                
                   M I L I T  R A   S P R  N G  M N E N
                   ---------------------------------------
                   
Pikrinsyra (Trinitrofenol)
        Det frsta praktiskt anvnda sprngmnet som liknar de moderna.
        Man utgick vanligtvis frn fenol som med behandling av svavelsyra
        verfrdes till fenolsulfonsyra. Denna nitrerades i sin tur med
        salpetersyra till trinitrofenol.
               OH
             /    \     Produkten kristalliserade sig vid nitreringen,
         O N       NO   och kristallerna avskiljdes frn syran. Kristallerna
          2 |      | 2  tvttades neutrala med kallt vatten och torkades.
             \    /
               NO
                 2
        Egenskaper. Ren pikrinsyra r svagt gulaktiga bladformade kristaller
                    med smltpunkt 122 grader celcius. I gjuten form r
                    ttheten 1,65, i pressad kan 1,47 uppns.
                    Den r oknslig mot rivning och slag, och kan med sin
                    gjutbarhet med frdel formas till granatsprngmne.
                    Nackdelen som fick tillverkningen att upphra var att
                    den med metaller kan bilda sttknsliga salter, som i 
                    sin tur kan f sprngmnet att detonera.
                    
Trotyl (TNT, trinitrotoluol)
        Framstllningen av trotyl delas upp i stegvis nitrering (frst mono-
        sedan di- och till sist trinitrotoluol). Syrorna som anvnds vid 
        nitreringen mste vid det sista av dessa steg hlla extrem hg
        renhet (restsyran efter steg tre mste vara helt ren frn vatten)
        Toluolen mste ven den hlla hg renhet, och vara praktiskt taget
        fri frn homologer, ssom benzol, xylol m.fl. Vidare fr den inte
        inehlla paraffinkolvten eller omttade kolvten annat n i sm
        mngder. 

        Salpetersyran frbrukas i processen enligt formeln:
        CH C H + 3 HNO  = CH C H (NO )  + 3 H O
          3 6 5       3     3 6 2   2 3      2
          
        Tillverkning. Fr det frsta nitreringssteget behvs en relativt
        svag syra, dvs. syran fr inehlla en del vatten. Fr de fljande
        stegen krvs allt starkare syror, och fr att infra den tredje
        och sista nitrogruppen i toluolmolekylen, mste syran vara
        s koncentrerad att restsyran r vattenfri (95%-ig Svavelsyra
        och 99%-ig Salpetersyra) Svavelsyran skall vid fabrikationen 
        dels tillfras som 60% -ig oleum och dels som ren svavelsyra
        (95%). Fr att uppn helt vattenfri restsyra, s mste nitrersyran
        blandas av koncentrerad salpetersyra och oleum. Svaveltrioxiden
        binder under processen det vatten som uppsttt, s nitrersyran mste
        inehlla nog mycket fri svaveltrioxid fr att allt reaktionsvatten
        skall g bort. Temperaturerna som br hllas vid nitreringen r
        fr mononitreringen 50-60 grader, dinitreringen 60-70 grader och
        vid trinitreringen 95-100 grader celcius. Tillvgagngssttet   
        vid trinitreringen r att man frst har i dinitrotoluolen och 
        drefter nitreringssyran, vilket i fregende nitreringsprocesser
        r helt motsatt.
                Beroende p lget nitrogrupperna tar i toluolmolekylen, s
        bildas olika isomerer av trotylen. Fr militra ndaml anvnds
        den rent symetriska 2,4,6-trinitrotoluol, vanligen kallad rentrotyl.
        De andra mjliga kombinationer som kan bildas vid nitreringen r
        t.ex. 2,3,4- och 3,4,6-trinitrotoluol m.fl. Ca 95% av den trotyl
        som bildas r av den symetriska produkten de vriga 5% r av
        -de andra sorterna. Genom omkristalliserning i ett lsningsmedel typ
        alkohol, benzol, toluol, mononitrotoluol m.fl. kan man skilja
        rentrotylen frn resten. Fr att minska eldfaran har en del fabriker
        med samma resultat anvnt syror som omkristalliseringsmedel.

Egenskaper:
        Trotylen r ett sprngmne som sttt sig i ver 40 r, och kan fort-
        farande vara konkurennskraftig, anledingen r dess hga stabilitet,
        goda prestanda med mera. Trotyl kan med frdel bearbetas till de 
        former man nskar, den smlter vid +80 grader celsius, och kan gjutas
        vid denna relativt lga temperatur. Den r mycket oknslig fr sttar
        och slag, och kan utan risk borras och svarvas i, alla egenskaper
        som hitills inte vertrffats. Den r inte giftig att ta i, men
        frgar s smningom huden rdbrun. Den r gul och neutral, men bildar 
        med alkali explosiva freningar med djuprd frg. Den r kemiskt
        sett synnerligen stabil, och har ondlig lagringstid i svl torr
        som fuktig luft. Den kan vrmas till 130-140 grader celsius utan att
        ngot sker, men ver den grnsen snderfaller den, och vid 200 grader
        ganska snabbt.

