                          Dr Muller och Ira
       av Staffan Melin (SM) och Jan Hrd af Segerstad (JHS), 1990-91


JHS
  "Jonsson, ring efter en droska."
  "Javisst, Professorn. nskas ngot mer?" Butlern fick en huvudskakning till 
svar och avlgsande sig diskret.
  Professor Muller hade haft en hrd natt: skriken, den metalliska doften av 
blod, oskuldens frtvivlade ddskamp nr hon offrades i den gldande sklen och 
s Demonens blick, hatisk och fr evigt omttlig. Muller lt tanken vandra 
medans han blddrade i dubbelhakorna med rakhyveln. Ack ja, det r inte klokt 
vad ungarna tittar p nu fr tiden. Nu s mste han dessutom lmna tillbaka 
fonografrullen och filmen. Han hade mycket att gra idag.
  En avmtt knackning p drren avbrt honom.
  "Professorn har erhllit ett meddelande", mssade Jonsson utanfr drren. 
Muller tog emot lappen ur en handskbekldd hand och lste:
 
        Kp Willy-Freds konserverade rtor.
 
Professor Muller betraktade lappen en stund och sg att den avslutande punkten i 
meningen var ngot strre n punkter i allmnhet r. En mikropunkt! Han pillade 
frsiktigt loss sitt fynd och placerade det i det mikroskp som han alltid hade 
stende i sovrummet.

SM
  "Professorn, droskan r hr." Butlern avlgsnade sig diskret. Dr Muller hrde 
hur hans betjnt gick bort i korridoren och in i kket, dr kokerskans tunga 
andhmtning snart vergick i ddsngestens glla toner. Doktorn ryckte p 
axlarna och steg ut i vinterkylan.
  Droskan var en stor svart sak, med tv frspnda stlgr hstar. Kusken log 
elakt nr han hll upp den mattsvarta drren. Hans blodiga fingrar undgick inte 
professorns vetenskapliga granskning. Han klev in och mttes av en kvljande 
cigarrk. Den hrstammade frn en ldre gentleman, kldd i svart smoking med en 
beige ytterrock. Den feta, handrullade cigarren vilade tryggt i mungipan. Den 
andra mungipan bildade en rnna, dr ett ymnigt flde av saliv letade sig vg 
nedfr kinden. Bredvid gentlemannen satt en liten flicka, hgst femton r 
gammal. Hon var kldd i en sndertrasad gr kjol.
  Mullers gon cklades tillrckligt mycket fr att vridas till vagnens andra 
ste, dr han fann sig stirra p den kraftigaste dam han ngonsin sett. Hans 
finlemmade kirurgiskt anpassade fingrar kliade vid tanken p henne upptrdd p 
hans kllargaller. Han satte sig ned bredvid henne, plockade upp en liten brun 
pse ur ena rockfickan, och bjd samtliga nrvarande p godis.

JHS
  Nervgiftet i professorns godisbitar gjorde lngsamt verkan. Nr droskan 
passerat Chester Street hade alla i vagnen upplevt sina sista minuter, klsande 
upp blodiga rnder ver sina frlamade strupar. En god fngst, tnkte Muller och 
slickade sig om munnen. Hans Herre skulle bli njd. Droskan rullade vidare mot 
labratoriet genom den uppvaknande staden. Det skulle bli en fin dag.
  "Full fart mot Bourbon Street, Morris!"

