kongressen har *frskt*
frbjuda effektiva krypton, och EU har utfrdat direktiv om att frbjuda
oknckbar kryptering. Givetvis kommer det inte att bli ngot av med vare sig
det ena eller det andra, i alla fall inget som kommer att respekteras mer n
frbud mot att t ex cykla i bredd. Den mnskliga naturen har en frmga att
stta sig upp mot varje form av tankekontroll. (Eller skall vi kalla det
informationskontroll?)
    Om folk har ngot som helst vett i huvudet (vilket de har) kommer de ocks
att inse att det r internationella problem vi har att gra med. Det svenska
folkhemmet r i upplsning och nu trnger sig omvrldens problem p frn alla
hll. Ngonstans kommer vi kanske att inse behovet av *nnu mer*
internationellt samarbete, och det r sjlvklart lika svrt att hlla
internationella problem utanfr EU som att hlla dem utanfr Sverige.
Informationssamhllet strvar mot globalisering av egen kraft. Allt detta tack
vare ngra hackare som utvecklade ARPAnet som sedan blev Internet, och som
sedan knt ihop hela vrlden p gott och ont. Frndingarna har bara brjat.
Det r utan tvekan det vackraste *hack* som ngonsin presterats.
Hgskolehackarna hackade ned barrirerna mellan hgskolorna, sedan mellan
lnderna, mellan ekonomiska intressen - ja, mellan *mnniskor.* Kanske r jag
en smula verdramatisk, men ni frstr ju vad jag menar.

Ravekultur och elektronisk populrmusik r ingen dagslnda - vi kommer att f
mer och mer av den varan, vi kommer att f fler genrer och utbilda
proffessionella musiker som aldrig spelat annat n technomusik, ven p
statliga skolor. Gldjen och vitaliteten i ravekulturens futuristiska shower
ger mersmak och framtidstro. Med lite tur kommer ravekulturen att bli fr
dagens ungdomar vad 60-talsrocken var fr fyrtiotaliserna; en symbol fr
uppror, egen identitet och nytnkande. Och till skillnad frn den dystopiska
cyberpunken och mnga andra moderna trender r den *glad* *och optimistisk*,
inte tillbakastrvande eller domedagsbetonad. Detsamma gller andra
elektroniska kulturformer, svl elektronisk film som multimedia och
online-kultur.

Den absolut strsta demokratifaran i den nya teknologin finns i risken att
inte *alla* har tillgng till den. I USA har snart varenda vlbrgad
medelklassfamilj en dator, och kanske ocks ett modem. I ghettona och
industrifrorterna r det en drm. I Sverige, dr klassklyftorna inte r lika
markanta som i staterna, finns det en uppenbar risk fr att klyftorna *kar*
om inte *alla* har tillgng till tekniken. Annars kommer informationen bara
att vara tillgnglig fr de som har rd. Kom ihg hackarregel nr 2: *All
information borde vara fri*. Internet och allmnna datorer p alla bibliotek
och skolor runt om i Sverige, ven lgstadie- och folkhgskolor, r en
sjlvklarhet. En egen dator till varje elev r klart nskvrt. Statliga
subventioner p datautrustning kan mycket vl diskuteras.
    Jag r fullt medveten om att jag hr uttrycker politiska sikter, och jag
stller mig i direkt opposition till de som anser att teknik, priviligierade
jobb etc skall vara frbehllet grddan. Hackare som bara r ute efter att
glnsa och skiter i alla andra r inte heller de ngot jag ser upp till. Efter
politisk och ekonomisk demokrati str vi nu infr informationsdemokrati.
Information t folket, kanske. Det r min frhoppning att
informationsteknologin skall f lgga grunden fr ett n mer demokratiskt
samhlle n vi har idag.
    Man br tnka sig fr innan man dmer en hackare. En hackare r generellt
en medelklassungdom som med hjlp av datateknik skaffat sig mjligheter som
bara de rikaste verklassbarn kan gotta sig i, och det genom att helt enkelt
g ut och ta fr sig. r det inte egentligen vad hela vrt moderna
klassamhlles spelregler gr ut p - att vissa priviligierade skall kunna ta
fr sig, medan de mindre priviligierade skall f lnga straff om de frsker
sno t sig av godsakerna?
    Att rakt av pst att hackare, phreakare, virusmakare eller knckare
skulle vara samhllets fiender r skitsnack. Det r bara frgan om att peka p
ytliga faktorer och beropa auktoriteter. Att sga att en phreakare som tar
lite telefontid i en fiberkabel fr att snacka med sina kompisar i USA skulle
vara tjuv fr att lagen sger det, r att lita 100% p de som skrivit lagen.
Det r att reducera problemet till lagtext. *Reductio ad absurdum*, en
vansinnesfrenkling. Alla lagar r stndigt i rrelse, det r faktiskt s det
fungerar. Du r en av de som r skyldiga att ndra p lagen om du inser att
den r felaktig.
    r inte hackarens brott egentligen det att han utmanar vrderingar och
maktstrukturer som vill frdela inflytande och tillgngar ojmlikt?
Visserligen bara fr sin egen skull till att brja med, men nd. Hackarens
verkliga brott r kanske att han/hon har "knckt" den *mnskliga mjukvaran*,
de sociala frhllningsregler som vi programmerats med sedan fdseln.
    Och hgskolehackarna - utan dem skulle vi inte haft *ngonting* av den
datateknik vi har idag. Alla nya ider som varit ngot att komma med har
producerats p MIT, Stanford eller Berkeley, av ungdomar som jobbat begeistrat
fr minimala lner och under oskra anstllningsvillkor. Och de flesta av
dessa har inte tjnat en krona i profit p sina uppfinningar. Istllet har
IBM, Microsoft och alla de andra jttarna kammat hem den stora vinsten. Och
det r de inte alls frbannade ver! De tycker att tekniken - informationen -
skall tillhra alla. De hade aldrig ngra kommersiella intressen. De tyckte
det var *roligt!*
    P flipperspelen hos den autonoma anarkist- och raveklubben _Wapiti_ i
Lund dyker texten OBEY AUTHORITY ironiskt upp i de kitschiga lysdiodsfnstren.
Mnniskan har tagit kontroll ver maskinen.