_RAVE, TECHNO OCH ACID_
    Det dk upp ngot konstigt i Sverige under ttiotalet. De diskjockeyer
som vuxit upp under 70-talet och som var tnkta att erstta den alltfr dyra
och okontrollerbara levande musiken hade ftt konstnrliga ambitioner, och sm
bolag som var mellanting mellan skivbolag och diskjockey-stall brjade dyka
upp ver praktiskt taget hela vstvrlden. De producerade skivor med en sorts
musik som var avsedd fr en enda sak - att spelas p diskon. Den skulle vara
s dansant som mjligt, med en markerad rytm och ett tempo runt 120 bpm - ett
perfekt danstempo. (Bpm r en frkortning fr *beats per minute* antal anslag
per minut, en mttenhet fr musiktempo.) _Swemix_ och _Nordik beats_ var bolag
som var typiska fr Sverige. Bland de diskjockeyer som lyckades sl sig fram
bst genom att kombinera dans- och populrmusik fanns t ex _Robert Wtz_ och
_Rasmus Lindvall_, senare mer knda som _Rob'n'Raz_*,* speciellt efter att ha
omarbetat rockgruppen _Electric Boys_ musik s att den passade fr dansgolv.
Andra fredrog att hlla sig mindre kommersiella och gra *sin egen grej*.
    I mitten och slutet av ttiotalet, och i Sverige speciellt 1987-88,
uppstod den nya danskulturen. Vild, fri dans fr dansens egen skull, inte
ngot vlordnat som man underkastade sig av sociala skl p vlorganiserade
danstillstllningar eller diskon eller p skolgymnastiken, utan *vild*
hmningsls dans. Det var den rytmiska, tidigare rituella dansen som i
rhundraden tryckts under ytan och tyglats av vstvrldens moraliska och
etiska vrderingar som teruppstod. Och den teruppstod i form av acidhouse.
Givetvis blev det etablerade samhllet med politiker, musiker och kuratorer
ddsfrskrckt. Och givetvis kpte var enda ung mnniska som hade vett nog att
vara upprorisk en acidhouseplatta fr att skrmma frldrarna med. (ven
frfattaren, som kpte sin frsta acidplatta *House Nation* av _MBO_, 1987.)
    Ren *house* var mest framgngsrik till en brjan, frmodligen fr att den
byggde p funk-, soul- och diskomusik la George Clinton och James Brown
snarare n p syntetisk musik. Det syntetiska inslaget var begrnsat till ett
trumkomp som man fick frn en trummaskin eller bara stal rakt av frn ngon
Kraftwerkskiva. Genren uppstod i Chicago och skall ha ftt sitt namn frn att
danspartyn ofta hlls i lagerlokaler, p engelska *warehouses*.* *(En av de
frsta europeiska klubbarna som spelade housemusik hette ocks just
_Warehouse_ och lg i Kln.) Tillsammans med en samtida (rent elektronisk)
genre frn Detroit som kallades *techno *samlades den nya dansmusiken under
beteckningen *acid house*. Tidiga houseband var t ex _The Royal House_, nmnda
_MBO_ eller _D-Mob_. Nr musiken blev populr blandades de bda stilarna,
framfr allt i Europa och kallades bara *acid* och det var ingen som hade reda
p vilket som var vilket. Runt Manchester i England vxte de frsta riktigt
inflytelserika europeiska houseklubbarna upp.
    Acidhouse var en speciell variant p dansmusik som anvnde *samplingar*
(brottstycken av ljud) p ett speciellt stt. Inspirerade av industrimusikens
kakafonier av maskinljud (som hos _Throbbing Gristle_ eller _Einsterzende
Neubaten_), frfattaren _William S Burroughs_ stt att bygga strre texter av
sm textfragment (ls mer om Burroughs i nsta kapitel!), och kollage- och
mosaikkonsten, byggde acidmusikerna en mosaik av ljudfraser. Musikerna var
genomgende diskjockeyer som visste att lgga tonvikt p bra dansrytm. Man kan
sga att man fr frsta gngen lyckades gra *konkret musik* (Pierre Scaeffers
sktebarn) som ndde en bred publik. Det var bland de musiker som jobbat med
konkret musik som samplingsmaskinerna frst gjorde sitt intg.
