_HACKARE!_
    _HACKER..._ sjlva ordet har en magisk laddning, och associationerna kan
vara minst sagt splittrade nr det nmns. P svenska heter det hackare. Fr en
del r det frknippat med databrott, intrng och spionage. Andra frestller
sig en mager, glasgonprydd samt finnig tonring framfr en bildskrm som
tillbringar det mesta av sin tid i sllskap med datorn, och ngon kommer
skert att tnka p datachefen p jobbet. Under de senaste ren har en del
till och med gjort gllande att hackaren r en hjlte. Jag skulle sjlv kalla
hackaren fr sndebud - han har snts ut av mnskligheten fr att utforska
informationens vrldar. Detta uppdrag kan verka otydligt och sjlvptaget,
kanske rent av befngt, men kommer att bli alltmer uppenbart ju lngre du
lser i den hr boken.
    Ordet lr frn brjan ha tillmpats p de personer som ngon gng p
femtiotalet krp under tgbanan i _Tech Model Railroad Clubs_ (TMRC) klubbrum
p _Massachusetts Institute of Technology_ (MIT) och drog fram sladdar mellan
vxlar och reler, en av de frsta datorliknande konstruktionerna. Ett *hack*
var frn brjan detsamma som ett studentskmt, den typ av sm spratt som olika
fakulteter hittar p fr att skoja med skolan (eller andra, rivaliserande
skolor), som att kl in hela skoltaket med aluminumfolie. Ett bra hack skulle
vara igonenfallande och f iakttageren att frga sig *"hur fan har dom gjort
det dr??"*. Det blev sedan synonymt med en uppseendevckande lsning p ett
tekniskt problem, ett roligt program eller ett p ngot annat stt snillrikt
pfund. En hackare var allts den som konstruerade sdana manicker.
    En hackare r defintionsmssigt en person som gnar sig t datorn fr dess
egen skull och dessutom tycker det r roligt. En frfattare som jobbar hela
dagarna med en ordbehandlare r inte ngon hackare. Inte en layoutspecialist,
lagerinventerare, systemerare eller datalrare heller. Deras profession
innebr att de hela tiden anvnder datorn som ett verktyg fr att frenkla
ngon annan syssla. En *programmerare* som lskar sitt jobb r dremot en
hackare. En begeistrad *datatekniker* eller *mikrodatorkonstruktr* r ocks
hackare. Och s finns det *hobbyhackare* och det r egentligen den strsta och
mest frbisedda gruppen, eftersom de inte arbetar yrkesmssigt med datorn.
Amatrerna har inga PR-chefer som talar fr dem och inga bokfrlag eller egna
branchtidningar som trycker deras sikter. En del medier riktar sig till
datorentusiaster, men fr sllan deras talan. Datamedier i allmnhet tenderar
istllet att vilja *uppfostra* amatrerna s att de blir likadana som
proffsen.
    Jag tnker i den fljande texten frska sammanfatta ett antal begrepp,
ider och namn, alla med anknytning till elektronisk kultur och speciellt till
hackarkultur. Jag kommer ocks att gra ngot ganska vanskligt - jag frsker
placera in hndelserna och iderna i ett historiskt perspektiv, vilket r
mycket vgat, dels fr att det rr sig om en relativt kort tid, dels fr att
det r sdant man brukar f en vldig massa skit fr. Men jag gr det nd.
Anledningen till att jag anser mig vrdig denna uppgift r att jag sjlv vuxit
upp med den hr kulturen, och att jag pstr mig ha ett personligt frhllande
till den. Jag skulle till och med vilja pst att jag har ngot av min
informationsgenerations anda i blodet. Dessutom *knner* jag att det *mste*
gras.