SM
  Vl framme vid laboratoriet bad han kusken att lasta ur kropparna och bra in 
dem i kllaren. Under tiden stegade han uppfr den lnga grovhuggna 
granittrappan och tryckte ned drrvredet. Drrens knakande d den svngde int 
tfljdes alltid av en pirrande knsla i doktorns mage, en knsla av frvntan 
och stundande gldje. Samma knsla som han alltid hade haft fre julaftnarna p 
barnhemmet d han var ung, naiv och hnad. D hade dock inte frvntningarna 
uppfyllts, utan alltid kulminerat i en omgng prygel.
  Huden under hans vnstra ga ryckte. Han steg in i hallen.
  "God afton, herr Muller." En enormt lng och smal betjnt hlsade honom, och 
erbjd sig att ta hans kappa.
  "Doktor Muller. Doktor. Och det vet du, Nile." Doktorn ignorerade betjntens 
utstrckta armar och stegade hastigt in i biblioteket, dr en mrkkldd kvinna 
satt i en hg rd karmstol framfr en flammande brasa. Gardinerna var frdragna. 
I de hga rda vggarnas ekbokhyllor reflekterades brasans lgor upp bokrygg 
efter bokrygg. ven i kvinnans kn lg en bok uppslagen. Utan att vnda sig mot 
doktorn, brjade kvinnan att tala.
  "I natt skall vi utfra operationen, doktorn. I natt tar vi steget. Hur mnga 
kroppar har du med dig?" Kvinnans rst snde kalla krar lngs Mullers ryggrad. 
Bara hon inte tittade mot honom. Han tlde det inte. Hennes gon, hennes 
ansikte, hennes kropp. Han kunde inte uthrda synen.
  Hon vnde sig mot honom. Den svarta kappa hon burit d hon satt i stolen fll 
av och rasade med ett krasande i golvet. Hon bar inga klder under den. Plsen 
p hennes vlformade och gracisa kropp lyste som guld i skenet frn elden. I 
hennes halvslutna gon brann lgorna och vanvettet. Hennes morrhr ryckte till 
d han stammande svarade p hennes frga. 
  "Fyra r fr lite. Jag behver minst tv till. Skaffa dem, innan kvllen." Hon 
vnde tvrt och frsvann in i den intilliggande kldkammaren med en morrning.
 
Nr doktorn vnde sig om, och med svetten i pannan promenerade ut ur rummet, 
undrade han stilla om hon ngonsin spann.

JHS
  Det hade hunnit bli eftermiddag. Muller hade avnjutigt en utmrkt lunch p den 
lilla kvarterskrogen Glada Tuppen, och satt nu och jste i solen p en parkbnk. 
Morgonens hndelser malde fortfarande i huvudet p honom, hur skulle han ordna 
fler lik till Ira fr operationen ikvll? D sg doktor Muller ngot vackert.
  P en bnk ngra tiotal meter lngre in i parken satt ett frlskat par, 
inlindande i varann som det rda och det vita i en polkagris. Muller smg sig 
intresserat nrmare. Sjlv hade han aldrig varit frlskad, tminstnde kunde 
han inte komma ihg att han varit det. Den unga flickan viskade ngot om "din 
fr evigt" till mannen.
  "S sant" tnkte Muller nr han med en behrskad rrelse krde in en lng, 
nlformad kniv i nacken p ynglingen, som ryckte till en gng nr kontakten 
mellan hjrnan och resten av kroppen slutgiltigt brts. Flickan hann aldrig 
frst vad som hnt, Muller brt hennes nacke som en torr kvist. S enkelt det 
r att dda, tnkte han och log fr sig sjlv.