    Rent musikaliskt byggde man p den tendens som redan tidigare fanns inom
elektropopen att anvnda vlkomponerade *Riff* (ett Riff r en enkel
musikalisk id som upprepas gng p gng) i form av syntetiska slingor som
trffade en viss knsla och gav en stmning t hela lten.
    "Acid" r ett engelskt ord som betyder "syra" vilket olyckligtvis r ett
slanguttryck fr *lysergsyradietylamid* eller *LSD* som man brukar sga kort.
Acidhouse r dock antagligen inte dpt till *acid* fr att musiken skulle ha
ngot med LSD att gra. Det sanna ursprunget till namnet skall ha varit
slanguttrycket *Burn Acid* som betyder ungefr "spinna skivor", dvs en
diskjockey-syssla som utfrdes medan man samplade ljud frn olika skivor.
Sedan finns det andra som sger att detta r en frsknande lgn och att det
sanna urspunget r att ngra musiker frn England kte till Detroit runt 1986
d England befann sig i en acidrock-revival och kpte allt mjligt som det
stod "acid" p, i jakt p t ex Grateful Dead m fl hippieband, varvid de
istllet fick med sig en hel del konstig syntmusik som visade sig vara tidig
techno och house. Genrebeteckningen skulle sedan ha ftts ur denna hndelse.
    Acidhouse karakteriseras ocks av ett speciellt "sound", lite rare n
vanlig diskomusik, men snllare n "rsynten" som jag nmnde tidigare.
Speciellt populra r ljud frn syntar och trummaskiner av mrket _Roland 303,
707, 808_ och _909_. (Drav t ex gruppen _808 State_.)
    Acidmusiken var populr samtidigt som hemdatorhackarna befann sig i sin
absoluta guldlder. ren 1987-88-89 betraktas som de absolut intensivaste i
hemdatorkulturens tidiga historia, varfr mnga demon, pseudonymer och
gruppnamn bland de subkulturella hackarna hmtade inspiration direkt frn
acidmusiken. Kulturerna vilar p samma amatrmssiga grund och uppstod bda
tack vare att datorutrustning och elektroniska instrument blev tillgngliga
fr gemene man under den hr perioden. Notera ocks ett oklart inflytande frn
hackarkultur p acidmusiker: diskjockeyer med namn som _Phuture_ och _Phusion_
har (om man iakttar stavningen) uppenbarligen inspirerats av hackare.
Acidhouse blev under de hr ren ngot av en symbol fr ungdomsrevolt.
    Det rder sedan lnge total begreppsfrvirring inom dansmusiken. Acidhouse
utvecklades explosionsartat till en mngd underkategorier; varenda strre stad
i England och Tyskland hade sin egen housegenre, och ven i USA utvecklades
nya housegenrer. Mycket snart trttnade mnga p de eviga kompromisserna
mellan elektronisk dansmusik och vers-refrngtnkandet frn rockmusiken eller
den inom hip-hopen obligatoriska rapen och lyfte ter fram den ursprungliga
rent elektroniska dansmusiken: *techno*.

_Techno_
    Techno strvade tillbaka till den elektroniska populrmusikens rtter -
man hade blivit trttnat p de ljud och harmonier som anvndes inom vanlig
dansmusik och all acidhouse hade brjat lta likadant. Acid var inte
nyskapande lngre; det var dags fr ngot nytt. Diskjockeyer som numera var
fullfjdrade elektronmusiker satt ntterna igenom och lyssnade p _Kraftwerk,
Ultravox, D.A.F_ (Deutsch Amerikanische Freundschaft) och andra tidiga
syntband som hade haft ngot att ge, i ett frsk att hitta det goda som gtt
frlorat p vgen och samtidigt skapa ngot nytt. Och man lyckades, speciellt
genom att anvnda riktigt tidiga syntar som _Prophet, Fairlight_ och nmnda
_Roland_mrken. Anledningen till att man anvnde gamla syntar lr frmst ha
varit att man inte hade rd med annat.
