_NTATTITYD, TEKNOKRATI OCH DEMOKRATI_
    Att slja och ga information r idag ett yrke. Journalister, speciellt
fackjournalister och allehanda informatrer, konsulter och lobbyister, bygger
stora delar av sin yrkesstolthet p att *ga* information. Givetvis vill de
inte dela med sig om de inte fr ngot i utbyte, och det vi ger dem i utbyte
r en hederlig ln och en social status. Informationsteknologin hotar att i
grunden frndra deras yrken, och mnga av dem vet om det. Hur?
    P MIT brukade de frsta hackarna lta program de skrivit (i form av lnga
pappersremsor med hl i!) ligga framme i en lda bredvid datorn. Det gjorde de
dels fr att den som hade lust skulle kunna titta p dem, men ocks fr att
den som s nskade skulle kunna bttra p och utka programmen. Denna
hjrtliga och ppna attityd r typisk "hackarmentalitet", och har sedan dess
genomsyrat nstan all forskning och programutveckling som skett via Internet.
Detta gr in under det som jag nmnde som *Regel 1* i kapitlet om cyberpunk:
*hands-on*-imperativet.
    Det finns ett otal sdana dataprogram som utvecklats enligt en princip som
p engelska kallas *stone soup* - vad vi i Sverige brukar benmna att *koka
soppa p en spik*. Detta r allts en av de allra ldsta metoderna att driva
programmeringsprojekt (om inte den ldsta). De frsta hackarna p MIT p
60-talet jobbade enligt denna princip. I dag fungerar det s att en
programmerare tillverkar en grundstomme, ett fungerande program som utgr
*fundament* fr programmet (spiken i grytan). Han lgger sedan ut programmet
p Internet och sger till alla de amatrprogrammerare som finns dr:
    *"Hr har ni programmet - hittar ni brister och kan rtta till dem, s gr
det. Skicka sedan ndringarna till mig."*
    Den ursprungliga programmeraren fungerar sedan som en redaktr som tar
emot programfrslag och stndigt lgger till nya delar till programmet.
Programmet distribueras sedan gratis. PC-programmen *Fractint* och nmnda
*Pretty Good Privacy* r bara tv av mnga program som r utvecklade p detta
vis. ven om en amatr inte kan stadkomma s mycket sjlv, s r han ofta
expert p *ngot.*
    Ett av de frsta riktigt lyckade spiksoppsprogrammen var _Tiny BASIC_, en
konkurrent till Bill Gates Altair BASIC som skilde sig frn denna genom att
vara mycket bttre n Gates BASIC *och gratis*. (Gissa om det stack i gonen
p vissa!) Bland moderna spiksoppor finner vi hela operativsystem som _Linux_
(ett projekt som startades av _Linus Torvalds_ vid universitetet i Helsingfors
 och som betecknats som det mest lyckade hackarprojektet ngonsin),
_X-Windows_, och texteditorn _EMACS_ som anvnts fr att skriva otaliga
lrobcker och hgskoleuppsatser. Alla dessa program r gratis.
    Kommunikationsprotokollstacken (vilket ord!) _TCP/IP_ (Transfer Control
Protocol / Internet Protocol) som r p vg att ta ver hela marknaden fr
ntverkskommunikation, r ocks spiksoppa. (Man anvnder det fr att f olika
datorer att "prata" med varandra i datantverk, TCP/IP r fr en dator ungefr
vad en telefonlur och en knappsats r fr en mnniska.) Denna protokollstack
utvrderas av de som bygger Internet, och frbttras stndigt genom att
"redaktrerna" skickar ut sk *RFC:er* (*Request For Comments*, sv ung: *nskar
Synpunkter* [p detta]).
    TCP/IP r helt gratis, och det r ingen som tjnar pengar p att ha
uppfunnit TCP/IP. Det har, helt utan marknadsfring, blivit s stort bara fr
att ingen brkar om upphovsrtten till det och frsker behlla
"fretagshemligheter". Dremot r det inga problem att tjna grova stlar p
*kunskap* om hur TCP/IP fungerar. Kunskapen om hur produkten fungerar har
allts strre marknadsvrde n sjlva produkten. Drfr hller sig de som kan
det hela ibland rent av med hemligheter, fr att p s vis skapa sig en
fdkrok som konsulter.
    De fretag som sljer egna kommunikationsprotokoll r givetvis inte s
glada. Drfr sprider de grna ut osanningar om att TCP/IP inte skulle vara
bra. Ja, rent av att det skulle vara dligt, eller vrdelst. Den vanligaste
angreppspunkten r att *"ju fler kockar desto smre soppa"* - i princip att de
lggs in en massa skrp som inte behvs i programmen. Detta r inte sant.
Diskussionsgrupperna utvrderar varje frslag innan det skrivs in. Det r synd
att sdana rykten ibland publiceras i en del riktigt stora tidningar. (Ingen
nmnd, ingen glmd.) Sjlv fredrar jag att lyssna p experter som _Peter
Schaeffer_ som vet vad de talar om. (Se exempelvis Datateknik #3/1995 sid 36.)
    I frmsta ledet bland frsvararna fr denna grundlggande teknokratiska
princip finner vi bland annat _Richard Stallman_, en fd hackare frn MIT som
ett tag kallade sig den sista riktiga hackaren. Han lade grunden till svl
_GNU_ som _EMACS_ och anser i princip att mjukvara inte br gas, och r
dessutom den tongivande kraften bakom stiftelsen *Free Software Foundation*
som i princip inte gr annat n underblser produktion av gratis mjukvara. Han
har retat gallfeber p mnga mjukvarufretag genom att kopiera ider utan att
kopiera programkod, en metod som kallas fr *bakvnd ingenjrskonst* eller
bara *dekonstruktion*, och innebr att man analyserar ett program p
objektniv (i maskinsprk!), ser vad det gr, och sedan skapar ett program som
utfr samma sak. Stallmans produktivitet i detta hnseende r s vida beryktad
att han omtalas som den kanske skickligaste och mest drivna hackaren ngonsin,
fullt kapabel att utfra samma jobb som ett helt lag programmerare ensam. Han
har dessutom haft avgrande inflytande p organisationen *League for
Programming Freedom* som driver kravet att all programkod skall befrias frn
patent.