    Det r en knivig historia om framfr allt ungdomar, p 60-, 70-, 80- och
90-talen. Det r en historia om hngivet arbete, dataprogram, auktoriteter och
snillrika vetenskapsmn. Det handlar om hippier, yippier, nyliberaler,
anarkister och klassisk socialism i en salig rra, och den ideologi som genom
ett gytter av subkulturer ftts ur denna rra. Vi kommer att kastas mellan
ordning och kaos, frn tysta datasalar dr endast det mjuka ljudet av
tangenter som trycks ned kan hras, till hgoktaniga decibel p ett rave i en
lagerlokal i Hammarbyhamnen.
    Nu skall vi till att brja med frflytta oss till MIT, ngon gng p
sextiotalet, fr det r dr historien fr vr del brjar...

_Hackarkulturens Vagga_
    Det var ingen slump att det kom att bli just p MIT som hackarkulturen
fddes. Hr fanns de frsta strre datantverken, och fakulteten upptckte att
vissa av studenterna frn jrnvgsklubben jobbade s engagerat med datorerna
att de slppte p tyglarna och lt eleverna arbeta i princip helt p egen
hand. Bland de mer namnbekanta av dessa liberala lrare fanns _Marvin Minsky_,
numera legendarisk forskare inom artificiell intelligens. Den frsta
hackargruppen hade p s vis uppsttt ur ett jrngng av intresserade
studenter. Den arbetsdisciplin som utvecklades bland dessa hackare p MIT var
ett mellanting av studier och idellt freningsliv.
    Hackargruppen i sig var inte ngot nytt. Hackarna var som alla andra sm
studentfreningar - p ont och gott. Ju lngre utvecklingen pgick, desto mer
sekteristiska och hngivna blev de. Stmningen i gruppen brjade likna den i
filmen *Dda Poeters Sllskap* och man frsummade alltmer studierna fr att
istllet gna sig t datorerna. Speciellt Digital Equipments dator _PDP-1_
visade sig vara otroligt vanebildande. Datorn skilde sig frn de monstrusa
IBM-maskinerna som sedan 1948 slts till universiteten genom att man arbetade
*direkt* med den. Man kunde se sitt program utfras, och man kunde rtta till
smfel medan programmet krdes. I ett nafs uppfann hackarna en mngd nya
programmeringsknep och utvecklade bland annat det frsta dataspelet,
*Spacewar* och den frsta joysticken. Hackarnas bedrifter blev s bryktade att
de hjlpte till att utforma datorn _PDP-6_, som blev en nnu strre framgng
fr fretaget. Digital tillverkar idag stora monster som heter _VAX_ eller
_DEC_ och har till stor del hackarna p MIT att tacka fr sina framgngar.
    Hade nu hackarna blivit behandlade som andra hgskoleelever hade de
skickats ivg frn skolan nr det visade sig att de bara hackade dag och natt
istllet fr att plugga p sina tentor, och drmed hade sagan varit all. Nu
var det dock s att det amerikanska frsvaret i form av _ARPA_ (Advanced
Research Projects Agency, byrn fr avancerade forskningsprojekt) blev
intresserade av MIT:s resurser och gav dem pengar att anstlla utvecklare fr
ett projekt som kallades *MAC*. Denna frkortning stod fr *Multiple Access
Computing, Machine Aided Cognition* vilket innebar att flera anvndare skulle
kunna dela p en dator, och att det skulle vara ltt fr anvndarna att
utnyttja datorns resurser.
    P MIT utvecklade hackarna sedan ntverk, meddelandesystem (ett av
vrldens frsta sk *time-sharing system* (sv: tidsdelningssystem) som innebar
att flera anvndare kunde dela p en dator genom att lta datorn gna sig t
dem en i taget) och framfr allt *artificiell intelligens*, ett
forskningsomrde dr man n idag r vrldsledande. Man klurade ver
intelligensens vsen och frstod inte vad det var som gjorde det s svrt att
fnga ens den enklaste intelligenta operation i en dators kretsar. P slutet
av 1970-talet gav en dataprofessor vid namn _Douglas Hofstadter_ ut en bok med
direkt religisa undertoner som hette *Gdel Escher Bach - ett Evigt Gyllene
Band*, och som har ftt st modell fr hackarnas vrldssyn. Boken r vida
spridd bland hackare, och anses ven bland litteraturvetare som ett
msterverk. Dessvrre r boken *svr* (men inte *svrlst*) och placerad under
hyllsignum _T_ bland bcker om matematik, vilket avskrcker mnga.