    Technon fddes som sagt i Detroit. Hela genren kan spras till tre
diskjockeyer som hette _Magic_ (Juan Atkins), _Reese_ (Kevin Saunderon) och
_Mayday_ (Derrik May). Sjlva sger de sig ha varit inspirerade av framfr
allt Kraftwerk och _Parliament_ (George Clinton). Mayday kte p turn i
England 1987 och inspirerade den underjordiska acidscenen med sina
kompositioner. Frmodligen har denne legendariske diskjockey ftt ge namn t
det enorma rave som heter just *Mayday*, som hlls rligen i Tyskland och som
har ftt astronomiska proportioner.
    I Frankfurt hade man tidigt inspirerats av technon frn Detroit och
skapade sin egen variant, *eurotechno* genom att slnga bort sina japansyntar
och ge sig ut p jakt efter gamla reliker frn sjuttiotalet. Bland dessa fanns
bland annat _Klaus Doldinger_ som senare skulle bli den som med MTV:s hjlp
fick eurotechnon att sl igenom p bred front i bland annat Sverige med
jttehiten *Das Boot* tillsammans med flera andra diskjockeyer under
gruppnamnet _U96_. Samtidigt som U96 lanserades dk det upp en myriad
eurotechnogrupper som producerade mycket kommersiell techno som fll tillbaka
p poparrangemang med sng, vers-refrng-vers konstruktion och ovarierade
mollharmonier istllet fr de relativt minimalistiska technoarrangemangen.
Grupper som _2 Unlimited, Pandora, Captain Hollywood project, SNAP_ och
_Culture Beat_ kallas med ett samlingsnamn *eurodance* (i USA kallar man denna
genre fr *techno/rave*). ven U96 sg chansen att tjna pengar och "slde
sig" i mngas gon genom att flirta med eurodance. (Vilket r lite verdrivet:
U96 experimenterar alltjmt vid sidan av hitmakeriet.)
    U96 och andra tidiga eurotechnogrupper tillfrde ngot nytt som mnga
vntat lnge p. Man sprang ifrn de 120 bpm som varit ett sknhetsideal fr
acidhouse och pressade upp ltarna i ett tempo som nrmast pminde om driven
punkmusik. Tempot kade p dansgolv runt om i vrlden samtidigt som MTV vxte
sig riktigt stora och ytterligare snabbade upp hela populrkulturutbudet. Vi
fick en ny uttrkad ungdomsgeneration som kallades generation X och som gick
ifrn biograferna om inget hnde de frsta 10 minutrarna i filmen.
    I samma veva dk de odefinierbara _KLF_ (Kopyright Liberation Front) upp
frn ingenstans och gjorde en runda p hitlistorna med en enda skiva och en
enorm mngd singlar, fr att sedan dra sig tillbaka och, som de sjlva sger,
"aldrig mer gra musik". Gruppen bestod av _Bill Drummond_, desillusionerad fd
manager fr bl a *Echo and the Bunnymen* och _Jimmy Cauty_, som tidigare varit
medlem i *Killing joke*. De frde in ett helt nytt element i populrmusiken
genom att ta danmusikens instrumentering och dansanta tempo och kombinera
detta med klassiska rockarrangemang. Resultatet blev musik som gick hem hos
svl synt- techno- och rockdiggare.
    KLF var mycket medvetna om vad de gjorde. Under den tidigare delen av sin
karrir skrev de en bok med titeln *The Manual* (sv: *Manualen*) och lovade
pengarna tillbaka till alla som inte lyckades f en topplacering p Englands
hitlista med bokens hjlp. Innan KLF blev KLF kallade de sig _The Timelords_
och _The Justified Ancients of Mu Mu_ (ett namn, som liksom mycket av KLFs
image r hmtat frn kultboken *Illuminatus!*). I sjlva verket r nog hela
KLFs kommersiella karrir att betrakta som modern konst i form av en protest
mot popindustrin. Mot slutet av sin karrir *hatade* de verkligen denna
sjlvgende maskin som stndigt producerade samma smrja om och om igen.