    Spiksoppsmjukvara har dessutom den frdelen att man sjlv ltt kan gra
ndringar eller ta reda p *exakt* hur programmet fungerar eftersom all
dokumentation r tillgnglig fr den som s nskar, till skillnad mot mjukvara
som tillverkats av fretag; dessa lser in kllkod och dokumentation i ett
kassavalv och tar sedan skyhgt betalt fr att dela med sig av kunskaperna nr
ngot problem uppstr. Meningen r att anvndaren skall tro att programmet r
s otroligt fantastiskt att bara det producerande fretagets programmerare
(som utmlas som en slags trollkarlar) som har en chans att begripa sig p och
frbttra programmet. Dr kan man tala om monopol p information.
    N.
    Tnk er nu att man tillmpar spiksoppsprincipen p en text; till exempel
den hr. Om jag hade tillgng till en Internetserver skulle jag kunna lgga ut
det hr dokumentet i sk *hypertext* (en sorts text uppfunnen av _Tim
Berners-Lee_ efter en id av _Ted Nelson_, dr sammanhngande mnen eller
generella skord r hopkopplade med elektroniska lnkar fr att man snabbt
skall kunna hoppa i texten) och skriva ngonstans i slutet:
    *"Alla ni som lser det hr - skicka in ndringar och tillgg till mig, s
fogar jag dem till texten."*
    Allt r gratis. Vem som helst kan hmta dokumentet p Internet. Jag tjnar
inget p det, mer n kunskap. Ingen annan heller. Om mitt dokument blev
populrt och lstes av mnga, skulle (med lite tur) snart ngra experter hra
av sig och lmna rttningar och tillgg. Inte mycket, men precis lagom fr att
tcka upp just det omrde som den personen r expert p. Jag kunde sedan sitta
som redaktr och sammanstlla detta, lgga in nya lnkar i hypertexten och
gra det ltt att ska och fr lsaren att veta vad som r nytt varje gng
han/hon lser. Jag skulle knna att jag gjorde nytta, men jag skulle inte
kunna leva p det. Efter ngra r skulle mitt dokument vara en hel databas och
tcka in snart sagt varenda litet omrde inom datorkultur, mer omfattande,
lttbearbetat och utfrligt n nationalencyklopedin, dessutom skriven av
grsrtter som lskar det de hller p med.
    *Varfr gr jag inte det?*
    _Svar:_ fr det frsta har jag varken tid eller lust. Fr det andra
handlar det inte om att lsa ett tekniskt problem som i ett dataprogram, denna
text r mngfasetterad och hgst subjektiv. Den r prglad av mina egna
vrderingar och jag vill att den ven i framtiden skall vara det. Varenda ord
r skrivet av *mig* och ingen annan. Kalla det stolthet. Dessutom har den en
brjan och ett slut, och man kan *kritisera* den som ngot faktiskt, inte som
ngot som hela tiden ndrar p sig. Man kan bilda sig en *klar* uppfattning
som hller ett par dagar. Detta r den statiskt ofrnderliga textens frdelar
framfr den stndigt frnderliga.
    Hade det hr rrt sig om ett praktiskt problem av teknisk karaktr inom
vilken som helst av naturvetenskaperna eller t ex medicinen, hade det varit
radikalt annorlunda. Sdana hypertextdokument skapas i detta nu runt om i
vrlden. De vxer samman till en vrld av information, tillgnglig fr alla,
verallt, som har tillgng till Internet. Dess namn r World Wide Web (WWW). I
frlngningen kommer det mnskliga *hypertextarvet* att vxa till en
informationsmngd som r s mastodontartad att man varken vet ut eller in. Den
kommer att bli som ett stort biblioteksliknande minne fr hela mnskligheten.
    Hypertexten i sig frvandlas dessutom alltmer till *programkod* och gr
att grnsen mellan vanlig, litterr text och dataprogram blir allt suddigare.
Yrkena frfattare och programmerare flyter ihop. Det r det som *r* sk
multimedia. Verktygen fr att skapa multimediaprodukter kallas inte
programsprk, utan *frfattarprogram* (eng: *authoring programs*).
    En del sknlitterra frfattare har anammat idn att publicera sina alster
fr en bred publik p Internet. Eftersom sknlitterra frfattare i allmnhet
frmst r ute efter att bli lsta och inte s mycket efter att tjna pengar,
r det ett naturligt steg. Den frsta etablerade frfattare som publicerade
ngot av sina alster fritt tillgngligt p Internet var _Stephen King_ den
19:e september 1993. Mnga andra frfattare tyckte att det var en alldeles
utmrkt id och publicerade ngra av sina gamla verk p Internet. Frst ut i
Sverige var _Lars Fimmerstad_ med romanen *Vlkommen hem* och strax drefter
_Ola Larsmo_ med novellen *Stumheten*. Ju mer etablerad en frfattare r,
desto mer styvmoderligt tycks han/hon betrakta denna elektroniska publicering.
De lever ju till viss del p intkterna frn sina bcker och knner sig hotade
av publicering som man nnu inte kan ta betalt fr.
    Denna utveckling av medierna ligger vl i takt med att allt fler
organisationer omformas till ntverk - lst sammanhllna sllskap utan
kanslister och ombudsmn som etableras fr en enda frga eller fr att lsa
ett enda vl definierat problem (koka spiksoppa), och som hittills hllts
samman genom brevvxling och telefonsamtal (informationsbyte). Frvxla inte
"ntverk" med "datantverk" ven om mnga "ntverk" utnyttjar "datantverk".
Stdstrumporna r ett "ntverk", Internet r ett "datantverk". Gemensam
nmnare fr alla ntverk r att de distribuerar information av ngot slag.
(Frvirrande?) Minnesregel: Stdstrumpor = Ntverk av mnniskor, Internet =
Ntverk av datorer.
    Vad r d pongen med det hr?
    Jo, ntverksdokumenten kommer p nolltid att bli totalt overkdliga.