SM
  Klockan halv sju cyklade expressbudet frbi ett lskande par, samt en 
gentleman som stod lutad ver dem. Budet hade brttom med en leverans i sdra 
delen av stan, och trampade raskt p. En namnskylt p vnstra brstfickan talade 
om att han hetter Joe. Joe Smith, sedan tre mnader fast anstlld hos 
Westerdales Express, stans snabbaste budfirma. Ett bra jobb. Kvllens leverans 
var dagens sista. Sedan skulle han g p bio med sin flickvn.
  Fem minuter senare stod han nedanfr stentrappan till ett lderdomligt hus. 
Fasaden var helt tydligt inspirerad av gotiken. Han gick uppfr stegen och slog 
p portringen.
  De hga drrarna svngde ljudlst upp, och en lng hall uppenbarade sig. Han 
steg in och torkade av skorna p drrmattan, som liksom husets vriga inredning 
gick helt i rtt.
  "Ngon hemma?" Inget svar. Han gick lngre in och kom fram till ett bibliotek, 
dr en varm brasa flammade. En stol var framdragen, och eldskenet terspeglades 
i det halvtmda vinglas som stog p ett lgt bord vid sidan av stolen. Stolen 
var helt tom. Han fortsatte genom hallen och kom fram till en vindlande 
trtrappa, bekldd med en rd matta. Uppifrn hrdes ett morrande ljud, s han 
ropade uppfr trappan, utan att f ngot svar. Han gick upp.
  ven p denna vning mynnade trappan ut i en helt rdkldd hall. P de med rd 
sidentapet kldda vggarna hngde mlningar av katter. Det fanns gra, vita och 
bruna katter. I slutet av korridoren hngde en stor tavla p en ekdrr. Ramen 
var av guld, och inringade p ett magnifikt stt motivet, en svart katt. Han 
hrde ett svagt brummande ljud bakifrn drren, s han tog ett fast grepp om det 
paket han skulle leverera, frde ner drrhandtaget, och klev in.
  Tusen och ter tusen pipor opium hade inte kunnat f honom att reagera mindre 
n vad han gjorde p den syn som uppenbarade sig. Rummet var stort och 
rektangulrt, och upplystes av en flammande brasa i rummets bortre nde. Rummets 
rda vggar var knappt synliga bakom den enorma mngd tavlor som behngde dem. 
Motivet var detsamma p dem alla: katter och ter katter, av alla upptnkliga 
frger och raser, alla mlade med en gld och intensitet som gjorde dem s nra 
levande som en tvdimensionell bild ngonsin kan bli. Han vntade bara p att de 
alla skulle flyta ut ur rammarna, och rinna i en lng strm mot honom, smekande 
hans ben d de passerade ut ur hallen.
  Hans blick drogs dock med en obnhrlig magnetism mot rummets mitt. Dr stod 
en mnniska, vnd mot elden, med ryggen mot honom. Ngra detaljer gjorde honom 
dock konfunderad. Frst trodde han att mnniskan hade ngra konstiga klder, men 
nr de kvinnliga formerna rrde sig i sakta takt, med armarna smekande de 
vlformade lren, sg han att varelsens hud var tckt av en tunn pls. Ovanfr 
den runda stjrten stack en hrbekldd svans ut, gracist svngande fram och 
tillbaka. Joe stod en lng stund och bara gapade.
  Han tappade paketet. gonblickligen vnde sig den mnskliga katten om, och 
fixerade honom med ett par gula gon. De svarta springorna i de gula kloten 
fngade honom, drog honom in och ner i en avgrund utan slut, p en resa genom 
ondligheten. De kldde av honom, genomskte hans jag, och lmnade honom fylld 
med en knsla av att ha funnit sitt ml.
  S blinkade hon, och gonens magnetism slppte sitt grepp om honom. Hans blick 
brjade vandra ver hennes kropp, insp hennes gudomliga katthuvud, ronens 
eleganta svarta linjer, morrhrens ltta darrningar, gled nerfr den gracisa 
halsen, de kraftiga axlarna, stannade och vilade p hennes fasta brst, 
fortsatte nedfr hennes vlformade mage, hennes skte samt hennes muskulsa lr 
och tassar.
  Hon gick lngsamt fram till honom, lade en mjuk och varm tass p hans vnstra 
kind och lt sin tunga lpa ver hans lppar, fr att sedan leda honom till den 
stora rokoko-sngen vid rummets hgra vgg. De lade sig ned bda tv.
  Han lt sina hnder rra de omrden gonen tidigare utforskat, trevande och 
frsiktigt. Hon rullade ver honom s att han lg p rygg, och satte sig grensle 
ver honom. Elden gjorde att det ls som en gloria runt hennes ludna huvud. Hans 
fingrar smekte hennes brst, och hon svarade genom att lta sina klor flda 
genom hans hr. Ett dovt brummande lte i hennes hals blandade sig med eldens 
knastrande.
  S lutade hon sig ned mot honom, och lt sin strva tunga lpa ver hans hals. 
Hans gon fixerade hennes mrka svansspets, som hypnotiskt rrde sig ver hennes 
nedbjda huvud, beskrivande oregelbundna figurer, till synes utan mnster och 
mening. Han knde dock en tilltagande dsighet, och trots elden i hans kropp 
brjade han knna sig avlgsen frn rummets hndelser. Inget spelade ngon roll 
lngre, han befann sig ovanfr rummet, likgiltigt betraktande hndelserna 
nedanfr. D kattens vassa tnder bet igenom hans kropps halspulsder, flg han 
ut genom husets tegeltak, en gr dimma som snabbt spreds i den svarta nattens 
bris.