Genomgende knnetecknades bandet av total respektlshet gentemot pengar, den
etablerade populrmusiken, och en allmnt smcynisk livssyn. Huvudmannen
Drummond var mycket inspirerad av Zenbuddhism och provocerade dem som frgade
om bandet med att anklaga dem fr att vara under inflytande av Lucifers fyra
tjnarinnor *Varfr, Vad, Vart* och *Nr*, frgor som enligt Zen inte kan
besvaras med ord. Drummond jobbade tidigt med Alex Paterson p projektet *The
Orb* och de tv kan tillsammans sgas ha uppfunnit genren *ambient techno*.
    KLF visar ocks tydligt p sambandet mellan attityder i den underjordiska
danskulturen och bland hackarna. Som s mnga andra diskjockeyer samplade de
friskt frn andra artister, och ansg mer eller mindre att musik inte skulle
patenteras. Vid ett tillflle samplade de ABBA och skrev lite provocerande p
baksidan av skivan att *"KLF frklarar hrmed allt material p denna skiva
befriat frn copyright"*, vilket s smningom ledde till att hela upplagan
fick brnnas p en ker i mellansverige efter att KLF misslyckats med att
vertyga ABBA att dra tillbaka det hot om stmning man ftt frn svenskarnas
agenter. Vid ett annat tillflle brjade Drummond "befria" gruppens utrustning
vid en spelning p en klubb i London, vilket resulterade i att klubbgarna
fick rycka in och hindra beskarna frn att ta med sig apparaterna hem.
    I England finns en uppsj underliga musiker, frutom KLF ven bl a
ambientfrnyarna _Black Dog Productions_ och en egensinnig grupp vid namn _The
Prodigy_ som uppfunnit en helt egen form av musik kallad *breakbeat *och som
gett gruppen dess speciella sound. Dessa grupper uppstod liksom KLF under
senare hlften av 80-talet parallellt med diverse independentband som t ex
*Pop Will Eat Itself*. Att utvecklingen i musikbranchen var s explosiv i just
England berodde p just den popindustri som KLF protesterade mot.
    Betydligt fler mnniskor i England gr p inneklubbar och lyssnar p den
senaste musiken innan den slpps, och topplistan r en konstruktion baserad p
lobbying och utan ngot som helst samband med verkligheten. Egentligen r
Englands top-40 bara ett maktmedel som popindustrin anvnder fr att tala om
fr publiken vad de skall kpa. Eftersom placeringarna p topplistan rasar upp
och ned med en vldsam hastighet mste ny musik och nya artister stndigt
genereras. I denna hetsjakt fr hundratals artister varje r chansen att visa
vad de kan, p gott och ont. Originalitet r betydligt intressantare n
teknisk skicklighet. P s vis rotade man fram acidhouse musiken frn
frorternas smklubbar, och det osannolika intrffade att denna smala genre
dk upp p topplistan. Detta fenomen har gjort England till "motorn" bakom
europeisk populrmusik.
    I Tyskland producerade Sven Vth och myriader med andra diskjockeyer en
blandning av techno och ambient med tydliga influenser av ttiotalets
acidhouse: sk *trance,* som i England kallades* goa-techno*. Ngra halvgalna
hollndare som kallade sig _Rotterdam Termination Source_* *gjorde en lt med
enbart trummor och ljudeffekter; *Poing* och skapade drmed en egen genre som
kallas *hardcoretechno* och som utvecklats till en hybrid mellan techno och
deathmetal, grna med ett tempo p uppemot 300-400 bpm. Denna hybrid har ftt
en del fd metal-diggare att brja lyssna p techno.
    Elektronisk populrmusik str aldrig stilla: Hela tiden hnder ngot nytt,
hela tiden experimenteras det i sm studior runt om i vrlden.