Allts mste man, om man behver tillgng till ett visst stycke kunskap,
precis som alltid frut, lsa sig till det under en lng mdosam
inlrningsprocess *eller* anlita en konsult. En typisk konsult r en grupp som
bevakar det intresseomrde man delar; vad vi brukar kalla fackpress, fast
elektronisk i det hr sammanhanget, ju. Behovet av fackpress finns allts ven
i informationssamhllet. I skrivande stund kan sdana tidningar inte ta betalt
fr sina informationstjnster, men ett system r just nu under utveckling. Det
innebr att du kommer att kunna *kpa* information om vad som helst frn din
egen dator. Du betalar givetvis inte med kontanter utan med siffror.
    Dessa fackjournalister kommer i princip att vara de frsta som frtjnar
sitt livsuppehlle p att bara bearbeta information - de kommer att vara de
frsta som tar klivet in i en total informationsekonomi. Sedan kommer de andra
tidningarna att flja efter, en efter en. Ngra tidningar, t ex _Aftonbladet /
Kultur_ har redan frutsett detta och brjat frbereda sig fr att trda in i
informationsekonomin med experiment med elektroniska tidningar. Andra
tidningar njer sig med elektroniska komplement till sina tryckta alster.
(Under experimenttiden r allt detta gratis! Passa p nu, fr den hr chansen
terkommer aldrig.) Utver detta kommer vi som en naturlig fljd att f en
uppsj elektroniska fanziner, i och med att det blir *s ltt och billigt* att
gra en egen elektronisk tidning. (Hackarkulturen har sedan lnge alstrat
hundratals eller rent av tusentals sdana fanziner.) Inga tryckkostnader -
inga avtal - inga annonsrer osv, bara information och initiativ. Bara kultur,
ingen bizniss.
    Skall vi se det krasst r journalisterna experter p informationshandel.
Det r vl egentligen den enda yrkesgrupp som redan lngt innan datorernas tid
levde p att enbart producera och bearbeta information. *Journalister* tycker
*inte* att information, och drmed kunskap, skall vara fri och tillgnglig fr
alla. Tvrtom. Varje journalist (tminstone varje fackjournalist) vaktar med
nbbar och klor "sina" sm informationskllor, och r noggrann med att inte i
ondan nmna var han fr sin information i frn. Journalisten r lika
terhllsam och snl som de elitistiska och sekteristiska hackargrupperna.
*Det allmnnas bsta*, i och fr sig - men ven en journalist mste ju ta.
Det gller att skydda sin intellektuella egendom. Sanningen r att den tredje
statsmakten, likt staten och storfretagen, ocks den bestr av personliga
kontaktnt och hierarkier dr det gller att kunna rycka i rtt trdar vid
rtt tillflle. ven journalister r fullstndigt frmmande mot hackarnas
etik, vilket inte minst frgar de reportage man gr om hackare.
    Riktlinjerna kring elektronisk publicering antyder att vi kommer att f
tv nya typer av media. Den ena kommer att levereras p CD-ROM skivor och
innehlla stora mngder kunskap, som en databas eller ett lexikon dr man kan
ska information. Tidningen _Interface_ var den frsta svenska tidning som
provade p detta. Den andra tjnsten r *onlinetjnster* vilket innebr att du
fr nyheter reguljrt som uppdateras varje dag, timma eller nnu oftare. Den
frsta onlinetidningen i Sverige var frmodligen _Text-TV_. Den frsta svenska
onlinetidningen p Internet var _Datateknik_. Onlinetjnster kan man i dagens
lge inte ta betalt fr, men det r p vg.
    P sikt kommer CD-ROM skivorna att f problem. Det r nmligen snart inga
som helst problem att kopiera en skiva, s varfr skulle jag kpa tidningen,
uppslagsverket, ordlistan eller vad det nu r, nr jag kan kopiera grannens?
S fort man frsker skydda informationen frn kopiering s kan man ge sig fan
p att det r ngra hackare som kommer att kncka skyddet och kopiera i alla
fall. Onlinetjnster lider inte direkt av detta problem. Ngra siar att
skivorna skulle frsvinna helt till frmn fr online-tjnsterna. Detta lr
inte ske n p ett tag. Behovet att ga ngot fysiskt, som en CD-skiva eller
en papperstidning, r nnu starkt i vr generation.
    En del sger att massmedia kommer att frsvinna. Det beror p hur man ser
det. Massmedia *som det ser ut idag* kommer att frsvinna, men vi kommer
skert att f en ny definition p massmedia. Papperstidningarna kommer
givetvis att vara kvar tills dess vi kommer p ngot stt att gra elektronisk
information lika ltthanterlig, men den dagen kommer skert.
    Tidningen *The Whole Earth Review* har vckt det allmnna intresset fr
elektroniska media i USA. Populrtidskriften *Wired*, som jag nmde tidigare,
r en av de tidningar som ftt en skjuts framt av hndelserna p den
elektroniska fronten. Denna tidning har blivit omttligt populr, inte minst
tack vare sin ungdomliga layout. Den har banat vg fr flera liknande
tidningar vrlden ver, i Sverige _Z mag@zine_ och _Hall_ som p
uppenbarligen har tagit ver hela marknadsidn frn tidningar som Wired. Man
skriver om Internet, BBS:er och allt som ingr i begreppet informationsteknik
och medier, samt mode och trender. Bda tidningarna har hittills (med
utstuderad ankdammstaktik) vgrat erknna den andres existens. Bgge r i
skrivande stund nedlagda, men Hall skall gra ett nytt frsk inom kort.
    Andra amerikanska tidningar som verkar vara en stor inspirationsklla fr
dessa medier r _RayGun_ och _Gray Areas_. _MONDO 2000_ r en smula fr
provokativ fr att passa in i de fina salongerna. Denna har nmligen ganska
tydliga drag av hippie- och yippie-sympatier.
    En del blir frbannade p de hr tidningarna som i princip skriver mest om
sig sjlva (medier som skriver om andra medier, journalister som intervjuar
journalister osv). Om man skall ska ngon orsak till detta s r det vl just
detta att hela medieutbudet hller p att frndras i och med
informationsteknikens intrng. Text och bild blir allt lttare att distribuera
och manipulera, journalistens uppgift ifrgastts mm. Att journalister r
intresserade av journalistik r vl inte heller srskilt verraskande. I och
med mediernas stllning som "den tredje statsmakten" r mediegranskande medier
antagligen ndvndiga. Fr att piffa upp det hela skriver man grna om saker
som r spnnande p riktigt. Helst hackare sklart. Det r ju de som r den
superhypeade "informationsrevolutionens" spjutspets.