JHS
  Ett cykelbud som sg ut att ha riktigt brttom kte frbi p gatan. Muller 
insg att det inte var ngon fara, men stagade de bldande kropparna fr 
skerhets skull. Om han bara drog in dem under ett ttt buskage eller snkte ner 
dem i en avloppstrumma s skulle hans hndige alltiallo Morris, droskfraren som 
fr en rimlig summa pengar valde att inte komma ihg vissa uppdrag efter att de 
blivit utfrda, hmta dem efter mrkrets inbrott.
  Kvllen var rddad. Nattens operation (eller vad man nu vill kalla det) var 
kulmen p flera mnaders frberedelser, mnga ntters skande i dammiga 
biblioteksfrrd och kllare. Men han hade funnit vad han skt, och det som 
gladde honom mest var den stundande ran och bermmelsen nr han, doktor Herbert 
Muller, en simpel allmnpraktiserande lkare, visade sig tygla sjlva skapandets 
kraft. Om han misslyckades  andra sidan och om hela historien kom ut skulle, 
och det var han vl medveten om, resten av den vetenskapliga vrlden se till att 
han hamnade p mentalsjukhus snabbare n en professor i medicin kunde sga 
"koagulera". Drfr var det viktigt att allt gick enligt planerna.
  Mest orolig var han fr Ira, kattkvinnan. Han frstod sig inte p henne, och 
hade alltid en pistol i fickan, ven om han betvivlade att han skulle kunna 
anvnda den om det verkligen behvdes. Ja, kattkvinnan r ett kapitel fr sig, 
tnkte Muller nr han vandrade hem i skymningen. P vgen kpte han en 
kvllstidning, som han frstrtt blddrade igenom. Pappret blev mjukt och 
sladdrigt av den sotdoftande dimman som tckte gatorna likt en smutsig filt. P 
sidan sex fanns en lite notis som nmnde att fyra mnniskor frsvunnit sprlst 
p morgonen sedan de stigit p en droska. Polisen hade dock nnu inga spr av 
frrvarna, men knt tills vidare hndelsen till opiumhandeln i stadens stra 
delar. Doktor Muller suckade och skyndade p stegen.

SM
  Kommissarie Bill Woodsworth lutade sig bakt i den skrangliga kontorsstolen, 
lade med en besviken suck ned sin assistents tunna rapport p det ntta 
skrivbordet, och tnde en cigg. Njutningsfullt inandandes den narkotiska rken, 
slt han gonen och brjade tnka.
  Fyra mnniskor frsvunna p morgonen. Samtliga hade setts stiga p en svart 
hstvagn vid Stora Torget. Och sedan en frsvunnen man och en kvinna p kvllen. 
Blodspr p bnken. Slpspr p marken. Borta. Vad skall opiumkartellen med 
mnniskor till, dessutom dda sdana? Eller hade bossen fel? Var det inte Chui-
klanen som lg bakom dden. Bossen har ju varit sjukligt intresserad av att 
stta dit dem nda sedan borgmstaren skottskadades vid ett bankrn iscensatt av 
klanen frra ret.
  En rst skrek till, han ppnade gonen och satte sig upp med ett ryck.
  "Bill, fr helvete!" Det var chefen. Alltid lika charmig.
  "Vi har galna opiummrdare gende lsa p stadens gator, och allt du tnker p 
r att sova! Din djvla apa!"
  "Ta det lugnt, boss." Bill tnde en ny cigg, d den frra hade halkat ur 
mungipan vid det hftiga uppvaknandet.
  "Jag har dem nstan. Jag har ftt ett tips. Bergskert."
  "Be till din lyckliga stjrna att det ger ngot, annars skall jag se till
att du fr stda toaletterna resten av ditt verfldiga liv!"
  "Visst, boss, visst." D chefen grymtande avlgsnade sig, passade Bill p att 
ge den nya, unga sekreteraren en menande blinkning, bara fr att mtas av en 
fnysning.
  Bill plockade fram sin Colt ur den nedre skrivbordsldan, satte p sig 
trenchen och gick ut i kvllen. Dags att avlgga en liten visit hos Smarte Sam, 
tnkte han.