*crossovertechno,* dr techno (framfr allt eurodance) blandas med andra
musikstilar, dyker upp verallt. Det r ofta mycket kommersiellt, kanske med
undantag fr hyperexperimentella _The Grid_ som fr frsta gngen i sin
karrir lyckades gra kommersiell succ med *Swamp thing* - en blandning
mellan ngon form av techno och banjoslingor. *Jungle* r en genre som r bde
en fregngare till och fortsttning p The Prodigys breakbeattechno - en
blandning mellan techno-, ragga- och dubmusik och som verkar mycket lovande
och som heller inte r direkt kommersiell. Vrre n vrst r *gabber* som r
en frvrrad verison av Hardcoretechno. Gud vet vad som dyker upp hrnst;
techno blandat med gospel kanske?
    Andra musiker som _Future Sound of London, Black Dog Productions_ och de
svenska_ Lucky People Center _har nrmat sig elektronmusiken och utgr en
genre som brukar kallas *progressive house*, allts housemusik som r p vg
ngonstans och som stndigt utvecklas. Dessa vill komma ifrn genretnkandet
genom att bryta alla normer. Otacksamt nog blir genresprckandet en genre i
sig. Motsvarande fenomen finns inom jazzen.
    S fort en genre blir kommersiell, som nr technon blev eurodance med U96,
tenderar de sm klubbarna att uppfinna ngon ny variant och smyga tillbaka ned
i underjorden. Jungle, Goa-techno och Gabber r exempel p detta. Jungle r i
skrivande stund p vg upp ur underjorden, och nya stilar uppfinns med
skerhet just nu i ngon studio i Tyskland, England, Holland eller Belgien.
Man kan ha vilken sikt som helst om detta. I praktiken r hela den
underjordiska klubbkulturen bara en konceptfabrik fr popindustrin. Man letar
upp ngot nytt, putsar till det, gr det lite snllare, och slpper det fr
bred publik. Om man tror p ndls artistisk integritet och nyskapande konst
r det kanske hemskt att se. P ett annat plan kanske man skall vara tacksam
fr att vi inte lyssnar p samma tuggummipop idag som fr tjugo r sedan.

_Klubbar och Rave_
    Techno spelas mest p sm slutna klubbar, ven om det numera faktiskt
*gr* att slja technoskivor till mnniskor som inte r diskjockeyer. Som
kulturell freteelse r technon starkt knuten till dansgolvet, och de tv kan
sgas utgra en helhet.
    Dansmusiken har frndrat musikmarknaden. Frr i tiden lyssnade man p
radio och kollade in vad kompisarna lyssnade p, skaffade sig skivorna och
lyssnade hemma. Nu gr man p disko, kanske rent av rave, och tar t sig av
musiken man hr dr - musik som r gjord fr att lyssnas p medan man dansar.
Kanske kper man sedan ngon skiva. Speciellt samlingsskivor med eurodance
sljer som smr i solsken.
    Techno r inte gjord fr att man skall sitta stilla medan man lyssnar och
kan verka stressande om man anvnder den som skvalmusik. I England dr
publiken av tradition r mycket ppen fr nya musikformer har tung
kompromissls technomusik lyckats sl igenom kommersiellt, likas i Tyskland
som med sin tradition av elektronmusik la Kraftwerk vlkomnar varje ny
innovation p omrdet. ven i Sydeuropa spelas till och med riktigt ra
technoltar p skvalradion.
    Rave r fortfarande mycket underjordiska hndelser i Sverige och Norden,
ven om publiken har vuxit explosionsartat sedan 1988. Det finns idag
*tusentals* glada ravare i Sverige, som kan ka lngvga fr att g p ett bra
rave. I Tyskland och Storbrittanien r rave redan en accepterad freteelse som
i bsta fall samlar uppemot 150.000 personer, t ex det vlknda *Mayday* i
Tyskland som ibland beskrivits som vr tids Woodstock-festival. Speciella rave
fr olika genrer anordnas ocks. Rave i norden brukar inte precis annonseras
ut i dagspressen; informationen sprids ryktesvgen och via flygblad (eng:
flyers) som man kan f tag i om man har rtt kontakter. Detta sklart drfr
att det r mest ekonomiskt och effektivt - *inte*, egentligen, fr att hlla
det hela hemligt p ngot vis.