    *Hackarna sjlva* ser inte dessa tidningar som ngot srskilt mrkvrdigt
(vilket de ibland sjlva tycks gra) utan kallar dem rakt av fr
*hacker-wannabe's*, sdana som sjlva inte r, men vill skriva s att det
verkar som om de vore (tyvrr finns det inget bra svenskt ord fr
freteelsen). Sverige r t ex fullt av Schyffert-wannabe's, Guillou-wannabe's
och Bildt-wannabe's. Sjlv r jag Visionr-wannabe :-). Gemensam nmnare fr
hacker-wannabes som r journalister r enligt en tumregel att de anvnder
enkla floskler som *cyber, kraftfullt, IT,* och *<senaste modeordet hr>* i
var och varannan mening, och att de jobbar med MacIntosh-datorer.
    Att dessa tidningar ibland anammar hackarkultur och ideal beror antagligen
p att den agressiva tvlingsattityd som finns bland hackare r ruskigt lik
den hrda vardagen fr journalister. F av dessa journalister tycks begripa
sig p den vnliga, icke-amerikanska delen av hackarkulturen, vilken inte r
s intressant eftersom den inte r fullt lika olaglig och innehller betydligt
mindre konfrontationer, samt bygger mer p vnskap n tvlan. Det r i och fr
sig inte s konstigt eftersom journalister lskar konflikter, och inte s
sllan underblser dem. (Konflikter ger *mycket* bra rubriker, och drar till
sig lsare.)

_Teknokrati_
    Internet har ofta kallats "anarkistiskt". Detta r en grov verdrift.
Internet r i grunden *teknokratiskt* och *decentraliserat*. Nr ntet frn
brjan byggdes av hackarna p hgskolorna vvde de ocks in lite av sin ppna
attityd i det. Kom ihg regel nr 3 i hackaretiken: *Misstro auktoriteter -
frmja decentralisering*.
    *Jag hjlper dig s hjlper du mig*, allts, och ingenstans i grundstommen
p Internet fanns det ngon funktion fr universiteten att debitera varandra
fr utnyttjandet av kommunikationskanalerna. Det fanns inga lsta drrar
ngonstans, eftersom man ansg att alla borde f komma in verallt och att
alla borde dela med sig av all information. (Regel nr 2: *All information
borde vara fri*.) Koppla in dig och kr, bara. Det enda man behvde betala fr
var de stndigt uppkopplade telefonlinjerna dr informationen strmmade fram,
sedan var det bara att kommunicera bst man ville.
    Hela ntverket har konstruerats enligt spiksoppsprincipen. Varje problem
som dyker upp lggs ut i diskussionsgrupper och sedan fr vem som vill komma
med frslag p lsningar. Engagemanget bland ntanvndarna r stort, och ofta
fresls en mngd lsningar. Frslagen utvrderas i diskussionsgruppen och det
som anses vara det bsta vinner. Resultatet dokumenteras och dokumentationen
sprids som en *de facto*-standard.
    Detta teknokratiska stt att lsa tekniska problem r radikalt annorlunda
mot marknadsmodellen. I marknadsekonomin *konkurrerar* fretag om den bsta
lsningen. Varje fretag har sin egen forskningsavdelning som utarbetar en
lsning, som sedan marknadsfrs. Drefter fr konsumenterna utvrdera genom
att kpa den produkt som faller dem mest i smaken. De "dliga" lsningarna
sls ut genom att de fretag som inte lyckats vinna konsumenterna lgger ned
sin produkt, och kper upp patent frn de fretag som lyckats, eller (i vrsta
fall) gr i konkurs. P s vis menar man att den bsta produkten alltid lever
vidare.
    Problemet med de marknadsekonomiska lsningarna r att det inte alltid r
de *tekniskt* *bsta* lsningarna som vinner. Det kan lika grna vara de som
*marknadsfrts* bst, eller de *billigaste*. Jmfr t ex med hur videosystemet
VHS slog ut det tekniskt verlgsna Betamax. (Detta beror enligt legenden
ytterst p att VHS-formatet marknadsfrdes av porrfilmsdistributrerna...
Hmmm.) Ngot sdant skulle aldrig hnda i en teknokrati som Internet. En
teknokrati tillter inte att marknadsfring eller godtycke fr frpassa en bra
id till historiens papperskorg. Det r ganska typiskt fr hgskolorna att
bygga upp ett teknokratiskt ntverk, eftersom man hela tiden strvar efter
teknisk utveckling.
    I en marknadsekonomi r det *moroten* i form av personlig vinning och
rikedom som driver fretagarna att utveckla n bttre produkter. I en
teknokrati r det det personliga engagemanget, gruppgemenskapen och
forskningslustan som driver utvecklarna. I och med Internet har denna attityd
till forskande och produktutveckling kommit att sprida sig ver vrlden och
ibland lyckats med att helt sl ut marknadsekonomiska lsningar. Man kan inte
kalla det planekonomi, eftersom det inte finns ngon stat som enhetligt
finansierar eller utvrderar framstegen. Det r teknokrati, byggd p individer
i frivillig samverkan.
    Utver de universitetsforskare som har tryggad ekonomi och kan jobba
engagerat p arbetstid med att lsa Internet-problem har ven mnga personer
som om dagarna arbetar p vanliga marknadsmssiga fretag brjat jobba ideellt
p fritiden med att utveckla lsningar p olika tekniska problem. Viljan att
visa sig duktig p ett tekniskt omrde och bli accepterad som skicklig
utvecklare bland andra p Internet har varit tillrcklig fr att driva dessa
mnniskor att utveckla tekniska lsningar. Kalla det arbetsgldje eller
yrkesstolthet. (Ja, sdant existerar tydligen n i vr tid.)
    Om teknokratin r ett hot mot, eller ett komplement till marknadsekonomin,
r nnu svrt att sia om. Kanske r vi p vg in i en form av
*kunskapsekonomi*. Klart r dock att man i och med internationaliseringen och
mjligheten att arbeta i sm intressegrupper ver lnga avstnd har hittat en
sk "ideell" drivkraft som gr det mjligt att utfra praktiskt arbete och
samtidigt ha roligt. Gruppgemenskapen r densamma som hos de hackargrupper som
sedan lnge utbytt erfarenheter via brev, BBS:er, copypartyn och Internet. Den
enda skillnaden r att den ena formen r mera "respektabel" n den andra.