  Sam satt lugnt tillbakalutad i en skinnfotlj och sg tillfredstllt p en 
pipa opium. I bakgrunden vvde en fonograf en matta av orientaliskt snitt i den 
tjocka dimma som bildades av rkelsen som stod p det lga bordet. En ung 
japanska putsade med stor iver hans fingernaglar.
  Bill gick igenom det draperi som hngde fr drrppningen, och hostade till 
nr den kvvande rken mtte hans whiskeytorra strupe. Instinktivt frde han 
vnstra handen mot rockfickan, halade upp en Lucky Strike, och tnde den p 
rkelsen. Han vnde sig mot japanskan och pekade bakt. Med ett par kvicka steg 
frsvann hon ut ur rummet.
  "Vi mste tala, Sam." Bill hostade till d han drog det frsta blosset. Sam 
vnde sig sakta om mot Bill, log frnvarande, och stirrade ter ut genom de till 
hlften frdragna fnstrena.
  "Talar vi inte nog, min kre vn. Borde vi inte lyssna lite mer? 
Kanske....fundera lite mer? Hmmm?"
  "Fimpa tugget, guling. Jag vill ha svar. Du vill ha pengar till opium. Jag 
freslr en snabb affr." Bill slngde upp 200 pund p det ntta skrivbordet. 
Sams gon fngade genast sedlarnas bana genom luften, och fljde dem mot 
bordsskivan, dr de skrmde upp en sl fluga. Han slt gonlocken.
  "Kontakta Tho'Hou. Han ger ett tvtteri alldeles bakom operan. Det r allt 
jag vet." 
  Bill vnde sig om och brjade g ut ur rummet. Han var njd med svaret, det r 
inte ofta man fr ur Smarte Sam hela tre meningar p samma gng. Sams rst 
avbrt honom dock.
  "Och Bill, se till att byta cigarettmrke."

  Morris stannade droskan och hoppade ner frn kuskbocken. P regelbundna 
intervall spreds parklyktornas ljus som glorior i den tta dimman. Hans 
blankpolerade lderstvlar knarrade d de gick ver grusgngen och bort till det 
buskage som dr Muller hade beskrivit fr honom.
  Mycket riktigt, dr lg kropparna, och i fint skick dessutom. Morris var en 
man av enkla njen, imponerad av mycket litet i en vrld dr nya fantastiska 
upptckter gjordes varje dag. Men doktor Mullers professionella skicklighet gav 
honom verkligen knslan av att hr var en man i arbete i sitt rtta element, en 
sann ekvilibrist i konsten att dda. Han drog in kropparna i den svarta vagnen, 
hoppade upp p kuskbocken och satte av mot Iras hus.

  Ira lg under tiden i ett varmt bad, vatten och nga luktande av parfym, tvl 
och fuktig pls. Hennes gon var nstan helt slutna, en smal springa avsljade 
gula gonglober med en smal, svart iris. Klobekldda tassar smekte ludna armar, 
hr drogs tillbaka, blankt blev matt och blankt igen. En vattendroppe 
kondenserades i taket och fll ned p en svagt rosa nos, studsande och stnkande 
ned p en elegant och kraftfull hals. Svansen dk upp ur vattnet p hennes 
vnstra sida, strk de kraftfulla lren, skingrande vattenprlor vari de levande 
ljusen tindrade.
  Hon klev gracist upp ur badet, skakade vatten ur sin pls och gick fram till 
den stora, guldinramade spegeln. Med en vit frottehandduk torkade hon bort 
fukten frn dess reflekterande yta vilken avsljade en mjukt rundad, muskuls 
kropp, lngsamt och varsamt smekt av en vit msint tass.