Tetryl (tetranitrometylanilin) 
        Utgngsmaterial vid tillverkning av tetryl r dimetylaninlin. Av 
        denna framstlles genom behandling av koncentrerad svavelsyra di-
        metylanilinsvavelsyra, som sedan genom nitrering med salpetersyra
        verfres till tetryl enligt reaktionsformeln:
                  CH                      CH
                 /  3                    /  3
                N -CH                   N -CH
               / \   3              O N/ \   3
             2|   |     + 14HNO = 2  2|   |
               \_/             3       \_/
                                        NO
                                          2
        Nr denna process r klar, fr man produkten i form av sm 
        kristaller. Dessa tvttas neutrala genom upprepade uppslamningar
        i vatten, och omkristalliseras drefter i aceton eller annat 
        lmpligt lsningsmedel, och torkas vid 50 grader celsius.
Egenskaper:
        Den frdiga tetrylen utgres av sm ljusgula kristaller med en 
        smltpunkt p ungefr 129 grader celsius och en specific vikt p 
        1,72. Den r i princip olslig i vatten och mycket svrlslig i
        alkohol. I benzol och aceton lser den sig ltt.
        Tetrylen frgar huden starkt rdbrun, och den anses vara ngot 
        giftigare n trotyl.
        Den r betydligt sttknsligare n trotyl, och anvnds drfr sllan
        i ren form mer n i initieringssammanhang. Detta sprngmne har
        mer och mer blivit utkonkurrerat av pentyl.

Pentyl (pentaerytrittetranitrat)                                               
        Av formaldehydlsning och acetaldehyd erhlles i nrvaro av kalk
        pentaerytrit (perit), en fyrvrdig alkohol. Nr reaktionen r 
        frdig utflles kalken med hjlp av svavelsyra. Fllningen 
        avfiltreras och lsningen indunstas i vakuum, varvid pentaerytriten
        kristalliseras. Kristallerna avskiljes frn moderluten, tvttas och
        torkas. Periten nitreras hrefter till pentaerytrittetranitrat:
                C(CH OH) +4 HNO =C(CH NO ) + 4 H O
                    2   4      3     2  3 4     2
        Vid en temperatur av 25-30 grader nedfres periten i en nitrerings-
        apparat, frsedd med omrrare och kylmantel och laddad med avpassad
        mngd salpetersyra. Nr nitreringen r frdig, har det mesta av
        det bildade nitratet kristalliserats ut, och utfllningen gres
        fullstndig med hjlp av svavelsyra. Kristallerna skiljs frn rest-
        syran, och tvttas neutrala med vatten. De lses sedan i varm aceton,
        och utflles igen med vatten. Vid denna "omkristalliseringsprocess"
        tillsttes en liten mngd ammoniak eller ammoniumkarbonat fr att
        neutralisera de syror som eventuellt funntis inneslutna i 
        kristallerna. Efter att ha skiljt pentylen frn acetonen, tvttas
        de ytterligare i vatten, och torkas i 50 grader celsius.
Egenskaper:
        Pentylen r ett vitt kristalliniskt pulver, r svrlslig i vatten,
        alkohol och eter, men tmligen lttlslig i aceton.
        Den r den mest lagringsbestndiga av alla salpetersyraestrar och kan
        upphettas till 100 grader under lngre tid utan att snderdelas.
        Den smlter vid 140-142 grader celcius, och frpuffas vid 180 grader.
        Pentylen r mycket initieringsknslig, och eftersom den besitter 
        stort energiinehll och hg detonationshastighet lmpar den sig 
        utmrkt fr detonatorer och sprngkapslar.
        Den kan ven "flegmatiseras" med en tillsats av 10% parrafin eller
        montanvax, och r drefter ungefr lika knslig som trotyl.

Hexogen (cyklotrimetylentrinitramin)
        Hexogen framstlles genom nitrering av hexametylentetramin, en 
        produkt som framstlles ur formalin och ammoniak.
        Vid nitreringsprocessen faller hexogenen ut i form av sm kristaller:
        Dessa avnutschas frn syra och tvttas med kallt vatten, varefter den
        omkristalliseras ur ett lsningsmedel, t.ex. aceton och de erhllna
        kristallerna torkas.
Egenskaper:
        Hexogen utgres av vita kristaller, olsliga eller svrlsliga i 
        vatten, alkohol och eter. Dremot r de tmligen lsliga i aceton.
        Produkten kan lagras hur lng som hellst. Specifika vikten p
        kristallerna r 1,8, men vid pressning uppns inte hgre sp. v. p
        presskropparna n 1,7. I rent tillstnd r hexogenen ganska stt-
        och beskjutningsknslig. Fr att kunna anvndas fr militra ndaml
        mste den drfr flegmatiseras genom t.ex. paraffin eller vax.
        

                                                        Ugge Mjrbjugg