    Frn Hofstadter hmtade hackarna en filosofisk grund till sin kultur; det
var tankar om sjlvreferens i intelligenta system (det vi brukar kalla att
*lra av sina misstag*) med hrledningar till s skilda omrden som olika
paradoxer bland de antika filosoferna, _Bachs_ matematiska lek med harmonier,
_Eschers_ matematiskt inspirerade etsningar och teckningar eller _Benoit
Mandelbrots_ teorier om ordning i kaos. (Ngot som vi ser illustrerat i bl.a
datorgenererade kaosbilder, sk *fraktaler*.) Resonemanget i boken leder s
smningom lsaren fram till insikt i *Gdels teorem* som bevisar att varje
fullstndigt matematiskt system till sin natur r behftat med fel, dvs mste
innehlla paradoxer.
    Hofstadters bok mynnar ut i ett resonemang kring sjlvreferens och
artificiell intelligens (kort AI) som r tnkt att visa hur det r mjligt att
beskriva mnsklig och maskinell intelligens som bunden till matematiska
system. MIT var som jag sade pionjrer p forskning kring artificiell
intelligens och mnga av hackarna var tidigt vertygade (och r det n idag)
om mjligheten att bygga intelligenta maskiner.
    Nvl, vi njer oss med att konstatera att denna frsta hackargeneration
var mycket upptagen av just matematik, matematisk filosofi och andra klassiska
naturvetenskaper. Den filosofi kring intelligenta system som fddes p MIT
blev stttepelare i denna frsta hackargeneration. Det blev viktigt fr
hackarna att visa att de hade en egen kulturell identitet. Enligt _Sherry
Turkle_, sociolog och frfattare till boken *Ditt Andra Jag*, fredrar drfr
de hackare hon intervjuat att lyssna p just Bach, och skyr romantiska
kompositrer i stil med Beethoven, pga *bristen p ordning* i kompositionerna.
    Att hackarna bildade en hrd krna med egna estetiska och filosofiska
vrderingar berodde ocks p att de hll sig mycket fr sig sjlva. Av alla
hgskolestuderande r teknologerna de som hller sig mest fr sig sjlva. En
vervgande majoritet r mn. Bland teknologerna r datavetarna de mest
isolerade, och i nnu hgre grad mn. r man redan frn brjan utsttt r det
inte s konstigt att man omvrderar sin syn p samhllet och sin omgivning i
vrigt. r man dessutom ett lumpargng r det i det nrmaste oundvikligt.
Hackarna umgicks mest med varandra, eller nnu hellre: via datorn. De utgjorde
rent av en statssanktionerad subkultur.
    Hackarna p MIT, bland andra _Alan Kotok, Stewart Nelson, Richard
Greenblatt, Tom Knight_ och _Bill Gosper_ gjorde sig knda fr att arbeta
oerhrt koncentrerat i trettiotimmarspass fr att sedan g hem och kollapsa
och sova i tolv timmar. De fann maskinerna s begeistrande att de glmde allt
annat medan de satt och jobbade. Vid sidan av detta odlade de en ideologi om
att all information borde vara fri, t kinesisk mat och lrde sig att dyrka
upp varenda ls i hela skolbyggnaden med motiveringen att de skulle kunna
anvnda utrustningen bttre. Av mnga sgs detta som respektlst, men hackarna
sjlva menade att det var ndvndigt fr arbetet.
    Faktum var att hackarna utgjorde en homogen grupp som borde vara varje
akademikers drm: de var intresserade av vad de hll p med, gnade sig t
problemen dygnet runt - under skoltid svl som p fritiden. Fakulteten lt
dem hllas.