  Bill gick frbi operahusets stora ingng. Eleganta damer och herrar klev 
lngsamt uppfr den imponerande marmortrappan samtidigt som limousiner av mrken 
som Rolls Royce, Bentley och Mercedes trngdes p den alltfr smala gatan. Den 
tyska ambassadren passerade frbi, ivrigt samtalande med sin amerikanske 
kollega. De kastade bda ett ga p den nyss anlnde amerikanska 
filmskdespelerskan Catherine Moore, tysken sade ngot ohrbart, och de 
skrattade hgt.
  Ett kvarter bakom operan lg mycket riktigt en liten tvttinrttning. Bill 
tnde en Lucky Strike och klev in genom den skeva drren. Flagnande guldfrg 
avsljade garens namn, Tho_Hou Xiaping. En liten klocka klmtade d han slppte 
tillbaka drren. Kort drefter dk en gammal asiatisk man upp genom en liten 
drr bakom en lng, ntt disk.
  "Goddag min helle. Vad kan jag gla fl el?" Kinesen bockade artigt s djupt 
att det lnga skgget ndde nda ner till golvet. Bill fimpade sin Lucky p 
golvet, stampade p den med fotsulan och strckte in handen innanfr 
rockuppslaget. Kinesen ryggade frskrckt tillbaka, ivrigt tjattrande p sitt 
hemlands sprk. Bill drog fram 100 pund och slngde upp dem p disken. Tho_Hou 
lugnade ner sig. Bill stegade fram.
  "Vem ddar folk i vagnar och i parker? Chui-klanen?" Han stirrade hrt in i 
kinesens sneda gon. Kinesen tittade misstnksamt tillbaka, och sprack sedan upp 
i ett leende.
  "Smalte Sam, va? Smalte Sam hal skickat dig, ellel hul? Gamle Tho_Hou vet 
allt." Bill suckade och stampade otligt i golvet.
  "Klm fram med det bara. Allt annat n sanningen kommer att kosta dig och 
klanen. Och d menar jag mycket. Eller vad sger du om jag talar om att 
opiumuppgrelsen med borgmstaren finns dokumenterad p foto och p fonograf?" 
Kinesen sprrade frskrckt upp gonen.
  "Mig inte veta ngonting om molden, jag svla. Chui-klanen l inte inblandade, 
jag kunna svla p detta! Varfl skulle vi dla t oss ondig nyfikenhet fln 
polisen?" Bill funderade ett tag, plockade fram en ny Lucky Strike, tnde den 
och kastade det tomma paketet p Tho_Hou.
  "Hoppas du har rtt, guling, fr annars kommer hela den frbannade Chui-klanen 
att sluta som innehllet i det hr paketet, rkta, bortkastade och nedtrampade i 
gatan."

  Bill gick in i telefonkiosken och ringde sin boss. Han var sur som vanligt.
  "Var fan har du hllit hus, din lata hck! Eftersom du nd inte gr ngot 
nyttigt kan du skita i det du nd inte hller p med, och underska en annan 
sak. Enkel sak, men jag tror nd inte att du klarar av det." Bill harklade sig.
  "Jo, boss, allts det r s hr-"
  "Inga undanflykter, fr helvete! Fixa det hr nu. Ett cykelbud har frsvunnit, 
man har hittat hans klder i rnnstenen, han var visst son till ngon rik nka i 
staden med konstiga ideer om barns uppfostran. nkan r dessutom syster till 
borgmstaren. Fattar du? Inget schabbel, och HLL DET HELA TYST!" Ett abrupt 
klick talade om fr Bill att hans chef hade lagt p.