    I teknokratin kan man, som jag tidigare antydde, spra ett ideologiskt arv
frn anarkismen. Den anarkistiske teoretikern _Peter Krapotkin_ menade att
samhllet skulle sktas av fria grupper i samverkan. Till skillnad frn
_Charles Darwin_, som ansg att raser (och i frlngningen ven samhllen)
vxte fram genom konkurrens, betonade Kropotkin *samarbetet* som en viktig
faktor i samhllsbygget. Teknokratin p Internet r p stt och vis ett bevis
fr att fria grupper sjlvstndigt upprttar samarbete utan statlig
inblandning. Det *virtuella samhllet* r p s vis anarkistiskt. Samtidigt
*har man* ett inslag av Darwinism i och med att bara de bsta tekniska
lsningarna fr leva vidare. Skillnaden r att detta sker i samfrstnd och
inte drabbar ngon mnniska eller ngot fretag.

_Ett Par Exempel_
    Jag skrev en gng nr jag var ung och dum en insndare till tidningen
Datateknik. I denna ondgjorde jag mig ver den dliga tillgngen p
digitaliserad (maskinlsbar, lagrad i en dator eller p t ex disketter)
litteratur, och att vrt kulturarv inte fanns ordentligt elektroniskt lagrat.
Jag freslog att man skulle tvinga frlag att lmna ut icke copyrightskyddat
material till allmnheten i elektronisk form, nr de terutgav ldre litterra
verk. Jag fick en vl motiverad thutning av _Lars Aronsson_, projektledare
fr *Projekt Runeberg* som lagrar klassisk svensk litteratur. I min blgda
iver hade jag bara tnkt praktiskt och frbisett de marknadsekonomiska
aspekterna.
    Digitaliserad text r givetvis en konkurrensmssig frdel vid
terutgivning och mitt frslag skulle kunna skada vissa fretags
konkurrenskraft. Ett annat frlag skulle ju (om mitt system infrdes) kunna ta
texten direkt frn det andra fretaget och ge ut samma bok i nyupplaga, vilket
i sin tur skulle leda till frluster fr det frsta fretaget som lagt ned
pengar p att anstlla ngon som suttit framfr en ordbehandlare och skrivit
in texten.
    Faktum kvarstr att det r slseri med mnskliga resurser att lta flera
mnniskor utfra det monotona arbetet att skriva in en text gng p gng
istllet fr att lagra denna centralt och gra den tillgnglig fr alla;
fretag svl som privatpersoner. Detta r betecknande fr en av
marknadsekonomins nackdelar som teknokratin frsker rda bot p:
marknadsekonomin underblser ibland slseri med naturresurser. Man kan dra en
parallell till utbyggnaden av mobiltelefonntet dr man istllet fr att bygga
upp ett enda stort och stabilt nt gemensamt, bygger upp flera sm nt som
inte kan utnyttja varandra. Kalla det gnidenhet eller konkurrens -
kostnadseffektivt r det *inte*.
    Givetvis r detta slseri faktiskt *bra* med vr klassiska mttstock p
samhllsnytta. BNP kar och mnniskor fr jobb. Vad man br frga sig r om
*mnniskorna* mr s bra av det hela. Vi lever i en tid d livskvalitet bedms
med ett samhllsekonomiskt bollande med siffror. r det t ex vettigt att skapa
problem fr att skaffa jobb t problemlsare? Att provocera brott fr att ge
jobb t brottsmlsadvokater och utredare?
    Teknokraterna p Internet med League for Programming Freedom i spetsen
anser att bra kunskap inte skall patenteras. Det anser dremot fretagen.
Redan nu har det kommit till ppen konflikt mellan idealister och
profithungriga fretagare. Jag har redan nmnt den negativa ryktesspridningen
kring "spiksoppsmjukvara". Ett annat exempel r brket om en
komprimeringsmetod som kallas LZW och som bara r en modifikation av en
allmnt tillgnglig metod frn hgskolan i Jerusalem som kallas LZ2. I princip
kan fretag vara s frcka att de tar patent p metoder som uppfunnits av
idealister och som avsetts vara tillgngliga fr alla. Fretag har dessutom
tid och pengar att driva processer...
    Ett annat ptagligt exempel p skillnaden mellan marknadstnkande och
idealism r hur olika kommersiella entreprenrer nu slss om att f erbjuda
sina kunder elektroniska posttjnster via Internet. Svenska Telia har ftt
smaka p teknokratin. Bakgrunden r fljande: det r inga problem fr Telia
att f koppla in sig p Internet. Problemet r att Telia vill kunna bestmma
hur vissa adresser p Internet skall se ut. Det r ju roligt att kunna smra
kunder med ett personligt utformat telefonnummer s att numret blir ltt att
komma ihg. (T ex SJ:s 020-757575) Nu r det *tyvrr* s att det inte r Telia
som bestmmer sdant p Internet. Principen r att alla kommersiella
anslutningar till Internet skall ha ndelsen COM som i COMmercial. Istllet
fr detta vill Telia ge sina fretag ndelsen 400NET som r namnet p deras
kommersiella elektroniska postntverk.
    _Bernt Allonen_ p Telia sger i Z-mag@zine 1/95: *"Det r dags fr
Internet att lmna sandldan"* (...) *"Internet behver strikta regler och
operatrer som garanterar driften."* Med detta vill han frmodligen ha sagt
att Internet borde drivas marknadsmssigt, som ett fretag istllet fr
ideellt-akademiskt som idag, med allt vad det innebr av rigid byrkrati,
marknadsplaner och sm hierarkier dr det stndigt gller att slicka uppt och
sparka nedt. Helst skulle han antagligen se att Telia tog ver all hantering
av Internet i Sverige s att det blev *ordning och reda.* Nu r det inte s.
Frhoppningsvis kommer det heller aldrig att bli s. Vem bryr sig egentligen
om vad Bernt Allonen tycker? Han fretrder bara ett stort fretags
expansionsintressen.