    En speciellt uppmrksammad form av rave r de sk *bryt-raven*, som innebr
att man bryter sig in i en lagerlokal, slr upp en ljudanlggning och brjar
spela och dansa. Det hela pminner om ett slags husockupation, och r publiken
stor r polisen maktls. Denna typ av rave har frekommit ganska rikligt i
Hammarbyhamnen i Stockholm. Koppla t ex mot Prodigy-lten *break & enter* (det
engelska namnet p freteelsen), dr ljud av krossat glas och drrar som
skjuts upp ackompanjerar musiken. Knslan av revolt och uppkftighet mot
samhllet r total.
    Ravekulturen r numera framfr allt baserad p Trancegenren, som med sina
lnga ltar i perfekt danstempo kan hlla ett dansgolv levande hela ntter
igenom. Ett rave r *inte *en plats dit man gr fr att bli full eller ragga.
Ett rave r en plats dit man gr fr att dansa, lyssna p musik, och trffa
och titta p andra mnniskor. Den som bevistar ett rave med andra intentioner
blir urskiljningslst besviken.
    Ravekulturen gr ansprk p att expandera - ven futuristisk kldsel och
annat som skapar en homogen gruppidentitet har brjat utformas. Ravelokalerna
(mestadels lagerlokaler, allts "warehouses") har ocks brjat inredas
futuristiskt fr att ge mer "cyber"-knsla till miljn. Freteelsen har ftt
ett svenskt ansikte i _Mikael Jgerbrand_, chefredaktr fr den relativt
nystartade tidningen _NU NRG_ (Uttalas "New Energy"), en tidning som trycks i
cirka 1000 exemplar och har en layout som luktar "underground" lng vg;
sidlayouten pminner om amerikanska annonssidor. Det r givetvis helt rtt -
ravare *lskar* att vara underjordiska. Trots sin lilla upplaga undviker
tidningen att vara sekteristisk eller enkelriktad, och man tycks ha en viss
distans och samhllsmedvetenhet. Det finns ven en del mindre fanziner och
sklart ven en del elektroniska bulletiner och tidningar.

_Klubbar, Trender och Droger_
    Debatten kring danstillstllningar som acidpartyn och rave r kraftigt
inflammerad av drogdebatten. Den underjordiska danskulturen r *under inga
omstndigheter* drogfrhrligande. Ibland kan dock dessvrre mnniskorna som
vistas dr vara spaceade haschtomtar. Det huvudsakliga syftet med
dansarrangemangen r och frblir dock dans och musik. Ursprungligen var
acidpartyn helt drogfria tillstllningar.
    Redan under det sena 80-talet hakade diskoteken p Ibiza p
acidhousetrenden och skapade sin egen variant, *balearic beat*, en blandning
mellan house, flamenco(!) och en del andra stilar, frmst frknippad med
artisten _Paul Oakenfold_. Till Ibiza ker framfr allt rika mnniskor, frmst
frn England, och dr finns droger i verfld.
    Anledningen till att acidhouse och technorave frknippas med droger r
allts att de som redan innan acidpartynas tid tyckte om att festa hela
ntterna tog med sig sina konstiga modedroger nr de gick p acidpartyn.
Speciellt "designer-drogen" *ecstacy*, en blandning mellan amfetamin och LSD,
har figurerat i media. Ecstacy  r egentligen en "yuppie-drog", som blivit en
sorts exklusiv marijuana fr rika verklassmnniskor. Ursprungligen var det
ett bantningspreparat. Strst skuld i acid- och ravekulturens drogstmpel har
utan tvivel Engelska verklassungdomar. Drogerna solkade ned ryktet fr alla
de livliga house-klubbarna kring Manchester, och stmpeln sitter i n.