  Ira tog p sig en morgonrock av siden. Den var helt svart frutom ett par 
invvda silverfrgade katter. Hon ppnade drren till badrummet. Rster i hallen 
annonserade doktor Mullers ankomst. Hon gick nedfr den mattbekldda trappan och 
hlsade kyligt.
  "Kropparna, doktorn?" Muller log anstrngt och harklade sig tv gnger i 
fljd.
  "Jo, Ira, Morris r och hmtar dem. Tv exemplar i prima skick och lder, jag 
frskrar er." De gick in i biblioteket. Ira kastade en sned blick ver axeln 
mot Nile.
  "Du kan g hem, Nile. Jag kommer inte att behva dig mer i kvll." Nile 
bockade stelt mot henne.
  "Som madam nskar". Han vnde tvrt, hmtade en kappa och ett paraply frn en 
hngare i hallen, ppnade drren och frsvann ut i det tilltagande mrkret.

  Muller stirrade hypnotiserad p hennes hfters smidiga rrelser under den 
tunna morgonrocken. Hennes axlars lediga spel talade om evig obeskrivlig lskog 
och ond brd dd.

  "Westerdales Express, godkvll. Vad kan jag st till tjnst med?" En artig men 
samtidigt kyligt professionell kvinnlig rst svarade. Bills hand drogs mot 
rockfickan innan han kom p att han hade slut p rka.
  "Det hr r polisen, kommissarie Bill Woodsworth. Jag skulle vilja ha 
uppgifter om en viss Joe Smith, anstlld hos er. Hans sista leverans fr ikvll, 
vart skulle den?" Kvinnan var tyst en stund, Bill hrde ett viskat samtal med en 
man, sedan svarade hon.
  "Ja, kommissarie, Joe har visst slutat fr idag, men jag skall titta efter i 
vra papper. Ett gonblick....hr har vi det. Bourbon Street 13, ett paket med 
frsk fisk."

  "Boss. Bourbon Street 13, boss. Jag gr i frvg, s mts vi dr."

  Bill stannade framfr huset och lt blicken lpa lngs den gotiska fasaden. 
Imponerande. Mycket imponerande. Han stegade kvickt uppfr stentrappan, ngrade 
sig genast och gick ner igen. Buskar tckte helt byggnadens hgra sida, men 
lngs den vnstra lpte en upptrampad gng under mrka, frvridna ppeltrd. Han 
drog pistolen och gick in i den gng som bildades av knotiga grenar. P baksidan 
fanns en liten trdrr. Bill stoppade ned pistolen igen och plockade fram tv 
dyrkar.
  Efter tre minuter talade ett svagt klick om att drren var ppen. Han stoppade 
ned dyrkarna, plockade ter upp pistolen och ppnade drren. Mrkret var kompakt 
i rummet, s han stngde drren efter sig och tnde sedan en tndsticka. Fem 
kroppar hngde i krokar i taket. Han ryggade frskrckt tillbaka, tappade 
tndstickan som slocknade, och svor lgt. Han tnde en ny. En av kropparna bar 
fortfarande namnbrickan "Joe Smith".
  Efter en kort stunds letande fann han en drr, lyssnade vid den, och ppnade 
den sedan. En kort hall, med grova vggar och utan ngra som helst dekorationer. 
Hallen var inte helt mrk, lite ljus trngde igenom en springa invid en drr fem 
meter fram. Han smg fram med lyft pistol. Lyssnade. Inte ett ljud. Jo, svaga, 
samtalande rster. Han ppnade frsiktigt drren.

  Polischefen drog p sig ytterrocken, rt ngra kortfattade order t sin 
assistent och gick ut till sin beiga gamla Citroen. Cigarren hngde snett i 
hgra mungipan. Han ppnade bildrren, hoppade in och startade bilen. "Va fan 
har Bill hittat p nu d", muttrade han d han styrde ut bilen i gatans trafik.

  Bill trodde inte sina gon d han tittade in genom springan mellan drren och 
drrkarmen. Han blundade kort och tittade s igen. En katt som sg ut som en 
mnniska, talade som en mnniska.
  Han sparkade upp drren helt, stllde sig bredbent i ppningen och hll fram 
pistolen med bda hnderna.
  "Frys." Det var en katt, men nd inte. Hon hade endast en tunn morgonrock p 
sig, under vilken brstens konturer tydligt avspeglade sig. Dr satt ocks en 
medellders herre i svart frack. Han sg frskrckt ut. Bills blick vnde dock 
ter till kattkvinnan. Hon reste p sig med halvslutna gon, och brjade sakta 
g emot honom.
  "Frys, sa jag. Stilla!". Hon kom nrmare.