    _Bjrn Eriksen_ och _Peter Lthberg _r de som har mest makt ver Internet
i Sverige. Bda fretrder den ppna och teknokratiska attityden, och det r
Bjrn som bestmmer vilka sk *domner* som fr upprttas p den svenska delen
av Internet. Till Telias stora frtret har deras marknadplaner inget som helt
inflytande p dessa akademiker. Internet *kan inte kpas!* Ack och ve och onda
demoner. Akademikerna r inte alls intresserade av att det skall vara "ordning
och reda" p Internet. Internet r i deras gon i frsta hand till fr att
*anvndas,* inte fr att *sljas*.
    Trs man drista sig att ppeka fr Telia att alla dessa idealister och
akademiker faktiskt har lyckats med att bygga upp vrldens strsta datantverk
*helt utan konkurrens, marknadsanpassning och reklamkampanjer?* Nu nr Telias
skallade X.400-ntverk inte har blivit lika framgngsrikt som Internet, vad
vill man gra d? Jo, givetvis vill man ha rttigheterna till Internet. I
normala fall kan ju en jtte som Telia utan vidare kpa upp sina konkurrenter.
    Tnkande mnniskor r nu betydligt mer svrkpta. Telia fretrder den
gamla marknadsmssiga filosofin att det som inte gr att kpa fr pengar gr
att kpa fr *mer* pengar. Internets anvndare med de tekniska hgskolorna i
botten har ett helt annat stt att tnka. Hade det funnits annat n
marknadstaktiska skl bakom Telias krav hade man kanske lyssnat. Som tur r
fredrar man att tnka. Tack vare denna filosofi har Internet blivit ngot som
ingen i Sverige har monopol p. Hundratals fretag slss idag om att f
erbjuda sk Internetaccess. Konkurrensen har pressat priserna oerhrt lgt. Ett
Internetabonnemang r idag verkomligt fr en helt vanlig mnniska, och alla
som har en hyfsad startplt och kunskaper drtill kan kpa in ngra datorer
och modem och starta sin egen Internet-nod. Mngfald istllet fr monopol. Ur
den hr synvinkeln frmjar Internet smfretag och motarbetar jttar. Minns
ter regel nr 3 i hackaretiken om decentralisering.
    Regel nr 3 r ocks en av anledningarna till att cyberpunkare m fl grna
motarbetar _Microsoft_ och d framfr allt deras operativsystem *Windows.* Nr
hundratals hackare arresterades under *Operation sundevil* som jag nmnde
tidigare, var detta franlett av att man trodde att det var hackare som lg
bakom ett sammanbrott i det amerikanska telefonsystemet den 15 januari 1990.
Nu var det inte hackarna som lg bakom. Istllet berodde sammanbrottet p ett
fel i det *dataprogram* som styrde telefonvxlarna. Felet frvrrades av att
samma program anvndes verallt, och vxlarna "snkte" varandra. De enda
vxlar som fungerade klanderfritt var de som anvnde ett ldre program.
    Microsofts produkt Windows, r ocks ett program, nrmare bestmt ett
*operativsystem*, dvs ett program som anvnds fr att man skall kunna anvnda
andra program. Idag finns detta installerat p i princip varenda PC-dator som
sljs i Sverige. De flesta program som anvnds idag behver programmet Windows
fr att fungera. Windows anvnds drfr av ett otal privata fretag och
statliga verk, dribland SJ och det svenska *frsvaret.* Alldeles nyligen har
ny version av Windows som heter *Windows 95* slppts ut p marknaden. Detta
skall man framfr allt anvnda sig av fr att p ett smidigt stt koppla upp
flera datorer med varandra ver exempelvis Internet.
    Om det nu var ett programfel som liknade det i de amerikanska televerkens
vxlar - fast i *Windows 95?* I s fall skulle alla datorer som anvnde
Windows 95 krascha. Det finns inget stt att empiriskt bevisa att ett
dataprogram saknar sdana fel. Det r allts fullt mjligt, och som sagt - det
har hnt frr. Liknande risker finns med andra nst intill monopoliserade
programvaror, exempelvis *Netscape*. En del puckade datanissar tror kanske att
det r omjligt, men det var Harrisburg och Tjernobyl ocks, s det tror jag
inte mycket p. Frresten vet jag vad jag pratar om. (Urskta den populistiska
och provokativa kommentaren.)
    Om ngot sdant hnde skulle allts stora delar av det svenska samhllet
sls ut. Ett parallellfall har vi i det virus som hsten 1988 lamslog hela
Internet genom att stta 6000 datorer ur spel. Att detta virus kunde skapas
berodde p fel i operativsystemet (dataprogrammet) Berkeley-UNIX (BSD). En del
datorer infekterades inte av viruset - tack vare att de anvnde en annan
"dialekt", en annan version av UNIX, exempelvis NeXT eller AIX. (Det finns
ungefr 11 olika varianter p UNIX.) UNIX fungerar i princip likadant som
Windows, men *Windows finns det bara en enda dialekt av!* Om alla datorer hade
anvnt *samma* UNIX hsten 1988 - ja d hade hela Internet kraschat! Jag
pstr allts att detta kan hnda ven Windows 95, eller ngon av programmets
efterfljare. Om detta skedde skulle alla datorer som anvnde Windows 95 kunna
braka ihop, om de var hopkopplade. En katastrof med overskdliga fljder fr
samhllet.
    Hr gller det att ta efter naturen. Mngfald, dr flera *olika* program
jobbar sida vid sida, r att fredra. Hackare har i alla tider fresprkat
mngfald och decentralisering. Monopol p programvara r i lngden skadligt,
och ger upphov till fel i datorsystemen som liknar de som uppstr vid *inavel*
bland levande djur. De enda som idag kunnat ta upp kampen med Microsoft r
_IBM_, som lanserat operativsystemet *OS/2* och _Apple_ med sitt *System 7*.
Jag ser sjlv fram mot ytterligare konkurrens. Mngfald, decentralisering och
sm fretag istllet fr jttar och enkelriktning r det enda som hller i
lngden. Microsoft kan inte ltas dominera marknaden fr operativsystem. Kaos
r kul. Och nyttigt.