    Icke desto mindre frekommer ecstacy, amfetamin och kokain p en del
raveliknande tillstllningar. Som man kunde vnta sig verkar det frekomma mer
p rent kommersiella danstillstllningar dit "innefolk" som vill hnga med i
den nya kulturen dras. Entusiaster p sm technoklubbar tycker fr det mesta
att ecstacy r ett ofog som frstr technokulturens rykte. Men eftersom allt
frbjudet dessvrre ocks r "rebelliskt" har drogerna spritt sig till flera
acid- och technoklubbar. ven svenska sdana. Den puckade medelrebellen tror
som vanligt att man r en *riktig* outsider frst nr man knarkar knark.
Sjlvstndigt tnkande r aldrig populrt i konforma grupper. Kort sagt: de
ravare som har ngot i huvudet hller sig borta frn drogerna, och de som
inget begriper tycker sklart att det r skithftigt. (Nej, det r sant -
mnniskor lr sig *aldrig*.)
    _Stora_ klubbar finns det gott om i storstderna. Det r kitschigt, vl
inrett med elaka drrvakter och en ganska lng k utanfr oavsett om det r
fullt drinne eller ej. (Fr att skapa ett publiksug, givetvis.) Det r hr
inte *frgan* om att stdja ngon subkultur ven om mnga diskjockeyer frn
den underjordiska scenen fr chansen att gra sig en hacka p dessa klubbar.
Droger intas p toaletterna.
    Skrcken i folkhemmet r total. Ungdomarnas stackars frldrar minns
nmligen med fasa ngra r i slutet p 60-talet d de sjlva drogs med av
vinden frn San Francisco, rkte Marijhuana och Hasch och provade LSD. Det r
det inte mnga som vill erknna idag, men skrcken fr att de egna barnen
skall gra samma sak r genuin. Huvudgrejen d var att protestera mot
vietnamkriget och samhllet, och huvudsaken nu r att dansa och ha kul. Ravare
behver inte politik som urskt fr att trffas och ha roligt. Droger r en
bisak och inte alls s omfattande som media vill f det att framst. Skrck
och missfrstnd frstorar ofta upp problemet till bizarra proportioner.
    Ngot ravare dremot grna sysslar med r skallade *smarta drycker* (eng:
*smart drinks*) - energigivande preparat som hjlper ravedansare att hlla
igng lnge, lnge. Fr det mesta rr det sig om preparat som man kan hitta i
vilken hlsokost- eller dagligvaruaffr som helst, fast med andra etiketter.
Det finns ingen anledning att misstnka att detta skulle vara farligt -
medellders svenskar har tit pillren i rtionden utan att ta skada. Ngot
vrre r dock tendensen att blanda in receptbelagda lkemedel, ngot som
speciellt cyberpunkare kan f fr sig. (Mer om dessa i nsta kapitel.) De
flesta "larm" om droger p ravefester beror p att journalister gtt p ngon
tillstllning och sett dessa sockerpiller och lskedrycker st framme i baren,
ofta insvepta i ngot grllt frgat papper eller aluminumfolie, vilket
givetvis ser jttehemskt ut. Nr man intervjuar ungdomar som varit p rave
svarar de sker "ja" p frgan om de har tagit extacy, fast de i sjlva verket
kkat *Kan Jang*. S kan det g.
    Ngon debattr har frskt gra gllande att dansen i sig skulle kunna
vara skadlig. Pstendet att frmgan till extatisk dans - ngot som finns
inbrnt i vra gener sedan tusentals r - skulle vara *farlig*, faller p sin
egen dumhet. Ett sdant pstende r d snarare ett uttryck fr konservativa
kulturvrderingar eller ren frmlingsfientlighet, ngot som verkar vara
utmrkande fr mnga "tyckare". Uppenbarligen mste alla som inte gr p
vanliga diskon och lyssnar p Gyllene Tiders *sommartider* fr 18803:e gngen
och dricker sig fulla som as, och som inte gr till ett dansstlle enbart i
syftet att finna en sngkamrat, ha *ngot* fuffens p gng... Noll koll, kort
sagt.
    ven i Sverige har vettskrmda poliser upplst ravefester helt utan
anledning, i total okunskap om hur underjordisk kultur fungerar. En del
polisingripanden mot ravefester liknar mest etisk rasism - av samma slag som
nr tulltjnstemn och butikskontrollanter kategoriskt frfljer mnniskor med
udda kldsel eller hudfrg. Somliga poliser r uppenbarligen svaga fr
stereotypier.