  Morris stannade droskan utanfr huset och slpade kropparna till baksidan av 
huset. Konstigt, drren var olst. N, doktorn visste ju att han skulle komma. 
Han hnde in de tv liken.

  "Inte vill du vl skjuta lilla mig, lskling?". Hennes rst var mrk och djup, 
men samtidigt otroligt feminin. Han darrade ordentligt p handen och frskte 
med uppbdandet av alla sina krafter hlla kornet kvar p henne.
  "Jag skjuter dig, damen lilla." Svetten rann i hans panna och ryggen vrkte. 
Hennes gons gula sken brnde hl i hans vilja. Hon gick lngsamt nrmare honom 
och lt morgonrocken mjukt falla till marken. Han skt. Knallen ringde i hans 
ron.
  Hennes vnstra verarm stnkte rtt blod p en tavla frestllande en vit katt 
p en sidensoffa. Det nsta han knde var klor som klste hans ansikte. Det 
sista han knde var klor som klste hans brst.

  Morris hrde knallen och skyndade kvickt tillbaka till sin vagn. Det hade 
blivit ordentligt mrkt ute s han lyfte snabbt bort skydden framfr de redan 
tnda fotogenlamporna. Han hoppade upp i samma gonblick som doktor Muller och 
Ira kom springande nedfr trappan. Hon bar inga klder, men hade doktorns vita 
halsduk lindad kring vnstra armen. Den hade en stor rd flck mitt p. De 
hoppade in i droskan.
  "Kr hem, Morris! Skynda dig! Det r ver. Allt r ver..." Morris svngde 
piskan i luften och hstarna satte fart.

  I precis samma gonblick svngde en beige Citroen in framfr huset och en 
tjock gubbe i lng trenchcoat hoppade ur, ivrigt viftande med en pistol. 
  "Stanna, fr helvete, eller jag skjuter!" Droskan fortsatte. Pistolen knallade 
till och Morris fll livls ned frn kuskbocken. Utan ngon som styrde dem 
skenade hstarna ivg, skrmda av skottet. Vagnen fortsatte tv kvarter innan 
vagnens hgra hjul slog emot en trottoarkant och splittrades. Vagnen vlte, 
lyktorna krossades och fotogenen flammade upp. Hstarna skriade och galopperade 
bort med de avslitna remmarna flygande bakom dem.
  Vagnen var vertnd inom tjugo sekunder.

  Polismstaren fick en medalj av borgmstaren fr lsandet av mordfallen. Hans 
rapport var klar och koncis. "Morden begicks av en galen lkare. Han dog i 
flammorna d vagnen han frskte fly med tog eld. Han hade tv medbrottslingar. 
En kusk vid namn Morris, ven han ddad vid arrestfrsket, samt en betjnt vid 
namn Nigel, hittad dd i sin lgenhet, troligen av en dos cyankalium."

                               * * *

  Vad hnde med Ira, undrar ni kanske. Hon kastades ur vagnen d den vlte, rakt 
in i ett buskage p en tomt invid gatan. Min tomt. Jag hittade henne p morgonen 
efter olyckan d jag var ute och hmtade in min tidning. Hon var nedkyld och 
medvetsls efter att ha frlorat mycket blod. Jag bar in henne i mitt hus, tog 
hand om henne och sktte hennes sr.
  Hon berttade hela historien fr mig sjlvmant. Vi har nu levat ihop i tjugoen 
r, och de frsta gr strna har brjat dyka upp i hennes pls. D jag sitter 
och skriver det hr i mitt arbetsrum, ligger hon och vilar i vr sngkammare. Nu 
ropar hon p mig. Gud, vilken rst hon har.
  Hon spinner nr vi lskar.                                                                                                