    Gripandet av hackare efter incidenten i januari 1990 var allts ett stt
att skyla ver inaveln i telefonsystemet och de stora fretagens ofrmga till
praktiska lsningar genom att skylla p hackare. Vad skall de f skulden fr
hrnst?
    Det finns hinkvis med exempel p hur marknaden ftt stryk av
hemmatillverkade lsningar. En del datanrdar vill drfr begrnsa spridningen
genom att frska stoppa de statsfinansierade distributionskanalerna. En sdan
r t ex _ftp.sunet.se_, en dator i Stockholm dr tusentals bra gratisprogram
finns lagrade. Denna dator finansieras av skattepengar och vem som helst kan
koppla in sig via Internet och hmta hem vilket som helst av dessa program.
Egentligen r det ganska bra eftersom alla sveriges datorentusiaster fr
tillgng till gratis programvara, men det sticker givetvis i gonen p dem som
upphjer ett dogmatiskt kapitalistiskt system till livsnorm.

*"Det strsta problemet med ftp.sunet.se r att det p ett effektivt stt
sticker kniven i ryggen p alla frsk att starta upp inhemska
mjukvarufretag. *(...) *Mjukvara r framtidens industri, en industri som vi
hr i Sverige kunnat dra stora frdelar av pga vr vlutbildade befolkning om
det inte varit fr ftp.sunet.se.* (...) *Men hur skall sdana fretag kunna
konkurrera med program som r 'gratis' p grund av att de subventioneras via
skatterna?"*

(_Bertil Jonell_ i Z-mag@zine #6 1995)

Hr blir det en uppenbar konflikt med hackaretikens motto *Misstro
auktoriteter*. Svaret frn den etablerade mjukvaruindustrin blir: *Misstro
hackare*, vilket i och fr sig r vl underbyggt i de fall Bertil nmner ovan.
Det torde dock vara svrt att hitta belgg fr att ngot knsligt program i
flygplan eller medicinsk utrustning ngonsin tillverkats av en amatr.
Fretagen som tillverkar denna utrustning r ju rdda om sitt rykte och
anstller inte vilka hobbyhackare som helst av den anledningen. De hmtar
istllet sina programmerare frn hgskolans statusbemngda utbildningar.
    Nu skall vi inte haka upp oss p vad en enda person har tyckt vid ett enda
tillflle. Vi tar istllet det hela som ett belysande exempel. Det finns en
hel del vrderingar som vi tror r oss givna av Gud allsmktig men som i
sjlva verket inte alls r ngra sjlvklarheter. Att en vlutbildad ingenjr
skulle vara bttre elektronikkonstruktr n grabben p hrnet som varit
radioamatr sedan barnsben r ingen sjlvklar sanning. Snarare r det en
direkt lgn. I och fr sig sker sig de kallade grna till de fina
universiteten och hgskolorna, men en del tycker *inte alls* om den formella
och strikta milj de i s fall blir frflyttade till. De stannar hellre hemma
i garaget och pluggar och experimenterar p egen hand. Den sortens
*motivation* slr de flesta hgskoleutbildningar med hstlngder vad betrffar
direkta praktiska kunskaper.
    Du har dock i hemmahackaren en individ som inte r srskilt socialt
anpassningsbar, och som dessutom nr ett varmt intresse fr vissa suspekta
subkulturer. *Det* r snarare den *verkliga anledningen* till att dessa
skickliga hackare inte anstlls dr de kunde gra mest nytta. Istllet sitter
de hemma och filar i bsta fall ihop gratis mjukvara t alla och envar. (Vad
som hnder i vrsta fall har jag ju redan berttat i kapitel 4 och 10 om
underjordiska hackare och databrott.) En universitetsexamen betecknar allts
inte bara kompetens. Den betecknar ocks att innehavaren r socialt
anpassningsbar och besitter den frmga till disciplin och lydnad som fordras
p stora fretag. En programmerare skall kunna realisera ett projekt utan att
ifrgastta det. Inget storfrtag har ngot intresse av anstllda som tnker
fr mycket sjlva och genomfr alternativa lsningar utan att frga om lov.
Istllet styrs och stlls alla projekt frn en verliggande niv i hierarkin -
kort och gott: en universitetsexamen innebr, frutom att man r kompetent,
att man accepterat de auktoriteter och maktstrukturer som finns inom svl
fretag som utbildningsvsenden.
    Spiksoppor hopkokade av entusiaster med en mngfald rivaliserande
lsningar p ett och samma problem kan allts konkurrera ut monolitiska
fretag. Det r uppenbart att detta stt att arbeta och se p ekonomins
betydelse i samhllet en del av underbyggnaden till cyberpunkideologin. Men
hr r det de respektabla hgskolehackarna som kommer in i bilden: personer
som lever ett helt vanligt familjeliv, men som vxte upp med - och utvecklade
- de frsta datorerna under 70-talet, och som nu gr i brschen fr den
explosiva datorutvecklingen. Deras budskap r det samma: Frihet t
informationen! Datorernas rationella vrld tycks pverka sina anvndare i
samma riktning: mot effektivitet, decentralisering, samarbete och
kunskapsutbyte och bort frn tjbbel, byrkrati och monotoni. Bra, sger jag.
Vad sger ni?

_Vetenskapens Vrld_
    Fr att frst hur folk kan jobba hcken av sig utan att tjna en massa
pengar mste man frst hur det vetenskapliga virtuella samhllet fungerar.
Det vetenskapliga samhllet r nmligen ett samhlle i samhllet med sina egna
normer och ideal. I detta r det *prestige* och *kunskap* som rknas, inte hur
mnga aktier man har eller hur stor ens Mercedes r. Forskare, doktorander och
andra vetenskapsmn *betalar* fr att f sina alster granskade av andra
vetenskapsmn, bara av gldjen att dela med sig och driva vetenskapen framt.
Att information och kunskaper r allmn egendom r s grundlggande fr detta
samhlle att det inte ens ifrgastts. All denna information publiceras i
ngra tusental olika vetenskapliga tidskrifter vrlden ver, med extremt liten
spridning, som framstlls *av* vetenskapsmn *fr* vetenskapsmn (eller
kvinnor fr den delen). Numera brjar allt fler av dessa tidskrifter helt
eller delvis utnyttja till elektronisk publicering som ett billigare
alternativ till pappersjournalerna, ven inom "mjuka" vetenskaper som
Sociologi och Psykologi.