    Orsaken till det kulturella fenomenet rave r att sjlva dansen p de
kommersiella danstillstllningarna blivit ngot sekundrt. Arrangrerna r mer
intresserade av att slja s mycket l och sprit som mjligt och beskarna r
mer ute efter att ragga och krka n att dansa. Dansens egenvrde har
frsummats.
    Tanken har slagit mig att det kanske rent av r *bra* att ravekulturen har
dligt rykte. Det hindrar folk med enbart kommersiella intressen att annonsera
om stora ravefester och drmed kommersiallisera den vitala och underjordiska
technokulturen. Ibland verkar det till och med som om ravare r en smula roade
av att vara illa sedda, att man *identifierat* sig med underjorden. I Sverige
har ravekulturens dliga rykte bara ftt ett resultat: det lockar ungdomar
till festerna.

_Musik och Musikkultur_
    Om elektronisk musik i allmnhet kan man sga att det verkar som om varje
ny generation innovativa musiker fraktas av den fregende: Klassiskt skolade
elektronmusiker ser med avsmak p elektronisk populrmusik, syntpopare
fraktar tungsyntare och technomusiker, technomusiker fraktar
hardcoretechnomusiker osv, osv. Jag behver vl knappast nmna att klassiska
musiker och rockmusiker fraktar all form av elektronmusik.
    Detta r antagligen ndvndigt. Det r avstndstagandet frn gamla normer
som skapar en ny subkulturell grupp inom ett accepterat omrde, och det r s
kulturen utvecklas. Resonemanget r tillmpligt p skrift, teater, film - kort
sagt all form av konst.
    Technomusik och technokultur r, speciellt tack vare TV:s inverkan,
ofrnkomligt sammankopplad med video- och datorkonst. Att techno inte gr att
skilja frn danskultur har jag redan illustrerat. Denna utveckling av
populrkulturen innebr att vi ftt mnga artister som r mera produkter n
mnniskor. Musiken skapas i studio, framfrandet skts av en grupp
fotomodeller osv. Populrmusik blir mer n musik - det blir en del av en
kultur. Du kper inte bara en skiva utan en hel livsstil. Mode, dans, film -
allt ingr. Man skulle kunna sammanfatta det och kalla det "konst".
Populrkonst.
    Konst vidareutvecklas genom att individer med en nskan att skapa ngot
nytt dr inte allt redan har provats bryter mot de gngse idealen och
utvecklar ngot nytt. Oftast r det ungdomar som t ex Sex Pistols, Grateful
Dead, Bob Dylan eller Jack Kerouac. Ngon gng r det en excentrisk
konstnrssjl som Marcel Proust, James Joyce eller Frank Zappa. Nr det r en
ung konstnr som bryter mnstret skapas det under gynnsamma frhllanden en ny
subkultur, som under nnu gynnsammare frhllanden skapar en ny
generationsanda.
    Ju mer jorden krymper samman och desto snabbare massmedier vi fr, desto
fler subkulturer utvecklas det, desto snabbare vxlar generationerna och desto
snabbare frndras samhllet. Detta r en egenskap hos det postindustriella
samhllet som jag skall terkomma till. Lt oss konstatera att detta med att
bryta med normer och skapa nya r mycket viktigt fr de nya musikstilarna. Det
har nmligen en avsevrd betydelse fr den hr bokens mera centrala ponger.
    Vi skall nu se hur den pulserande rytmen i kulturen odlade fram en helt ny
litterr genre, en ny samhllssyn och - snart - en ny ideologi.