    Sedan brjade ntverkens historia. Man kopplade ihop ett par datorer med
en kabel. Sedan tre. Sedan nnu fler, och snart hade man ett helt ntverk. Att
kommunicera via en dator tar bort en rad besvrligheter som man annars rkar
ut fr i det dagliga livet: Det r inte ndvndigt att vara vlkldd nr du
knackar p ett tangentbord. Du kan vara fullkomligt anonym. Ingen ser om du
rapar eller vnder gaffeln p fel hll nr du ter, och ingen kan se vilken
hudfrg du har. Bilden av dig skapas, med f undantag, helt och hllet genom
ditt skriftsprk. Sociala tillhrighetsmarkeringar r nstan totalt
utraderade, och dina sikter r lika goda som ngon annans. Ingen kan sl dig,
avskeda dig eller degradera dig om du r uppkftig och sger din rliga
mening. Mnniskor som kommunicerar genom datorer r frvnansvrt rliga och
uppriktiga, eftersom diskussionen frs av alla, och mellan alla.
    MIT, Stanford, Berkeley och de andra stora amerikanska hgskolorna blev
stttepelare i frsvarsprojektet _ARPAnet_ vilket kom att bli krnan till det
som vi idag knner som _Internet_. Med detta ntverk kom hackarna p MIT i
kontakt med hackare p andra hgskolor, och de kunde drmed lgga grunden till
en transnationell hackarkultur som senare kom att sprida sig till Europa och
Sverige. Hrifrn hrrr sig t ex de ursprungliga slangord man kan finna i
*The Jargon File*, ett fritt tillgngligt dokument med en lista ver mnga av
de slanguttryck som anvnds av hackare vrlden ver. Ngra av de ldsta
uttrycken gr nda tillbaka till jrnvgsklubben TMRC. Frutom ordlistan
innehller denna fil ven en del sm anekdoter och betraktelser av hackarens
natur som sammantaget utgr den ursprungliga hackarkulturens kanske viktigaste
skriftliga dokument.
    Nr hackarkulturen spred sig frn MIT ver ARPAnet ndde den frst de
andra stora amerikanska universiteten som sysslade med dataforskning - frmst
som sagt Stanford och Berkeley i San Francisco p andra sidan den amerikanska
kontinenten. Tack vare ARPAnet blev hackarna oberoende av geografiska avstnd
och kunde samarbeta och utbyta tankar om allt mjligt ver dessa vidder, en
lyx som vanliga mnniskor inte haft tillgng till frrn nu p 90-talet. I San
Francisco kom hackarkulturen via ARPAnet att i slutet p 60- och brjan p
70-talet blandas upp med den samtida hippiekulturen, vilket blev den frsta
kopplingen mellan hackare och hippier.
    Till Sverige kom denna kultur frst 1973 nr Linkpings tekniska hgskola
specialiserade sig p datorteknik och studenternas egen datafrening _Lysator_
bildades. Lysator gr fr vrigt ansprk p att vara Sveriges ldsta
datafrening (vilket de r) och ursprunget till den sanna svenska
hackartraditionen (vilket r mera tveksamt). Lysator kommer att dyka upp
lngre fram i den hr boken.
    Hackarkulturen r nu inte bara ngonting som kommer frn skolvrlden;
dessa universitetsstuderande hackare r bara en liten del av den digitala
kulturarenan. Ngon gng d och d dyker det upp ngon nisse som pstr att
bara de hr hackarna som gr p hgskola och hckar i datorlabben r riktiga
hackare. Att pst ngot sdant r bde dumt och idiotiskt. Vad ett ord
betyder definieras givetvis av dem som anvnder det. Alla som identifierar sig
som hackare har rtt att gra det. S om vi nu lter 60-talet g ver i 70-tal
hnder det fler saker parallellt i tiden: de hgteknologiska amatrerna dyker
upp - lika mycket hackare som ngonsin Bill Gosper och hans kompisar p MIT.