    Det vetenskapliga samhllet har skapats fr att befria forskningen frn
den samhllsliga maktapparaten. Det enda sttet att gra detta r nmligen att
bygga upp en kultur med egna ramar och vrderingar, vilket ven hackarna fr
lnge sedan har upptckt.
    Som du frsttt har det vetenskapliga virtuella samhllet tydliga
gemensamma drag med hackarnas subkulturella *Scen*. Man byter information
fritt sinsemellan och struntar i marknadsekonomin. Detta stller givetvis till
det fr mnga ekonomer som helst skulle se att alla mnniskor handlade efter
en rationell marknadsmodell, men det vetenskapliga samhllet lter sig inte
kommersialliseras, hur grna samhllet i vrigt n vill. Som grdde p moset
r det vanliga samhllet ocks *beroende* av det vetenskapliga samhllet. Utan
vetenskapen sker mycket f framsteg och utbildningen av nya chefer,
ingenjrer, psykologer osv r helt avhngig det vetenskapliga samhllet.
Allts r man tvungen att stdja dessa vetenskapsmn med pengar. Som tack fr
detta stdjer vetenskapsmnnen i sin tur hackare och en del andra subkulturer
genom att stlla upp med fritt tillgngliga datorer.
    Varfr hjlper vetenskapsmnnen hackarna? Enkelt. De r beroende av dem.
Hackarna str fr en stor andel av uppslagen till nya uppfinningar och
forskningsomrden. Dessutom jobbar en del av dem p universiteten och
hgskolorna. En del jobbar p fretagen som producerar informationstjnster,
och en del finns till och med p de allra strsta fretagens dataavdelningar.
    Det r faktiskt s, att samhllet i vrigt r beroende av bde det
vetenskapliga samhllet och hackarnas Scen. Konflikterna vi ser r produkter
av att det teknokratiska samhllet med vetenskapsmn och hackare i spetsen
hller p att ka sin makt ver det vanliga, marknadsekonomiska samhllet.
Anledningen till att etablissemanget vill styra om finanserna fr Internet r
bakom ytan det gamla vanliga: *Man r rdda om sin MAKT!*

_Marknadens Paradigm_
    Vi mste frska frst hur den hr konflikten uppstr. Vrt samhlle som
det ser ut idag r inriktat mot allt hgre specialisering. Hela vr ekonomiska
marknadsmodell bygger p specialisering, eller rent av *stndigt kad*
specialisering. Produktiviteten i detta system mste stndigt ka fr att ge
ett antal anonyma aktiegare avkastning p sina aktier, s att de kan kpa och
ga nnu mer.
    Om jag vill utveckla en programvara skall jag ha en id. Sedan skall jag
starta ett fretag, anstlla s mnga programmerare jag behver och leta reda
p lmpliga finansirer. Kan jag inte hitta finansirer r min id dlig,
eller s har jag letat p fel stllen. Nr produkten skall sljas anlitar jag
speciella fretag fr distribution, marknadsfring och kopiering av
programvaran.
    Exakt s hr ser vilken chef som helst p vilket mjukvarufretag som helst
p processen.
    Problemet med den hr synen r att det inte finns ngon plats fr kreativ
skaparlusta hos programmerarna sjlva. Jag som chef mste med benhrd hand
styra dem in p rtt vg. Jag fr aldrig tappa kontrollen p vilken produkt
jag vill ha i slutndan, och om programmerarna kommer med egna ider kan jag i
och fr sig lyssna p vad de sger, men det r *jag* som projektledare som
skall avgra om denna id skall f lov att vara kvar i den slutgiltiga
produkten eller inte. Ngon plats fr fritt handlande fr individen finns inte
i det marknadsekonomiska tankesttet. Bara projektledaren skall veta vad som
verkligen hnder med produkten, men de individuella programmerarna skall helst
bara knna till sin egen lilla del.
    Marknadsekonomiskt tnkande bygger ocks p en dold funktion fr att gmma
kunskaper. Det vore olycka fr projektledaren om programmerarna fick kunskap
om hur liten makt ver den skapande processen de egentligen har. Det samma
gller alla hierarkiskt organiserade fretag. De enda som skall ha ngon som
helst koll p vad som egentligen hnder inom ett fretag r ledningen. Om
arbetarna skall f veta ngot om vad som r p gng, sker det genom
kontrollerad nyhetsfrmedling dr informationen r vl utformad i form av gula
papper som skickas ned i de anstlldas fack, och dr man berttar om utvalda
delar av fretagets groml som r menade att ytterligare ka medarbetarnas
motivation.
    Vi har att gra med en maktbild som r allt annat n demokratisk. Det r
denna sneda maktbalans som r anledningen till att fretag fungerar mycket
bttre n stater. Frnvaron av demokrati r nmligen enormt effektiv. Det r
ingen hemlighet att det demokratiska intget i det svenska nringslivet i form
av medbestmmandelagen (MBL) etc, har minskat effektiviteten i fretagen.
    Arbetarna skall handla under ledningen och inte p eget bevg.
Fretagsledningarna har drfr uppfunnit snillrika mekanismer fr att trots
detta begrnsa demokratin inom fretagen. Dessa bestr till exempel i stndig
omorganisation, i syfte att dlja maktmekanismerna och ge de anstlla en
knsla av att de kontrollerar sitt eget arbete.
    I rak opposition till detta str hackarnas etik, cyberpunkideologin och
teknokratin. Samtliga synstt frutstter att programmerare r kreativa,
uppfinningsrika, och *ifrgasttande*. Marknadsekonomin bygger p att
vergripande planer *inte* ifrgastts frrn de r genomfrda. Det r drfr
fretag r s noggranna med att anstlla endast ingenjrer frn universitet
och hgskolor, som drmed klarat den sociala skolning som lrt dem att *inte
ifrgastta*. De individer som ifrgastter skickas till andra delar av
samhllsapparaten: forskning, politik och inte minst *brottsindustrin*, fr
att producera information av ett slag som p annat vis r ndvndig fr
samhllet.